Rak i ryggen

Ser du något underligt med den här bilden?
Någonting du väldigt sällan ser.

I stället brukar det se ut så här.
Ser ni den där omedvetna lilla böjen på huvudet som talar om för Obama och omvärlden att den han talar med är införstådd med att Obama är av högre rang och att inga hot mot hans position i detta avseende föreligger.

Titta sedan en gång till på den första bilden.
Den som talar med Obama har tillräcklig självkänsla (och tillräckligt realistiska uppfattningar om den han talar med) för att inte acceptera rollen som 'underdog'.

Ni känner säkert till hur det går till i hundvärlden.
Hunden som vet att han är 'the underdog' lägger sej på rygg och blottar strupe och mage för att signalera till hunden med högre rang att han inte är det minsta farlig och att han inte ens är värd ett bråk.
Detta för att rädda sitt skinn.

Mannen på den översta bilden som inte skickar ut några som helst underdog-signaler heter Naftali Bennett och är ledare för det politiska partiet Habayit Hayehudi (Det Judiska Hemmet).
Det partiet ökade från 3 till 13 mandat  i senaste valet till Knesset vilket de flesta tackar deras nye ledare för.

Bennett var tidigare en del av Israels High-Tech-värld men sålde sitt företag för att försöka föra in sina politiska idéer i cirklar där han kan påverka.
Nu är han där.
Även i det avseendet har hans ambitioner blivit verklighet.

Sista kvällen Obama var i Israel var det stor middag arrangerad till hans ära hos Shimon Peres i presidentpalatset.
När Peres presenterade Bennett för Obama sa han: "Jag har hört talas om dej. Du är den som kom från ingenstans, fick folket med dej och vann".
Obama fortsatte: "Jag vill att vi träffas och talar med varandra. Det är mycket viktigt för mej att vi talas vid igen, det är viktigt att jag får höra olika uppfattningar från Israel."

Bennett är modig och full av civilkurage.
Han tillhör den ytterst lilla minoritet som öppet säger att han inte tror det skulle vara särskilt lyckat med en palestinsk stat.
Han vågar säga vad de flesta andra lindar in i både tidningspapper och krusiga sidenband med rosetter.

Bennett blir ofta intervjuad av utländsk media bl.a. för att hans engelska är felfri efter att periodvis ha bott i USA.
När han påstår att det faktiskt inte finns någon ockupation hickar intervjuaren till.
Ingen ockupation?
Nej, ingen ockupation!
 - Hur kan man ockupera sitt eget land?

Därefter förklarar han för intervjuaren att landet i Israels hjärta aldrig haft någonting att göra med de araber som numera valt att kalla sej palestinier, att området gavs tillbaka till det judiska folket av NF i San Remofördraget 1922 m.m.

Bennett är väldigt övertygande och väldigt få påstår att han har fel i sak.
Saken är bara den att han säger saker som är förbjudna...
Samma fenomen som i sagan om 'Kejsarens nya kläder' där ett litet barn är den ende som utan PK-nervositet vågar säga - "men han har ju ingenting på sej".

Bennett vågar säga att alla som tror att en palestinsk stat plötsligt skulle lösa Mellanösterns alla problem är ute och cyklar.
Abbas kan ju inte ens förmå sej till att ta uttrycket 'två stater för två folk' i sin mun.
Han vill ha två stater för palestinierna.
Hur ska en lyckad tvåstatslösning kunna födas ur en sådan uppfattning?

Slutligen - håll ett öga på Naftali Bennett.
Han kommer aldrig att smyga ut bakvägen och möjligen kan han lära ut ett och annat när han och Obama har sin nästa träff.




Läs även andra bloggares åsikter om Naftali Bennett, Obama, Peres, Habayit Hayehudi, San Remofördraget, Abbas, Mellanöstern, ...