Vicepresidenten i USA, Dick Cheney, har landat i Israel.
Så snart han började tala märkte man tydligt att det var en annan stake i den här karlen än i Dr. Rice. Han är inte förblindad av sina egna tankar och ord utan ser var den moraliska tyngdpunkten bör läggas.
Det är många som tror att den som lett USA under snart två presidentperioder är just Dick Cheney. Otvivelaktigt en stark man med en erfarenhet utöver den vanliga.

Vi har också sett rubriker om att förhandlingarna i Jemen om en förlikning mellan Fatah och Hamas står inför ett genombrott. Skulle detta hända då undrar jag om Olmert och Livni kommer ihåg vad de tidigare deklarerat - att förhandlingarna med Abbas omedelbart skulle brytas.
Att stå vid sina ord är ju inte vår premiärministers starkaste sida.

Många kommer nog ihåg att Olmert före Annapolis förklarade att de som vill förhandla med Israel måste också erkänna Israel som en judisk stat.
Han hann väl knappast vända sej om i talarstolen innan Erekat och andra proklamerade att det tänkte de visst inte göra.
- Och så var den sagan all medan förhandligarna pågår som tidigare.

Jag tror att det enda som hindrar parterna från att avbryta samtalen är att ingen vill framstå som den som ger upp. Det har gått så mycket prestige i detta maskineri att man helt enkelt inte kan säga att det var för svårt, att det var omöjligt.

En underlig sak i sammanhanget är också att vad man kallar de djupa frågorna är frågor och företeelser som palestinierna valt. Frågor som är viktiga för Israel tas inte upp och räknas inte in bland några djupa frågor.
Som vanligt är det palestiniernas agenda som vädras och Olmert, Livni och Rice spelar med i elakt spel.

Jag tror att om du lyssnar noga ska du finna att Dick Cheney har nya tankar att erbjuda men om våra ledare har modet att anamma dem är trist nog en helt annan fråga.
Kanske måste de först fråga Condoleezza Rice om lov?