Det talas så där lite
lagom om 'fredsprocessen' eftersom det finns gott om andra mer genomgripande
problem i den här delen av världen.
Dessutom är nog folk
ganska trötta på detta eviga tjafs om precis samma saker gång efter annan.
Samma frågeställningar
och samma resultat.
Visst kunde det vara
värt både lite tjafs och ett och annat utnötningskrig om det hade funnits någon
chans till lösning av konflikten men i vår tid finns ingen
sådan lösning.
Jag är den förste att
beklaga men så ser dagens realpolitik ut.
Israel kan av
överlevnadsskäl inte erbjuda Abbas vad han kräver för att signera en
överenskommelse och palestinierna kan inte erbjuda någonting alls för då skulle
ledarna bli lynchade.
Abbas är naturligtvis
rädd om sitt eget skinn och trots att han helgonförklarar 'martyrer' på löpande
band är jag inte säker på att han själv vill rikta in sej i de leden.
Det hela är djupt tragiskt men har man predikat genom decennier att man aldrig kommer att kompromissa med Israel så kan man ju sedan inte plötsligt börja göra just det.
Inte utan konsekvenser
i varje fall.
Hade jag trott att ett
papper som det står FRED på skulle innebära några positiva överraskningar skulle
jag kunna ge upp både det och detta men jag tror inte det.
Erfarenheterna visar på helt andra resultat.
Jag tror inte att ett
fredspapper skulle förändra palestiniernas ingrodda hat mot israelerna så
därför tror jag heller inte på någon fredsprocess och är starkt emot alla
former av s.k. förtroendeskapande åtgärder där Israel endast utnyttjas som
mjölkko.
Mutor ska inte uppmuntras.
Mutor ska inte uppmuntras.
Erfarenheten visar dessutom att eftergifter till palestinierna ALLTID haft negativa utfall på givaren – först övertalas man att sänka garden för att snart nog få en direktträff i solar plexus.
Samma visa var gång,
samma groteska svagheter med samma livsfarliga resultat.
Vad området behöver är människor med förmåga att tänka utanför ramarna.
De finns men har i
dagsläget hela det välpolerade etablissemanget emot sej, ett etablissemang utan både minne och ryggrad.
Fred ska skapas vid
förhandlingsbordet men hela detta projekt har en allvarlig slagsida.
När byggandet av hus
av somliga anses motverka fredskrafterna men seriemördandet av israeliska
ungdomar är fredsbefrämjande (ja det måste väl tolkas så eftersom dessa mordorgier
inte verkar störa någon) – då har hela projektet en fatal slagsida.
När ena parten har
tummen i ögat för vart andetag den drar medan den andra parten har generellt
fribrev – då saknas de mest elementära förutsättningar för fred.
Det är skrivet att
Israel ska lämna tillbaka land men inte vilket land och inte hur mycket.
I alla rimligheters
namn har de redan uppfyllt detta krav när de lämnade tillbaka hela Sinai till
Egypten.
Det är heller inte specificerat
till vilka Israel ska lämna tillbaka land.
Som det nu har blivit kräver världssamfundet att Israel lämnar tillbaka land till några som inte ens var
uppfunna vid tidpunkten då paragrafen skrevs.
Logik? Rim och reson?
De närmast sörjande
borde annars vara jordanierna som tidigare brutalt och olagligt ockuperade området men eftersom de vet vilka de i så fall skulle tvingas ha att göra med så har de avsagt sej alla
anspråk (sammalunda med egyptierna som inte skulle vilja ta i Gaza med tång).
Läs även andra bloggares åsikter om fredsprocessen, Tsippi Livni, Abbas, Israel, palestinierna, ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar