Jag fick ett tips om att lyssna på en videodebatt från SVT om en dödsskjutning i Bergsjön utanför Göteborg och händelseutvecklingen därefter.
Det var både beklämmande och skrämmande.
Normaliteten satt på den anklagades bänk och fick hela tiden försvara sej mot anarkin.
Allt detta med överhetens behag.
Det kusliga var att man fick en känsla av vilka som ligger i startgroparna för att ta över - och det är inte medelsvensson!
En diakonkvinna försökte vara käck och hade all förståelse i världen för att ungdomarna efter mordet ville hedra sin skjutne vän med mera våld.
Hedra någon med våld och sedan kräva förståelse för detta...
Inte nog med det utan man krävde också att andra skulle erkänna detta som deras självklara rätt!

Det enda positiva med den debatten var att man fick höra lite genuin Göteborgska!

Detta är inte mitt Sverige. Detta är inte min värld.
I min värld är Sverige, om inte en idyll, så i varje fall ett rättssamhälle. Inte ett samhälle där man låter personliga frustrationer gå ut över andra genom ett våldsamt beteende.
I min värld skäms man när man gjort något oansvarigt - man skryter inte om det.
I min värld är ordbajs ingen garanti för framgång och hårklyverier inget man är stolt över.

Det finns en svensk kille här på kibbutsen och vad som slog honom mest när han senast var i Sverige var att aggressiviteten på vägarna var mera påtaglig. Detta är förmodligen sant och vore det den enda märkbara försämring av vardagsklimatet så skulle man fortfarande kunna känna en viss stolthet över Sverige.