Hot och hot om hot.
Inte särskilt miljövänligt. Att titta på kvällsnyheterna är således inte miljövänligt alls.
Hamas hotar med fortsatt raketkrig om inte Israel gör som de blir tillsagda vilket innebär att lägga sej platt.
Hizballah hotar att de nu är redo för nästa krig med Israel och att de med glädje kommer att försvara Libanon mot varje aggresionshandling från Israels sida. De var nog lite vilse bland väderstrecken för aggressionerna kommer ju som regel från norr.
Att Iran hotar den sionistiska enheten tar vi som vår dagliga medicin. Vi borde nog ta det som en allvarlig sjukdom i stället som vi med alla medel måste bota.
Sedan har vi det alltmer framträdande hotet från de israeliska araberna. De radikaliseras alltmer, blir fräckare och kastar allt fler stenbumlingar mot israeliska bilar.
Bumlingar alltså. Inga småstenar som skramlar i fickorna utan typ tegelstenar. De känner väl Israels maktlöshet och har lärt sej att vi inte har några ledare med förmågan att sätta dem på plats..
PMW (Palestinian Media Watch) kom med en bullentin idag där de berättade att i de av Abbas understödda och lästa tidningarna hyllar och välsignar man arabkillen som sköt ihjäl 8 tonåringar i deras Yeshiva i torsdagskväll. Abbas fördömde dådet - fast egentligen gjorde han inte det. Han talade generellt och lite svepande om att han var emot våld, mot vem det vara må.
I en intervju härom veckan i en jordans tidning hävdade Abbas att i dagens läge var han emot våld av den enkla anledningen att det var omöjligt... I framtiden siade han, kunde situationen bli en helt annan.
Fred med Israel är alltså inget taktiskt eller moraliskt beslut utan helt igenom ett praktiskt sådant. När omständigheterna så tillåter kommer han uppenbarligen att satsa helhjärtat på våld mellan judar och araber.
Det är denne man Olmert och Livni sitter och förhandlar med? Gör eftergifter till och ger pengar och vapen till? Jag undrar vad för sorts koll de har på det egentliga läget?
Vad Israel behöver idag är styrka. Ja, styrka i dess allra mest konservativa mening.
Råstyrka.
Jag menar inte bara militär styrka utan också en moralisk och andlig styrka där förvissningen om att vi är här för att stanna inte kan rubbas.
Dessutom behövs en styrka som förminskar betydelsen av omgivningens krav och låter det som är bra för Israel vara enda ledstjärnan.
Landet skriker efter ledare som klarar denna enkla och raka sanning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar