Ashton och Kerry i symbios

Så enkelt var det alltså, att skapa fred mellan israeler och palestinier.

Att ingen kommit på det tidigare...?

Nu när EU på egen hand slutfört förhandlingarna och fastställt var gränsen mellan Israel och ett eventuellt Palestina ska gå så borde väl alla andra petitesser också falla på plats, tycker man.

Jag tänker på det lilla dilemmat med de palestinska flyktingarna och småsaker som fortsatt fred i regionen men naturligtvis borde jag inte oroa mej nu när det är EU som håller i tyglarna.

Jag erkänner att jag har en ganska oemotståndlig lust att klämma i med Birgit Friggebos paradnummer "We shall overcome" – men det är ju mitt problem.

När det inte hjälper att spotta och skrika får man ta till ironin, speciellt som jag skäms öronen av mej över att jag har ett ganska nyuppgraderat EU-pass.

Det finns ett konstigt axiom som säger att Israel blir ett bättre land ju mindre det blir medan palestinierna säkert skulle bli mer civiliserade ju större område de får.

En annan konstig sak är att man allt efter tycke, smak och övriga omständigheter prydligt lägger åt sidan överenskommelser man tidigare högtidligen signerat som FN-resolutioner, Oslofördraget och The Roadmap to Peace m.fl.

Varför överhuvudtaget bry sej om en fredsöverenskommelse mellan israeler och palestinier när vem som helst ändå kan skrota den när andan faller på?

Nu till en av kärnfrågorna.

Med vilken rätt kan palestinierna hävda att de förtjänar en stat?

Jo jag känner till mantrat om att de vill ha en alldeles egen stat med Jerusalem som sin huvudstad men vet de inte att den huvudstaden redan är upptagen?

De vill alltså ha både ditten och datten men åter till kärnfrågan – med vilken rätt?

De avsade sej rätten redan 1948 då de i stället för att acceptera staten Palestina som FN slängde efter dem utlöste ett obarmhärtigt krig som pågick under 6 långa dagar.

Statserbjudandet var ett extraerbjudande från FN för att få slut på tjafset och extraerbjudanden har alltid en slutdatum.

Jag kan inte komma till ICA och be att få köpa 3 tandborstar för 10 kronor 3 veckor det efter att erbjudandet gått ut.

Palestinierna har inte fått ändan ur vagnen på 65 år.

Åter till EU's senaste beslut om Israels gränser.

Vad tror de sej vinna med detta beslut?

Tror de att detta slutligen kommer att lösa konflikten?

Tror de att den palestinska terrorn och annat otyg från det hållet plötsligt skulle upphöra bara för att EU (vem/vilka är EU egentligen och i ännu högre grad - vilka tror de att de är?) kände för att ge israelerna en näsbränna.

Tror de att Erekat spontant kommer att utbrista i Friggebo-sången?
Dessutom är detta helt i strid med Oslo-avtalet som EU både signerade och bevittnade.
Det avtalet säger bl.a. att ingen har rätt att föregripa förhandlingar mellan parterna genom ensidiga åtgärder på marknivå.
Att fastställa nya gränser borde väl ligga direkt på marknivå.
Ashton, läs på!

Jag såg några rader i ett mail som faktiskt retade fantasin. (Tack Steven Plaut.)

Det talas ju så mycket om "gränsen" från 1967 och under det året hände det ganska mycket i de här trakterna.

Bl.a. fördes ett snabbkrig som förändrade kartan ganska rejält.

När det kriget väl var slut den 11 juni satt Israel plötsligt med en faslig massa nygammalt land – Västbanken, Gaza, Golan och så naturligtvis hela sin huvudstad - Jerusalem.

Så varför inte börja fredsdiskussionerna utifrån gränserna från 11 juni 1967 (vissa gränsjusteringar kan möjligen diskuteras...), inte med stilleståndslinjerna från 1949 som aldrig varit någon gräns, aldrig var avsedd att vara en gräns och som aldrig kommer att bli en gräns.

Allt prat om denna gröna stilleståndslinje är bara ett sätt att närma sej axiomet vi pratade om för en stund sedan – att Israel genom någon underlig metamorfos skulle bli bättre och bättre i samma takt som det blir mindre och mindre.

Som grädde på moset meddelades igår kväll att principerna (hemliga) för att starta förhandlingar med palestinierna är klara och att de ska sparka igång nästa vecka i Washington.

Varför dyker obehagskänslorna upp som ett brev på posten så snart jag hör talas om 'the peace process' och 'fredsförhandlingar'?

Fred är ju något otroligt åtråvärt som vi ju alla längtar förtvivlat efter.

Jo för att alla tidigare gånger palestinierna börjat förhandla och sedan sprungit hem när det börjat brännas så har slutresultatet varit att israelerna förlorat grovt medan palestinierna flyttat fram sina positioner.

Detta skeende har på något sätt legat inbyggt i processen men skulle resultatet mot förmodan bli annorlunda den här gången så har de naturligtvis min välsignelse.

Nu skulle man förstås knyta samman dessa två händelser på ett tjusigt sätt – för det finns ett samband – men eftersom timmen är sen överlåter jag den rebusen åt dej.
Allt är inte gratis här i världen.

Läs även andra bloggares åsikter om Ashton, Kerry, israeler, palestinier, EU, Birgit Friggebo, gröna linjen, ...

Oraklet har talat

Oraklet Obama tror att det bästa som skulle kunna hända denna världen vore om Israel drar sej tillbaka till '1967 lines' med lite inbuktningar här och lite utbuktningar där.
Med andra ord – lite hipp som happ.
Pratkvarn skulle man kunna kalla honom på ren bonnsvenska men en egentligen ganska fantasilös pratkvarn.

Är det av bekvämlighet, lathet eller något ännu mer dubiöst som gör att etablissemanget kedjat sej fast längs '1967 lines'?

Det måste ju i rimlighetens namn finnas en uppsjö av idéer att jobba med om någon bara orkar.

Ibland får man intrycket av att vad de strävar efter är någon slags återställare trots att en internationellt erkänd gräns aldrig funnits där gröna linjen nu finns och att något palestinskt ägande aldrig funnits bortom denna linje.

Propagandans vapen är knivskarpt och hugger skoningslöst vettet från omedvetna människor som negligerat att utrusta sej med kunskaper.

Åter till 1967-års gränser som kanske inte är så tokiga när allt kommer omkring.
Under större delen av 1967 var Israel i besittning av, inte Stor-Israel precis men ändå ganska avsevärda landområden.
Man hade vad som är egentliga Israel nu, Västbanken, Gaza, hela Sinai, Golan och till och med Jerusalem var befriat.
Egentligen skulle Netanyahu slå till direkt och med Obamas benägna bistånd skapa denna underbara, åtråvärda och (naturligtvis) eviga fred.

Om nu någon skulle vilja rulla tiden tillbaka till före Sexdagarskriget så var Västbanken ockuperad av Jordanien och om Israel skulle få för sej att dra sej tillbaka till '1967 lines' så skulle i rimlighetens namn landområdet gå tillbaka till ägaren vid det tillfället – Jordanien.
Det stora mysteriet är hur de som valt att kalla sej palestinier ploppat upp från ingenstans och nu gör anspråk på Västbanken för egen del.
De som stöder denna kullerbytta har en hel del att förklara.

Ahmad i någon av de östra delarna av Jerusalem berättar att han på kvällen den sista dagen av sex-dagarskriget gick till sängs som jordanier men vaknade morgonen efter och fann att han plötsligt blivit palestinier.
Underliga äro Herrens vägar...

I ärlighetens namn sägs Jordanien ha avsagt sej anspråk på Västbanken men det innebär knappast att palestinierna med automatik skulle ha några rättigheter där.

Om vi går tillbaka till FN’s delningplan från 1947 så innebar beslutet att två stater skulle bildas i det brittiska mandatet väster om floden Jordan, en judisk och en arabisk.
Vi känner till hur det gick - åt skogen - åtminstone med den tilltänkta arabiska staten.
Ni som förstår vad ni läser har säkert redan observerat att det aldrig var FN’s avsikt att bilda något så tvetydigt som en palestinsk stat på bl.a. delar av nuvarande Västbanken – hela mandatet kallades ju The British Mandate for Palestine.
Man beslutade om en judisk och en arabisk stat.
Sedan inträffade återigen denna mystiska metamorfos där plötsligt människor med etiketten palestinier dök upp.
Jag undrar vem som gnuggade fram anden ur den flaskan?

Min man genomlevde det brittiska mandatet och när han drog ut som soldat under Andra Världskriget så blev han registrerad som palestinier trots att han är heljude och ärkesionist.
På frimärkena stod det Palestine följt av alef jod på hebreiska som stod för Eretz Israel och en av de stora tidningarna hette The Palestine Post, nuvarande Jerusalem Post.

Många vindar har blåst sedan den tiden och på andra sidan gröna linjen skördar man frukterna av sin masochistiska vägrarmentalitet.
Det tragikomiska är att idag vill palestinierna ha precis samma sak som de absolut inte ville ha 1948 – en stat.
Woao woao, så många förlorade år... hur dum får man vara?
Åter igen vägrarmentalitetens frukter.

Som ni vet så accepterade israelerna delningsplanen 1948 trots att landremsan de erbjöds mest liknade ett obetydligt missfoster till prinskorv.
De började från ingenting - nej förresten, de började från minus - eftersom de samtidigt som de byggde landet tvingades försvara det mot ständiga mer eller mindre fantasifulla terrorattacker.

Idag är Israel ett bra land.
Inte ett perfekt land men ett bra land.
Ett land där varje dag är en utmaning.
Vi ska vara rädda om detta lilla land och stötta det när de för sin dagliga kamp mot en elakartad omgivning.
Välkommna i klubben som är större än du anar.

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, Israel, gröna linjen, '1967 lines', Västbanken, Gaza, Sinai, Golan, Jerusalem, Netanyahu, Jordanien, FN's delningsplan, The British Mandate for Palestine'...

DN SvD DN D

Fabricerade axiom

Vi känner alla till tesen om droppen som urholkar stenen men när vi konfronteras med resultatet vill vi inte erkänna att vi inte förstod vad som var på gång.
När man upprepar en sak tillräckligt många gånger, rimlig eller orimlig, blir den för var gång alltmer identifierad som en sanning.
När man dessutom upprepar sin tes med pondus och utan att darra på manchetten blir den imaginära sanninghalten ytterligare förstärkt.

Detta var en av de första och viktigaste lärdomarna palestiniernas propagandamaskinerister fick lära sej och resultatet är strålande.
DARRA ALDRIG PÅ MANCHETTEN vad du än säger.

Det finns några företeelser eller slogans som blivit så inarbetade att ingen idag på något sätt ifrågasätter varken dess rimlighet eller sanningshalt.
Vi avslöjar härmed hur ytliga våra resonemang är och på vilken skakig grund vi bygger våra slutsatser.

Visst har ni hört talas om att palestinierna kräver Jerusalem som sin huvudstad.
Åtminstone östra delarna – blygsamma som vanligt...
Var har denna idé egentligen kommit ifrån?
Människor som vid ett otal tillfällen gett sej in i krigandets ’ädla konst’ men aldrig lyckats varken genomföra eller slutföra sina avsikter.
Dessa människor har mage att ställa krav...

Varför Jerusalem?
Därför att de vet att Jerusalem tillhör judarna, har alltid tillhört judarna och kommer alltid att tillhöra judarna.
Just därför är Jerusalem så attraktiv för araberna för de vet att om de via den berömda droppen kan norpa åt sej Jerusalem från judarna då orsakas de nuvarande ’ägarna’ största möjliga skada.
Omvärlden nickar instämmande – Jerusalem till araberna.

Ett axiom har skapats.

Om vi sedan tar oss lite norröver så närmar vi oss Golan.
Golans gröna bergskedja har en skuggsida som de som bor vid dess fot aldrig kan skaka av sej.
På den tiden då Golan tillhörde Syrien odlades varken äpplen eller vin utan bergsryggen utnyttjades som natursköna avskjutningsramper med avsikt att utrota de hårt arbetande judarna nere på slättlandet.
De hade verkligen naturen som sin allierade medan judarna sakta men säkert decimerades, en efter en.

När Syrierna samlade tillräckligt mod för att starta ett regelrätt krig då förlorade de rätt och slätt.
De förlorade både kriget och sina avsjutningsramper på Golanbergen.
När någon nu börjar tala om fredssamtal är det första Syrierna säger – ’ men först ska vi ha Golan’.
Omvärlden nickar instämmande – Golan till syrierna.

Ytterligare ett fabricerat axiom har skapats.

Alla goda ting sägs ju vara tre så vi ska slutligen ta en titt på den Gröna Linjen.
Palestinierna kräver idag att få vad de tidigare förkastat – rakt av.
Som om ingenting hade hänt under mellantiden, under alla dessa år?
Som om de inte blåst ur ett antal bussar, bombat sönder ett antal restauranger och skjutit ett oändligt antal människor till döds.
Eftersom, enligt palestinierna, ingenting har hänt så kräver de nu att erbjudandet står kvar i oförändrat skick – en gräns längs den gröna stilleståndslinjen.
(Jämför gärna med ICA’s erbjudanden som oftast finns tillgängliga någon vecka eller så.)

FN stadgade dock att vid en fredsuppgörelse skulle Israel tillerkännas säkra och försvarbara gränser för på den tiden insåg till och med FN att Israels strategiska läge krävde just detta.
Ingenstans står det att allt vad Israel ockuperar idag ska återlämnas – vad som står skrivet är att gränser och annat ska fastställas genom förhandlingar.
Idag när palestinierna utan att rodna kräver att vad de tidigare förkastat nu ska serveras dem på silverbricka då nickar omvärlden instämmande.
’Allt vad palestinierna kräver må tillfalla dem’.

Speciellt sista frasen har blivit ett generellt men ack så fabricerat axiom.

Jag undrar när beslutsfattare av olika digniteter ska börja tänka självständigt och sedan våga dra konsekvenserna av sina slutsatser.
Idag är fantasi en bristvara och idétorkan en verklighet.
Nya infallsvinklar göre sej inte besvär.
Man nöjer sej med gammal skåpmat eftersom det är enklast så - och så slipper man ju sticka ut hakan...

Gammal skåpmat som Jerusalem till araberna, Golan till syrierna och den sköna, gröna gränsen till palestinierna.

I morse blev vi brutalt påminda om det kanske viktigaste axiomet av alla.
Det lyder som följer:
Palestinierna har rätt att skjuta vilka raketer de vill och hur många raketer de vill in över Israels tättbebygda områden.
Israels rätt inskränker sej till att sitta som åskådare till detta sprakande fyrverkeri.

Hamas beslöt alltså i morse att det återigen var läge för deras favoritsport – att skrämma häcken av judarna.
En Grad-raket slog ned mitt i storstaden Askelon och några granater gjorde strategiska nedslag i Gazas övriga närområden.

Allt är sej precis likt och allting är precis som det ska vara... för så är det ju med axiom.
Omvärlden nickar instämmande.

Läs även andra bloggares åsikter om palestinier, slogans, axiom, Jerusalem, Golan, Syrien, Gröna Linjen, FN, Israel, Hamas, Grad raketer, Gaza, ...