Dagen efter dagen innan - idag alltså.
Kommer du ihåg att jag sa att det skulle bli knöligt?
Det blev det också.

Förresten, innan jag går in på detta måste jag få berätta att vi bor gruvligt vackert. Vi bor på en kulle mitt emot Gilboas berg med dalen mellan oss. En del säger helt enkelt att de bor i "Dalen." Det är en jordbruksbygd med många kibbutser och ibland tänker jag att jag kom från den skånska myllan till en lika rik mylla i Israel.
Går vi högst upp på vår kulle ser vi österut hela Gileads bergskedja i Jordanien och jag lovar att den inte ser likadan ut varje dag. Fantasieggande är den alltid om den är färgad i milt rosa eller i en duvblå nyans och när man följer hur solen föds fram ur dess gömmor lika oförtrutet varje morgon, då anar man att man bor i världens navel.

I dag körde vi de 13 kilometerna in till vår lilla landsortsstad, Afula, där utbudet trots allt är lite mer varierat än på kibbutsen.
När vi inte har några tvingande behov av att sträcka på benen så kör vi runt här på kibbutsen med en liten elektriskt driven trehjuling som vintertid är klädd i ett super-designat(!) plastöverdrag som skydd mot väder och vind och hela ekipaget ser hur löjligt ut som helst. Som en liten förvildad rymdtraktor. Det är dock jättemysigt att krypa in där när vädrets makter är onådiga och dessutom - alla ser lika löjliga ut. Vi känner igen varandra på färgen på överdragen (vi är turkosa) för sikten både inifrån och utifrån är synnerligen begränsad. En del kallar dem helt enkelt trafikfarliga...
Vår trehjuling har på sistone varit tröttare än vanligt och vi har väl misstänkt att hon skaffat sej någon slags åkomma. Idag - i regnet - fick vi beviset.
När vi lastat över från bilen till trehjulingen det vi handlat i Afula och började bestigningen till vårt hus - då började problemen. Hon gick saktare och saktare i backarna, hostade och flämtade och - stannade! Vi var trötta och hungriga och ville hem till stugvärmen så snabbt som möjligt men i stället fick vi sitta kvar i vår rymdtraktor allt medan regnet forsade utanför.
Efter en stund när regnet blev något mindre intensivt tog jag några av våra nyinköpta klenoder (bl.a. några plastburkar med hemmalagrade, fantastiska oliver) och bar dem hem, balanserande mellan vattenpussarna. När åkdonet vilat up sej lite så orkade hon en backe till men sedan var det tvärstopp igen. Jag var nu så blöt jag någonsin kunde bli så jag kunde likaväl fortsätta att bära hem grejer och i samma veva gjorde trehjulingen en sista insats och pustade och frustade sej fram till vår altan.
Trötta och genomblöta men - HEMMA!

Jacob har lovat att som första uppgift i morgon kontakta Menachem vars jobb är att serva folk med liknande problem. Om han säger att det inte är lönt att fixa till den skulle jag inte bli direkt besviken. Jacob behöver ett nytt fräscht åkdon han kan lita på i alla väder(!) för att inte tala om att de nya dessutom ser bra mycket häftigare ut...