Condoleezza är här men ingen blir klokare för det.
Hon säger alla de förväntade sakerna och ler på de absolut rätta ställena men ändå...
Jag undrar ibland om hon verkligen tror på vad hon håller på med eller hon bara utför vad som förväntas av henne till raspet av flyttade stolar.
Musical chairs.
Hur kan man föra förhandlingar med halva det palestinska folket medan man är mitt uppe i ett krig med den andra halvan?
Hur ska Abbas, som representerar förhandlingshalvan, någonsin kunna genomföra något av vad som förhandlas fram? Detta under förutsättning att han verkligen skulle vilja det, vilket jag tar långt ifrån för givet.
Om Abbas och Hamas gör gemensam sak då drar sej Israel av kända skäl ur förhandlingarna så hur man än vänder sej kommer det att bli pannkaka av alla vackra ord.
Vet Condoleezza det och spelar med i elakt spel eller har hon inte förstått någonting?
Olmerts rollspel i sammanhanget förbigår jag med tystnad idag.

Idag släpptes ett åttiotal lastbilar med förnödenheter in i Gaza men för att det inte skulle bli för trångt och för att lätta på trycket så skjöts ett antal raketer ut från Gaza. Det känns tryggt att veta att Hamas och co. kan överleva lite till. Mycket trösterikt för situationen i vår region.

Israel betraktas vanligtvis inte som en idyll men vi tycker att vi bor i en idyll. Idag gick det ut ett rikslarm om ett terrorhot just här, i Gilboas skugga. Det var aktuellt under några timmar mitt på dagen men sedan blåstes det av. Jag vet inga detaljer men efter en del upprorsförsök de senaste dagarna är väl nerverna lite ansträngda. Kanske ville man inte lämna något åt slumpen som under en lugnare period skulle hamnat i papperskorgen.
Min reaktion var att fråga Jacob om ytterdörren var låst...