FN tycker

Foto  Bertil Adania

FN tycker att Israel ska ge bort den del av Västbanken som tillföll Israel efter Oslo-avtalet som FN själv var med och signerade.

Hur kan det komma sej att en canadensare anställd av FN ensam dristar sej till att upplösa Oslo-avtalet?

Nu när han ändå är på gång så varför inte ge palestinierna hela Israel så är problemet ur världen en gång för alla?

Ska vi vara lite systematiska så borde vi åtminstone ta det i rätt ordning.

Grundförutsättningarna först.

Före "Oslo" fanns inte det självstyrande Palestinian Authority (PA) så bort med det.

Före "Oslo" fanns det inget erkännande av PLO av Israel så bort med det.

Före "Oslo" fanns inget åläggande för israelerna att samla ihop skattepengar som lämnas över till palestinierna så bort med det.

Listan kunde bli mycket längre men jag tror ni fattar idén.

Israelerna tog på sej många ålägganden vid Oslo-förhandlingarna för att kunna ge palestinierna en ärlig chans till självbestämmande men om nu Oslo-överenskommelsen är skrotad, käre canadensare, så har ju Israel inga skyldigheter längre.

Nu vet vi ju att den ursprungliga Oslo-tanken sprack ganska omgående (söndersprängda bussar m.m. - kommer ni ihåg?) men det är kanske en annan historia.

Plötsligt dyker det alltså upp en canadensare med lön från FN och börjar tycka.
Förresten han inte bara tycker, han beordrar.
"Israel måste"......
Israel måste ge palestinierna full kontroll av det och detta ------ därför att de saknar hopp ------
Han förklarar också decenniers våld med bristen på hopp.

Lägg märke till att han har full förståelse för att palestinierna brukar våld mot israeler men 'ge dem bara lite mera land så kommer de plötsligt att uppfyllas av hopp och glömma att mörda israeler' - eller hur nu hans tankekedjor ser ut?!
Ett förskolebarns resonemang är definitivt mera verklighetsförankrat.

Så om palestinierna fick ytterligare en bit land av Israel så skulle de få sitt hopp tillbaka och bli civilicerade människor.
Precis som i Gaza.

Israelerna lämnade över Gaza till palestinierna som illa kvickt valde att låta sej styras av en brutal terrororganisation.
De började strax både tillverka och samla på sej allt grövre vapen, inklusive raketer, och resten är historia.
Krig och ännu flera krig.

Att ge palestinierna mera land verkar alltså inte vara en riktigt genomtänkt idé så käre canadensare, åk hem till Canada, läs på din historia och gå sedan och tyck någon annanstans.
Även israeler lär av sina misstag och de vet vid det här laget att man inte ska vänta sej ett annorlunda resultat så länge man använder sej av samma gamla obrukbara idéer.

PS Canadensarens namn är Michael Lynk men det varken förstärker eller försvagar historien.
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om FN, Västbanken, Oslo-avtalet, Palestinian Authority (PA), Palestinian Liberation Organisation (PLO), Israel, Gaza, ...

Stenansiktena

"Sommarlov" - Tzeva Adom

Jag har aldrig sett så många stenansikten på en gång som i TV-sändningarna i kväll.

Alla borde väl vara glada nu när en ny vapenvila inträtt.

Eller...?

Nej det var ingen glädje och knappast någon lättnad heller trots att bombardemangen varit synnerligen ihärdiga senaste dygnen.

"Var detta allt"? – tänkte man.

Var det för detta som mer än 60 människor dog och landets ekonomi fick en ovälkommen slagsida?

Var detta allt?

Inte ens på dag 50 av kriget gjorde israelerna vad de borde ha gjort dag 1 – plocka bort Hamas från Gaza.

Hade de nu bestämt sej för att låta Hamas leva och frodas då begriper jag inte varför de överhuvudtaget började bomba Gaza.

De till och med satte in marktrupper för att göra vad då?

Jo de sprängde tunnlar vilket alla är tacksamma över tills Hamas grävt nya bredvid de gamla.

De värnpliktiga dog på ett grymt löpande band.

Det var raketregnen som gjorde att israelerna kände sej tvungna att dra ut i krig men raketerna fortsatte att falla i en allt accelererande takt även dag 50 av kriget – så?

Svaret står skrivet i allas ansikten i kväll.

Glädjen och festen finner du på andra sidan gränsen, i Gaza.

Där ljublar och reser Hamas sina gröna flaggor eftersom de besegrat "ockupationen".

De har visat att israelerna är riktiga lättviktare och dessutom lyckades de avfolka kommunerna i Gazas närområde.

Det ska verkligen firas.

Andra som firar är Hizballah och förmodligen också Iran.

De förstår nu att när israelerna hotar så är det bara en liten mus som ryter.

Dessutom - den existensiella skräcken har drabbat många för om IDF inte kan försvara oss - vem kommer då att göra det?
Ingen.

Andra bilder vi såg i kväll var från några kibbutser inte långt från Gaza.

Där var det så gott som avfolkat och de som var kvar pendlade mellan besvikelse och ren ilska.

Dessutom var det svart eftersom några av de sista raketerna lyckades skada eltillförseln.

Tala om antiklimax – svart och deprimerande.

En av reportrarna berättade att President Sisi i Egypten och hans regering var djupt besvikna över att israelerna inte lyckades nå sina mål vad gäller Hamas.
Uppenbarligen var israelernas mål mer modesta än egyptiernas men det säger ändå ganska mycket.

När det i kväll skulle avgöras om man skulle acceptera den av Egypten föreslagna vapenvilan så fann Netanyahu att en majoritet skulle rösta nej så han skippade helt enkelt omröstningen...

Om det var han själv som tog beslutet eller hur det egentligen gick till var i kväll ganska luddigt.

Den stora frågan är om man ska ge sej ut i ett krig med allt vad det innebär om man inte har för avsikt att vinna?

Jag tycker inte det men andra tycker tydligen det är OK att bara irritera motparten en stund.

Tror någon verkligen att Hamas kommer att ge upp sitt krigande och sina vapen om ingen tvingar dem?

Det har gjorts liknelser mellan Hamas och ISIS den senaste tiden och även om dessa båda fanatiska terrororganisationer idag har olika målgrupper så stämmer liknelsen ganska väl.

Jag vet inte hur mycket Obamaadministrationen står bakom dessa frampressade vapenvilor men Obama är ju känd för att leda "from behind", från skuggorna, och visst ser vi hans hand både här och där.

Den dagen Obama i egen hög person sätter sej ner och gör eftergifter till ISIS, den dagen – inte tidigare – har han rätt att pressa Israel att göra eftergifter till Hamas.

Någon ordning får det väl vara även på USA's president.

Nej den riktiga glädjen och lättnaden över att kriget förmodligen är över vill inte infinna sej.

Finns det någon i Israel som egentligen är riktigt nöjd med utgången?

Att otroligt många är vansinnigt besvikna och ganska ilskna förstår vi av Bibis dalande populäritetssiffror.

Efter alltför många döda soldater och civila hade vi faktiskt förväntat oss mer.

Allt fler sällar sej en kväll som denna till stenansiktena.

Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, Gaza, Israel, Netanyahu, vapenvila, ...

Lunchlåda i Gaza

Det är inte lika kul längre...

Man går till jobbet som vanligt på morgonen men det hela börjar kännas ganska meningslöst.

Jag pussar frugan, klappar ungarna på huvudet, stoppar min lunchlåda i plastpåsen tillsammans med nya telefonen och går iväg - men det känns inte roligt längre.

Det brukade vara roligt när man på kvällen, efter väl förrättat värv, slog på en israelisk TV-kanal och förnöjsamt kunde se och höra om israeliska döda och skadade jag stolt kunde ta åt mej äran av.

Ibland kunde jag till och med via TVn vara gäst på begravningar av personer jag dödat några timmar tidigare.
Som att sitta på första parkett.

Det var tider det.

Nu efter att de luriga israelerna börjat använda den där 'lådan' med raketer som nästan jämt träffar mina är ju hela nöjet förstört.

"Järnkupolen"... ja något ska den väl heta.

Jag har som vanligt samlat ihop en skock ungar, riktar min raket mot till exempel Sderot, utlöser mekanismen och springer iväg och tar skydd.

Barnen står lydigt kvar runt raketrampen och håller för öronen – de vet vad som gäller och de vill ju gärna ha sin glass efteråt.
Man vill ju skydda rampen med avskjutningsmekanismen från otrevliga överraskningar från ovan och jag vill gärna kunna använda den fler gånger.
Allting har blivit så dyrt numera.
Barn är desto billigare, bara några glassar och de är nöjda.

Jag tittar på från runt hörnet någonstans när raketen brusar iväg men numera vet jag nästan helt säkert att det blir enda nöjet för dagen.

Israelernas motraket möter mina högt uppe i det blå och hade jag inte varit så besviken kunde det nästan vara vackert.

Om jag ska vara riktigt ärlig så skulle man lite sentimentalt kunna säga att det handlar om en raket som söker död som möts av en raket som söker liv.

Ja ja, vi ska alla en gång dö och ett jobb är ett jobb.

Grejen är ju att man gärna vill se konkreta resultat av sina ansträngningar.

Det är nog trots allt dags att plocka fram lunchlådan som frugan gjort i ordning och se vad den innehåller.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Järnkupolen, ...

Bisatser

Man skulle kanske tro att det är lätt att få till ett blogginlägg mitt under en brinnande militär operation.
Det är det inte.
Inte för mej i alla fall.
Man ska ju helst hålla sej till ämnet sägs det men eftersom det kommer att bli svårt så utvidgar jag helt enkelt ämnet till att handla om "Hamatzav" - tillståndet i landet.

Man bombarderas (f'låt uttrycket) hela tiden med nya uppgifter, nya bilder, nya intervjuer och artiklar.
Dessutom stöter man på nya uppfattningar om situationen som kanske rubbar ens egna uppfattningar och ett förvirrat förvirringstillstånd infinner sej.

Människorna i Israel är ganska störda av helgens demonstrationer i företrädesvis Europa.
Man hör jämförelser med dödstalen i Syrien och Irak och trots dessa har gatorna i Paris och London varit fulla av bilar - inte av demonstranter.
Det saknas logik eller så försvinner allt vad logik heter när judar är inblandade och - gu' sej förbarme - försvarar sej.
Är förståelsen för vad som egentligen händer så ynklig eller är det det urgamla judehatet som brutit sej ur den sista fernissan?

Sedan återkommer man här ofta till ordspråket - 'Som man bäddar får man ligga'.
Alla i området vet att israelerna inte bad om detta utan tvingades in i denna ganska skrämmande upptrappning allt eftersom medborgarna blev utsatta för grövre och grövre hot.
Raketerna sprutade ut från Gaza som aldrig förr och människorna i områden som inte behövt oroa sej tidigare blev tvungna att söka upp närmsta skyddsrum.
Hamas kastade en vapenvila utarbetad av Egypten - inte av Israel - i papperskorgen och får nu ta konsekvenserna av detta.
Hamas har själva bäddat för följderna.

Igår skedde en markant upptrappning med många döda och skadade, både bland israelerna och folk boendes i Gaza.
Världen rasar.
Israelerna ta åt sej och stämningen är tryckt.
Man både vill och inte vill gå in i en vapenvila men inser att man snart kanske måste.
Det där med att täppa igen tunnlarna från Gaza in till Israel förstod alla var nödvändigt och nu är det större, djupare och ännu mer avancerade tunnlar som ska sprängas.
Kruxet är att Hamas placerat dessa tunnlar under tryggt beskydd av civilbefolkningen utan att först ha inhämtat deras samtycke.

Jag har lite problem med tunnlarna.
Det är ett nödvändigt och viktigt jobb att göra dem obrukbara men om de missar bara en, om endast en återstår, så är ju fortfarande vägen in till Israel vidöppen.
Alltså, missa ingen tunnel!!!
OK, de gräver nya men de är inte användbara i morgon.

De som tvekar om en vapenvila är de som absolut inte vill att Hamas ska gå ur det här kriget med alla sina krav uppfyllda.
De är en bunt terrorister, inte minst vad gäller deras eget folk, och de förtjänar absolut ingenting.
I realiteten är det inte lika enkelt.
Israelerna kan ju inte föra in allt mer soldater och tanks till Gaza och fortsätta att bombardera stadsdel efter stadsdel.
Eller kan de?

Vet ni att sedan Israel började försvara sej nu i senaste rundan så har 1.715 människor blivit dödade i Syrien.
Vad jag vet så var det inte detta råa mördande som helgens demonstrationer i Europeiska huvudstäder handlade om.
Om de inte kan sina fakta så är det bättre de går raka vägen hem och läser på.
Om de helt enkelt inte bryr sej - varför ska vi bry oss om dem?

Häromkvällen fick man på TV ta del av en ganska säregen situation.
Om man utgår från gränsen till Gaza och går österut så är det först nästan helt platt.
Innan man kommer fram till Sderot kommer man fram till en ås med utmärkt utsikt över Gaza och där, mitt bland törnen och gulbränt gräs, hade någon placerat ut en stor puffig och fluffig vit soffa.
Denna soffa var full av glättiga människor som hade kommit för att idka 'krigs-skådning'.
När flygvapnet träffade ett mål och explosionen både hördes och syntes så hurrades det vilt - utan att man visste vem eller vad som just då blev träffat.
En lite äldre man i soffan knappade in ett nummer på sin telefon och fick kontakt med en gammal kompis inne i Gaza.
De pratade lite om att de hoppades kunna träffas snart och i slutet av samtalet fick mannen i Gaza frågan hur stort stöd han trodde Hamas skulle få om det var val idag.
3% blev svaret.

Nu ska det kanske bli vapenvila, humanitär vapenvila kallar de det för.
Är inte all vapenvila humanitär?
Världspressen vänder ut och in på alla möjliga och omöjliga krav Hamas har men jag hör ingenting om israelernas krav.
Har de redan lagt sej?
Folk vill naturligtvis ha lugn och ro, alla mindre viktiga resor har skjutits på framtiden och det är oro i lägret.
För att sluta spränga tunnlar som är skapade för att orsaka blodbad i Israel så vill man naturligtvis ha någonting i gengäld.
Åtminstone någonting.
Snart är både Kerry och Ban Ki-moon i området och eftersom dessa herrar inte är kända som några direkta ljushuvuden så förväntar sej israelerna ganska lite.

Alla kommer naturligtvis att säga - vi vann, men det viktigaste för vanliga människor kommer att vara att terrorismen INTE vann.


Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Israel, Hamas, vapenvila...

Att välja är stort

                      

Det heter ju att vi blivit utrustade med en fri vilja men när vi tittar oss omkring ser vi att vissa använder sej av en friare vilja än andra.

Att få lov att välja är stort men vi ska veta att när vi väljer en sak så väljer vi samtidigt bort någonting annat.

Hamas har valt att när det dem behagar skjuta över en eller ett par raket på israelerna.

Bara så där i största allmänhet.

Israelerna däremot kan inte välja om de vill ha något att göra med dessa raketer eller inte.

De bara kommer.

Ibland en och en eller som i dessa dagar – hundratals.

Barnsligt tycker en del att göra så stort väsen av dessa små leksaksraketer som smäller runt lite hipp som happ.

De är upplysningsvis inga leksaksraketer, de innehåller livsfarliga sprängämnen som lätt kan döda en människa under förutsättning att den som skjuter iväg projektilen kan sikta.

Gudarna ska veta att just detta är avsändarnas dröm – att deras raketer ska döda så många israeler som möjligt.

Nej israelerna är ganska trötta på dessa raketer och vill ha ett slut på dem.

Frågan är hur det ska gå till.

Be dem sluta?

Man ber inte Hamas om någonting, man gör som de säger.

Fråga Gazaborna.

Finna sej i eländet?

Det är ju det man gör, år efter år, men allting har en gräns.

Fråga Sderotborna.

Nu börjar araber, Israels förvirrade vänster och övriga världens 'rättfärdiga' att pressa israelerna att gå hem för att sedan hoppas på det bästa.

Folk dör ju i Gaza...

Terrorbenägna araber och deras skuggor börjar gny och gneta – israelerna måste sluta förstöra Gaza och döda kvinnor och barn.

Ord och inga visor.

Försök nu vara lite ärliga - Hamas har sprutat raketer ut över Israels land närhelst det passat dem under lååång tid och ingen har sagt ett knyst.

Allra minst de som är mest högljudda idag.

Jag skulle skämts ögonen ur mej om jag på detta sätt tvingats visa upp min oförmåga att ta in hela bilden.

Om Hamas vill undvika flygvapnets upprensningsaktioner så behöver de bara välja bort raketerna med tillhörande ramper.

Kan det vara enklare.

Hamas har själva den stora förmånen att få välja.

De kan antingen sluta skicka iväg raketer mot hög som låg eller fortsätta gömma sej i underjorden och se sina medgazaner dö i striderna.

Så enkelt är det.

Det är Hamas som väljer om människor i Gaza kommer att dö.

Hamas valde att starta kriget och Hamas kan välja att avsluta det hela.

Sedan har vi ju det där med viljan förstås...

Sluta spänna musklerna och välj.

Piloterna i flygvapnet skulle välkomna att få komma hem till sina familjer till helgen men då måste Hamas först välja att avsluta sina äventyr vid avskjutningsramperna.

Lugnet skulle vara återställt på nolltid (hörde ni det i Säkerhetsrådet?).

Därefter skulle naturligtvis Israel kräva att raketer och andra vapen i Gaza skulle avlägsnas och göras obrukbara men det är kanske en annan historia.

De behöver inte välja bort elektriciteten de får från Israel.

De behöver inte välja bort bränslet de får från Israel.

De behöver inte välja bort medicinska förnödenheter de får från Israel.

De behöver inte välja bort allt övrigt Israel med en oxes envishet levererar till Gaza.

Bara välja bort raketerna som ju varken går att äta eller dricka.

Som sagt, kan det vara enklare.

De har ett val, inte mellan Abbas och Haniye, utan ett val mellan liv eller död.

Man kan dö av en israelisk flygattack men slänger de raketerna i havet (kanske inte så lämpligt vid närmare eftertanke) är chanserna att överleva oerhört mycket större.

Vilket val tror ni era barn föredrar att ni gör?

Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, Israel, Gaza, Sderot, Säkerhetsrådet, ...

Ritualen

Det här kommer verkligen inte att bli något orginellt blogginlägg eftersom det handlar om något som upprepas med stor regelbundenhet och som i varje fall jag upplever som pinsamt.

Jag syftar på RITUALEN.

Abbas ska blidkas med gester på Israels bekostnad – igen.

Uppriktigt sagt så tycker jag det känns lite barnsligt, som att dela ut gottpåsar till en bunt trilskande ungar för att få dem att uppföra sej.

Man skulle naturligtvis också kunna kalla det mutor.

Det handlar inte ens om gamla idéer i ny tappning utan vad de dammar av är gamla idéer i lika gammal tappning.
Idéer som aldrig fungerat eftersom de är ologiska till sin karaktär och inte tar hänsyn till människors inneboende rättskänsla.
Det ska inte gå att i efterförloppet säga - ha, nu gick de allt på en nit!
- Hur många plötsligt frisläppta palestinska brottslingar har inte sagt så till sina polare om de godtrogna israelerna.

Abbas å sin sida betraktar USA som sin privata jultomte och kräver att de ska pressa Israel till eftergift efter eftergift efter eftergift... 

Kan inte vuxna människor gå raka vägen fram till ett förhandlingsbord och helt enkelt börja jobba?

De enda 'gester' israelerna fått av palestinierna är elakartade raketsvärmar från Gaza, bomber och granater uppblandade med de mycket populära stenkastningstävlingarna mot passerande bilar.
Vissa av de martyriserade självmordsbombarna (som också kan räknas in bland de 'gester' palestinierna varit så generösa med)

kallas numera "Palestinas brud", vilket visar hur stolta de är över dem?

Detta låter ju ganska sandlådeaktigt, att de är stolta över sina mördare, men detta är vad israelerna har att kämpa mot dagligen.

Det är inte svårt att förstå att allt färre tar palestinierna på allvar.

Jag menar att vill palestinierna att omvärlden ska betrakta dem som ansvarskännande vuxna så får de sluta med sina 'gottpåsar i sandlådan-beteenden'.

Har de inte en enda kille med stake i som kan dra dem lite lätt i örat och föra fram dem till förhandlingsbordet, dra ut stolen och med en lätt puff få dem att sätta sej ner?

En sådan prestation hade varit värd ett Nobel-pris.

Palestinierna vill ha gester men i ärlighetens namn – hade det inte varit bättre med ett hyfsat resultat efter en väl genomförd förhandlingsomgång.

Ritualer är bara ritualer och gester är bara gester och ingetdera kan mäta sej med verkliga och bestående resultat.

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, Israel, USA, Gaza, 'Palestinas brud', palestinierna....

Land Day - Stone Day

Land Day, Nakba Day, Arafat Day – nej den har nog inte uppstått än men den kommer säkert.

Visst kan man ge sej ut och demonstrera mot företeelser man anser felaktiga men varför plockar demonstranterna på sej gatstenar och andra stenbumlingar?

I Sverige och i många andra länder demonstrerar arbetarrörelsen den 1maj.

Man tar med sej flaggor och man kanske till och med sjunger en liten trudelutt för att visa vad man tycker och känner.

Stenbumlingar då?

Jag är helt övertygad om att om någon första-maj-demonstrant, exempelvis Margot Wallström, kom till demonstrationen med famnen full av gatstenar så hade inget kändisskap i världen kunnat rädda henne från att bli omhändertagen.

Demonstrationer och stenkastning hör helt enkelt inte ihop.

Nu kommer vi till biten omvänd rasism.

Många palestinier har plockat med sej stenar av ansenliga storlekar och i imponerande kvantiteter som dessa "fredliga" demonstrationer kastar på närvarande poliser och andra människor.

Träffar gör de också och folk måste uppsöka sjukhus.

Träffar de riktigt illa, t.ex. i tinningregionen, kan någon dö.

Nå, är detta OK?

"Klart det inte är OK men det är bara vad man kan förvänta sej av palestinierna" hör jag i kulissen.

Av en palestinier förväntar man sej alltså inte att han ska (kunna? vilja?) följa uppställda regler och uppträda allmänt hyfsat vilket jag kallar för omvänd rasism.

En icke-rasistisk attityd till stenkastarna vore att inte tillåta någon att gå med i ett demonstrationståg om han medför stenar, stora eller små, i avsikt att kastas på någon som inte tycker som stenkastaren.

Vidare skulle alla som kastar även den minsta lilla sten tas omhand, höras och i övrigt behandlas enligt lagen.

Ungefär den procedur som skulle bestås Margot Wallström under liknande omständigheter.

Varför behandlas palestinierna på detta nedlåtande sätt, precis som om man inte tror att de skulle vara i stånd att bli en del av den civiliserade världen?

Omvänd rasism eller kanske bara vanlig vardagsrasism?

De här demonstrationsdagarna handlar mer om våld än om att demonstrera och dessutom har våldet fått en legitimitetsstämpel.

"De missförstådda och frustrerade palestinierna måste ju få ur sej sin ilska och då helst genom att skada någon annan..." 

Demonstrationstågen är belägrade av fotografer som vill ha lite 'action' vilket eggar stenkastarna till stordåd och dessutom blir ju resten av sträckan lite enklare om man avbördat sej några kilo stenbumlingar.

Det hela känns både sorgligt och patetiskt då det enda bestående intrycket av Land Day är att det var ett välkommet och kvasi-legitimt tillfälle att kasta hur mycket sten på hur många som helst.

Legitimt och helt accepterat i stenkastarnas paradis.

De dagliga och vardagliga stenkastningarna mot passerande bilar på Västbanken tvingas de ju smyga med men på Land Day tillåts de att kasta för glatta livet och dessutom, som grädde på moset, få göra V-tecknet i de stora nyhetsbyråernas kvällssändingar.

Land Day - Stone Day.

Läs även andra bloggares åsikter om Land Day, omvänd rasism, palestinierna, stenkastare, Västbanken, Gaza, ...

Eko-fenomenet

Att man vill ha någonting har det någon juridisk tyngd?

Det verkar faktiskt så.

Inte framför domarskranket men i praktiken, i det verkliga livet.

Om jag vill ha den där skogsbacken, är det samma sak som att jag har rätt till skogsbacken?

Om jag vill ha den där röda bilen, är det samma sak som att jag har laglig rätt till den?
Om jag vill ha den där godispåsen, är det samma sak som att jag har rätt till den?

Ja kanske det?!

Åtminstone ibland.

Palestinierna säger att de vill ha Västbanken, Gaza och Jerusalem men är det samma sak som att de skulle ha rätt till dessa områden?

Naturligtvis inte.

Palestinierna vill ha massor, inte bara land. 
De vill ha ut sina mördare på gatorna och sina krigsplanerare på torgen.

De vill ha pengar och de vill ha ära.

Framför allt så vill de ha prestige.

Palestinierna vill ha en massa land de aldrig haft och aldrig brytt sej om förrän på senare tid och då endast i ett bestämt syfte.

Att få bort israelerna från detta land via osthyvelsmetoden.
Samma sak gäller för Jerusalem.

Palestinierna har aldrig förr brytt sej om Jerusalem och de bryr sej inte om Jerusalem idag heller.

Vad de bryr sej om är att israelerna inte ska ha tillgång till Jerusalem.

Palestinierna 'vill ha' och ekot från det samlade världssamfundet ekar 'vill ha vill ha vill ha' och i samma ögonblick har en "Sanning" etablerats.

Det är ju så det fungerar.

Det är bara palestinierna som har tolkningsföreträde.

När de en gång upprättat detta faktum, denna kanal, då är det enkelt - bara att köra på.

De vet nu att vad de än väljer att lyfta fram, sant eller osant, så kommer eko-fenomenet att fungera.

Ett av hundratals exempel lyder som följer.

Palestinierna anklagade israelerna för att sälja billiga tuggummin med skumt innehåll och jordgubbssmak till palestinska ungdomar som skulle göra flickorna galna av åtrå och i efterförloppet göra dem sterila.

Vad gäller pojkarna skulle deras' genetiska system' gå upp i rök och i slutändan skulle inga nya palestinier kunna födas och israelerna skulle få vad de ville.

Undersökningar gjordes efter initiativ av Washington Post och naturligtvis fann de ingenting – förutom ett ganska osmakligt tuggummi med någon form av jordgubbssmak.

Rubrikerna var dock palestiniernas eftersom eko-fenomenet hade aktiverats.

"Israelerna har nu åter igen gjort det och detta mot de stackars palestinierna".

Barriären som israelerna tvingades resa när det palestinska mördandet av israeler steg mot astronomiska höjder (mer än tusen människor mördades som borde ha levt idag), kallas av palestinierna för muren eller ännu hellre apartheid-muren.

I vanlig ordning tog det bara minuter innan de som har förmånen att få göra sej hörda i vår värld också kallar skyddsanläggningen för apartheid-mur.

Varför?

Mycket simpelt - därför att palestinierna har sagt så.

Palestinierna själva vet att det inte har någon rätt till området så de väljer en annan väg – att få folk att misstro Israel.

Läs gärna den här länken om San Remobeslutet som idag är gällande internationell lag trots att det har 90 år på nacken.

Den så hett åtrådda fabeln om en tvåstatslösning som de flesta utanför Mellanöstern inte kan leva utan är från palestiniernas synsätt endast ett medel, inte ett mål.

Ett medel att skala bort Israel, bit för bit, tills det inte längre finns.

Palestinierna vet att de har massornas öra så de behöver inte ens föra fram några genialiskt uttänkta anklagelser, några slappa smålögner fungerar lika bra för snabbt som ögat hör de ekot av sina påståenden med helig entusiasm vidarebefordras genom etern.

Det finns numera ett axiom som säger att allt vad palestinierna säger är sant.

Är detta möjligen det elfte budordet?

Snarare den åttonde dödssynden.

I dagarna läser vi att:

Kemiska massutrotningsvapen används (eller inte används) på befolkningen i Syrien.

Rebellerna i Libyen belägrar premiärministens kontor.

Kravaller uppstår i Libanon när premiärministern avgår efter standoff mot den av Europa ICKE terrorstämplade terrorgruppen Hizballah.

I Kairo, Egypten, var det våldsamma demonstrationer mot Det Muslimska Brödraskapet.

Tillståndet i de länder som smittats av den arabiska vårsnuvan kunda ha varit bättre.

I Ramalla fortsätter palestinierna att vilja ha allt de kunde skaffat sej genom arbete, samarbete och en gnutta god vilja.

Synd att dessa begrepp fortsätter att vara okända i Ramalla.

Läs även andra bloggares åsikter om palestinierna, Västbanken, Gaza, Jerusalem, San Remobeslutet, Ramalla, ...

Två säregna mail

Jag fick idag två säregna mail just efter varandra.

Det första var från The Israel Project (TIP) och berättade att Abbas sagt att han inte ser någon större skillnad mellan hans egen och Fatahs politik gentemot Israel och Hamas syn på samma sak.

Sedan, i god palestinsk anda, börjar Abbas förneka oerhört lätt verifierbara fakta.

Han påstår, utan att blinka, att Hamas inte attackerat Israel under de gångna åren trots att Hamas själva tagit på sej äran av dessa krigshandlingar.

Faktum är att bara under 2012 sköts mer än 2.300 alltmer sofistikerade raketer iväg från Gaza med ett enda mål i sikte – att träffa och avliva så många israeler som möjligt.

Att de inte lyckades särskilt bra beror dels på deras egen inkompetens och dels på att Israel prioriterar skydd för sina medborgare framför propagandapoäng.

"Fånigt Abbas att försöka få den ryska publiken att tro att solen cirkulerar kring jorden men på ett vis kan jag förstå dej.

Du har tidigare pratat i nattmössan ett antal gånger och tack vare bl.a. medias skräckblandade förtjusning inför din fabuleringskonst så trodde du väl att det skulle gå vägen den här gången också.

Inte kunde du ana att en stor blogg som denna...(!!!) skulle snappa upp ditt trixande med sanningen - så känn dej avslöjad."

Det andra mailet kom från Palestinian Media Watch (PMW) och handlar om friska vindar i det brittiska parlamentet.

Det handlar om att engelsmännen börjar skärskåda sej själva med avseende på det ekonomiska och annat stöd de ger till Abbas och hans styre.

Skräckvarning härmed utfärdad till tidigare naiva medelbritter.

I det brittiska parlamentet rörde man runt i den palestinska hatkulturen och terrorglorifieringen.

Unga palestinier blir upplärda att hata judar som andra blir upplärda att 2+2=4.

Abbas pläderade i september 2011 i FN för en palestinsk stat bredvid Israel men utan att behöva förhandla med Israel.
Samtidigt kunde människorna på Västbanken se i sina TV-apparater denna bild av Palestina.

"Side by side......"?

Jag ser bara den palestinska flaggan tjusigt draperad över hela Israel och budskapet är klart.

Ingen delning av landet, hela området är Palestina.

Inget "side by side" så långt ögat når.

Jag känner en eller två israeler som inte helhjärtat delar den uppfattningen.

Det finns alltså röster i det brittiska parlamentet som trängt igenom mediabruset och skalat av Abbas några av hans grövsta förklädnader, den där välvilliga farfarsförklädnaden att allt ska bli så bra så bra bara han slipper förhandla med Israel.

Naturligtvis fanns där också en blekljummen regeringsmedlem som inte vågade låta dagsljuset drabba hans eget handlande.

Han föredrog skymningslandet där alla är lika goda kålsupare men handsken är nu kastad och vi väntar med spänning på scenuppsättning nummer två.

Kommer det brittiska parlamenter att rehabilitera sej eller var det bara en fräsch vårblomma som redan mejats ned i den brittiska myllan.

Brutalt och skoningslöst.

Läs även andra bloggares åsikter om The Israel Project (TIP), Abbas, Israel, Hamas, Gaza, Palestinian Media Watch (PMW), Västbanken, England, ...

Hamas - biståndsgivare

Jag läste igår en rubrik som aldrig skulle bli publicerad i palestinagruppernas veckoblad - eller vad deras skrifter nu kan heta. 
I Jerusalem Post stod det så här på första sidan :

Hamas: "We'll send aid money to PA if necessary"

Hamas säger alltså att om det blir nödvändigt så kommer de att skicka pengar till palestinierna på Västbanken.
Filantroperna Hamas erövrar världen.

Jag antar att det är nu efter alla dessa livsuppehållande båttransporter från bl.a. Sverige som Gaza nu är självförsörjande...
En bättre fråga är kanske vilka finansiella konsekvenser emirens av Qatar besök i Gaza i oktober 2012 fört med sej.

Hur som helst är det intressant att se hur ballongen Ship to Gaza snabbt tvingas pysa ut luften och numera bara är en slingrig gummitrasa.
Jag tycker mest synd om de människor som trott på vad Gaza-propagandisterna sagt och gett av sina goda hjärtan. 
De trodde säkert att människorna i Gaza var de mest utsatta i hela världen.

I vilket fall så är Hamas nu så rika att de börjar fundera på var de kan placera sitt överflöd.
Naturligtvis slänger de inte ut detta lockbete utan en del tankemöda.
Om ni läser den korta artikeln så ser ni att det finns ett förbehåll, nämligen att politiken på Västbanken ändras.
Hur då ändras?
Naturligtvis så den överensstämmer med den fundametalistiska extremism som tvingas på människorna i Gaza.

När extremister får möjligheter slås friheten i bojor.
När extremister får möjligheter blir demokrati bara ord .
När extremister får möjligheter borde omvärlden darra.

När Hamas får möjligheter försvinner möjligheterna för andra och stålbadens tid gör entré.

Om det nu stämmer att Gaza verkligen är på grön kvist så är det ju trevligt för dem men mindre trevligt för dem de tänker missionera bland.
Förhandlingarna mellan Hamas och Fatah spricker ju ena gången efter den andra - sista gången just i dagarna.
Förmodligen börjar Hamas tröttna på de ständiga sammanbrotten och   förbereder sej för andra metoder.
Utpressning.

Om vi hjälper er med våra pengar så får ni hjälpa oss genom att vara lite mindre dogmatiska och vara mer tillmötesgående i förhandlingarna.
Någonting ditåt.

När en terrororganisation blivit solvent är den livsfarlig, då är alla gränser utsuddade och nåde den som inte stryker den medhårs.
Terror är terror är terror - även i form av biståndsgivare.

Läs även andra bloggares åsikter om Jerusalem Post, Hamas, palestinierna, Fatah, Västbanken, Gaza, emiren av Qatar, Ship to Gaza, terror, ...

Trist historia - med detta stora utomhusfängelse

Det är gammalt nu men ni har säkert inte kunnat undgå uttrycket att Gaza liknas vid ett stort utomhusfängelse.
Snyggt uppiffad liknelse som fungerar som ett kraftfullt markör-ord.
När du hör någon använda ovannämnda liknelse så vet du strax vilken världsbild i övrigt personen ifråga har, om han överhuvudtagen alls har någon klar uppfattning om den värld han lever i.

Nu ska jag berätta om ett ännu större utomhusfängelse – landet Israel.
Titta på kartan och tänk efter vilka som har hand om makten och vapnen i kringliggande länder så förstår du säkert vad jag menar.
Dessutom är israelerna infängslade inte bara geografiskt utan också diplomatiskt, ekonomiskt och... medmänskligt.

Allt detta bara för att Netanyahu inte lyder order.
Order från Abbas.
Som Erekat, Abbas eminente hantlangare, sa för några dagar sedan – ’om inte Israel accepterar alla våra krav innan vi börjar förhandla så avslutar vi omedelbart förhandlingarna i Amman’.
Ja lille Erekat har alltid haft problem med logiken och förmågan att välja sina ord i enlighet med vad som är med sanningen överensstämmande har aldrig varit hans starka sida.

Att inte lyda order från palestinierna likställs med högförräderi och den som trampar i klaveret på detta oförlåtliga sätt borde följdaktligen ställas inför krigsrätt.
Nu är det ju inte alldeles solklart att israelerna rakt av samtycker till dessa cirkuskonster så krigsrätterna har varit relativt sällsynta.
Detta upprör förstås palestina-apologeterna som i stället drar igång andra smådesperata åtgärder som t.ex. upprop till bojkott.
Sorry palestinagrupperna, men är det inte ett ganska barnsligt upptåg?
Israel idag är inte bara Jaffa-apelsiner utan de har delat med sej av sina kunskaper vid tillverkningen av de flesta ’gadgets’ du förgyller din tillvaro med idag.
Risken är att om du bojkottar tillräckligt frenetiskt så kommer du att slita ditt hår i förtvivlan över att ditt liv plötsligt blivit ack så ohanterligt.

Nu var det väl inte i första hand för att diskutera vem som kan ståta med det största utomhusfängelset som jag öppnade bloggen för första gången på ganska lång tid.
Nej, jag ville nog egentligen bara peka på det faktum att hela Mellanöstern-härvan inte har så värst mycket med Abbas och andra potentater att göra utan att det nästan bara handlar om Israel.

Om judarna och deras Israel.

Om en icke muslimsk ö ska få fortsätta att finnas mitt i det muslimska jättehavet?
Om den muslimska toleransen överhuvudtaget har något med tolerans att göra?

Finns det fler av FN sanktionerade länder som inte haft en dag av fred under hela sin tillvaro än Israel?
Jag är inte säker men i hastigheten kan jag inte komma på något.
Hur israelerna kunnat bygga sitt land samtidigt som de dagligdags varit tvungna att försvara det (ofta handgripligen) är för mej en gåta.
Idag har de ett bra land men ett land där det på senare tid blivit allt svårare att andas eftersom de kringliggande länderna sprider allt annat än frisk luft omkring sej.

Staketet mot Västbanken blir en ganska medioker historia när man ställer det i relation till de både politiska, kulturella och humanistiska barrikader som Israels grannar konstruerat i gränsområdena.
Allt för att göra Israel till ett stort utomhusfängelse, ganska trivsamt men dock ett utomhusfängelse.

Nålsögat för att komma in och ut från detta utomhusfängelse är den internationella flygplatsen Ben Gurion.
Numera är det dock alltmer tvivelaktigt om den kommer att kunna fungera friktionsfritt framöver då Hamas och likvärdiga ”frihetshjältar”(hmmm...) i Gaza uppenbarligen sitter på raketer som ganska enkelt kan ta ner ett passagerarplan när det befinner sej på lämplig höjd.

Det stora utomhusfängelset Israel har Ben Gurion-flygplatsen men det lilla utomhusfängelset Gaza har hela gränsen mot Egypten att bruka efter eget gottfinnande.
Ibland är den stängd men oftast får Hamas som de vill (de vet vid det här laget i vilka tåtar de ska dra) och gränsen öppnas för att serva deras behov.
Några välavvägda hotelser brukar vara tillräckligt.

Muslimerna kallar alla som är otrogna mot Islam för ’infidels’ vilka enligt Islam bör avrättas.
Bör är kanske inte rätta ordet eftersom det är varje rättrogen muslims plikt att döda varje ’infidel’.
Sharia-lagarna är utan nåd.
Detta är i sej så ruskigt att jag med glädje skulle ta emot en annan åsikt från någon som vet bättre.
Tills vidare vidhåller jag att ovanstående är sant.

Är det i så fall underligt att Israel är både jagat och isolerat av den muslimska världen och av folk som av mer eller mindre lömska skäl okritiskt anammar Muhammeds förvirrade budskap.
Israelerna i sitt utomhusfängelse iakttager vad som händer med stora undrande ögon.
’Ska de förgöra oss igen som på Hitlers tid?’

Palestinierna och ’the piiis process’ är en bisak för antingen de sitter där med en stat eller inte så kommer de oförtrutet att fortsätta att bekriga Israel.

De kommer aldrig att förlika sej med att Tel Aviv inte tillhör dem.
Bekriga och bekämpa Israel på alla plan som står dem till buds vilket redan är i full sving.
Det handlar alltså inte om palestinierna för deras existensberättigande är säkrat så länge de håller varbölden öppen och inte ger Israel någon lugn och ro och absolut inte någon fred.
Allt handlar om Israel.

Ni har väl lagt märke till att Abbas under sin beljublade tur genom FN’s korridorer för några månader sedan inte var där för att stifta fred.
Han krävde en stat men freden glömde han bort .
Han och en massa andra glömde i hastigheten bort att villkoret för en palestinsk stat är just fred, fred med Israel.
Kolla FN-resolutionerna.
Men varför skulle Abbas bry sej - ingen annan brydde sej ju.
På kuppen blev Israel ännu mer isolerat i sitt utomhusfängelse för orsaken till att Abbas inte fick sin stat kunde ju inte bero på några andra än just på israelerna.
Axiom är alltid axiom antingen de är korrekta eller inte.
Speciellt i Mellanöstern.

Det lilla Israel, det robusta men samtigt så sköra, har förvandlats till ett stort utomhusfängelse där inneslutningen dagligen förstärks av folk som av rutin eller magkänsla alltid stöder ’the underdog’ - utan att reflektera över om denna underdog möjligen är fel ute.
Fel från början till slut.

Bäst att inte reflektera, enklast så.
Inte stöta sej med den stora arabvärlden och gu’bevars absolut inte ’kränka’ dessa känsliga varelser.
Absolut inte lufta deras egna dogmer som de nogsamt, av ren självbevarelsedrift, försöker dölja för menigheten.
Bäst att flyta med strömmen som sakta men säkert lägger bråte till bråte i byggandet av Israel som ett jämförelsevis stort utomhusfängelse.

------------------------------------------------------------------------------------------
Läste just en artikel som legat på väntelistan ett tag och fann att författaren, Joram Ettinger, skriver om ungefär samma saker som jag försökte pränta ned här ovanför.
Mycket bättre naturligtvis så jag rekommenderar den som studiematerial för att bättre förstå varför ’vår’ konflikt inte är som andra konflikter.

”The heart of the conflict is the denial of a non-Muslim entity's existence – namely, Israel – on land that, in the eyes of many Muslims, is "holy land" that belongs to them, and not any issue with Israel’s size or borders”.
J.E.


Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Israel, Netanyahu, Abbas, Erekat, Mellanöstern, sharia, FN, ...

Dershowitz klär av FN

Hade jag bott i Durban så hade jag varit ’mycket irriterad’ vid det här laget.
Den gnistrande staden vid Indiska Oceanen med sina långsträckta stränder, sin Botaniska Trädgård och den oförlikneliga Ushaka Marine World har blivit kapad.
Vad Durban blivit känd för på senare tid är inte allt det vackra och intressanta som borde vara förknippat med den staden utan för att den tvingats se sitt namn taget som gisslan av några av vår tids mest skamliga företeelser – Durban Konferenserna.
Fy bubblan för att tvinga Durban att bli synonymt med organiserade hatorgier.
Jag skulle hellre sätta mej mitt i deras berömda Snake Park än att deltaga i någon av dessa konferenser som dragit ner stadens namn i just - ormgropen.

Det var ett tag sedan nu men eftersom FN fortfarande finns kvar så är ämnet fortfarande lika brännbart.

I år tilldrog sej Durban-konferensen i New York – well...
Inte hjälpte det mycket men de fick fler och mer adekvata mothugg än tidigare år, bland annat av en grupp mindre lättduperade individer som samlades tvärs över gatan från FN-skrapan där Orginal-Durban höll till.
Dessa modiga kvinnor och män kallade sej kort och gott för ’Durban Watch’ och framhöll sanningar som aldrig skulle haft en chans att lyfta inom FN’s blå väggar.

En kraftkarl i detta sammanhang är advokaten och rättvisekämpen Alan Dershowitz.
Han kan sitt ämne och darrar inte på manchetten.
Är det någon som borde darra så är det FN efter att ha lyssnat på Dershowitz’s skarpa och initierade sågningar.

Lyssna till hans inlägg i samband med Durban 3 – tvärs över gatan.
Lyssna och släpp gärna en tår över en förförisk idé, FN, som tyvärr visade sej helt sakna ryggrad.

Du kan finna fler videos i samma anda här.

En av mina favoritgrodor vad gäller FN, i all sin absurditet, inkompetens och okunnighet, kan du läsa här nedanför.

Min sammanfattning är hämtad från bloggen Israel i Sverige.

Detta arma FN som betett sej som en dum kossa (sorry Rosa och Stjärna) alltför många gånger levererade till omvärlden en av sina mest oförståeliga och häpnadsväckande ”Muuu” på 70-talet.
Israelerna som har stort hjärta för de mindre lyckligt lottade här i världen insåg att palestinierna själva inte hade det minsta intresse av att göra livet drägligare för sina egna.
De började då att bygga nya fräscha bostadsområden för dessa människor i Gaza.
Det handlade alltså om människor palestinierna själva placerat i flyktingburar för att sedermera bussa på israelerna vid lämplig tidpunkt.
Vad hände?
Palestinierna gick naturligtvis i taket men vem gick mer i taket?
FN!
Att låta palestiniernas guldkalvar smita ut bakvägen gick verkligen inte an.

Ett par uttdrag:

What is perhaps surprising is that the United Nations also opposed the program, and passed harsh resolutions demanding that Israel remove the Palestinians from their new homes and return them to the squalid camps. For example, UN General Assembly Resolution 31/15 of Nov. 23, 1976:
Calls once more upon Israel:
(a) To take effective steps immediately for the return of the refugees concerned to the camps from which they were removed in the Gaza Strip and to provide adequate shelters for their accommodation;
(b) To desist from further removal of refuges and destruction of their shelters.
Similarly, UNGA Resolution 34/52 of November 23, 1979 declared that:
measures to resettle Palestinian refugees in the Gaza Strip away from their homes and property from which they were displaced constitute a violation of their inalienable right to return;
1. Calls once more upon Israel to desist from removal and resettlement of Palestinian refugees in the Gaza Strip and from destruction of their shelters;

Läs hela denna otroliga historia här och förundras...

Jag gissar att du nu är mogen att ta till dej Dershowitz’s budskap i den presenterade videon.
Det är inget hoppfullt budskap men tyvärr ett med sanningen överensstämmande budskap.
Durban är Durban och Gaza är tyvärr fortfarande Gaza men det allra mest bedrövliga är att FN fortfarande är samma gamla trista, besatta FN.
Besatta av lojalitet mot världens förmodligen största falsarium.

Läs även andra bloggares åsikter om Durban, Durban Watch, Alan Dershowitz, FN, Gaza, palestinier, ...

Gilads mamma

Jag kunde inte släppa TV’n idag där de följde frigivningen av Gilad Shalit steg för steg.
Naturligtvis har ni inte hört talas om Gilad Shalit, han är ju bara en israelisk värnpliktig som Hamas ’förbarmade’ sej över för fem år sedan.

Fem år och några månader.
Sedan dess har han genom Hamas försorg varit som död för sin familj, sina vänner och sitt fosterland.
Snyggt och konsekvent genomfört jobb av en billig men enveten terrororganisation.

I vilket fall som helst så är den 18 oktober en glad dag för de flesta i Israel då en av dess söner fick möjlighet att återvända hem.

Jag följde de olika turerna från Gaza till Egypten och från Egypten till Israel och om ett par timmar gissar jag att jag sitter där igen och följer Gilad på vägen hem till Mitzpe Hila i norra Israel där han bor med sina föräldrar och syskon.

Hans föräldrar... att försöka föreställa sej deras glädje idag är omöjligt.
Kanske känner de sej bara tomma eftersom deras 5-åriga kamp nu är slut och inga fler kampanjslogans behöver produceras.
Gilad är hemma och de fem åren i Hamas fängelsehåla är slut.
Hur killen kan både gå och stå och ha sitt förstånd i behåll är en gåta.
Själv skulle jag inte överlevt en vecka.

In i det sista stöttes och blöttes det för och emot att frige 1000 fångar, de flesta av grövsta virke, mot en blyg och mager israelisk värnpliktig.
De som är emot är det av glasklara skäl men lika glasklart är att Gilad har rätt att få komma hem.
Många oroas med rätta över den överrepresentation av lösgående mördare som den här dagen producerat men efter att ha sett Gilads mamma, Aviva, le för första gången på många år så tänker jag inte bry mej om dessa nya hot.
Inte idag.
Vad betyder tusen fler frigående terrorister – de är ändå en droppe i det stora terroristhavet som ser till att få jobbet gjort i vilket fall som helst.

Naiva ljushuvuden finns det överallt och av någon anledning är de svårt överrepresenterade i media.
Några har idag ganska högljutt förordat fortsatta förhandlingar med Hamas eftersom den här överenskommelsen gav önskat resultat.
Varför inte smida medan järnet är varmt och förhandla fram en liten fred nu också?
Ljushudet i fråga kom snart ner på jorden då han ganska bryskt blev uppmanad att först läsa Hamas Charter (stadgar) innan han kom med fler förslag.

Har du läst Hamas Charter?
Vet du att Hamas aldrig, aldrig, aldrig kommer att sluta fred med Israel och för då skulle de helt enkelt inte längre ha något existensberättigande.

Diskussionen i Israel – för eller emot fångutväxlingen – fortsätter och när kanal 1 satte två reportrar att samtidigt rapportera om samma händelser så visade det sej snart att de belyste fenomenen från två olika utgångspunkter.
Inte helt lätt att vara premiärminister i ett sådant land.

Mitzpe Hila är smyckat med blommor och kompisarna väntar.
Vad som rör sej i Gilads huvud vet bara han själv men om vi ger honom lite andrum så kommer han snart att vara en vanlig kille igen, en av många.
Men kanske ändå inte...

Läs även andra bloggares åsikter om Gilad Shalit, Aviva Shalit, Israel, Gaza, Egypten, Mitzpe Hila, Hamas, ...

Abbas friger Gilad Shalit?

Abbas, min vän, så har du nu äntligen bestämt dej för att låta Gilad Shalit komma hem.

Bli fri.
Bra.
Lite väl sent men – bra.

För det var väl du som president som höll i trådarna?
Jag bara frågar för jag hör ingen nämna ditt namn...
Det är väl du som har ansvaret för vad som händer i de områden du vill ha som ditt Palestina och det är väl du som har sista ordet?
Varför är det ingen som hyllar dej och varför får du inga blommor?
Är det möjligen så att det uppstått ett missförstånd?
Kanske rent av en liten förödmjukelse?

Vet du vad jag tror?
Jag tror att du inte hade en aaaning om vad som var på gång innan du hörde det i kvällsnyheterna.
Är det verkligen så?
Visste du ingenting, var du inte inblandad i förhandlingarna – var det ingen som frågade dej?

Visst är det du som säger att du är president för palestinierna och i så fall, enligt allmänt vedertagen praxix, är det ju du som ska signera överenskommelsen med Israel och se till att allt går korrekt till.
Är det vad du kommer att göra?

Abbas, förstår du att det är kört nu?
Inte kan du hävda att palestinierna förtjänar en stat under din ledning när du inte ens vågar sticka in näsan i Gaza och än mindre har något inflytande över vad som händer där.
Sorry, men dina Palestina-planer föll just nu som ett korthus.
Du blev av med både dina kläder och ditt ansikte och ingetdera går att rädda.
Du är körd.

Så går det när man gapar efter ett alltför stort stycke och inte tar någon hänsyn till den bistra verkligheten.
Hägringarna försvinner tillsammans med önsketänkandena och du Abbas har landat på baken i den brantaste av utförsbackar.

Abbas, du lär ha en skaplig villa i Amman.
Ta med dej så många palestinier du kan dit och låt Israel ta hand om vad de redan har hand om – sans och vett i denna del av världen.

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, Gilad Shalit, Gaza, ...

Om konsten att roffa åt sej utan att betala

Kan någon berätta vad allt det här handlar om?
Abbas vill att hela världen ska övertyga honom om att Palestina finns och att han, endast han är den rättmätige ägaren.
Att Israel som blivit grymt terroriserat och decimerat under alla dessa år må ha vissa invändningar är högst förståeligt.
Det komiska är att Abbas vill gå bakvägen och roffa åt sej ett territorium där vissa delar är så skrämmande för honom att han inte vågar sticka in näsan.
Gaza ger honom stora skälvan.
Som om Reinfeldt inte skulle våga resa till Strängnäs...

Vad han egentligen säger är ’ge oss alltihop utan förhandlingar så ska vi sedan förhandla om resten’.
Världen gör som den är tillsagd och börjar med att stampa takten till Abbas tal i FN där han bl.a. sade att han nu, efter en gräslig massa år, är beredd att acceptera de gränser de absolut inte kunde tänka sej 1949.
Förmånserbjudanden har vanligtvis en tydlig bäst-före-datum men det är väl inte så noga med det heller.

”Palestina håller på att återfödas” sägerAbbas.
Menar han det gamla brittiska mandatet där judarna kallades för palestinier och som fick se sina potentater dra iväg med svansen mellan benen när det begav sej?

Hamas är mera rak på sak, de tycker det är under palestiniernas värdighet att be om en stat och att Abbas är alldeles för vattenkammad.
Stater ska erövras och först därefter konfirmeras av FN.
Så mycket för kärleken mellan Gaza och Västbanken.

Jag undrar också över FN’s agerande – eller är de bara glömska?
1993 inleddes den s.k. Fredsprocessen där kontentan var att nu ska det bli fred för i fortsättningen vi ska lösa våra mellanhavanden via förhandlingar.
Detta sanktionerades av FN.
Idag ler och applåderar samma FN när Abbas, utan förhandlingar, försöker grabba åt sej vad han inte vill (vågar?) förhandla om.
Utan några tankar på fred som är en given förutsättning för varje överenskommelse.
Den av FN sanktionerade Fredsprocessen avlivades idag av FN självt.

Ja, det är mycket underligt som händer i dessa dagar och det är kanske inte så underligt att jag höll på att glömma det allra underligaste.
FN är i färd med att upprätta en rasistisk apartheidstat och ingen lyfter ett ögonbryn.
Det är inget som jag eller andra sionistfreaks hittar på utan klart och redigt proklamerat av Abbas själv och hans talesmän, bl.a. palestiniernas ambassadör till USA, Maen Rashid Areikat.
Inga judar kommer att få bo eller vistas i ett färskt Palestina och nåde den som inte är straight...

Nästa fråga är naturligtvis vad Israel då, i den heliga jämviktens namn, bör göra med sina araber?
Fortsätta att bjussa på skola, sjukvård och pension?
Någon borde begära lite rättning i leden men snälla – inte FN, de har helt enkelt inga förutsättningar för en opartisk och saklig diplomati.
FN är tyvärr en mycket sjuk organisation och dess prognos är skoningslös.

Detta får vara nog för idag men var så säkra – fortsättning följer.


Läs även andra bloggares åsikter om palestinier, Israel, Abbas, Gaza, Hamas, Västbanken, FN, Fredsprocessen, ...

Påtvingade normaltillstånd

Egentligen är det ju krig.
När en civilbefolkning envist blir beskjuten är det väl krig?
Detta påstående är relevant för alla andra länder utom för Israel.
Tydligen ska israelerna ständigt stå framför arkibuseringsplutonerna för att man ska kunna säga att man nått ett normaltillstånd.
I fredags hade man redan glömt vad som hände på torsdagen och idag har man totalt glömt vad som hänt de senaste dagarna.
Nu berättar man bara om hur Israel ’trakasserar’ befolkningen i Gaza utan några kopplingar till de senaste dagarnas händelser och denna ständiga glömska/förträngning får tyvärr också kallas ett normaltillstånd.

Om ett gäng tjyvar och banditer bryter sej in i ditt hus och Gud förbjude, tar livet av din son så har du ingen rätt att varken jaga förövarna eller på annat sätt se till att de får sina straff.
Du ska sitta där hemma och sörja och titta på sonens gamla gympadojor och gråta en skvätt.
Inget annat är tillåtet för då kommer du att få besök av världens alla tjyvar och banditer på en gång och då vete gudarna...
Juridiskt oantastligt?

Israelerna ska sitta hemma och begråta sina döda men de får absolut inte varken straffa förövarna eller ens ta dem i hampan och placera dem framför skranket.
Lida i det tysta bör vara varje israels lott.
Detta som ett exempel på ytterligare ett normaltillstånd.

OK, det ovan sagda haltar förmodligen men man blir onekligen betänksam när man ser utvecklingen de senaste dagarna.
Erekat hotade på ett tidigt stadium israelerna med gu’ vet vad, efter de av palestinierna iscensatta massakrerna i Eilat med omnejd under torsdagen.
Han gav ganska grova hintar om att inga aktioner mot massmördarna skulle tillåtas för då...
Abbas vände sej till Säkerhetsrådet för att få med sej ett uttalande som skulle förhindra Israel att tillvarataga sina juridiska rättigheter att försvara sina medborgare och arabligan har utlyst ett möte.
Allt detta för att ge palestinierna grönt ljus för fortsatta mordiska aktiviteter samt att sätta diplomatisk fotboja på israelerna.
Detta börjar också likna ett normaltillstånd om än ett farsartat sådant.

Israel har all rätt att på vilket sätt de anser relevant tydliggöra för araberna i Gaza att vissa saker inte tolereras.
Världsmedborgarna känner till detta men alltför få har modet att upphäva sin röst.
Araberna är ju många, jättemånga, och om de blir upprörda kan det ju i värsta fall drabba den egna plånboken.
Hemska tanke.

När jag ser de förstörda hemmen i de södra kommunerna i Israel så undrar jag hur man skulle uppleva det om en gradraket plötsligt dunsade ner genom taket och sprängdes mitt på klinkergolvet.
Pianots tangentbord skulle bli ett lego, glassplitter täcka soffa och mattor, tavlorna skulle flyga ut och hamna i fikusen och så detta murbruksdamm...
Grått och skitigt precis överallt.
Nej, jag skulle definitivt inte gilla att få en raket, vilken sort det vara må, in i huset – inte ens i trädgården - om jag nu överhuvudtaget överlevde.

Vår vän Abbas är inte alltid så snabb i vändningarna men häromdagen överträffade han sej själv.
Allt medan palestinierna som bäst levererade sina raketsvärmar över ond som god i Israel och ambulanserna jobbade övertid så sprang han iväg till FN och beklagade sej över att israelerna var fräcka nog att försöka försvara sina illa tilltygade medborgare och försöka stoppa eländet.
Hur låter det där?
Precis – inte riktigt klokt.
Bara en palestinier kan gå i land med sådana kullerbyttor.

Abbas är ju inte direkt den där karismatiske ledaren som genom ett leende kan driva massorna i vilken riktning han vill.
Han får därför försöka utmärka sej genom radikala och ibland enbart dumma uttalanden.
Jag hittade i Anna Ekströms blogg , 19 augusti 2011, några citat av Abbas som inte borde undanhållas någon – speciellt inte de som i denne man fortfarande ser en fredspartner.
I dessa uttalanden beklagar sej Abbas över att han har för lite ammunition för om han bara hade lite mer så skulle han bekriga Israel så stickor och strån börjar flyga.
Han ger dessutom sina arabiska bröder en inte speciellt finkänslig vink om att de starkt borde överväga att starta ett allomfattande krig mot Israel och då skulle ingen vara gladare än han.
Glöm inte att läsa tillhörande kommentar av signaturen BR.
- Där gick illusionen om Abbas som en småmysig jultomtefarbror upp i rök.

...och raketerna fortsätter att falla över Israel men det är ju numera bara ett av alla normaltillstånd detta lilla utsatta land tvingas leva med.
Påtvingade normaltillstånd är aldrig normala.


Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Gaza, Eilatmassakern, Erekat, Abbas, palestinier, FN, Anna Ekström, ...