Visar inlägg med etikett al Jazeera. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett al Jazeera. Visa alla inlägg

21 juli 2009

Speglar till palestinierna


...... men låt det gå snabbt.
Man kan ju inte gå omkring och vara okunnig om vem man är hur länge som helst.

Min favoritpalestinier (hmmm...) är Saeb Erekat.
Han är, med sin snubblande engelska och resonabla/västerländska framtoning CNN’s guldkalv.
Han missade inga lektioner när han lärde sej umgås med media och känner väl till fördelarna av att kalla sina utfrågare vid förnamn.
Det blir liksom mera intimt så.

Nåväl, Erekat träffade nyligen den iranske utrikesministern Mottaki i Sharm-e-Sheikh.
Det var inte så att de råkade springa på varandra utan de hade ett avtalat möte där de gav varandra tips om bästa sättet att odla rosor.
Nej inte så.
Erekat fick sej till livs Irans synpunkter på hur samförståndet med Hamas borde utformas för att göra iranierna på gott humör.
Även palestinierna vet att Iran är en makt att räkna med som man gör väl i att helt enkelt rätta sej efter.

Att träffa Irans utrikesminister gör palestiniernas allt-i-allo glatt utan några som helst förhandsvillkor medan palestiniernas president vägrar träffa Netanyahu utan att en rad hemmagjorda villkor först uppfylls.
"Där ens hjärta är..."
Jag kan inte hjälpa att jag undrar om palestinierna verkligen är intresserade av några förhandlingar med Israel och egentligen behöver de ju inte bry sej - de har ju Obama...

Erekats bravader slutar inte här.
Han skapade häromdagen ett nytt bevingat ord.
Efter att Netanyahu berättat för sina ministrar och den samlade pressen att han kräver samma rättigheter för judar som för araber – bl.a. att bo var som helst i Jerusalem – blev Erekat uppringd av CNN.
Surprise, surprise.
Denne allvise man rådde där Netanyahu att 'berätta för folket inte vad de vill höra utan vad de behöver höra'.
Erekat vet han.

Nu är det hög tid att ställa Erekat framför spegeln.
När tänker Erekat berätta för palestinierna – inte vad de vill höra utan vad de behöver höra.
Palestinierna behöver höra att deras UNRWA-flyktingar aldrig kommer att befolka Israel, vilket Erekat mycket väl vet.
Detta vågar han naturligtvis inte säga utan fortsätter att klia dem i öronen med sagor om snar triumf.
Med sådana ledare......

Det finns en person vid namn Daoud Kuttab som någorlunda regelbundet skriver i Jerusalem Post.
Överskriften på hans senaste kria var ”The settlement freeze – a definitive test of Israel’s intentions.”

Nu behöver vi ytterligare en spegel.
Det är faktiskt en stor del av mänskligheten som ser palestiniernas ovilja att sätta stopp för all hatpropaganda i radio/TV, tidningar, skolböcker och moskéer som det definitiva testet på palestiniernas avsikter.
Jag valde medvetet att inte ifrågasätta deras förmåga att effektuera detta utan endast konfrontera deras ovilja.
Al Jazeera är ett utmärkt exempel på deras handlingskraft – när de dem så lyster.
Ni har väl lagt märke till hur de slänger ut och bojkottar denna mediamogul lika ofta som de sedan välkomnar dem tillbaka.

Vi skulle kunna utvidga galleriet framför spegeln till de provokatörer som försöker sätta Israel på pottan genom att köra ruffiga båtar mot Gaza innehållande mängder av propagandister, mediafolk och fotografer men beklämmande lite av sådant som gazaborna verkligen behöver.
När dessa båtar efter några taffliga styrkedemonstrationer ledsagas in till israelisk hamn så genomsöks lasten, rensas på vapen och annan bråte och om det sedan återstår några varor av värde transporteras de till Gaza i en av de ca. 50 lastbilar som dagligen förser gazaborna med förnödenheter.

Tänk så många givarslantar havets och vågornas betvingare hade kunnat spara genom att avstå från båtturen - hur romantisk den än kunde vara - och i stället forsla varorna till Gaza via ordinarie transporter.
Detta är naturligtvis alltför simpelt och ospekulativt även om de då kunnat undgå skammens rodnad på kinderna när de konfronteras med sin spegelbild.

Att se sej själv i en spegel är inte alltid upplyftande men är förr eller senare nödvändigt.
Det underlättar dock om du själv tar initiativet och inte väntar till du blir tvingad av en allt mer irriterad omgivning.

Bloggpärlor:

19 januari 2009

Hamas välregisserade beställningsjobb

Tack Bertil Adania för bilden.

Under många och långa år har Hamas målmedvetet, obarmhärtigt och utan sidoblickar förberett sitt beställningsjobb - det nakna kriget i Gaza.
De har fostrat befolkningen i hat och visat en oförsonlighet utan sprickor.

Denna oförsonlighet har inte minst drabbat andra palestinier som inte är klara över att det viktigaste med Islam är att odla sin skäggväxt.
De renrakade Fatah-lojalisterna är snudd på utrotade i Gaza och de som finns kvar är mycket måna om att hålla en låg profil.
De får sina socialbidrag (kallas löner) av Abbas som dock förbjuder dem att jobba – det skulle ju kunna tolkas som att de stöder härskarklassen, hamasnikarna.

I beställningsjobbet ingick att skaffa sej en allt starkare armé och att importera allt effektivare vapen.
Pengar var inget problem, de hade ju sina välgörare borta i Iran.
Att några pengar inte nådde de svältande barnen var negligerbart.

Hamasnikarna spädde sedan på avskräckningseffekten med hot om ond, bråd död för den som vågade beträda Gazas jord.
De unga israeliska värnpliktiga som klev genom staketet till Gaza en vecka efter krigets början var nog lite fundersamma.

Vad de fann var en gruvlig massa tomhet.
Inga maskerade ruskprickar och inga representanter för ledargarnityret.
Skumt...

Förklaringen är ganska enkel och visar att hamasnikar inte är mer än människor, de heller.
De var helt enkelt rädda om livhanken och hade sprungit och gömt sej.
Som skållade råttor försvann de ner i sina hål.
Lika 'modiga' var hamasledarna som förskansat sej någonstans i de förpreparerade bunkersystemen medan de lät Gazas medelsvenssons sköta israelerna.

Så mycket för pratet om att martyrdöden är det enda eftersträvansvärde här i livet...

Hamas beställningsjobb blev inte lika glamoröst som de lovat.
Det blev rörigt, stökigt och en massa människor dog som inte skulle ha behövt dö om det hade funnits ledare på plats och om de iranutbildade soldaterna inte fått skrämselhicka.
Deras tidigare så svulstiga hotelser blev hängande i luften.

När det blir vapenvila kommer säkert de 'modiga' ledarna och de lika 'modiga' krigarna att krypa upp i solljuset, blinka lite yrvaket och proklamera sin gudsnådeliga seger.
Det är ju så vi är vana att se och höra dem – helt avskärmade från verkligheten.

En dag senare.
Idag har de krupit fram – de maskerade krigarna.
De proklamerade naturligtvis 'segern' och berättade för imponerade al Jazeera-journalister att de via de tunnlar som fortfarande fungerar snabbt skulle ersätta förlorade vapen.
De hävdade vidare att de var starkare än förut och att Israel snart skulle vara borta för alltid...
Att de därmed skulle göra Ahmadinejad i Iran arbetslös tog de lätt på.
Så talar fanatismans offer som försöker lura – jag vet inte vem, men det finns uppenbarligen folk som snitslat sin egen väg till helvetet.

Hamasledaren Haniye talade också till folket – eller var det till världen?
Kanske talade han till Obama som han tror ska göra dem respektabla.
Haniye var dock mera försiktig och talade fortfarande från sin ekande bunker.
Han berättade hur hans folk skrämt israelerna på flykten och ja, bla bla bla - ni vet.

Jag kan inte bestämma mej för om det är läge att börja tycka synd om dem eller inte.
Jag kan heller inte bestämma mej för om de själva är offer för sin religion som tydligen tvingar dem in i detta elände eller om de utnyttjar denna religion i själviska politiska syften.
Jag vet faktiskt inte.

Vad jag vet är att all sorts fanatism är av ondo för det tvingar folk till ett tunnelseende och förhindrar all form av kritiskt tänkande.
Tveksamhet är förbjudet och tolerans är straffbart.
En påtvingad religion missar alltid målet.
De drabbade störtas i fördärvet utan att egentligen förstå varför.

Hamas beställningsverk blev en tragisk uppvisning i glödande fanatism.
Barn, kvinnor och åldringar offrades medan ledarna med sina krigare slank ner i de underjordiska hålorna.
Detta ytterst fega och omoraliska beteende borde brännmärkas på gator och torg och inte som nu – glorifieras av plakatbärande människor med tomma ansikten.

Hamas beställningsverk blev en svidande skamfläck som spred sej och fick näring av ihåliga medelsvenssons.
Mitt i denna massa av ihåliga medelsvenssons tände tendentiösa mediapersonligheter eldar som höjde röstläget ytterligare en oktav.
Och elden spred sej...

När den oglamorösa moralen blev kastad på soptippen dansade den hållningslösa opportunismens råttor på borden.

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , ...
T T T T SP SP SP SP K K K K K Y Y Y Y B B B B SvD SvD SvD SvD HD HD HD HD SDS SDS
SDS SDS AB AB AB AB AB D D DB DB DB DB VG VG VG VG DN DN DN DN DN DN DN
Bloggar:IiS MXp FiM Sapere aude! Bertils blogg M-ö aktualia Ilya Meyer Jihad i Malmö Rabnor

18 juni 2008

Modig karl

Som sagt...
Klicka på länken.