Gullgossen - Kullgossen

Politiker verkar leva i fejkade världar.
’Make believe’- världar.

Politiker talar bara med folk som klarat säkerhetskontrollen vilket i det här fallet innebär att inte ha några idéer som skulle kunna förvirra begreppen för politikern i fråga.
Om politikern hör för många oförenliga uppfattningar skulle kanske hans uppblåsta tvärsäkerhet inte framstå lika tvärsäker längre.
Väljarna har ett sjätte sinne för sådant och en darrning på rösten vid fel tillfälle skulle kunna kosta politikern dyrbara popularitetspoäng.
Därför – inget frotterande med oliktänkande.

Om en politiker bestämt sej för en sak och yttrat det offentligt kan inte vilda hästar få honom att ändra ståndpunkt.
Han måste uppvisa en trovärdig styrka och fasthet som folket med trygghet kan luta sej mot.
Velbyttor göre sej inte besvär.

Politikern Obama m.fl. har en gång för alla bestämt sej för att palestiniernas premiärminister Salam Fayyad är en person folk kan respektera och behandlar honom därefter.
Denna hans status gäller alltså bara bland västerländska politiker varav Obama väl får räknas som högsta hönset.
Han delar med sej av sin veckopeng till Fayyad så ofta han bara kan och törs för han vet att i det långa loppet kommer det att löna sej.
Vet och vet...

Obama har aldrig lyssnat till Khaled Abu Toameh.

Obama vill som sagt inte bli konfronterad med åsikter som inte står i överensstämmelse med tidigare uttalanden så därför lyssnar han inte till Khaled Abu Toameh.
Denne respekterade journalist har tagit reda på och skrivit en artikel om vad Fayyads eget folk anser om honom och varför han aldrig kommer att kunna föra palestinierna fram till en fred med Israel.

Först och främst för att han inte tillhör den stora skara av palestinska företrädare som fått sina befattningar som belöning för trogen tjänst i terroristträsket eller ännu ett strå vassare – ha suttit i israeliskt fängelse.
Inga kvalifikationer smäller högre än detta i det palestinska samhället.
Det skulle då möjligen vara om man gått och blivit martyr...
Klart är att av Fayyads popularitet i Washington och London finns bara smulorna kvar på Västbanken.
Gaza ska vi inte tala om - där anses han vara en förrädare av högsta dignitet.

Fayyad kommer aldrig att kunna sälja en fred med Israel till palestinierna.

I senaste valet kandiderade han som oberoende kandidat för ett parti han kallade ’Tredje Vägen’ och fick mindre än två procent av rösterna.
Idag existerar hans parti endast på pappret eftersom det inte har något stöd bland folket.

Fayyad kan räkna pengar men han kan inte ge Obama vad han vill ha – en person på den palestinska sidan som kan övertyga massorna om att vad de fått sej till livs de senaste decennierna är propagandalögner, saker de fått höra som ett led i att hålla hatets gryta kokande.
Till exempel att hela Israel snart kommer att bli palestinskt och att kompromissa betyder att det är Israel som ska kompromissa.

En person som personligen inte offrat något för ’saken’ kommer aldrig att kunna fösa fram palestinierna till ett accepterande av ett judiskt Israel där det idag finns - ett judiskt Israel...
Detta är naturligtvis en av de självklara förutsättningarna för en acceptabel och rättvis fred.

Om Obama en solig eftermiddag hade bjudit Khaled Abu Toameh på en kopp te i Vita Huset’s Rosenträdgård hade han fått lära sej hur Mellanöstern fungerar.
Att vad som värderas högst i en västerlännings ögon inte är värt ett ruttet lingon på Västbanken och det bästa av allt – Obama hade kunnat behålla hela sin veckopeng alldeles för sej själv.

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, Fayyad, Khaled Abu Toameh, Washington, Västbanken, Gaza, 'Tredje Vägen', palestinier, Israel, Vita Huset, Mellanöstern, ...


DN, SvD, 2, Dag, 2, 3, Gp, 2, Syd, Ek, 2, St, 2, Sk, 2, Db, 2, Kri, 2, Y, 2, Gd, 2, Blt, 2, Hd, 2, Vlt, 2, Tra, Ab, 2, Lö, Bt, Svt

Båt till Gaza

Vilken grej!
Och folk går på det!!!

Provokationer under en snyftande täckmantel av humanitärt bistånd.
Ursäkta men är falsk varudeklaration inte något som bör beivras?

De är som barn som hittat en ny leksak – israelhatarna har hittat en ny leksak att provocera sitt hatobjekt med.
Att demonstrera och bojkotta börjar ju bli lite banalt så varför inte ut och köra båt i stället.
Köra båt till Gaza – allt för att ställa till det för israelerna.
Snyggt.

Egentligen förstår jag inte riktigt vad israelerna har med Gaza att göra – de tackade ju för sej och drog iväg för en del år sedan och efter det är det endast deras goda hjärta som får dem att riskera livhanken för att hjälpa de stackarna som hukar under Hamas klubba.

Bara senaste veckan, 11-17 april 2010, har israelerna kört in 700 lastbilar fulla med varor.
Om du föredrar att väga veckans förnödenheter så uppgick de till 17.412 ton.
Från andra hållet passerade 488 människor gränsen för att få medicinsk hjälp i Israel och 115 släpptes in i landet av andra skäl.
OBS – dessa siffror redovisar aktiviteterna vid gränsen under enbart en vecka.

Är det sedan något israelerna glömt ta med sej så finns ju alltid tunnlarna att tillgå.
De är ju några stycken vid det här laget så förutom lejon, slantar, terrorister och Mercedes borde det finnas lite tid och kraft över också för dagligvaror.

By the way, är det någon som kan bidraga med uppgifter om hur många leveranser ovan jord som passerade från Egypten in till Gaza under motsvarande tid så är ni varmt välkomna med det materialet.

Nu finns det alltså folk som tänker sej ut på böljan den blå.
Medelhavskryssning.
Dror Feiler har köpt en båt tillsammans med Mattias Gardell, en båt betald med pengar givarna menade skulle gå till det kuvade folket i Gaza.
Men - det enda viktiga för dem är att de blivit med båt.

Deras båt ska lastas med finfina grejer som medicinsk utrustning och byggmateriel och det låter ju behjärtansvärt och bra.
Jag hoppas de inte tänker hamstra smärtstillande piller för de bränner Hamas upp på löpande band men byggmateriel blir säkert utmärkt tillskott för att förstärka de underjordiska kulvertarna och skyddsrummen för Hamas ledargarnityr.

Förmodligen kommer förnödenheterna att ta minimal plats om man ska gå efter tidigare turer då det största utrymmet uppehölls av journalister, fotografer och diverse kändisar.
Mycket behjärtansvärt (hmmm...)

Att plocka med sej byggmateriel är verkligen ett framsteg om man jämför med vad andra båtar haft med sej.
Några tiotal vattenflaskor var vad israelerna fann i en båt när nyfikenheten tog överhanden och de skaffade sej tillträde till dess lastutrymmen.
Några miljoner (nåja...) fotografer tillsammans med lite vattenflaskor var vad som levererades.



Vi kommer med glädje ihåg en annan båt i raden av dessa provokationsseglatser.
Det var ett tag sedan men vi glömmer aldrig vad de hade tagit med sej till de utmärglade krakarna i Gaza.
Vi förstår att det legat en oöverstiglig tankemöda bakom valet av last men så blev det också succé.
Eller möjligen blev det ingen succé...
Båten lade till i hamnen i Gaza lastad med – ballonger.

Gulligt men knappast avgörande för någons överlevnad.
Dror och Mattias satsar nu på rejäla grejer - det är bara det att de handlar på ett för både bidragsgivarna och bidragstagarna oekononiskt, oetiskt och oansvarigt sätt.
De slösar bort deras pengar på att köpa en båt, ordna besättning, köpa färdkost och drivmedel, köra båten ner till Medelhavet och hem igen – förmodar jag.
Blir det sedan möjligen några penningar över köper de kanske grejer till Gazaborna.

Har de ingen ekonomiskt kunnig som kunde ge några enkla råd – både om handhavandet av givarpengar och om etik.

Hade de varit smarta hade de skickat en vänlig förfrågan till de israeliska myndigheterna om de möjligen skulla kunna få sända med lite förnödenheter till Gaza via de ordinarie lastbilstransporterna.
Svaret hade varit positivt – sådana arrangemang har skett tidigare.

Har jag missat någonting här?
Naturligtvis.
Hela provokationsbiten hade ju försvunnit och hela media-festivalen hade gått upp i rök för vi vet ju – jag är inte övertygad om att de vet att vi vet – att det är det enda de är ute efter.
Kanske förstår de mycket väl att vi förstår men av någon anledning tror de att vi gillar vad de håller på med.
Fel igen.

Människorna i Gaza då?
Jo tack, människorna i Gaza känner hur snaran dras åt.
Fortfarande kan de dra in lite havsbris i lungorna men Hamas islamistpoliser begränsar deras livsrum mer och mer.
Det är dessa fanatiker Dror och Mattias tänker sej ner och gulla med och de gör precis som Obama, de undviker att kalla dem vid deras rätta nämn och vips finns det inga Hamasterrorister mer.
Att tänka bort Hamas har blivit en sport.

Som ni förstår har jag inte lämnat några bidrag till killarnas ädla(!) initiativ och jag skulle råda er att följa mitt exempel – såvida ni inte tillhör de som tror man kan tänka bort Hamas.


Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Israel, Hamas, hjälptransporter, tunnlar, Egypten, medelhavskryssning, Dror Feiler, Mattias Gardell, ...

Sirenen

Ljudet är rått, fränt och hotfullt.
Det bär på otaliga outtalade minnen vars vidd ingen ändå skulle förstå.
Sirenen stiger i tonhöjd och ökar i styrka tills medvandraren inte orkar mer.
Den fräser, den gnyr, den etablerar kontakt med djup du inte visste du hade.

Medan sirenen brölar tänds elden.
Elden är tyst, het och betvingande.
Evig såväl som förgänglig.

Israels kollektiva minnen aktualiseras en dag som denna, minnesdagen för människor som dött för sitt land eller blivit offer för sitt lands fiender.
Alla minns någon eller några och man undrar hur de personerna hade haft det idag om de tillåtits leva.

Vår kibbuts tillhör ”de lyckligt lottade” som inte helt dränerades på ungdomar men 26 människor är ändå 26 människor för mycket i ett relativt litet kollektiv.
Under gårdagskvällens minnesstund satt den församlade skaran och tittade dessa personer i ögonen och försjönk i tankar.
Tankar som borrade sej in i hjärnbalken och varken musik och sång eller bildspel och namnrecitationer hade en chans.
Allt var vackert och fint men de dödas människornas ögon brände djupa hål i ceremonielet.

Några hade dödats på Gilboa, några i Negev och andra på Golan – ingen del av landet har undgått krigen.
En snygging hade ett vildvuxet men charmigt skägg, en annan en tjurig hårlock i pannan.
Ett par killar såg alldeles för unga ut och andra verkade helt enkelt bara starka, friska och lyckliga.

Föräldrar, syskon, syskonbarn och vänner – alla var där.
Människor som inte kände en kotte var också där för att deltaga i Israels minnen.

När sirenen ’Hesa Fredrik’ testas i Sverige är det knappast någon som sätter den i samband med krig.
Den bara ingår i välfärdssamhällets logistika.
Här betyder sirenen krig, död och en aldrig sinande plåga.
Det är verklig och den har en funktion.

Första måndagen i vart kvartal klockan tre på eftermiddagen (så var det förr i alla fall) – testas sirenerna i Sverige.
Här finns det inga regelbundna testkörningar så om du hör den är det säkrast att kolla upp vad som står på.
I Sverige är sambandet siren/krig overkligt medan samma samband här är en del av vardagen.
Att sirenen tvingats användas för sitt egentliga ändamål med förödande regelbundenhet är inget annat än en stor sorg.

Den fräser, den gnyr, den etablerar kontakt med djup du inte visste du hade.
Den gör ont, den vrider runt kniven och penetrerar våra allra känsligaste --- känslor.

Läs även andra bloggares åsikter om "Hesa Fredrik", minnen, eld, Israel, kibbuts, Gilboa, Negev, Golan, Sverige, ögon, ...

Man undrar...

OK, vi lever i en allmänt knepig värld men det finns trots det vissa företeelser som är outstanding.
Den person som via någon sorts pop-messianism blev installerad i världens mest statusfyllda ämbete är en gåta.
Att ha nått dit han nått kan väl inte enbart berott på gynnsamma omständigheter och massornas jubel – han måste väl ha bidragit med några positiva inslag ur egen fatabur – någonting som trots allt visade på viss intelligens och förståelse för hur saker och ting hänger ihop för att sedan samverka till önskat resultat.

Obamas nu ganska många månader i Vita Huset är förvirrande.
Vi vägrade i det längsta tro att det amerikanska folket valt endast efter vindriktningen men när vi ser resultatet förstår vi att det var just vad de gjorde.
De protestvalde, de valde den person som ansågs ligga längst bort från Bush i så många avseenden som möjligt.
Bush hade utvecklats till något inte alltför rationellt och folket längtade efter någonting annat.
Det är i ljuset av detta resonemang vi får se framgången med Obamas ganska infantila slogan – 'change'.
'Change we believe in'.
Kanske finns det fortfarande några som believe in Obamas change?

Jag vill gärna återknyta till Obamas intelligens.
Klart karlen är intelligent på sitt vis.
Han har dessutom en plan – var det inte så någon av jepparna i Jönssonligan sa?

"Jag har en plan!"
Obamas plan som avtäcks bit för bit framför våra misstroende ögon går ut på att montera ned Amerika och dess vänner och ersätta dem med muslimsk makt.
Skitsnack?
Naturligtvis – om man menar att vad vi ser, hör och för övrigt upplever kan rubriceras som skitsnack.

Det beror naturligtvis på vem du frågar men de amerikaner jag känner berättar att allt färre lyssnar till vad Obama säger och än färre bryr sej om vad han säger.
De som var tveksamma redan vid hans valseger är nu övertygade och den skaran bara växer.

De skäms också.
Skäms över hans agerande inom skilda områden speciellt som de för USA positiva resultaten fortfarande låter vänta på sej.

Vältalighet är en gåva men om det stannar vid detta är det bara ett paket utan innehåll.
Fråga gärna lille Joe vad han skulle tycka om att få ett paket utan innehåll i sin strumpa på juldagsmorgonen.
Besvikelse spetsad med gråt och tandagnisslan.
Förresten skulle Obamas tal vara mindre snirkliga om telepromptern strejkade.

Smågriniga rykten säger att han utnyttjar denna teknikpryl som bebisen snuttar på sin napp.
Trygghet 'we believe in'.

Obama har fört upp några planerade husbyggen i Jerusalem till pandemisk alertnivå och en sådan uppmärksamhet är varken den uråldriga eller den nyare bebyggelsen bortskämd med.
De är nog ganska få som kallar det greppet intelligent så där blev det i alla fall lite galet.
Kanske strejkade telepromptern så han fick surra för egen maskin en stund?

Var grodan om bostadsbyggandet resultatet av denna fadäs?

Genant var det i alla fall och att påstå att situationen i Mellanöstern var bättre innan detta hände är nog inte helt fel .

Vad är jag då ute efter egentligen?
Jag tror att diskrepansen mellan världens ljubel när Obama vann presidentämbetet och dagens floppar har utvecklat sej till något ganska ohållbart.
Rykten börjar florera och besvikelsens fjärilar virvlar runt i magtrakten.
Detta kunde man förmodligen leva med men det är värre än så.
Man tycker sej ana ett både djupare och allvarligare mönster och den isande skräcken kryper allt närmre.
Det kan väl ändå inte.......

OK, vi stannar här för vi har ju inget facit i hand men jag ber att få återkomma i ärendet när de dunkla skuggorna och de grådaskiga dimmorna skingrats.
Till dess – lev väl.

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, Vita Huset, Bush, 'change', USA, Jerusalem, teleprompter, vältalighet, Mellanöstern, ...

Förhandlingar - vad är det?

Israel beordras lyda och göra vad araberna kräver under tiden samma araber proklamerar och planerar för ökat våld.
Det är så mr. Obamas fredsmäkleri ser ut.

Obamas kravlista på Israel är lång men palestiniernas önskelista är ännu längre.
Varför de trots det i stora stycken sammanfaller får var och en fundera över.

Israels önskelista då?
Vilket skämt...

När man inte bryr sej om att åstadkomma något själv (vill ha, vill ha) så blir man expert på att hitta på ursäkter och sedan är steget inte långt till att börja ställa krav.
Kraven är ju egentligen så banalt löjliga att folk med ett någorlunda tillyxat förstånd borde reagera - men inte då.

Frågan är varför ingen vettig själ reagerar över att palestinierna kräver att man slutar bygga hus i Jerusalem innan man ens börjat förhandla.

Vad är då en förhandling?
En förhandling är när två parter möts och pratar om hur man ska ha det framöver – i stora drag.
Det är under förhandlingarnas gång man – i bästa fall – ska komma överens om vinster och förluster och det är först där man diskuterar parternas eventuella anspråk.

Vad palestinierna nu håller på med är att under käcka tillrop från Obama förvissa sej om att de kommer att få allt de önskar och begär vid en eventuell framtida förhandling.
Om LO går i strejk för att jobbarna inte är nöjda med arbetsgivarnas bud så gör de detta först efter att förhandlingarna havererat – inte innan de börjat.

Det har skrivits och tyckts massor om detta men var finns de röster som berättar för Abbas att han har fått detta beteende plus en hel massa annat om bakfoten?
Egentligen förstår jag inte varför israelerna bönar och ber Abbas - ’snälla söta, kom och förhandla med oss’.
Netanyahu borde istället följa den korrekta dagordningen i sådana sammanhang och säga till Abbas att om han vill förhandla med Israel bör han sluta skapa egna privata förbehåll, det ena mer fantasifullt än det andra.

När han kommit ner på jorden är han välkommen att höra av sej.

Nu säger förmodligen vän av ordning att enligt ’Vägkartan för Fred’ har Israel lovat att sluta bygga på ockuperad mark men eftersom palestinierna signerat samma vägkarta och likaledes lovat att sluta med all hatpropaganda så förstår vi att det inte är där kruxet sitter.
Vi vet alla vad som döljs - nej skroderas om - i palestinska skolböcker, vilken dynga som sprids i officiella media och vilka eldfängda hatpredikningar som avnjuts i moskéerna.
Abbas är väl inte dummare än att han förstår att så länge detta pågår för fullt kan han inte komma med några som helst krav på israelerna.
Därför är han är livrädd att Netanyahu (som inte är någon Olmert, huh...) ska ställa honom mot väggen och börja avkräva honom ett och annat så det är lugnast att helt enkelt störtvägra under vilka barnsliga förevändningar som helst.

Förresten – vad är generellt mest nedbrytande, husbyggen eller hatpropaganda?

Att bygga hus underlättar för kommande generationer.

Hatpropaganda producerar förlorade generationer.

Hur var det nu jag började?
Jo det var något om att paret Obama/Abbas kräver saker av Netanyahu samtidigt som palestinierna laddar för nya våldsdåd.
Finns det ett enda vettigt skäl för Netanyahu att lyssna på någon av dem?
Biståndspengarna från USA är idag mest en vanesak men det är ju det där med makt...
USA har makt och använder idag sin makt till att sätta sej på den judiska nationen till allmänt jubel från arabvärlden.
Detta är naturligtvis musik i Obamas öron så han sätter sej ännu lite tyngre och nu jublar även vänstern.

De palestinska ledarna uppmanar fotfolket att starta ett nytt uppror de så insmickrande kallar ”popular resistance”.
Snygg benämning på ett allmänt snuskigt beteende.

Sen var det det här med språket.
Palestinierna säger de tänker genomföra fredliga demonstrationer... genom att kasta iväg stenblock mot judar.
OK, det är inte första gången vi ser detta smått absurda ordvrängeri så vi är inte längre förvånade.
Vad som är förvånande är att ingen frågat de som blivit stenade om de ansåg att de varit utsatta för våld.
Kanske skulle någon svara nej – ”inte våld utan övervåld”.

Medan Obama fortfarande sitter tungt och svettigt på den judiska nationen kallar palestinernas ledarskikt till strid mot samma judiska nation.
Obama varken ser, hör eller förstår eller gör han det månne...?
I vilket fall kunde han inte bry sej mindre.

Palestinierna kallas till strid på fyra områden.
1. Folkligt motstånd vilket bara är en tjusigare benämning på tyranni och barbari.
2. Politiskt motstånd.
3. Ekonomiskt motstånd.
4. Legalt motstånd.

Om ovanstående är palestiniernas bidrag till avdelningen för ’förtroendeskapande åtgärder’ är det kanske inte så underligt om israelerna är aningens fundersamma inför deras ärliga uppsåt.
Inte underligt alls...
Egentligen.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Obama, palestinier, förhandlingar, Abbas, Netanyahu, hatpropaganda, ordvrängeri, 'förtroendeskapande åtgärder', ...