Peres, denne ålderman. Så vis men ack så naiv.
Han vill alla så väl och allra mest vill han palestinierna väl.
Det är många i Israel som faktiskt tycker så.
Han påstår i glansen av sin aldrig sinande optimism att avståndet mellan parterna i fredssamtalen år pytteliten. Ja, så liten att den knappast finns...
Läser man orginalartikeln i Financial Times blir bilden strax mera komplex.
Palestinierna anser att avståndet fortfarande är väldigt långt och att mycket arbete återstår.
I det här fallet tror jag faktiskt mer på palestinierna.
Hur ska Israel kunna visa sin mest generösa sida allt medan motparten med kuslig regelbundenhet försöker mörda sin motpart?
För en vecka sedan lyckades de ha ihjäl två jobbare som arbetade med att försörja Gazaborna med bensin och olja. Det var inga prydliga mord det handlade om utan typ avrättningar.
Tala om att effektivt såga av den gren man sitter på...
Peres har rätt när han säger att säkerheten är viktigast. Vi har lärt oss vilka vi har att göra med och vet att alla medel är tillåtna i kampen att få bort oss.
Nu kommer detta naturligtvis inte att ske men vi vet att om Israel ska försvaras så kan det bara göras av - Israel.
Många illusioner har spruckit på vägen till de 60 åren som kommer att firas om några veckor då Peres och andra kommer att kunna glädjas över framgångar utan motstycke.
GENOM SVETT OCH TÅRAR - MOT ALLA ODDS.
SvD DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar