Fint besök

I kväll drog vi på finkläderna och vattenkammade håret för vi skulle få fint besök i stugan.
Stugan i det här fallet var kibbutsens matsal och finkläderna, nej de blev inte luftade i kväll heller.

Sara Bitachon, vet ni vem hon är?
Det visste inte Rita heller, en medelålders kvinna från Ryssland som nyligen flyttat till Israel.
Hon deltog i samma kurs i grundläggande hebreiska som jag och en morgon frågade hon läraren – ”Vem är egentligen denna Sara Bitachon”?
Hon hade hört detta namn upprepas gång efter gång i radio-och TV-nyheterna och blivit nyfiken.
Läraren log... medan det tog längre tid för oss andra med skruttigare kunskaper i hebreiska att producera ett leende.

Läraren förklarade sedan att namnet som Rita hört upprepas i nyhetssändningarna inte var namnet på en kvinna vid namn Sara utan handlade om Israels försvarsminister, sar habitachon.
Sar betyder minister och bitachon är ordet för säkerhet/försvar medan det lilla ordet ha helt enkelt är bestämd artikel.
Så enkelt var det alltså – Sara Bitachon som figurerade i nyhetssändningarna handlade alltså om Israels försvarsminister, sar habitachon, och försvarsministern för dagen heter Ehud Barak.
Ehud Barak var den person som gästade vår kibbuts i kväll.

Vi satt cirka 3 meter från honom jag slogs av hans energi och hans kraftfulla framträdande och jag är helt övertygad om att det han berättade verkligen är vad han tror på.
Han kom in med raska steg omringad av sina säkerhetsvakter som var ihällda i sina ’uniformer’.
De bestod av kortärmade skjortor, någon sorts avlyssningsgrej i ena örat, modernaste teleutrustningen och så naturligtvis den flackande blicken.
Pistolen i sitt hölster var dold av utanpåskjortan men ändå inte speciellt dold, om ni förstår.
De var noga med att alla skulle vara medvetna om vad som så där halvdiskret putade ut på höger sida under skjortan.

En av dessa killar stod snett bakom Barak under hela föredraget och jag bara hoppades att han druckit ordentligt med vatten under dagen så blodtrycket skulle hålla sej någorlunda konstant.
Det hade han tydligen gjort för han klarade sin uppgift utan anmärkning.

Barak gav oss en genomgång av säkerhetsläget på bönders språk och levererade genomtänkta svar på de frågor som ställdes efteråt.
Ett kort tacktal och sist ett överlämnande av ett par småpresenter inför det stundande judiska nyåret.
En almanacka med bilder från vår kibbuts och en rejäl glasburk med hemproducerad honung.
Inga svindyra glaspjäser där inte om du bortser från honungsburken vars pris är ganska modest.

Det är ganska roligt att upptäcka en offentlig persons små egenheter.
Under sitt framträdande hade han uppenbara bekymmer om frisyren (åtminstone en sak han delar med Tsippi Livni) och försökte forma om den, platta till luggen och hela tiden övertyga sej själv om att allt var under kontroll.
Han gjorde detta med en mycket underlig gest med vänstran som han med imponerande envishet förde uppåt, bakåt i en cirklande rörelse runt huvudet för att sedan nå sitt mål – hårtestarna runt pannan.

Man behöver inte hålla med om allt han säger för att inse att Ehud Barak är en intelligent och faktiskt en ganska imponerande personlighet.
Han utstrålar (om du så vill) virilitet, beslutsförmåga och var dessutom allmänt övertygande.
Med alla hänsynstaganden han måste brottas med, avgrunder han måste undvika och folk som smörar hit och dit så vet jag inte om det finns någon som kan handskas med jobbets alla utmaningar bättre än han.
Han har ju liksom varit och nosat på det mesta.
Detta sagt utan synpunkter på den politik han bedriver.

Att vara försvarsminister i det mest hotade landet i världen (hoppas jag säger rätt nu?) kan kanske vara ett drömjobb för vissa.
Säkert är dock att det är ett jobb som kräver sin man och en svagare själ än Ehud Barak hade nog haft både gastritbesvär och problem med nattsömnen.
Jag gissar att försvarsministern har en alldeles utmärkt matsmältning och somnar så snart han lagt lilla huvudet på kudden.

Läs även andra bloggares åsikter om Ehud Barak, ...

Besvikelsen Barak

Är det någon som kommer ihåg Sharon?
Ariel Sharon.
Hans öde lämnar ingen oberörd vad man än tyckte om hand politik på senare år.
Två av hans söner har också vistats en del i offentlighetens ljus och då inte enbart i positiva sammanhang.
Omri Sharon avtjänar just nu ett fängelsestraff för skumma penningtransaktioner i samband med sin fars valkampanjer.
Den andre sonen, Gilad, har heller ingen snövit bakgrund. Periodvis var han misstänkt för storhetsvansinne (brottsligt?) i affärsvärlden.

Gilad skrev nyss en artikel i Ynetnews där han satte på pränt sin besvikelse över Ehud Barak, partiledare och försvarsminister.
För var dag som går får Gilad fler sympatisörer då det går upp för allmänheten att Barak bara är ett tomt skal när det gäller politik. Han må vara Israels mest dekorerade soldat genom tiderna men något järnskrot för pålitlighet, mod och handlingskraft lär han aldrig ha fått - och lär knappast få.
Han har gett löften han sedan uppfunnit ursäkter för att aldrig uppfylla och hans löften att göra något åt säkerhetssituationen i söder runt Gaza har stannat vis prat. Löften och prat.
Att sparka ut Olmert har han heller inte dugt till. Hade han bara lyckats med det hade mycket annat blivit honom förlåtet.
Förmodligen har senaste Libanonkriget lagt sitt fuktiga hästtäcke över alla kloka beslut och kvar finns bara ett paralyserat och frustrerat ledarskikt.
När det nu förhandlas om krigföring på sparlåga tyckte någon det var läge att också kräva Gilead Shalits frigivning. Stora och karska ord basunerades ut - ingen överenskommelse utan Shalit - men tidens tand har åter igen fört bort Shalit från rubrikerna.
Velighet och ännu mera velighet.

Att Baraks egenintressen kommer i första hand lär ingen tvivla på längre och att inte förstå när det är dags att gå från ord till handling lär folk ha svårt att förlåta.