Plupp - och där föll masken.
Carters mask.
Nu var han i Ramalla, på hemmaplan och kände sej väl till mods, vilket utmynnade i att han äntligen kunde säga sitt hjärtas mening.
I Israel var han tvungen att dölja sitt rätta jag, spela upp scenen där han låtsas att han tycker att judar också är människor, men i palestinaland behövde han inte förta sej med dylikt rollspel.
I Israel träffade han Peres, av vilken han fick sej en skrapa, och besökte Kassamstaden Sderot men först i Ramall började ögonen tindra.
I Ramalla lade han ner en krans vid ärketerroristen Arafats grav och sympatierna med denne persons förkastliga livsgärning kom över hans läppar lätt som en plätt.
Han uttryckte sedan lyckan över att få krama om och kindpussa en "minister" ur Haniyes skrotade Hamasministär och sedan rullade det bara på.
Carter beklagade sej över Israel, beklagade sej en gång till och när han upptäckte vilka tacksamma lyssnare han hade så beklagade han sej ännu mer.
Palestinierna sög hungrigt i sej dessa guldkorn från en ringrostig och föga hedervärd kändis.
Vad som kändes viktigast i Ramalla var att tillsammans få gläfsa en stund om det förskräckliga Israel.
Som grädde på moset är nästa anhalt Damaskus där Carter tänker ta en fika med Mashal, en av de värsta i branchen - och det är milt uttryckt.
Där kommer gläfsandet säkert att fortsätta i ännu högre tonlägen.
Få kan väl förstå Carters handlande och hans bevekelsegrunder.
Många skulle nog satsa på pengar - att han offrar sin heder för att få del av oljeförmögenheterna.
Andra skulle kanske föredra att forska lite i skumma trauman under uppväxtåren.
Jag tror hans beteende bottnar i hans möte med Begin och Sadat, då han medverkade till att Sinai försvann över till Egypten. Han erkände senare att han kände obehag inför Begin vilket berodde på att Begin var stark, alltför stark i Carters tycke.
En svag människa vars karaktär inte tillåter honom att rationellt handskas med en starkare personlighet kan uppvisa symtom som begränsar hans uppfattning av verkligheten vilket i sin tur gör hans beteende oförklarligt.
SvD DN
2 kommentarer:
För några år sedan kunde man se en reklam om jordnötter. Texten som lades ut över hela TV-rutan löd: De största nötterna finns i USA. Och nu vet jag att det är sant.
Bra. Mycket bra.
Synd bara att den största nöten av alla inte ruttnade bort i frid "over there."
Jag läste nu på morgonen att Carter under sin tid som president pressade Zimbabwe att inkludera gerillaledaren Mugabe i valen 1980.
Resultatet ser vi i dag.
Carter har också gjort en grej av att sammanträffa med diktatorer världen runt som Kim Il Sung, Fidel Castro, Hugo Chavez, Slobodan Milosevic och andra och när man ser på resultatet av dessa samtal kan man lugnt utgå från att inga glada överraskningar kommer att drabba oss efter hans besök hos Mashal heller.
Skicka en kommentar