Man undrar...

OK, vi lever i en allmänt knepig värld men det finns trots det vissa företeelser som är outstanding.
Den person som via någon sorts pop-messianism blev installerad i världens mest statusfyllda ämbete är en gåta.
Att ha nått dit han nått kan väl inte enbart berott på gynnsamma omständigheter och massornas jubel – han måste väl ha bidragit med några positiva inslag ur egen fatabur – någonting som trots allt visade på viss intelligens och förståelse för hur saker och ting hänger ihop för att sedan samverka till önskat resultat.

Obamas nu ganska många månader i Vita Huset är förvirrande.
Vi vägrade i det längsta tro att det amerikanska folket valt endast efter vindriktningen men när vi ser resultatet förstår vi att det var just vad de gjorde.
De protestvalde, de valde den person som ansågs ligga längst bort från Bush i så många avseenden som möjligt.
Bush hade utvecklats till något inte alltför rationellt och folket längtade efter någonting annat.
Det är i ljuset av detta resonemang vi får se framgången med Obamas ganska infantila slogan – 'change'.
'Change we believe in'.
Kanske finns det fortfarande några som believe in Obamas change?

Jag vill gärna återknyta till Obamas intelligens.
Klart karlen är intelligent på sitt vis.
Han har dessutom en plan – var det inte så någon av jepparna i Jönssonligan sa?

"Jag har en plan!"
Obamas plan som avtäcks bit för bit framför våra misstroende ögon går ut på att montera ned Amerika och dess vänner och ersätta dem med muslimsk makt.
Skitsnack?
Naturligtvis – om man menar att vad vi ser, hör och för övrigt upplever kan rubriceras som skitsnack.

Det beror naturligtvis på vem du frågar men de amerikaner jag känner berättar att allt färre lyssnar till vad Obama säger och än färre bryr sej om vad han säger.
De som var tveksamma redan vid hans valseger är nu övertygade och den skaran bara växer.

De skäms också.
Skäms över hans agerande inom skilda områden speciellt som de för USA positiva resultaten fortfarande låter vänta på sej.

Vältalighet är en gåva men om det stannar vid detta är det bara ett paket utan innehåll.
Fråga gärna lille Joe vad han skulle tycka om att få ett paket utan innehåll i sin strumpa på juldagsmorgonen.
Besvikelse spetsad med gråt och tandagnisslan.
Förresten skulle Obamas tal vara mindre snirkliga om telepromptern strejkade.

Smågriniga rykten säger att han utnyttjar denna teknikpryl som bebisen snuttar på sin napp.
Trygghet 'we believe in'.

Obama har fört upp några planerade husbyggen i Jerusalem till pandemisk alertnivå och en sådan uppmärksamhet är varken den uråldriga eller den nyare bebyggelsen bortskämd med.
De är nog ganska få som kallar det greppet intelligent så där blev det i alla fall lite galet.
Kanske strejkade telepromptern så han fick surra för egen maskin en stund?

Var grodan om bostadsbyggandet resultatet av denna fadäs?

Genant var det i alla fall och att påstå att situationen i Mellanöstern var bättre innan detta hände är nog inte helt fel .

Vad är jag då ute efter egentligen?
Jag tror att diskrepansen mellan världens ljubel när Obama vann presidentämbetet och dagens floppar har utvecklat sej till något ganska ohållbart.
Rykten börjar florera och besvikelsens fjärilar virvlar runt i magtrakten.
Detta kunde man förmodligen leva med men det är värre än så.
Man tycker sej ana ett både djupare och allvarligare mönster och den isande skräcken kryper allt närmre.
Det kan väl ändå inte.......

OK, vi stannar här för vi har ju inget facit i hand men jag ber att få återkomma i ärendet när de dunkla skuggorna och de grådaskiga dimmorna skingrats.
Till dess – lev väl.

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, Vita Huset, Bush, 'change', USA, Jerusalem, teleprompter, vältalighet, Mellanöstern, ...

Obamas förföriska dröm

För en man som gav ordet ‘CHANGE’ ett ansikte är hans föråldrade attityd gentemot konflikten i Mellanöstern både förvånande och djupt oattraktiv.
I ärlighetens namn – skulle man inte kunna förvänta sej lite läcker och sensuell ’change’?!
Lite attraktiv, frestande och eggande ’change’?!

En man som vann hela kungariket genom slogans inlindade i vita leenden borde, trots bristen på substans, kunna bjuda på mer än ”more of the same”.
Lade sej förändringens vindar till ro så snart vinnaren besteg podiet för att mottaga folkets ljubel?

Massorna väntade otåligt på den utlovade nya världsordningen och det tragiska är att de väntar än.
Människorna i Mellanöstern väntar – inte på diktat utan på nya idéer, nya tankebanor och nya infallsvinklar.
Vad erbjuds de?
Skåpmat.

Är detta allt ’Kungen av Change’ har att bjuda på?

I en intervju i Times 15 jan. 2010, berättade Obama för intervjupersonen, Joe Klein, ” I'll be honest with you - this is just really hard”.
I fri översättning – ”det här med Mellanöstern och speciellt problemet med Israel och palestinierna är förbaskat svårt.”

Så Obama tycker det är svårt...
Om han nu tycker det är så svårt så kanske det vore läge för lite självransakan.
Kanske skulle han rent av börja lyssna till vad båda parter säger och inte bara på vad palestinierna säger.

Saeb Erekat, palestiniernas megafon mot västvärlden, säger om det mesta som kommer ut från Israel att det är ”absolutely unacceptable”.
Vad skulle Erekat säga om israelerna började tillämpa samma taktik och påstå med den självklarhet som krävs att Jerusalem aldrig kommer att bli en palestinsk huvudstad.
Aldrig har varit och aldrig kommer att bli.
”Absolutely unacceptable”!

”Acceptable”?

Varför Mellanöstern är så svårt för Obama beror till stor del på att han lyssnar på storheter som Erekat – och enbart på Erekat.
Han har köpt det muslimska narrativet rakt av och då blir det svårt.
Alltför svårt för Obama.

De flesta presidenter i USA lyfter sin blick mot ’fyra nya år’ redan i början av den första ämbetsperioden.
Obama är inget undantag men ska han lyckas med det bör han skynda sej att lämna lågstadiet och åtminstone börja kika på vad de har för sej på mellanstadiet.
En president har kort lärotid och Obamas lärotid är i stort sett över.
Det är dags för ’change’.

Efter 16 års skräckvälde i Oslos kölvatten ligger bevisbördan helt och hållet hos de som vidhåller tvåstatslösningens förträfflighet.
De bör kunna visa upp att denna lösning bjuder på en rimlig chans att lyckas och att riskerna med detta vågspel är acceptabla.
Kan de inte göra detta är det definitivt dags för ’change’.

Obama har inte kunnat visa tillfredsställande prognoser i något av dessa avseenden så nu återstår bara att se om han har tillräckligt med mod för att genomföra en tydlig och offentlig avveckling av denna galna konstruktion.
När han väl har kommit så lång och hans tankävärld är befriad från gammalt bråte kommer han att finna att klokt folk är beredda att samtala med honom om helt andra typer av lösningar.
Lösningar med stor chans att lyckas och med försumbara risker.

Obamas förföriska dröm behöver inte vara speciellt svår – bara klok och med rötter i både historien och i verkligheten.


Läs även andra bloggares åsikter om 'change', Barak Obama, Mellanöstern, ny världsordning, Saeb Erekat, Israel, Jerusalem, USA, bevisbörda, ...