Israel får bassning och palestinierna får bassning.
Alltid lika, för de vågar ju inget annat.
Detta gäller för alla som känner sej kallade att medverka till Den Stora Freden.

I går var det dags för den av Condoleezza utsedde generalen Fraser att redogöra för sina fynd. Han hade känt de inblandade på pulsen och skulle nu avge sin dom som utföll så att alla var lika goda kålsupare.
Israelerna bygger hus och palestinierna fortsätter med terrorn.
Lika skyldiga, lika dåliga på att göra som de blivit tillsagda?

Det är underligt att så många är så fixerade vid husbyggande. Att producera bostäder för folk dödar i normala fall ingen medan ett exploderande bombbälte kan döda ganska många.
Hur kan man jämställa dessa två företeelser?
Det måste ha gått troll i hela resonemanget.
Jag har förstått att man menar att man inte ska bygga någonting i de områden man ännu inte vet vem de kommer att tillhöra.
Jag ser inga problem med det för om det en gång blir bestämt att kullen X ska tillhöra palestinierna så flyttar folket på sej - på ena eller andra sättet - och byggnaderna rivs. Israelerna har gjort det tidigare och kan göra det igen. Visst kostar det skjortan, men det får man ju ta eftersom man valde att bygga på en oviss plats i en oviss tid.
En helt annan sak är de områden Israel inkorporerat efter att de vann kriget 1967 eller områden man aldrig kommer att förhandla bort. Alla vet detta. Där borde naturligtvis inga som helst bygginskränkningar ske.

Att palestinierna inte gjort tillräckligt för att stävja terrorn är ju uppenbart för var och en.
Har de gjort någonting?
Kanske några kosmetiska krumbukter för fernissans skull.
Allt som händer i Gaza verkar de dessutom få fribrev för.
Vill Abbas inte längre ha Gaza?
Tillhör Gaza den tilltänkta palestinska staten eller inte?
USA verkar tro att om man inte pratar om Gaza så finns det inte.

Jag undrar också vad för sorts fred man är ute efter?
Är det viktigt hur freden kommer att se ut?
Ofta tror jag det betyder ytterst lite bara man kan visa upp ett papper där det står F-R-E-D.
Jag kommer ihåg Helle Klein då hon som mest spred sitt gift. Hon återkom ständigt till uttrycket "en rättvis fred" och det tar jag som ett kodord för att Israel ska lägga sej platt och helst också sluta andas.
Israels vänsternissar håller förmodligen med henne och trist nog är de lite för många för att vi säkert ska kunna konstatera att situationen är under kontroll.