Fabricerade axiom

Vi känner alla till tesen om droppen som urholkar stenen men när vi konfronteras med resultatet vill vi inte erkänna att vi inte förstod vad som var på gång.
När man upprepar en sak tillräckligt många gånger, rimlig eller orimlig, blir den för var gång alltmer identifierad som en sanning.
När man dessutom upprepar sin tes med pondus och utan att darra på manchetten blir den imaginära sanninghalten ytterligare förstärkt.

Detta var en av de första och viktigaste lärdomarna palestiniernas propagandamaskinerister fick lära sej och resultatet är strålande.
DARRA ALDRIG PÅ MANCHETTEN vad du än säger.

Det finns några företeelser eller slogans som blivit så inarbetade att ingen idag på något sätt ifrågasätter varken dess rimlighet eller sanningshalt.
Vi avslöjar härmed hur ytliga våra resonemang är och på vilken skakig grund vi bygger våra slutsatser.

Visst har ni hört talas om att palestinierna kräver Jerusalem som sin huvudstad.
Åtminstone östra delarna – blygsamma som vanligt...
Var har denna idé egentligen kommit ifrån?
Människor som vid ett otal tillfällen gett sej in i krigandets ’ädla konst’ men aldrig lyckats varken genomföra eller slutföra sina avsikter.
Dessa människor har mage att ställa krav...

Varför Jerusalem?
Därför att de vet att Jerusalem tillhör judarna, har alltid tillhört judarna och kommer alltid att tillhöra judarna.
Just därför är Jerusalem så attraktiv för araberna för de vet att om de via den berömda droppen kan norpa åt sej Jerusalem från judarna då orsakas de nuvarande ’ägarna’ största möjliga skada.
Omvärlden nickar instämmande – Jerusalem till araberna.

Ett axiom har skapats.

Om vi sedan tar oss lite norröver så närmar vi oss Golan.
Golans gröna bergskedja har en skuggsida som de som bor vid dess fot aldrig kan skaka av sej.
På den tiden då Golan tillhörde Syrien odlades varken äpplen eller vin utan bergsryggen utnyttjades som natursköna avskjutningsramper med avsikt att utrota de hårt arbetande judarna nere på slättlandet.
De hade verkligen naturen som sin allierade medan judarna sakta men säkert decimerades, en efter en.

När Syrierna samlade tillräckligt mod för att starta ett regelrätt krig då förlorade de rätt och slätt.
De förlorade både kriget och sina avsjutningsramper på Golanbergen.
När någon nu börjar tala om fredssamtal är det första Syrierna säger – ’ men först ska vi ha Golan’.
Omvärlden nickar instämmande – Golan till syrierna.

Ytterligare ett fabricerat axiom har skapats.

Alla goda ting sägs ju vara tre så vi ska slutligen ta en titt på den Gröna Linjen.
Palestinierna kräver idag att få vad de tidigare förkastat – rakt av.
Som om ingenting hade hänt under mellantiden, under alla dessa år?
Som om de inte blåst ur ett antal bussar, bombat sönder ett antal restauranger och skjutit ett oändligt antal människor till döds.
Eftersom, enligt palestinierna, ingenting har hänt så kräver de nu att erbjudandet står kvar i oförändrat skick – en gräns längs den gröna stilleståndslinjen.
(Jämför gärna med ICA’s erbjudanden som oftast finns tillgängliga någon vecka eller så.)

FN stadgade dock att vid en fredsuppgörelse skulle Israel tillerkännas säkra och försvarbara gränser för på den tiden insåg till och med FN att Israels strategiska läge krävde just detta.
Ingenstans står det att allt vad Israel ockuperar idag ska återlämnas – vad som står skrivet är att gränser och annat ska fastställas genom förhandlingar.
Idag när palestinierna utan att rodna kräver att vad de tidigare förkastat nu ska serveras dem på silverbricka då nickar omvärlden instämmande.
’Allt vad palestinierna kräver må tillfalla dem’.

Speciellt sista frasen har blivit ett generellt men ack så fabricerat axiom.

Jag undrar när beslutsfattare av olika digniteter ska börja tänka självständigt och sedan våga dra konsekvenserna av sina slutsatser.
Idag är fantasi en bristvara och idétorkan en verklighet.
Nya infallsvinklar göre sej inte besvär.
Man nöjer sej med gammal skåpmat eftersom det är enklast så - och så slipper man ju sticka ut hakan...

Gammal skåpmat som Jerusalem till araberna, Golan till syrierna och den sköna, gröna gränsen till palestinierna.

I morse blev vi brutalt påminda om det kanske viktigaste axiomet av alla.
Det lyder som följer:
Palestinierna har rätt att skjuta vilka raketer de vill och hur många raketer de vill in över Israels tättbebygda områden.
Israels rätt inskränker sej till att sitta som åskådare till detta sprakande fyrverkeri.

Hamas beslöt alltså i morse att det återigen var läge för deras favoritsport – att skrämma häcken av judarna.
En Grad-raket slog ned mitt i storstaden Askelon och några granater gjorde strategiska nedslag i Gazas övriga närområden.

Allt är sej precis likt och allting är precis som det ska vara... för så är det ju med axiom.
Omvärlden nickar instämmande.

Läs även andra bloggares åsikter om palestinier, slogans, axiom, Jerusalem, Golan, Syrien, Gröna Linjen, FN, Israel, Hamas, Grad raketer, Gaza, ...

Kasta nyckeln?

Oj, vad palestinierna älskar sin ockupation.
Visste ni det?
De älskar sin ockupation lika mycket som de älskar att hålla kvar sitt folk i flyktingläger decennium efter decennium.
Visste ni inte det heller?

Mankell-båtarna börjar bli ganska tjatiga nu och israelerna har faktiskt viktigare saker att syssla med än att tvingas äntra båt efter båt som inkräktar på Israels lagliga rättigheter.
Båtar som ger sej in i leken men inte har lust att ta konsekvenserna.

Israels utrikesministerium utarbetade därför en plan som de presenterade för EU’s utrikesbaronessa, Cathrine Ashton.
Hon visade ett välvilligt intresse för planen men hur hon tänker hantera den i fortsättningen är höljt i dunkel.

Vad gick då denna plan ut på?
Jo, kort och gott gick den ut på att för Israels del avbryta alla kontroller och kontakter med Gaza och överlåta på EU att hantera problemet enligt mallar de anser vara rätta och riktiga.

Israel ockuperar inte Gaza i egentlig mening och det vet Hamas som inte missar några tillfällen att påpeka hur de genom jihad besegrade och drev ut sionistslöddret...
Vad Israel gör idag är att skydda sej själva från Hamas och deras krigsupptrappningar genom att, i den mån de kan, hindra ytterligare införsel av vapen och annan krigsmateriel.
Detta har Israel rätt till eftersom krigstillstånd råder – går det någon dag utan att Hamas hotar Israel med utplåning?

Nåväl, utrikesministeriets plan går i korthet ut på att EU bl.a. förser Gaza med kraftstationer för elektricitet och avsaltnings/ reningsanläggningar för att tillgodose gazabornas vattenförsörjning.
Enligt numera känt mönster sa hamasledarna nej till att bli självförsörjande trots att det markant skulle främja välbefinnandet hos befolkningen.
En förändring till det bättre för dem själva är av intet värde om den på något sätt kan misstänkas gynna Israel.
Vad kallar man sådant – finns det ord för att beskriva ett sådant beteende?
Det är inte vanlig avundsjuka utan något mycket djupare – ett hat så djupt att vi har svårt att greppa det.

En rolig detalj i detta ganska avancerade spel är att om Israel till punkt och prickar tillgodosåg kraven från alla organisationer som utsett sej till jihadisternas företrädare (human rights hit och human rights dit...) och öppnade gränsen mot Gaza på vid gavel och upphörde med sina ofta fåfänga försök att stoppa vapenimporten – då, DÅ hade det som av vissa fortfarande kallas ockupation i sanning upphört och Israel kunde, utan att någon kunde säga bu, låsa sina gränser mot Gaza och kasta nyckeln i sjön.
Problemen hade fallit på någon annan men så roligt verkar ingen tycka vi ska ha – en kvarnsten om Israels hals är propagandamässigt alltför värdefull för att bara slarvas bort si-så-där.

Jag gissar att hur det än går med utrikesministeriets ”Free-Gaza-plan” så närmar vi oss en lösning i stil med ovanstående.
Därför kära gazabor, njut av ockupationen så länge ni kan för mörka moln lägrar sej vid horisonten.
Snabbare än ni tror kan den gyllene ockupationen vara över, ni blir ockupationslösa och Hamas kommer att tillsammans men Iran brutalt kasta er ur askan och in i elden.
In i en sharia-ockupation där frihet är ett både farligt, förbjudet och förskräckande begrepp.

Ovanstående funderingar baseras på en artikel av Jonathan Halevi du finner här:

http://www.globallawforum.org/ViewPublication.aspx?ArticleId=131

Läs även andra bloggares åsikter om palestinier, ockupation, Mankell-båtarna, Israel, Cathrine Ashton, Gaza, Hamas, EU, hat, sharia, ...

NSK, SDS, SDS, DN, SVD, SVD, D, GP, HD, SMP,

Gaza Mall

Hoppsan – var det hit som Mankell-båtarna tänkte sej med ost, knäckebröd och kalsonger i lasten?

I så fall blir det allt tydligare att de struntat i sin hemläxa.

En kille vid namn Tom Gross skriver på en blogg han kallar ”Mideast Dispatch Archive” där han berättar något som både TT och Aftonbladet säkert känner till men aldrig skulle få för sej att vidarebefordra.
Tom Gross berättar att Gaza just invigt sin första ’mall’, ett jättevaruhus, och bilderna talar sitt tydliga språk.

Vill du få knottror längs ryggraden kan du sedan klicka över till bloggen 'Israel i Sverige' och njuta av videon om livet i Gaza.

Det goda livet.
Alla i Gaza har inte tillgång till detta goda liv men tillräckligt många har det för att det skulle göra skillnad om de delade med sej.

EU Foreign Policy Chief Baroness Ashton är i dagarna i området och hon har fått för sej att hon vill se Gaza vilket betyder, hur det än presenteras, att följa Hamas snitslade bana.
Något annat går inte för sej.

Jag undrar stillsamt om i denna välplanerade show det möjligen ingår en språngmarsch i trapporna i detta magnifika shoppingcenter för att få lite fart på matsmältningen efter att ha provsmakat affärernas dignande överflöd?
Vet ni vad – jag tror inte det.

Om du klickar på den här länken får du se fler bilder från invigningen i lördags och jag tänker med vemod på Mankell och co. som reste hela långa sjövägen till ’nästan Gaza’ för att leverera varor de redan hade ett överflöd av.
Tragiskt nog blev ju Mankell dessutom av med sina bästa sockar...
Tänk så fel det kan bli när huvudet sitter bak-och-fram.

Kanske ses vi över en fika i Gaza Mall men först när Hamas bordat båtar med destinationer långt, långt bort.
Då först kan befolkningen börja andas frisk medelhavsluft och i frihet köpa sin humus med zaatar i sin nya, fräscha Gaza Mall.

Läs även andra bloggares åsikter om Mankell-båtarna, Tom Gross, Gaza, Cathrine Ashton, ...

Stötestenen

Så var det det där med jämlikhet och jämställdhet eller - lika inför lagen, om du föredrar att uttrycka dej så.
Basala företeelser i varje rättssamhälle.
Inte i första hand mellan könen och inte heller mellan adel och ofrälse utan jämlikhet vad gäller politiska ställningstaganden och handlingsplaner.

Politik handlar ju ofta om förväntade skeenden – man tar ut i förskott liksom.
Nu börjar vi närma oss...

Jerusalem är idag Israels huvudstad men detta faktum förväntas snart komma att förändras - anser vissa - och redan idag hanterar världspolitiken östra delarna av staden som om den vore en huvudstad för palestinierna.
Man kallar den lite slappt ’det arabiska östra Jerusalem’.

Följden av detta är att man redan nu – i förskott – fråntager Israel bestämmanderätten i sin huvudstad.
’Det är ju ändå araberna som snart kommer att få den, så vad bråkar ni om’ - resonerar man.
Lagbrott får inte beivras och kritiska saneringar får inte fullföljas – östra Jerusalem kommer ju snart att tillhöra araberna så bort med tassarna!

Låt oss nu gå till en annan stadsdel i Jerusalem, Maale Adomin, som kommer att tillhöra Israel i vilket framtida fredsavtal som helst vilket också araberna vet.
Hade man följt ett liknande resonemang vad gäller Maale Adomin som gäller de östra delarna av Jerusalem hade slutsatsen varit att – ’vi vet att Maale Adomin kommer att vara en del av Israel under alla omständigheter så det finns ingen anledning för det utlovade byggstoppet att tillämpas där’.

Trodde ni...

Nej här dansar bristen på logik fram på ett sätt som borde frambringa en generande rodnad på alla inblandades små rosenkinder.

Östra delarna av Jerusalem kommer att bli arabiskt så låt araberna redan nu göra vad de vill där.
Sanktionerat.
Maale Adomim kommer att förbli judiskt så låt judarna redan nu göra vad de vill där.
Avslaget.

Nej så logisk får man naturligtvis inte vara.
Araberna får i vanlig ordning, med världssamfundets välsignelse, ta för sej medan judarna bör hålla sej borta, inte störa och absolut inte ta ut någonting i förskott.

Fattar ni vad jag menar?
Jag hoppas det för annars skulle man ju rent av kunna tro att ni kör med dubbla budskap.

Antingen fortsätter judarna att bestämma i hela sin huvudstad tills en annan status för delar av den är signerad eller så kan byggverksamheten i Maale Adomin sparka igång med full kraft redan på söndag.
Ja ni vet väl att arbetsveckan i Israel börjar på en söndag...

Det är bara att välja för ni vill väl inte att någon ska misstänka att ni kör en repris på ”Våra Favoriter”?

Läs även andra bloggares åsikter om jämställdhet, lika inför lagen, Jerusalem, Maale Adomim, palestinier, Israels huvudstad, ...

Humanitär show

Jag läste en ganska rolig artikel idag.
Rolig för att den var så banalt avslöjande.
Kalla siffror slog i ett enda slag hål på ett helt koncept.

Ben-Dror Jemini är en respekterad skribent i en av Israels största tidningar vilket inte hindrar honom att sprida sina alster till andra mer globala utgåvor.
Hans artiklar visar prov på gedigen källforskning och stor genialitet vad gäller slutledningar.
Artikeln kallar han ’The humanitarian show’ och publicerades i Maariv första gången 2 juli, 2010.

Vad skriver han då som är så --- roligt?
Inget särskilt, han bara berättar om den verklighet som så skickligt dolts bakom massmediala tårgasmoln.

Han påstår att situationen i Gaza är bättre än i både Turkiet, Libanon och i Iran.
Först nämner han barndödligheten som i Gaza är 17.71/1000 födslar, i Turkiet 24.84.
I Gaza är situationen bättre än världsgenomsnittet (44/1000), bättre än i de flesta andra arabiska länder, bättre än i många länder i Sydamerika och naturligtvis bättre än i Afrika.

Varför gick då inte Mankell-båtarna till Turkiet i stället med barnmat och annat som är viktigt för barns överlevnad.
Därför att fakta var ointressanta för båtfolket.

Hur gamla folk blir är också något konkret man kan mäta.
I Gaza blir man i genomsnitt 73.68 år vilket kan jämförar med Turkiet där man bara blir 72.23 år, i Jemen 63.36, i Sudan 52.52 och i Somalia 50 år.
Världsgenomsnittet ligger på 62.12 år så Gazaborna med sina 73.68 år kan med tillförsikt se framtiden an.

En rolig grej hände i England för ett par år sedan.
En politiker var fräck nog att påstå att den förväntade livslängden i Glasgow East var lägre än den i Gaza.
Plötsligt stod världen i brand vilket föranledde Storbritanniens kanal 4 att genomföra en mycket grundlig undersökning som kom fram till samma sak – den förväntade livslängden var faktiskt högre i Gaza än i Glasgow!

Ni kan i Jeminis artikel också läsa om arabisk apartheid mot palestinier i Libanon som sedan länge bl.a. förvägrats att förbättra sina bostäder.
Inte ett enda litet rum får de bygga till.
Gisslan är de och gisslan är vad araberna vill att de ska förbli.

Därefter kommer Jemini in på Iran.
Där är barndödligheten 34.66/1000 födslar vilket är dubbelt upp mot situationen i Gaza.
Livslängden i Iran är uppskattad till 71.43 år vilket är mindre än både i Gaza och i Turkiet.

Om nu inte Mankell-båtarna ville befatta sej med Turkiet, hade då inte Iran varit ett behjärtansvärt mål?

Skolbranden i Rinkeby är också beskriven och Jemini.
Mini-intifada i ”Lilla Mogadishu”...
Man kan beskriva den muslimska fräckheten på många sätt.

Slutkläm och slutsatser.
De flesta människor i världen har det sämre än folket i Gaza och det står allt mera klart – om ni inte visste det förut – att båtfolket aldrig var intresserade av fakta rörande vår globs humanitära problem.
Det var mer intresserade av att mjölka det göttaste ur sin besatthet och sina tvångsföreställningar om Israel.

Inget av det ovan sagda förtar att det finns problem i Gaza, även om problemen är större i både Turkiet, Libanon och Iran.
Israel lämnade Gaza för att ge människorna en chans att självständigt forma sina liv men i stället valde de Hamas och kom naturligtvis ur askan och i elden.
Idag brinner elden som aldrig förr och lågorna slickar sej allt högre ju mer Hamas drar åt svångremmen.
Frihet, jämställdhet och broderskap får man leta efter på andra ställen och demokrati är något som bara gäller andra.

Mina egna reflexioner kan sammanfattas i två punkter.
Först att båtfolket gjorde en urdålig källforskning innan de bestämde sej för att slänga åt just gazaborna lite smulor av sitt överflöd.
Det finns flera närliggande länder med markant större behov men de förblir ack så ointressanta.
För det andra så gjorde man dundermissen att inte identifiera grundorsaken till problemen.
Grundorsaken heter naturligtvis Hamas.

Situationen i Gaza kommer att fortsätta att försämras så länge Hamas tillåts styra och man slaktar inte i första taget denna guldkalv som gör sej så bra på bild.
Gazas uppgift är att cyniskt fungera som ett reklaminslag där Israel enhälligt utsetts till boven.
Hade man verkligen varit ute efter att förbättra människornas villkor i detta område hade man åtminstone försökt att oskadliggöra Hamas-rötan som fram till idag inte gjort en enda människa lycklig.
Inte medelsvensson i Gaza i alla fall.

Trots att de får 7.5 gånger så mycket amerikanskt bistånd som Haiti...

Alltså – fortfarande bara en show men inte en humanitär show.


Läs även andra bloggares åsikter om Ben-Dror Jemini, Israel, Maariv, Gaza, barndödlighet, förväntad livslängd, Glasgow, Hamas, ...

Går det så går det

Om du står i begrepp att ta körkort så ge dej inte in på någon uppkörning förrän du fått ett löfte om att du kommer att klara dej.

Om du står i begrepp att gifta dej så säg inte ’ja’ innan du fått försäkringar om att äktenskapet kommer att bli hellyckligt.

Om du står i begrepp att köpa ny bil så överlämna inte ens en handpenning innan du fått vattentäta försäkringar om att det aldrig kommer att bli några fel på bilen.

Om du står i begrepp att ... ja, du fattar va?!

Jag kan med ganska stor säkerhet berätta vad du har lust att säga till mej om ovanstående uppmaningar.
”Lägg av, va.”

OK, så jag lägger av, men bismaken sitter kvar.
Det är ju i samma anda som Mahmoud Abbas driver sitt spel utan att någon ber honom lägga av.
Finns det inte en kotte som någonstans tycker att han beter sej aningens underligt?

Jag vet inte hur många år han gick i skolan men uppenbarligen var han sjuk eller på annat sätt frånvarande när läraren förklarade vad ordet 'förhandlingar' innebär.
Han visar tydligt att han fått hela begreppet om bakfoten men ännu egendomligare är det att ingen berättar för honom vad en förhandling faktiskt innebär.

Idag vill Abbas ha försäkringar om att han får vad han begär INNAN förhandlingarna ens har börjat.
Förlåt en fråga men vad återstår det då att förhandla om?

Jag vet att jag skrivit om detta tidigare vilket får ses som ett tecken på att jag aldrig upphör att förundras över mängden blindstyren bland hög som låg.

Abbas vill att gränser ska sättas och land fördelas INNAN han sätter sej i några förhandlingar.
Själv tycker jag det är både förmätet och helgalet men ingen reagerar ju..................
Varför är det så dödstyst om den här parodin?

Jag gissar att det någonstans har att göra med att om palestinier ska man tycka synd och följdaktligen aldrig kritisera dem.
Denna tes har numera blivit global men är inte desto mindre sjuk för det.

En person, ett land, ett folk slipas mellan kritik och uppmuntran till att bli en livsskraftig individ/företeelse men en person som aldrig får en chans att stämma av mot verkligheten stannar i utvecklingen.
Palestinierna har dessvärre stannat i utvecklingen eftersom de alltför sällan får en chans att bli en i gänget, en som lär sej att både ge och ta.
Livslånga socialbidrag försöker ju Sverige göra sej av med samtidigt som de försätter palestinierna i samma knipa.
Ganska fult egentligen.

Min privata uppfattning om sakernas tillstånd är att Abbas inser att Netanyahu inte är någon Olmert som han kan linda runt sina fingrar och därför helt enkellt är skraj för att sitta öga mot öga med Israels nuvarande premiärminister.
Tänk om rim och reson skulle tvinga även Abbas att göra en eftergift – hur skulle han efter en sådan historisk händelse kunna överleva politiskt, dessutom med Hamas flåsande i nacken?
Inte lätt, så av två onda ting väljer Abbas att göra sej oanträffbar.

För att avrunda så ber jag er alla världens store som naturligtvis läser denna blogg att skapa lite normala förutsättningar för ett normalt liv i Mellanöstern.
Är detta månne en alltför normal önskan?

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, förhandlingar, palestinier, Sverige, Netanyahu, Hamas, Mellanöstern, ...

På pottkanten

Så hur var det i Sverige då?
Och hur var Sverige?

Två helt skilda frågor.

På frågan hur det var i Sverige måste jag leta superlativer, för att träffa både gamla och nya vänner är definitivt en hjärtesak.
Hur Sverige mår har jag tillräckligt mycket information om för att inte vilja spoliera semestern genom att kleta ner fingrarna.
Följaktligen höll jag mej borta från allt vad TT och Aftonbladet och liknande så kallade informationskällor heter.

När man på det sättet leker struts räddar man semestern och undviker skit under naglarna men företeelsen fortsätter att gro och förgrenas som maskrosorna i gräsmattan.
Den smitta invånarna i nationen Sverige utsatts för botas naturligtvis inte med denna taktik utan där krävs en rejäl ’overhaul’ med skrubbning, skurning och tvagning samt ett antal sköljvatten.

Visst har jag en hatkärlek till Sverige som ändå till största delen består av kärlek.
När jag kan få nostalgifrossa av att se en blå-gul plastpåse från City Gross då är det nog ganska allvarligt.

Sverige är så grönt.
Illgrönt.
Det tar några dagar för ögonen att sluta studsa inför all denna klorofyll.

I Israel är man vid den här årstiden hänvisad till något man mycket vänligt kan kalla för jordfärger.
Beigt, brunt, grått, smutsgrönt, gulbrunt, beigebrunt, gulbeige, brungrått, grågult, smutsbeige o.s.v.
Dessa färgkombinationer ger ingen överskottsenergi men är vänliga nog för själen.
När man plötsligt drabbas av den svenska grönskan kommer explosionerna tätt.

En annan explosion var naturligtvis bröllopet.
BRÖLLOPET.
Tala om sagobröllop.
Jag t.o.m. släpade ner till Israel några kvällstidningar fulla av bilder utan att fundera över nämnda tidnings politiska hemvist.
Allt gott tillönskas dessa härliga människor.

Annars – hur är det i Sverige?

Hur mår Mankell efter missen att inte kolla upp sitt ressällskap?
Att han dessutom försökte trassla sej ur situationen genom att tvinga svenska folket att ta till sej och gärna spilla en tår över hans borttappade favoritsockar – eller vad det nu var han blev av med.
Blev han av med snuttefilten också?

Hur har Bitte blivit som Bitte är?
Bitte Hammargren på Svenska Dagbladet.
Är det hon som har uppfunnit ordet ’insinuationer’?
Insinuationernas drottning lever högt på att insinuera att positiva saker nog egentligen inte är så positiva utan om man synar dem lite noggrannare i sömmarna – som förstås Bitte gjort – då visar det sej att vad som i förstone verkade vara en bra grej i själva verket härstammar från hin håle.

’Skriftställaren’ Gunnar Olofsson då?
Hata-Israel-Gruppernas (PGS) ordförande i Göteborg, som av någon anledning verkar vara vissa redaktörers kelgris, får sprida sitt kacklande gift där sällan en mening har något gemensamt med verkligheten utan att någon höjer ett ögonbryn.
Jag är medveten om att många svenskar djupt ogillar den typen av råpropaganda men de ogillar den inte tillräckligt mycket för att protestera.
I den heliga toleransens och liberalismens namn tillåts Gunnar Olofsson att inte bara som Bitte Hammargren, insinuera, utan att blåljuga stup i kvarten.

Hur mår Carl Bildt egentligen nuförtiden?
Har han hämtat sej efter flygturen ner till Turkiet för att visa sitt stöd för de svenskar som slog sina påsar ihop med jihadisterna på båten Mavi Marmara.
Kanske kommer ni ihåg slaktartyperna på väg till Gaza med livets nödtorft...
Eller?
Snarare var de på väg för att fullfölja sina åtaganden i Istanbul Deklarationen från 2009.
Tre av signatorerna av den deklarationen, där du finner förhärliganden av jihad i var och varannan mening, var med på Mavi Marmara där du i kölvattnet också fann Mankell, Feiler, Gardell m.fl.
På sluttampen anslöt sej även Sveriges utrikesminister Carl Bildt till detta ädla uppsåt.
Därefter gick han och gifte bort Sveriges kronprinsessa.

Konungariket Sverige är smittat.
De flesta av dess invånare tvättar händerna i klorhexidinlösning och gör regelbundna munsköljningar för att undkomma eländet men snusket kommer allt närmare.
Undfallenheten och bugandet inför islamismens framstötar irriterar många men få orkar bry sej.
Folk som har betalt för att bry sej om Sverige bryr sej inte alls och det är ett av de allra grövsta sveken.

Sverige är fantastiskt men kunde vara ännu mer fantastiskt om man åtminstone lite nu och då kunde finna folk med stake, råg i ryggen och kanske aningens vikingaanda.
Mesrumpor ger ingen mersmak för mesrumpor varken ser, hör eller förstår – alternativt har ingen lust att varken se, höra eller förstå.

Vems fel är det att vi ombeds infinna oss på flygplatsen en timma tidigare än vad som var vanligt förr?
Vems fel är det att vi inte får ta med den halvfulla flaskan med kranvatten från Lund in i planet?
Vems fel är det att du vid flygplatsens säkerhetscheck ser rader av mer eller mindre distingerat folk snällt stå och vänta med skorna i handen?

Det är inte jultomtens fel.

Nåväl, ovanstående är bara några mej i tiden närliggande axplock men var lugn – anpassningen fortsätter.
Sverige det sköna sitter på pottkanten där din och min röst för sans och vett kan avgöra framtiden - och nu talar jag inte om valet i september.
Jag talar om hur Sverige ska fortleva som en någorlunda självständig nation med någorlunda självaktning både i egna och andras ögon.
Den politiska/intoleranta/fanatiska islamismen ombedes vänligen att hålla sej på avstånd från Sveriges framtid.

Läs även andra bloggares åsikter om Sverige, TT, Aftonbladet, sagobröllop, City Gross, Henning Mankell, Bitte Hammargren, Svenska Dagbladet, Gunnar Olofsson, Carl Bildt, ...

DN SDS SMP HD DN HP B D SvD DN