De är då för söta...... våra grannar.
En ung familj knackade på dörren och överlämnade --- ja, det är verkligen inte lätt att beskriva.
"Mishloach Manot" heter traditionen på hebreiska och den innebär att man ger varandra små gåvor i form av kakor, godis eller annat man förberett hemma hos sej. Oftast är det väl barnfamiljer som ägnar sej åt denna helt förtjusande tradition.

Orsaken är Purim eller rättare sagt Ester.
I boken om Ester, drottning av Persien, står det berättat i kapitel 9 och vers 22 om utdelandet av dessa gåvor.

Vi fick en röd papptallrik med några "Oznei Haman"(Hamans öron), godis i form av sega gubbar och påskägg och några chokladbitar. Allt inslaget i plastfilm och en handskriven hälsning från Hila, Barak och Maya om en "Happy Purim".

Det är alltså Purimfesten nu som firas till minnet av hur drottning Ester och Mordechai genom list avslöjade Hamans planer att förinta det judiska folket och lägga beslag på deras ägodelar.
Historien är lite invecklad så det bästa är om du läser själv - Esters bok upptar inte många sidor i Bibeln.
Som kuriosa kan nämnas att Esters bok är den enda bok i Bibeln som inte nämner Guds namn.

Här på kibbutsen har det varit barnens fest idag medan den "tunga" festen för de vuxna får anstå till veckoslutet.
Barnen har klätt ut sej till diverse sagofigurer och jag kan konstatera att prinsessa är det rysligt populärt att vara men också djur med långa svansar och flaxande öron.
Ungdomarna sprayar gärna håret grönt eller rutigt och peruker och glitter i ansiktet hör också till.
Med andra ord - fest!

Är det någon som har undrat vad "Hamans Öron" är så kan jag berätta att det är en speciell sorts kaka. Varför den heter som den heter har hitintills ingen kunnat svara på. Haman känner vi ju till men varför hans öron skulle vara särskilt intressanta - ingen aning.


När de i nyhetssändningarna börjar gräva i kriminalträsket då vet man att det är stiltje på den politiska fronten.
Man hämtar andan.

I går var det dags för den amerikanske presidentkandidaten McCain att hämta andan. Han besökte Sderot och tog sej en titt på lagret av förbrukade Kassamraketer. Han yttrade något i stil med att om Arizona blivit beskjutet med samma intensitet hade de lagt ner ganska stor energi på att besvara elden.
Ja, så kan man ju också uttrycka det...

En fråga - hur många gånger har Condoleezza besökt Sderot? Aldrig, vad jag kan minnas.
Hon ägnar tiden här åt att hålla skenet uppe att allt är under kontroll och att förhandlingarna framskrider trots att takten kunde vara något häftigare.
Börjar hon leta efter bakdörren ut i kylan?