"Säg mej vem du umgås med och jag ska säga dej vem du är."
Detta gäller i hög grad för Jimmy Carter som de senaste dagarna frotterat sej med kreti och pleti - i ordets verkliga bemärkelse.
Vad säger ni om Hamasbossen Mashal som lever det goda livet i Damaskus medan hans undersåtar kämpar i gyttjan i Gaza.
Hamasregeringens förre utrikesminister Zahaar som inte kan vänta lugnt på att Israel ska försvinna utan vill påskynda processen genom att kidnappa fler israeler.
Syriens president Assad som hotar med krig med jämna mellanrum.
Ahmad Tibi, den arabiske Knessetmedlemmen som aldrig åstadkommit något gott för den arabiska befolkningen utan satsar sina krafter på att fördöma den stat han representerar och som ger honom en icke föraktlig summa i lönekuvertet.
I de flesta andra länder är hans beteende liktydigt med högförräderi.
Vad som förvånar mej är att Carter inte besökte ledaren för Hizballah, Nasrallah, för då hade listan på de mest ökända figurerna varit fullständig.
Att han träffade Peres framstår som en plump i protokollet men det var väl Peres berömda svaghet för celebriteter (hmmm...) som tog överhanden.
När man tittar lite närmare på vad clownen Carter egentligen åstadkommit blir resultaten ganska torftiga. Varje konflikt han stuckit sin näsa ner i har bara sett förlängt eländet.
Han lyckades med en sak, faktiskt. Han lyckades med att inte bli omvald till en andra presidentperiod vilket är nästan omöjligt för en normalproducerande, sittande president.
Att ge honom "kredit" för fredsavtalet mellan Israel och Egypten är också att ta i. Vad han gjorde var inte mycket mer än att ge husrum åt förhandlingsdelegationerna. Om han åstadkom något därutöver så var det enbart i syfte att fånga ett åtråvärt fredspris från Alfred Nobel.
En sak var bra - Gilad Shalit ska få skriva ett brev till sin familj.
Vi ska då komma ihåg att de palestinska fångarna i israeliska fängelser, som faktiskt sitter där de sitter för att de är dömda för mord, terror och andra otrevligheter, får ta emot besök av Röda Korset och skriva brev till vem de vill när de vill - utan någon f.d. presidents inblandning.
Gilad Shalit är bara en bricka i ett elakt rävspel.
Hamas har den senaste tiden dragit ut på charmoffensiv i syfte att kringgå omvärldens krav för att nå legitimitet. Carters besök är en del av denna charmoffensiv.
De har dessutom varit aktiva i The American Journal "Foreign Policy", BBC, Sky News och i Washington Post.
Allt för att försöka skrubba bort en genuin benröta med coldcream.
Så - varför bryr sej folk om Carter?
Jo, för att han befinner sej på den "rätta sidan", den sida som utifrån vilken situation som helst, drar konsekvenser som är negativa för Israel.
Om våren kommer sent i år - Israel är den skyldige.
Om skörden ruttnar bort - Israel är den skyldige.
Om skogen blåser ner - Israel är den skyldige.
Om araberna försätter sej i omöjliga situationer - Israel är den skyldige.
NER MED CLOWNEN.
K SvD T HD SDS Bitte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar