Vi har kunnat läsa att palestinierna planerar att låta alla intresserade undersåtar boende utomlands "återvända" till Israel den 14:e maj.
Förmodligen för att deltaga i 60-års festligheterna...

Skämt åsido så förstår väl ingen vad de egentligen är ute efter. Naturligtvis vill de störa judarnas jubileum, men det är ju inget nytt.

De uppmanas att komma med sin resväska och ett tält för att klubba ner sina tältpinnar på den plats där de en gång bott. Vad gör de om de hittar ett shoppingcenter där deras farfarsfars olivträd en gång stod?
De som ännu är i livet av de som en gång av olika skäl lämnade landet, är numera i en ålder då man inte gärna flyttar på sej. Deras barnbarnsbarn skulle kanske tycka det vore spännande med en utflykt till ett sägenomspunnet land men för att FN tekniskt sett kallar dem flyktingar ger det dem ingen som helst rätt att erövra landet - vilket är vad de är ute efter.
En erövring med buller och bång.
Oj, jag glömde det viktigaste. De ska förutom resväska och tält vifta med en FN-flagga?
Medborgare i staten FN?!
Kruxet är att jag planerar att flyga till Sverige den 15:e maj och jag har ingen lust att kliva över miljoner resväskor och berg av spretiga tältpinnar.
Det finns samtal man kan föra här som aldrig skulle förekomma i Sverige.
Här om dagen diskuterade vi vilket skyddsrum som skulle vara närmast och bäst för oss att utnyttja i en nödsituation.
På allvar alltså!
Vi pratade om vad man bör ha med sej och, ve och fasa, vad vi gör med katten?
För en trygghetsimpregnerad svensk känns detta ganska overkligt. Sverige har ju inte haft krig på flera hundra år medan man här börjar tala om nästa krig redan innan det förra hunnit svalna.
Detta är naturligtvis ingen önskesituation och den kan väl knappast rekommenderas. Dock - den ger upphov till samtal vars trevlighetsgrad i och för sej kan diskuteras.
Angela Merkel talade hebreiska i Knesset i dag. Åtminstone inledningsfraserna var på hebreiska och talet som sådant fick stående ovasioner. Några känsliga individer gick ut vilket jag tyckte var både onödigt och ohyfsat. Shoah hände ju inte i går och när det hände var Angela Merkel förmodligen inte ens påtänkt.
I dag mer än någonsin är det viktigt att veta vilka som är ens vänner och att sedan rätt visa sin uppskattning av dessa.