Skogsdoft

Det kommer att vara total bloggtorka här ca. en månad framöver.
Inte som nu, en partiell sådan.
Orsak - besök i det gamla landet, besök i Sverige.

Jag borde naturligtvis skriva att jag reser hem på besök men det river i raggen och krasar under fotsulorna när jag försöker få fram de orden, trots att det idag är Sveriges Nationaldag.
Visst – Sverige med sina underbara människor, sin natur och sin underbara skogsdoft efter ett regn, står i särklass.
Lite ordning och reda skadar inte heller men sedan kommer det svåra för det har hänt något oförklarligt och oförlåtligt med Sverige, något man aldrig trodde skulle kunna hända.

Sverige har trätt betslet på sej själv och låter sej frivilligt föras fram till islamismens slaktbänk.
Via diverse subtila piruetter faller den ena bastionen efter den andra och nu är det inne att vara så förbenat tolerant att man helt tappat sans och vett och totalt förlorat förmågan att se vad som är orsak och verkan.
Förresten, tolerans är inte rätta ordet, feghet är ett mera adekvat ord.

Ingen törs lyfta på förlåten och kika vad som döljer sej bakom exempelvis röjarbåten Mavi Marmara.
Denna båt seglade glatt mot Gaza efter att ha skaffat sej ’beskyddare’ i höga, säkra och respektabla (!) positioner.
Svenska sådana.
Dror Feiler kan vi lämna därhän men ’the bestseller man’, Henning Mankell, var guld värd.
Han försvarade och försvarar även idag hela det solkiga båtäventyret vilket då rimligen bör betyda att han också försvarar islamistbåten med sina intensioner.
Blod och död åt så många judar som möjligt.
Mankells vapen brukar ju annars vara pennan men numera får vi lägga till både knivar, järnstänger och beslagtagna skjutvapen - vilket han uppenbarligen försvarar (miss)bruket av.

Mankell fortsätter att försvara sina ’bed fellows’ medan Israel fortsätter att försöka försvara sina medborgare.

Låt oss säga att din 3-åriga dotter har en favoritsandlåda i en favoritpark dit hon vill gå och leka så snart möjligheten finns.
Låt oss fortsätta att säga att du ser hur hundskiten ständigt ökar i din dotters favoritsandlåda och att hundtrafiken dit börjar likna rusningstid.
Vad gör du då?
Låtsas att du inte varken sett eller luktat vad som sakta fyller sandlådan eller försöker du stoppa hundtrafiken och i förlängningen – hundskiten.

Jo, jag visste väl vilken din attityd skulle vara för du älskar ju din dotter och du vill inte att hon på något vis ska komma till skada.
Du gör vad du kan och israelerna gör vad de kan för att stoppa rusningstrafiken av raketer, missiler, granater och alla övriga upptänkliga vapen på väg till Gaza.
Ingen annan lär göra jobbet åt dem...

I Sverige är Mankell gud.
Vissa skulle inte tveka att stava Mankell-guden med stort G men det hoppar jag över av sentimentala skäl.
Mankell är trots allt bara ett symptom på vad som händer i riket Sverige men hela soppan gör att det numera känns ganska motbjudande att kalla Sverige ’hem’.
Djupt tragiskt och ännu djupare tragik för landet som skulle ha kunnat vara så fint.
Förutsättningarna fanns men sabbades, den ena efter den andra, av denna torftighet och flagranta brist på civilkurage.

På onsdag åker jag i alla fall till Sverige – låt vara via Turkish Airlines med byte i Istanbul(!) – och ser fram emot att träffa nära och kära och en stor bunt gamla och nya kramgo’a vänner.
När det regnat en stund drar jag på sjöstövlarna för då ska jag ut och dofta mej fram genom de bästa skogarna i världen – de svenska skogarna.

På återhörande.
Läs även andra bloggares åsikter om Sverige, tolerans, feghet, Mavi Marmara, Dror Feiler, Henning Mankell, islamism, Gaza, Israel, civilkurage, Turkish Airlines, ...

Sheep to Gaza

Ni måste alltså bara…

Om ni inte gör något annan vettigt idag – eller i morgon – så ska ni i alla fall se den här videon.
Klicka på Ilya Meyers förnämliga blogg och kör sedan igång videon.
När ni lyssnat så många gånger att ni kan texten utantill kommer ni att ha skaffat er en helt ny världsbild och kanske inte går i fällan lika lätt nästa gång.

My pleasure to introduce you to:

http://ilyameyer.com/english/2010/06/03/music-video-courtesy-of-latma-tv-we-con-the-world/

Läs även andra bloggares åsikter om "Ship to Gaza", Ilya Meyer,

Livsfarligt att tro

Hela Israels planering för mottagandet av båtarna på väg mot Gaza grundade sej på vad båtresenärerna sagt.
Inget våld – bara dansa, sjunga och sprida blommor hela vägen till Gaza.
Eller någonting ditåt.

Detta resulterade i att det inte var israelerna som tog emot båtresenärerna utan båtresenärerna som tog emot israelerna.
Och mottagna blev de.
Ingen dans mot gryningen, inga sånger om love-love-love och i stället för blommor möttes de av knivar, påkar och järnrör.
Som extra krydda bjöds de på en gammaldags gedigen lynchstämning.

Kommer ni ihåg lynchningen av två vilsekomna israeliska soldater i Ramalla för ett antal år sedan?
Vi såg inte vad som hände inne i huset men minns mycket väl när palestinierna, lyckliga som små barn, sprang fram till fönstret och visade mobben utanför sina nerblodade händer.
Ljublet där ute visste inga gränser när de förstod att uppdraget var slutfört.
Lynchningen var genomförd till de närvarandes stora förtjusning.

Åter till båtfolket – visst vann de.
De fick vad de var ute efter hela tiden men inte vågat säga rakt ut.
Ingen hade haft mod att berätta att enda målet för denna omständiga och krångliga resa var att lägga ytterligare glödande kol på Israels altare.
Man snyftade i stället om de arma krakarna i Gaza.

Tänk – insamlandet av alla pengarna, inköpen av de stora fartygen och att skrapa ihop några hundra villiga resenärer med den 'rätta' inställningen till terror.
Allt detta för att försöka dölja sina verkliga avsikter – att påskynda Israels hädanfärd.
I det avseendet misslyckades de dock – ingen behövde kryptera deras pampletter för att förstå deras egentliga avsikter.

Israel lät sej överraskas - de var helt enkelt olovligt naiva.
Visserligen lär man sej i söndagsskolan att man alltid ska tala sanning och att vi följdaktligen ska tro på vad folk säger men det verkar tyvärr inte som om de inblandade tillbringade tillräckligt många söndagsmorgnar tillsammans med den alltid lika tacksamme negerdockan som tackade och bockade för varje 25-öring han fick av svettiga barnahänder.
(Detta med referens till min egen söndagsskola.)

Många gör ansatser att spå om vad som kommer att ske nu.
Jag avstår.
Orsaken är att jag bor i Mellanöstern och att spå om Mellanöstern är ingenting jag rekommenderar.
Många levererar sina egna önskescenarier medan andra upprepar vad andra redan sagt.
Jag vet inte vilket som är värst men här står vi nu och jag upptäcker att det finns ett sidospår som irriterar som en hungrig mygga om natten.

Folk får gärna försöka hjälpa palestinierna men varför koncentrerar man sej på de palestinier vars existens bygger på Israels förintelse?
Varför satsar man inte sina resurser på de palestinier som visar upp ett någorlunda demokratiskt och civiliserat beteende?
Förmodligen är det mer exotiskt att frottera sej med Hamas-terrorister än med folk i slips i Ramalla.
Jag tänker inte läsa lagen för dem för de är i allmänhet vuxna människor men ordet ’ynkedom’ kommer för mej – inte helt utan anledning.

Fler båtar är på väg mot Gaza och antingen de stoppas eller kommer i hamn kommer Israel att få stryk.
Greta Berlin kommer aldrig att frivilligt avstå från att som en kelsjuk katta gnugga sej mot Haniyes breda bringa och Dror Feiler kommer att göra allt för att få den kick han så länge drömt om.
Livet får sin guldkant och terrorn blir rumsren tills den dag någon kör sitt flygplan genom tornet på Stockholms Stadshus.
Hamas unga garde står i kö för att ta flyglektioner...

Det är nog nu, Israel – utbrister Helle Klein.
Det är nog nu, Helle Klein – utbrister jag.
I den kristna Bibeln står det talat om den breda respektive smala vägen och de flesta känner nog till ungefär vad som avses.
Att gå den breda vägen kostar ingenting, det är bara att jama med och upprepa vad Helle Klein sagt.
Att gå den smala vägen kostar egentligen inte mycket mer, bara att tänka ett steg längre och sedan våga stå för det.

Vad vi inte behöver är fler Helle Kleinare.
Ni kommer väl ihåg när hon efter ett möte med folk från Hizballah(!) käckt påstod att de säkert inte var några terrorister – de bar ju kostym!
Tablå.

Alltså, inga fler Helle Kleinare men gärna fler som tänker efter före och inte låter sej störas av den svenska mediala masspsykosen.
Denna masspsykos som bl.a. resulterade i det nu ökända 'Ship to Gaza'.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Israel, 'Ship to Gaza', lynchstämning, palestinier, Mellanöstern, Hamas, Greta Berlin, Dror Feiler, Ismail Haniye, Hizballah, ...

De tog en människa

Hamas tog en människa och nu ska de belönas.
Det tycker alla.

Hamas tog Gilad Shalit, den unge israeliska värnpliktige killen, och har hållit honom avskärmad från sin familj, sina vänner och från resten av världen i snart fyra år.
Hurra det ska vi fira utbrister människorättsaktivisterna på väg till Gaza.
Och firar gör de genom att demonstrativt visa att de inte anser Gilad Shalit vara en människa med något människovärde.
Detta kan kallas för selektiv humanism och är ljusår från vad ordet humanism verkligen innebär.
Men vad bryr sej Feiler, Mankell och co. om det?

Hamas tog en människa och alla uppmuntrar israelerna att belöna dem för det.
Det är inte småtjyvar vi pratar om utan människorövare och människorövare får inte belönas.
Överens – eller...???

Jag undrar om Carl Bildt anser det är ok att ta människor?
Vad tycker Sveriges justitieminister?
Anser de att man får ta människor och sedan behålla dem på obestämd tid?

Tycker de det är ok så tycker de likadant som Gazafararna, Hamas och alla ni andra som moltiger om Hamas.
Människorna på väg till Gaza fick erbjudandet att lägga ett gott ord för Gilad Shalit men avböjde vilket måste tolkas som att de inte anser honom vara en människa med något som helst värde.
Sådana får man tydligen ta.

Feiler, Mankell och co. är ju ute på uppdrag för att främja människovärdet, människovärdet hos människorna som bor i Gaza.
De säger däremot nej till att främja människovärdet på den ende jude som befinner sej i Gaza.
Slutsats – judar har inget människovärde.

Är det så Carl Bildt?
Tycker du så?
Om du händelsevis råkar tycka att min slutsats är fel hade du väl sagt så.
Åtminstone sagt att ’så får man inte göra’.
Hade det varit lite stake i dej hade du dessutom krävt att Hamas lämnar tillbaka människan de tog och i samma andetag tipsa dem om att de inte ens borde knysta om någon bytesverksamhet.
De borde betala.
Betala dyrt - men det kan vi ta sen.
Det viktigaste är att den människa Hamas tog lämnas tillbaka snarast möjligt.

Att Hamas tog en människa bryr sej Feiler, Mankell och co. inte om bara de får köra runt med sina båtar en stund.
Kanske får de t.o.m. ge Hamas den cement israelerna levererade för en vecka sedan - men då landvägen.
Inte speciellt kul för Feiler, Mankell och co. men det är inte speciellt kul för Gilad Shalit heller som av dessa herrar inte anses ha något människovärde.

Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, Gilad Shalit, Gaza, Dror Feiler, Henning Mankell, Israel, Carl Bildt, människovärde, ...

Mankells livförsäkring

Jag ramlade över en några dagar gammal rubrik i Aftonbladet där Per Gahrton oroar sej för Henning Mankells framtida hälsa.
I artikeln ”Skydda Ship to Gaza, Bildt” från 22 maj, 2010 utbrister Gahrton i känd stil - "Henning Mankell och övriga ombord riskerar tveklöst sina liv för palestiniernas sak”.

Jo det kan man lugnt säga.
Speciellt om de kommer fram till Gaza.
De som ivrigt väntar på dem där är inte direkt kända för att att trä på silkesvantarna stup i kvarten.

Som jag ser det är Mankells enda chans till ett liv efter ’Ship to Gaza’ att han räddas från Hamas av israelerna och blir hemsänd på svenska ambassadens bekostnad.
Men det var kanske det Gahrton menade när han uppmanade Bildt att rädda livet på Mankell???

Läs även andra bloggares åsikter om Per Gahrton, Aftonbladet, Henning Mankell, Carl Bildt, 'Ship to Gaza', palestinier, Israel, Hamas, ...

Armadan

Alla skriver om armadan på väg till Gaza och visst blir man sugen...
Inte på att åka dit utan på att skala av projektet in på bara kroppen.

Hela denna pseudohändelse är ganska fascinerande för den innehåller så många absurda ingredienser att hälften hade kunnat ge stoff för en ny Stieg Larsson, om så varit möjligt.

Först – hur uppkom denna idé?
Det kan inte ha varit situationen i Gaza som satt båtarna i rullning för frånsett att befolkningen där hålls fångna av Hamas så har de i stort sett vad de behöver – det är i varje fall vad höga FN-representanter anser.
Mängderna varor som israelerna dagligen kör in är något de flesta fattiga länder i världen bara kan drömma om.
Det båtarna kan leverera är som att spotta i havet – negligerbart, de är bara symboler för något arrangörerna inte vill att vi ska prata högt om.

Det är alltså inte varorna som sådana som är intressanta utan tankekedjan bakom idén.
Man tror sej här ha funnit en vattentät grej för att sätta Israel på pottan och ett sådant tillfälle kan man ju inte bara spola.
Ingredienser som eventuellt uppflammande våld med följande flashiga videosnuttar lämpliga för You Tube kittlar många svenskar som lider av den svenska långtråkigheten.
Många har transformerat denna kittling till penninggåvor för ett projekt de flesta inte känner till bakgrunden om mer än någon slags luddig ’tycka-synd-om-grej’.
Förmodligen tror man att man vet men mycket få känner exempelvis till att det är brottsligt att understödja en terrororganisation som Hamas som har andra folkgruppers utplåning högst på sitt program.

Det är naturligtvis Hamas som kommer att lägga vantarna på båtlasten för diktatorer ser till att få vad de vill och terrorbenägna diktatorer ser till att få vad de vill till vilket pris som helst.
Förresten - kanske är de inte ens intresserade av cementen och avsaltninggrunkorna men desto mer intresserade av den sköna PR de kommer att kunna sola sej i och som båtkändisarna så gärna förser dem med.

Någon av resenärerna berättade frejdigt att han minsann inte tänkte träffa någon Hamasrepresentant och jag misstänker att han inte har en aning om hur blåögt hans resonemang är.
Ingenting i Gaza sker utan att först kramats och krystats, vänts och vridits på av bläckfisken Hamas tentakler.

Den officiella avsikten med resan sägs vara att ge gazaborna vad de trånar efter... men sammansättningen av armadan visar på något helt annat.
Det är mest folk som ska fraktas till Gaza.
Inte hantverkare eller annat dugligt folk som skulle kunnat hugga i och verkligen åstadkomma något utan (läs sakta och omsorgsfullt) – kändisar.
Att vara kändis räcker tydligen för att få en biljett till Gaza.
Det räcker också att ha skrivit en bok – hur nu denna bok skulle kunna hjälpa någon i Gaza?

Vad i hela friden ska alla dessa människor göra i Gaza?
Har de tänkt göra nytta, göra rätt för sej eller bara prata i mikrofoner tillsammans mer Hamas?
Kändisar som vill bli ännu större kändisar genom spel under täcket med terrororganisationernas Gossen Ruda i bästa orientaliska stil.

Om skälet till denna kändisexplosion är att vara iakttagare som sedan kan skriva sympatifrustande berättelser... då hade det väl räckt med en, eller är det så svårt att finna någon trovärdig person i kändisgänget så ni måste satsa på kvantitet över kvalitet?
Puh, jag blir matt.

Sedan undrar jag över alla dessa artiklar och föredrag de presumptiva sjöfararna distribuerat som förspel till båtresan.
Känner de ett så starkt behov av att rättfärdiga sina egna bevekelsegrunder att de måste trycka ner sin propaganda i våra arma strupar gång efter annan?
Dror Feiler, Mattias Gardell, Henning Mankell, Mehmet Kaplan, Bo Forsberg m.fl. - (Får inte Gunnar Olofsson från Göteborgs palestinagrupper följa med eller är han inte tillräckligt känd? Kanske lider han av sjösjuka?) - alla har de försökt rättfärdiga sina idéer och sitt handlande i omväxlande tårdrypande eller hatiska framträdanden.
Hade de haft samveten som inte var nedtyngda av falskspel och undergroundverksamhet hade inget av detta behövts - deras agerande hade gett tillräcklig legitimitet.

Nu börjar folk verkligen undra, även de som från början tyckte idén var OK.
Det börjar lukta...

Om nu Feiler och co. anser att gazaborna befinner sej i en prekär situation - vilket många gör - då borde de åtminstone försöka ta sej an problemets kärna.
Det kommer inte att bli enkelt, hade det varit enkelt hade det naturligtvis skett för länge sedan, men grejen är att båtfolket väljer att inte se problemet Hamas och föredrar att knipa ihop - inte bara ögonen.
Det finns bara ett ord för ett sådant beteende - feghet.

Alltså nu väntar vi bara.
Vi väntar på nästa armada med kändisar på väg till exempelvis Sudan för att berätta även för sudaneserna vilka godhjärtade människor de är.
De kan ju alltid göra som gazafararna – ta med lite symbolisk last för att lättare klassas som rumsrena.
Om de lärt ordentligt av sina misstag kan de ju den här gången i god tid traska upp till Bildt och be om hans ministerliga beskydd när skitångsten börjar bli alltför påtaglig.

Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Hamas, FN, Israel, kändisar, Dror Feiler, Mattias Gardell, Henning Mankell, Mehmet Kaplan, Bo Forsberg, Gunnar Olofsson, Sudan, Carl Bildt, ...

Får - får inte

Vad får israelerna göra?
Vad får israelerna inte göra?

Får de bygga hus för judar i de östra delarna av Jerusalem?
Svar nej.

Får de bygga hus för araber i de östra delarna av Jerusalem?
Svar ja.

Får de riva olagligt uppförda hus som bebos av araber i de östra delarna av Jerusalem?
Svar nej.

Får de riva olagligt uppförda hus som bebos av judar i de östra delarna av Jerusalem?
Svar ja.

Hur ska man tolka detta?
Det beror naturligtvis på vem som anser sej ha tolkningsföreträde.

Det handlar således inte bara om att riva olagligt byggda hus för att ge plats för en ordentligt stadsplanerad bebyggelse utan det handlar om vem som bor i husen, vem som äger husen eller uppges äga husen – vilket inte nödvändigtvis är samma sak.
Det viktiga är alltså vilken folkgrupp husens ägare tillhör – inte om huset som sådant.

Ibland är ett hus inte bara ett hus.
I Jerusalem har hus förvandlats till politiska symboler helt fristående från normala perspektiv och referensramar.

Hus som bebos och ägs av judar får man riva ner men hus som bebos av araber får man inte riva.
Man får inte bygga hus för judar men naturligtvis får man bygga hus för araber.
Börjar det bli knöligt nu?
Det är inget mot hur det kommer att bli om detta skuggspel får fortsätta.

Vad bottnar då denna rasism i?
Hoppsan – där trillade ordet dit alldeles av sej självt.
Bra jobbat.

Trots att ’DET STÅR SKRIFVET’ i diverse Road Mappar, FN-resolutioner och annat att man inte bör föregripa utkomsten av förhandlingarna (det lär visst pågå sådana) så envisas en viss stormakt med att redan från början tillskriva palestinierna vissa landområden, däribland östra delen av Jerusalem.

Att araberna skulle ha någon sorts rättmätiga krav på Jerusalem är egentligen oerhört verklighetsfrämmande och har ploppat upp till ytan endast de senaste decennierna.

De berättade en dag att nu ville de ha Jerusalem och plötsligt tyckte alla att visst skulle de ha Jerusalem.

Israelerna önskar sej också vissa saker men av någon anledning har detta aldrig upphöjts till lag.
Ordet rasism knackar på dörren även i det här sammanhanget.

Man blir aningens fundersam när man ser Obamas prioriteringar.
USA har problem, stora problem och världen i övrigt (som han också gärna vill sköta) har ännu större problem.
Inget av detta verkar störa Obamas sinnesfrid men Gud nåde den som nuddar vid ett hus som bebos av araber i Jerusalem eller dristar sej till att bygga till en klädkammare i ett judiskt hus i Jerusalem.

Då brakar helvetet loss och stackars USA känner sej både förolämpat, förrått och försmått.
Obama plockar fram brösttonerna eller skickar Clinton att anklaga Israel för att hota världsfreden om denna klädkammare, ve och fasa, skulle ta form.
Lite målarfärg på väggarna skulle naturligtvis ytterligare förvärra situationen.

Tänk att tillskriva hus denna apokalyptiska makt.

Om det nu hade varit människor i ett arabiskt hus som byggt denna klädkammare???
- - - Nej, jag orkar inte med fjantet längre – det får väl finnas gränser även för en stormakts absurditeter.

Avslutningsvis tar jag vägen upp till Jerusalem igen.
Jag gör aliyia.
Ingen arab brydde sej om Jerusalem när staden var ockuperad av Jordanien – om det inte handlade om att jaga iväg judar förstås.
Idag när Israels huvudstad står under israelisk kontroll (visst står Sveriges huvudstad under svensk kontroll...???) har den plötsligt blivit intressant för arabvärlden.
Jerusalem har förvandlats till ett vapen – ett propagandavapen.

Förhandlingarna har svårt att komma igång eftersom palestinierna dagligen producerar nya förhandskrav eller är orsaken möjligen den där klädkammaren...???


Läs även andra bloggares åsikter om Jerusalem, palestinier, israeler, Obama, USA, rasism, ...