Godtrogenhet

Alla dessa ’Ship-To-Gaza-undersökningar’ och himlen därtill...
De har redan ett löjets skimmer över sej och än är det förmodligen inte slut.

Jag kan så här på raken komma på fem olika undersökningar om samma händelse men skulle inte alls bli förvånad om det ramlar in några till.
Vad kan vara mer givande än att ”undersöka” Israels handlande under skenet av en respektabel... undersökning.
Man vill ju gu’ bevars veta sanningen.

Sanningen och ingenting annat än sanningen.
Sanningen är banalt enkel, lite sorglig och mycket mänsklig.
Israelerna var helt enkelt för godtrogna och godtrogen får man absolut inte vara när det gäller att slå vakt om livhanken.

Israelerna är ju vanligtvis inte tappade bakom byrån när det gäller att skaffa sej information men vid det här tillfället brast det.
Varför?
Av två skäl.

Man kände till att bland passagererna på Mavi Marmara fanns ett saftigt gäng från organisationen IHH (Insani Yardim Vakfi) men man undersökte dem inte närmare eftersom

1.Turkiet inte var en fiendestat (då) och
2.IHH inte var klassad som en terrororganisation (då).

Man räknade med att man skulle få sej till livs lite av de vanliga svängarna jihadister och vänsterelement rutinmässigt levererar men inte vapen – typ köttyxor, kedjor och järnrör.
Godtrogenheten hade sitt pris.

Naturligtvis fanns det ytterligare ett skäl, för inte kan väl godhjärtade och blödiga gitarrspelande fredsaktivister utgöra något hot?
Att de samtidigt är antingen lättlurade eller har en uppenbar agenda tänker jag inte anklaga dem för här.

Eftersom Hamas i stort sett dagligen hotar Israel både verbalt och med eldgivning så befinner vi oss definitivt i krig.

Islamistregeringen i Gaza är ståndaktiga som tennsoldater men utrustade med levande ammunition.
När krigstillstånd råder får fartyg inspekteras om misstanke finns att de ämnar bryta blockaden.
Detta får ske även på internationellt vatten vilket Israel valde att göra.
Israelerna var alltså i sin fulla rätt att genomsöka Mavi Marmara men fick i stället ordentligt med stryk.

Vad alla dessa undersökningar och utredningar avser att syssla med är således Israels godtrogenhet.
Är det förbjudet att vara godtrogen?
Är det fult att vara godtrogen?
Är det olagligt att vara godtrogen?
Är det värre att vara godtrogen än misstänksam?
Är det straffbart att vara godtrogen?
Är man lovligt byte för att man är godtrogen?

OK, när alla dessa förmodat kloka människor tyckt till om Israels godtrogenhet ska de sammanfatta sina slutsatser.
Vems slutsatser ska vi anse ligger närmast sanninge, vem ska vi tro på?

Giora Eiland, Human Rights Council, Tirkel Committee, Ban Ki-Moon, eller den undersökningskommission Turkiet själva planerar att starta?
Som ni förstår är ingen på något vis intresserad av någon sanning utan de som avger slutsatser mest förödmjukande Israel – de vinner!
De som åstadkommer mest skada för Israel kommer följdaktligen att vara de som har monopol på sanningen, för det är ju så valserna går nuförtiden.

Vem var det som sa – ”allt detta och himlen därtill”?
Inte ens himlarna räknar godtrogenhet som synd.

Läs även andra bloggares åsikter om 'Ship to Gaza', Mavi Marmara, IHH, Turkiet, Hamas, blockad, godtrogen, Giora Eiland, Human Rights Councel, Tirkel Committee, Ban Ki-Moon, ...

Hallå Carl Bildt

Hallå Carl Bildt, var håller du hus?
Jag har saknat din lite torra och gnetiga röst men ändå – jag har saknat den.
Mellanöstern du vet..., det hände ju något där igår och vi är vana vid att du då med självsäkert patos framför dina åsikter.

Var är du, varför är du tyst?
Israel var ju inblandat och då brukar inte vilda hästar kunna avhålla dej från att vädra dina antipatier.
Så, var finns du, Carl Bildt?

OK, det är semestertider och du vill kanske vara ledig men du har ju en viss vana att kombinera varm medelhavsluft med politiska aktiviteter.
Vi kommer väl ihåg när du tog första flyg till Turkiet för att fotograferas med Gaza-entusiasterna/Hamas-entusiasterna.
Båtfolket, du vet.
Jag hoppas värmen i Turkiet gjorde dej gott för längtan efter sol och värme är ju något vi svenskar har inbakat i våra gener.

Nu hör det ju till saken att din Turkiet-resa gick helt stick i stäv med FN’s principer men du kanske börjar bli karl för din hatt och börja gå din egen väg?
På gott och ont.

FN har nu klart och tydligt uppmanat sina medlemsländer att om de vill ytterligare göda Gazaborna så bör de lämpligen göra så via den inarbetade landvägen.
Du hyllade sjövägen vilket var en skamlig och oförlåtlig blunder.

Nu har du ytterligare ett tillfälle att gå din egen väg genom att kraftfullt fördöma gårdagens krigshandlingar från Libanon.
Låt dej inte bli alltför störd av att USA redan fördömt den oprovocerade eldgivningen.
Du har alla kort liggande framför dej, allt är klart så du behöver inte krysta fram några egna hemkokta bortförklaringar.
Bara upprepa vad libaneserna och UNIFIL själva sagt.

Libaneserna berättade med klang i stämman att visst var det de som sköt de första dödande skotten och UNIFIL deklarerade att ingen israelisk soldat – inte någon annan heller förresten – passerade gränsen mot Libanon.
På något sätt verkar libaneserna stolta över att de kunde sätta igång ett krig som sedermera av mer moderata krafter i Israel kom av sej.
För den här gången i alla fall.

Carl Bildt, det tillhör väl ditt jobb att framföra synpunkter på omvärlden och här får du en historia serverad på silverbricka.
Bara att upprepa vad libaneserna redan erkänt och fördöma deras handlande.
För detta krävs inte ens någon intellektuell broiler – som du en gång ansågs vara.

Har du redan fördömt Libanon?
Nej, jag trodde väl det.
Frågan är om det i stället hade varit israelerna som skjutit de första dödande skotten – hade du varit lika tyst då?

Ärligt talat är vi ganska trötta på ditt sätt att agera utrikesminister.
Vem som köpt dej och vad köpeskillingen var vet vi inte men det är definitivt något som stinker.
Vi vet att det snart är val och att du måste se om ditt hus men även om Alliansen vinner är vi övertygade om att Sverige, och även EU, skulle befinna sej i ett bättre läge om någon annan fick utrikesministerjobbet.

Vill du bättra på din image bör du snarast förena dej med FN och fördöma sjösmugglingen till Gaza.
Inte ens du kan väl ha något intresse av att Gazas begränsade område alltmer upptas av vapen – eller...???
Förresten – svenskarna är visst på gång igen så du kan redan nu beställa en flygbiljett till Turkiet.

När du ändå håller på att fördöma kan du lämpligen inbegripa gårdagens fatala libanesiska skjutövningar.
Endast det faktum att israelerna höll huvudet kallt räddade lugnet.
För att inte bli alltför ensidig kunde du kanske som omväxling bjuda dem på ett litet erkännande för detta om det nu inte är så att du spontant känner ett obehag över att behöva säga något positivt om Israel.

Jag ska fundera lite till om jag ska önska dej lycka till i valet - eller ej.

Läs även andra bloggares åsikter om Carl Bildt, Turkiet, Gaza, Hamas, båtfolket, FN, Libanon, UNIFIL, USA, Israel, EU, ...

SDS, D, SVD, BT,

En knepig dag

Ibland funkar det – ibland inte, att sätta sej ner för att skriva utan att veta vad den tilltänkta krian kommer att handla om.

Som att spänna fast säkerhetsbältet och sedan hoppas piloten har rätta certifikatet.

Trots krigshandlingar i norr så är det ett tillkännagivande i söder som är mest uppseendeväckande.
På sätt och vis i alla fall.

I Gaza regerar Ismail Haniye – men det vet ni väl?!
Gaza som förvandlats till ett islamistnäste med både lyxliv och avancerat badliv har i dagarna sett sin härskare begåvas med ett alldeles färskt barnbarn som han bestämt ska heta – Erdogan!
Arma krake, men det är ju å andra sidan inte mitt problem.

Nu tjuter en jet-orkester förbi skorstenarna för tredje gången på kort stund och jag ser att jag inte är den enda som klivit ut på altanen för att kolla.
Det finns ju någonstans i bakgrunden att det möjligen kan ha samband med den libanesiska provokationen tidigare idag, en provokation som jag ser att även UNIFIL hävdar var helt felplacerad.
Inte för att jag anser att UNIFIL har något tolkningsföreträde men ibland kan ju även den blinde hitta fram till lyktstolpen.
Det surrar fortfarande i luften av plan på hög höjd, samma ljudmatta vi lärde oss leva med under senaste Libanonkriget och som slutade samma minut som kriget avslutades – sades vara avslutat...

Det var ju Haniyes arma barnbarn som egentligen var kvällens huvudperson så vi återvänder till honom.
Vad gör Haniyeh om Erdogan – han i Turkiet alltså - plötsligt blir sionistkramare?
Låter han döpa om sitt barnbarn då?
Döpa och döpa men i alla fall se till att barnet får byta namn till – Muhammad, för att undvika att vara alltför orginell.
Erdogan har ju bytt fot tidigare så man måste ta med allt i beräkningen när man har med en hysteriker att göra.

Ingen bryr sej i kväll om Lill-Erdogan i Israel utan man fortsätter att älta den libanesiska arméns skjutövningar mot levande måltavlor.
Dov Harari var 45 år när hans fyra barn blev faderlösa.
Han kommer att begravas i morgon klockan 16.
Det var inte så hans familj hade tänkt att veckan skulle gestalta sej men uppenbarligen tyckte några personer i Libanon att Dov skulle begravas i morgon.

Jag kommer aldrig att känslomässigt kunna acceptera att en avliden person ska ner i jorden så snabbt det bara är möjligt.

Ibland redan samma dag.

Ner i jorden, ett femtiotal spannar med sand och för säkerhets skull en samling respektingivande stenbumlingar.
Hur klarar man som anhörig att förstå vad som hänt innan man fått ordning på händelseförloppet i sin egen sinnevärld.
Kanske är det annorlunda för personer som vuxit upp med denna tradition men nog är det knepigt.

En generellt sett knepig dag som nu ska få en helt oknepig avslutning.
I Israel vet man aldrig vad en ny vecka kommer att innebära och morgondagen är som vanligt en öppen fråga.

Knepig eller ej.

Läs även andra bloggares åsikter om krigshandlingar, Gaza, Ismail Haniye, Erdogan, UNIFIL, Libanon, Dov Harari, ...

Lyckliga palestinier

Palestinierna måste vara de lyckligaste människorna i hela världen.
Tänk så mycket pengar de snälla amerikanarna ger dem.
Miljoners biljoner – bara för att de vill göra dem lyckliga.

Om du dessutom lägger till vad Bildt ger dem – ja, då blir jag riktigt avundsjuk.
Tänk att bara få så där......

Ingen bryr sej egentligen om vad de gör med pengarna fast någonstans är jag övertygad om att många gräsrotspalestinier gärna skulle vilja ha ett ord med i laget.
De ser vanligtvis varken röken eller något annat av dessa slantar som har en lång tradition av kolsvart marknadsföring.
Pengar fungerar alldeles utmärkt att klia varandra på ryggen med.

Titta på den här videon och häpna.
Bli bestört är kanske ett bättre uttryck men allra mest adekvat är att bli förbannad.
Häng med för ibland går det undan med siffrorna men videon är så kort så du kan lätt göra en replay.





Läs även andra bloggares åsikter om palestinier, USA, Bildt, svart marknad, ...

Fabricerade axiom

Vi känner alla till tesen om droppen som urholkar stenen men när vi konfronteras med resultatet vill vi inte erkänna att vi inte förstod vad som var på gång.
När man upprepar en sak tillräckligt många gånger, rimlig eller orimlig, blir den för var gång alltmer identifierad som en sanning.
När man dessutom upprepar sin tes med pondus och utan att darra på manchetten blir den imaginära sanninghalten ytterligare förstärkt.

Detta var en av de första och viktigaste lärdomarna palestiniernas propagandamaskinerister fick lära sej och resultatet är strålande.
DARRA ALDRIG PÅ MANCHETTEN vad du än säger.

Det finns några företeelser eller slogans som blivit så inarbetade att ingen idag på något sätt ifrågasätter varken dess rimlighet eller sanningshalt.
Vi avslöjar härmed hur ytliga våra resonemang är och på vilken skakig grund vi bygger våra slutsatser.

Visst har ni hört talas om att palestinierna kräver Jerusalem som sin huvudstad.
Åtminstone östra delarna – blygsamma som vanligt...
Var har denna idé egentligen kommit ifrån?
Människor som vid ett otal tillfällen gett sej in i krigandets ’ädla konst’ men aldrig lyckats varken genomföra eller slutföra sina avsikter.
Dessa människor har mage att ställa krav...

Varför Jerusalem?
Därför att de vet att Jerusalem tillhör judarna, har alltid tillhört judarna och kommer alltid att tillhöra judarna.
Just därför är Jerusalem så attraktiv för araberna för de vet att om de via den berömda droppen kan norpa åt sej Jerusalem från judarna då orsakas de nuvarande ’ägarna’ största möjliga skada.
Omvärlden nickar instämmande – Jerusalem till araberna.

Ett axiom har skapats.

Om vi sedan tar oss lite norröver så närmar vi oss Golan.
Golans gröna bergskedja har en skuggsida som de som bor vid dess fot aldrig kan skaka av sej.
På den tiden då Golan tillhörde Syrien odlades varken äpplen eller vin utan bergsryggen utnyttjades som natursköna avskjutningsramper med avsikt att utrota de hårt arbetande judarna nere på slättlandet.
De hade verkligen naturen som sin allierade medan judarna sakta men säkert decimerades, en efter en.

När Syrierna samlade tillräckligt mod för att starta ett regelrätt krig då förlorade de rätt och slätt.
De förlorade både kriget och sina avsjutningsramper på Golanbergen.
När någon nu börjar tala om fredssamtal är det första Syrierna säger – ’ men först ska vi ha Golan’.
Omvärlden nickar instämmande – Golan till syrierna.

Ytterligare ett fabricerat axiom har skapats.

Alla goda ting sägs ju vara tre så vi ska slutligen ta en titt på den Gröna Linjen.
Palestinierna kräver idag att få vad de tidigare förkastat – rakt av.
Som om ingenting hade hänt under mellantiden, under alla dessa år?
Som om de inte blåst ur ett antal bussar, bombat sönder ett antal restauranger och skjutit ett oändligt antal människor till döds.
Eftersom, enligt palestinierna, ingenting har hänt så kräver de nu att erbjudandet står kvar i oförändrat skick – en gräns längs den gröna stilleståndslinjen.
(Jämför gärna med ICA’s erbjudanden som oftast finns tillgängliga någon vecka eller så.)

FN stadgade dock att vid en fredsuppgörelse skulle Israel tillerkännas säkra och försvarbara gränser för på den tiden insåg till och med FN att Israels strategiska läge krävde just detta.
Ingenstans står det att allt vad Israel ockuperar idag ska återlämnas – vad som står skrivet är att gränser och annat ska fastställas genom förhandlingar.
Idag när palestinierna utan att rodna kräver att vad de tidigare förkastat nu ska serveras dem på silverbricka då nickar omvärlden instämmande.
’Allt vad palestinierna kräver må tillfalla dem’.

Speciellt sista frasen har blivit ett generellt men ack så fabricerat axiom.

Jag undrar när beslutsfattare av olika digniteter ska börja tänka självständigt och sedan våga dra konsekvenserna av sina slutsatser.
Idag är fantasi en bristvara och idétorkan en verklighet.
Nya infallsvinklar göre sej inte besvär.
Man nöjer sej med gammal skåpmat eftersom det är enklast så - och så slipper man ju sticka ut hakan...

Gammal skåpmat som Jerusalem till araberna, Golan till syrierna och den sköna, gröna gränsen till palestinierna.

I morse blev vi brutalt påminda om det kanske viktigaste axiomet av alla.
Det lyder som följer:
Palestinierna har rätt att skjuta vilka raketer de vill och hur många raketer de vill in över Israels tättbebygda områden.
Israels rätt inskränker sej till att sitta som åskådare till detta sprakande fyrverkeri.

Hamas beslöt alltså i morse att det återigen var läge för deras favoritsport – att skrämma häcken av judarna.
En Grad-raket slog ned mitt i storstaden Askelon och några granater gjorde strategiska nedslag i Gazas övriga närområden.

Allt är sej precis likt och allting är precis som det ska vara... för så är det ju med axiom.
Omvärlden nickar instämmande.

Läs även andra bloggares åsikter om palestinier, slogans, axiom, Jerusalem, Golan, Syrien, Gröna Linjen, FN, Israel, Hamas, Grad raketer, Gaza, ...

Kasta nyckeln?

Oj, vad palestinierna älskar sin ockupation.
Visste ni det?
De älskar sin ockupation lika mycket som de älskar att hålla kvar sitt folk i flyktingläger decennium efter decennium.
Visste ni inte det heller?

Mankell-båtarna börjar bli ganska tjatiga nu och israelerna har faktiskt viktigare saker att syssla med än att tvingas äntra båt efter båt som inkräktar på Israels lagliga rättigheter.
Båtar som ger sej in i leken men inte har lust att ta konsekvenserna.

Israels utrikesministerium utarbetade därför en plan som de presenterade för EU’s utrikesbaronessa, Cathrine Ashton.
Hon visade ett välvilligt intresse för planen men hur hon tänker hantera den i fortsättningen är höljt i dunkel.

Vad gick då denna plan ut på?
Jo, kort och gott gick den ut på att för Israels del avbryta alla kontroller och kontakter med Gaza och överlåta på EU att hantera problemet enligt mallar de anser vara rätta och riktiga.

Israel ockuperar inte Gaza i egentlig mening och det vet Hamas som inte missar några tillfällen att påpeka hur de genom jihad besegrade och drev ut sionistslöddret...
Vad Israel gör idag är att skydda sej själva från Hamas och deras krigsupptrappningar genom att, i den mån de kan, hindra ytterligare införsel av vapen och annan krigsmateriel.
Detta har Israel rätt till eftersom krigstillstånd råder – går det någon dag utan att Hamas hotar Israel med utplåning?

Nåväl, utrikesministeriets plan går i korthet ut på att EU bl.a. förser Gaza med kraftstationer för elektricitet och avsaltnings/ reningsanläggningar för att tillgodose gazabornas vattenförsörjning.
Enligt numera känt mönster sa hamasledarna nej till att bli självförsörjande trots att det markant skulle främja välbefinnandet hos befolkningen.
En förändring till det bättre för dem själva är av intet värde om den på något sätt kan misstänkas gynna Israel.
Vad kallar man sådant – finns det ord för att beskriva ett sådant beteende?
Det är inte vanlig avundsjuka utan något mycket djupare – ett hat så djupt att vi har svårt att greppa det.

En rolig detalj i detta ganska avancerade spel är att om Israel till punkt och prickar tillgodosåg kraven från alla organisationer som utsett sej till jihadisternas företrädare (human rights hit och human rights dit...) och öppnade gränsen mot Gaza på vid gavel och upphörde med sina ofta fåfänga försök att stoppa vapenimporten – då, DÅ hade det som av vissa fortfarande kallas ockupation i sanning upphört och Israel kunde, utan att någon kunde säga bu, låsa sina gränser mot Gaza och kasta nyckeln i sjön.
Problemen hade fallit på någon annan men så roligt verkar ingen tycka vi ska ha – en kvarnsten om Israels hals är propagandamässigt alltför värdefull för att bara slarvas bort si-så-där.

Jag gissar att hur det än går med utrikesministeriets ”Free-Gaza-plan” så närmar vi oss en lösning i stil med ovanstående.
Därför kära gazabor, njut av ockupationen så länge ni kan för mörka moln lägrar sej vid horisonten.
Snabbare än ni tror kan den gyllene ockupationen vara över, ni blir ockupationslösa och Hamas kommer att tillsammans men Iran brutalt kasta er ur askan och in i elden.
In i en sharia-ockupation där frihet är ett både farligt, förbjudet och förskräckande begrepp.

Ovanstående funderingar baseras på en artikel av Jonathan Halevi du finner här:

http://www.globallawforum.org/ViewPublication.aspx?ArticleId=131

Läs även andra bloggares åsikter om palestinier, ockupation, Mankell-båtarna, Israel, Cathrine Ashton, Gaza, Hamas, EU, hat, sharia, ...

NSK, SDS, SDS, DN, SVD, SVD, D, GP, HD, SMP,

Gaza Mall

Hoppsan – var det hit som Mankell-båtarna tänkte sej med ost, knäckebröd och kalsonger i lasten?

I så fall blir det allt tydligare att de struntat i sin hemläxa.

En kille vid namn Tom Gross skriver på en blogg han kallar ”Mideast Dispatch Archive” där han berättar något som både TT och Aftonbladet säkert känner till men aldrig skulle få för sej att vidarebefordra.
Tom Gross berättar att Gaza just invigt sin första ’mall’, ett jättevaruhus, och bilderna talar sitt tydliga språk.

Vill du få knottror längs ryggraden kan du sedan klicka över till bloggen 'Israel i Sverige' och njuta av videon om livet i Gaza.

Det goda livet.
Alla i Gaza har inte tillgång till detta goda liv men tillräckligt många har det för att det skulle göra skillnad om de delade med sej.

EU Foreign Policy Chief Baroness Ashton är i dagarna i området och hon har fått för sej att hon vill se Gaza vilket betyder, hur det än presenteras, att följa Hamas snitslade bana.
Något annat går inte för sej.

Jag undrar stillsamt om i denna välplanerade show det möjligen ingår en språngmarsch i trapporna i detta magnifika shoppingcenter för att få lite fart på matsmältningen efter att ha provsmakat affärernas dignande överflöd?
Vet ni vad – jag tror inte det.

Om du klickar på den här länken får du se fler bilder från invigningen i lördags och jag tänker med vemod på Mankell och co. som reste hela långa sjövägen till ’nästan Gaza’ för att leverera varor de redan hade ett överflöd av.
Tragiskt nog blev ju Mankell dessutom av med sina bästa sockar...
Tänk så fel det kan bli när huvudet sitter bak-och-fram.

Kanske ses vi över en fika i Gaza Mall men först när Hamas bordat båtar med destinationer långt, långt bort.
Då först kan befolkningen börja andas frisk medelhavsluft och i frihet köpa sin humus med zaatar i sin nya, fräscha Gaza Mall.

Läs även andra bloggares åsikter om Mankell-båtarna, Tom Gross, Gaza, Cathrine Ashton, ...