Obama "kom ut"

 Foto  Bertil Adania.

Kommentar till bilden.
Allt som sker i det fördolda är inte lika trivsamt som det som döljs i gräset på fotot av Bertil Adania.



Detta är inte politik.
Detta är hämnd.
Hat och hämnd.

Frågan är om ledaren för världens mäktigaste nation bör ägna sej åt sådant?
Jag kan till och med sträcka mej så långt som att det är bättre med golf än att lägga kraft på att spotta och fräsa mot misshagliga individer, folk och länder.

Obama - inte USA - lade ned sin röst i FNs säkerhetsråd till förmån för destruktiva krafter.
Dessutom kan inte Obama komma över att han själv tvingas bort från sitt jobb medan Netanyahu fortfarande sitter kvar.

På ett sätt har Obama varit väldigt konsekvent i sina ageranden, han har dessutom varit väldigt bra på att svepa in sina motiv i slöjor av retorik.
Det sägs att Obama ringde upp Abbas på dag ett av sin presidentperiod och lovade att fixa allt han ville ha fixat.
Om du vill se facit av Obamas presidentperioder så ser du det tydligast i Mellanöstern.
Efter att Obama varit och petat både här och där så finns det inget land som fått det bättre medan de flesta länder fått det katastrofalt sämre.

I dag med mindre än en månad kvar på jobbet uppfyllde Obama sitt löfte till Abbas.

Det är ju ett välkänt faktum att Netanyahu inte alla gånger spelat efter Obamas pipa men när han gått sin egen väg så har det varit när han haft kniven mot strupen.
Ren självbevarelsedrift.
Nu vet vi att Obama aldrig kommit över detta.

Just för att de flesta amerikanare har sunda instinkter så är jag förvånad över att de låtit Obama hållas - helt frånsett hans ageranden mot Israel.
Han har fått större delar av världen att skratta åt den amerikanska ledningen och av den respekt de tidigare åtnjöt finns idag bara fragment kvar.

Nu under Obamas sista veckor har alla fördämningar brustit.
Han sätter så många krokben han kan för Trump, friger fångar på löpande band, styr och ställer med oljeborrning till havs och tillsätter tvivelaktigt folk i viktiga positioner som Trump kommer att ha problem med att eliminera.

Sist men inte minst har han gett tillbaka mot Netanyahu och Israel.
Brave boy.
Det han inte lyckades åstadkomma med hjälp av argument och resonemang har han nu fått igenom med maktutövning.
Jovisst - makt korrumperar, hos vissa individer mer än hos andra.
Förmodligen sover Obama bättre i natt än på länge för hämnden är som bekant ljuv.

Den här säkerhetsrådsresolutionen kan bli knepig för Israel att hantera men jag är inte orolig eftersom israelerna är kända för att vara uppfinningsrika och kommer säkert att klura ut något som kompenserar de fega orden.

Obama kom alltså ut i går.
Han kom ut som en fullfjädrad judehatare och Israelhatare.
Good for him.
Inte för att vi inte var medvetna om detta faktum tidigare men nu ligger korten på bordet och vi vet vad vi har att rätta oss efter.

En sak är dock säker, den kippande så kallade fredsprocessen har fått ännu större andningssvårigheter.
Hur kan någon vettig människa tro att Israel skulle bli på bättre humör efter att ha blivit stampat på och vilja göra (ännu fler...) eftergifter till palestinierna?
Det fattar väl varje normalt funtad människa att så inte är fallet.

Vad återstår då?
Tvång och ännu mera tvång.
Tvång som gäller bara ena parten - Israel.

Kommer då tvång att föra något lyckosamt med sej?
Gissa tre gånger.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om Obama, FN, säkerhetsrådet, Netanyahu, Israel, Trump, ...

Rönnbären är surare än vanligt

Kan man annat än förundras över USA i dessa dagar?
Är det bara småungar som bebor landet?
Småungar som aldrig tidigare fått ett nej.

Före valet var det något ljushuvud som utmanade Trump och ville han skulle lova att respektera valresultatet hur det än blev.
Trump undvek elegant ett ställningstagande och så var drevet igång.

Hur vågar han störa en fridsam övergångsperiod mellan den gamla och den nya regeringen?
Hur vågar han utmana en mångårig tradition?
Hur vågar han göra vad han själv anser vara bäst och inte bara vad andra säger till honom att göra?

Valet hade sin gång, segertal hölls och en ny dag bröt in.

Det tog några timmar att organisera sej och att få igång den cetrala plakattillverkningen men sedan var det full fart.
CNN var på plats och livet lekte.
Provokationerna blev grövre och alltmer våldsamma för de visste att CNN ville se blod.
Natt eller natt var uppviglarna på plats och visst kan man offra lite nattsömn bara lönen är bra.

Åter till tiden före valet.
Då blev Trump både reellt och virtuellt jagad för att han möjligen inte var beredd att acceptera valresultatet innan han förvissat sej om att allt gått rätt till.
Nu efter valet så har demokraterna brutit alla fördämningar när de inte bara förbannar valresultatet utan också tar lagen i egna händer.
Gråt och tandagnisslan förstärks av knytnävar och hot.
Allt i en salig "demokratisk" röra.

Jomenvisst - rönnbären är verkligen sura.

Fråga.
Var det någon som före valdagen hörde eller läste något om att det urgamla systemet med elektorer borde skrotas?

Inte ett ord.

Efter valet när demokraterna famlade efter första bästa syndabock så kom de ihåg elektorssystemet.
Där har vi boven.
Kör hårt.

Förstår de inte att de hade varit betydligt trovärdigare om de iscensatt den diskussionen före valet?
Alla andra förstår det i alla fall.
Nu handlar det bara om rönnbär.

Elektorssystemet är något som författarna till konstitutionen utarbetade för att även glesbygden skulle få information och möjlighet att påverka.
Lite omständigt kanske men systemet har visat sin bärkraft genom att ha överlevt alla val under alla år.

Låt oss säga att (vilket inte går att genomföra) demokraterna i morgon får igenom att endast en man - en röst ska avgöra vem som blir president.
Då skulle förmodligen Clinton vinna såvida man inte på allvar börjar kontrollera de miljontals valdeltagare som misstänks för olika typer av valfusk.
Långt ifrån alla stater kräver fotolegitimation.

Nu skyndar vi fram till nästa val om 4 år och då antar vi att - hör och häpna -  republikanerna får flest enskilda röster.
Hur ska ni då ha det kära demokrater?
Ska ni då återinföra elektorssystemet?

Jag bara frågar.

Någon skrev att demokraterna har inte varit så här sura sedan republikanerna tog ifrån dem deras slavar.
Det var länge sedan, 6 december 1865 för att vara exakt, då Georgia som sista stat ratifierade det trettonde tillägget i konstitutionen.

Nu är det dags igen.
Demokraterna varken upprätthåller en lugn övergångsperiod som de krävde av rebublikanerna eller visar respekt för kittet som håller staterna samman.
Åtminstone inte efter valet...

Räven vill komma in här på slutet och berätta att han tycker att rönnbären är ovanligt sura just nu.
Vad månne detta nu beror på?
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om USA, Trump, Clinton, demokrater, republikaner, elektorssystemet, ...

Leonard och jag

Leonard Cohen och min relation går ganska många år tillbaka.

Visst har jag haft konkurrens men vår relation var alltid passionerad.

Att Leonard själv inte var informerad hör naturligtvis till saken men är inte avgörande.

Det var alltid Leonard och jag.

Det hela utvecklades stegvis.

Först blev jag attraherad av hans röst som man vid första åhörandet kanske vandrade förbi men lika säkert återvände till.

Man kunde inte riktigt förstå om det handlade om poesi eller sång men resultatet var bedövande.

Lågmält men bedövande.

Sedan märkte jag att Leonards musikslingor både oroade och värmde.

Ingen plats för analyser eller kritiskt tänkande, bara melodier som brann.

De steg till ett frustande fortissimo, som ett pukslag i själen, för att via ett intagande diminuendo utmynna i en smekande bris.

En dag tittade jag lite närmare på hans skivomslag och ut ramlade texterna.

Marianne, I'm your man och alla de andra.

Jag började läsa och det var så vackert. 
Så djupt, så rent och så otroligt vackert.

Hallelujah, vackast av alla.

Jag hade aldrig förr upplevt vad poesi kunde ge en frusen vandrare innan jag upplevde Leonards texter.

Nu var scenen satt.

Musiken och texterna var på plats.

Vad som återstod var att sätta samman dessa element.

Det behövdes nu inte för de var redan sammanflätade till en enhet, en organism.

Musiken blev poesi och texterna blev musik.

Den sista punkten i Leonards och min historia var hans framförande.

Det låter mer heltäckande på engelska – performance.

Leonard Cohen behövde inga discobollar och inga dansare – han bara sjöng.

Han stod rakt upp och ner och sjöng och det var det enda man behövde.

Det var nog.

En ganska kort och oansenlig man framför mikrofonen, allt annat var betydelselöst.

Han sjöng och publiken sjöng med.

En del log medan andra grät och alla fick med sej något som skulle fortsätta att leva i den personens inre.  

Leonard Cohen avled men så länge vi talar om honom och sjunger hans sånger så finns han.

Någonstans.


Läs även andra bloggares åsikter om Leonard Cohen ...

Svårt för att fatta

Foto Bertil Adania

Ibland undrar jag om jag inte är klokare än alla politiker tillsammans...
Jag tycker inte alls det är konstigt att Trump vann valet, politikerna själva hade ju iscensatt utgången.
Trump hade bara att följa en lättavläst snitslad bana.

Lyssnar ledarna i USA mer på Wall Street och Saudiarabien än på 'Gerry Gruvarbetare' så blir ju Wall Street och de saudiska prinsarna nöjda medan 'Gerry Gruvarbetare' blir allt mer förtvivlad.
Vissa dagar ordentligt arg.
När han orkar.

Fortfarande fattar politikerna ingenting.

Liknande fenomen ser vi också i Sverige.
När människor upplever att de folkvalda (sug på det ordet) inte tar hand om de svaga i samhället som utlovat var så blir de aningens irriterade.
Att Svea på hemmet inte längre får sin dagliga promenad och att MS-sjuke Erik får mindre assistanstimmar är ett kritiskt tecken på att samhället inte längre tar hand om sina svagaste.
Sundheten och livskraften i ett samhälle regleras bland annat av hur det uppfyller de mest utsattas behov men när detta engagemang fallerar brister en av de viktigaste basbjälkarna samhällsbyggandet.

Fortfarande fattar politikerna ingenting.

Varje gång svensk media publicerar en hatartikel om SD så rusar väljarsympatierna i höjden.
Varje gång.
Rutin.

Fortfarande fattar politikerna ingenting.

Missnöje, besvikelse och uteblivna förväntningar är också politik och folk är både missnöjda, besvikna och utan förväntningar.
Jag talar inte om etablissemanget som nogsamt sett till att få sitt på det torra utan om de som under decennier blivit upplärda hur de ska känna, tänka och bete sej.

När baklänges kullerbyttorna blivit tillräckligt många så harklar sej 'Gerry Gruvarbetare' i USA, sträcker på ryggen och börjar se sej om efter någon som talar hans språk.
Folk är utblottade och skäms för sin situation och behöver någon som är villig att föra deras talan.
Man är trött på att aldrig få vara med och fatta beslut och ännu tröttare på att vara de som tvingas bära konsekvenserna.

Fortfarande fattar politikerna ingenting.

Ungefär vid den tidpunkten dök Trump upp/ned från sina skyskrapor och 'Gerry Gruvarbetare' och hans kompisar upptäckte att de förstod vad han pratade om.
Bara det.
De var gråtfärdiga över att det verkligen fanns någon som med kraft bakom orden ville göra något åt deras situation.

Vad är det då som politikerna inte fattar?

Det kan kort sammanfattas med att folk i gemen inte är dumma.
Varför de som fortfarande inte fattar eller förstår sammanhangen är de mest högljudda kan jag dock inte förklara.
Kanske försöker de överbevisa sej själva?

Jag har naturligtvis ingen aning om huruvida Trump kommer att bli en bra president men jag vet att han idag är ett svar på massornas behov och massorna är det viktigaste i ett samhälle.
Det är vi.
Börjar Trump dessutom leva upp till förväntningarna så kommer han att bli buren av folkhavet och någonstans där kanske ljuset börjar gå upp för dessa vanligtvis så erbarmligt trögfattade.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om Trump, USA, ...

FN tycker

Foto  Bertil Adania

FN tycker att Israel ska ge bort den del av Västbanken som tillföll Israel efter Oslo-avtalet som FN själv var med och signerade.

Hur kan det komma sej att en canadensare anställd av FN ensam dristar sej till att upplösa Oslo-avtalet?

Nu när han ändå är på gång så varför inte ge palestinierna hela Israel så är problemet ur världen en gång för alla?

Ska vi vara lite systematiska så borde vi åtminstone ta det i rätt ordning.

Grundförutsättningarna först.

Före "Oslo" fanns inte det självstyrande Palestinian Authority (PA) så bort med det.

Före "Oslo" fanns det inget erkännande av PLO av Israel så bort med det.

Före "Oslo" fanns inget åläggande för israelerna att samla ihop skattepengar som lämnas över till palestinierna så bort med det.

Listan kunde bli mycket längre men jag tror ni fattar idén.

Israelerna tog på sej många ålägganden vid Oslo-förhandlingarna för att kunna ge palestinierna en ärlig chans till självbestämmande men om nu Oslo-överenskommelsen är skrotad, käre canadensare, så har ju Israel inga skyldigheter längre.

Nu vet vi ju att den ursprungliga Oslo-tanken sprack ganska omgående (söndersprängda bussar m.m. - kommer ni ihåg?) men det är kanske en annan historia.

Plötsligt dyker det alltså upp en canadensare med lön från FN och börjar tycka.
Förresten han inte bara tycker, han beordrar.
"Israel måste"......
Israel måste ge palestinierna full kontroll av det och detta ------ därför att de saknar hopp ------
Han förklarar också decenniers våld med bristen på hopp.

Lägg märke till att han har full förståelse för att palestinierna brukar våld mot israeler men 'ge dem bara lite mera land så kommer de plötsligt att uppfyllas av hopp och glömma att mörda israeler' - eller hur nu hans tankekedjor ser ut?!
Ett förskolebarns resonemang är definitivt mera verklighetsförankrat.

Så om palestinierna fick ytterligare en bit land av Israel så skulle de få sitt hopp tillbaka och bli civilicerade människor.
Precis som i Gaza.

Israelerna lämnade över Gaza till palestinierna som illa kvickt valde att låta sej styras av en brutal terrororganisation.
De började strax både tillverka och samla på sej allt grövre vapen, inklusive raketer, och resten är historia.
Krig och ännu flera krig.

Att ge palestinierna mera land verkar alltså inte vara en riktigt genomtänkt idé så käre canadensare, åk hem till Canada, läs på din historia och gå sedan och tyck någon annanstans.
Även israeler lär av sina misstag och de vet vid det här laget att man inte ska vänta sej ett annorlunda resultat så länge man använder sej av samma gamla obrukbara idéer.

PS Canadensarens namn är Michael Lynk men det varken förstärker eller försvagar historien.
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om FN, Västbanken, Oslo-avtalet, Palestinian Authority (PA), Palestinian Liberation Organisation (PLO), Israel, Gaza, ...

Top 11 ways Israeli elections are better

Benji Lovitt

It's just nine days until the US elections.
Are you ready for them to be over?
If you thought Israeli elections were bad, the last many months may have caused you to reconsider.
And what's so bad about Israeli elections anyway?



11. It's a national holiday in Israel. You can spend all day committing voter fraud without having to give your boss a fake doctor's note (and still have time to BBQ).

10. We don't need "I Voted!" stickers as incentives to throw the bums out of office. (We're too busy to vote them in.)

9. Without 50 different state governments it's much easier to rig an election.

8. Our entire election cycle is shorter than Christmas season at the mall.

7. The Russians can't hack into a cardboard box stuffed with pieces of paper.

6. The drama of debates is unnecessary. Have you seen a Knesset meeting?

5. The Holocaust survivors/pot legalization party is a far better alternative than Jill Stein.

4. We're experienced in electing people who will eventually go to jail.

3. There is no equivalent to "shy Trump supporters" because nobody here will give a shit what people think of you.

2. Wikileaks can't sway an election by intercepting government faxes.

And the number one reason Israeli elections are better than America's......

1. If you don't like the result, just wait a year. 


For a standup comedy show or program about Israeli society visit www.benjilovitt.com. 
Benji is performing this Tuesday night in Tel Aviv.





Läs även andra bloggares åsikter om Benji Lovitt, Israeli elections, US elections, ...

Demonregissören Hillary

Foto  Bertil Adania

Vintertid börjar i natt men jag är inte säker på att jag är redo för det.
Det kommer ju att vara en timma ljusare när det är dags att stiga upp och risken finns att man kommer att vara alldeles för pigg.
Dessutom har man ju fått sova en extra timma på natten så pigghetsfaktorn lär blir ytterligare förstärkt.
Det har ju redan blivit mörkare på kvällarna men i morgon kväll kommer det väl att vara kolsvart.
Vintersvart.

Varför gå tillbaka till vintertid när sommartiden var så mycket mänskligare?

Kommer ni ihåg år 2006 då palestinierna gick till val och Hamas vann?
Rena Brexitskräcken.
Ingen hade räknat med det stora terrorstöd som fanns bland palestinierna, inte Hillary Clinton heller.
När hon fick reda på valresultatet så sa hon så här:

"I do not think we should have pushed for an election in the Palestinian territories. I think it was a big mistake. And if we were going to push for an election, then we should have made sure that we did something to determine who was going to win".

Samma gamla Hillary redan år 2006.

Ringer det möjligen en liten klocka hos någon?
Kanske har ni hört Trump den senaste tiden basunera ut sin övertygelse om att det kommande valet kommer att avgöras genom valfusk.
"The election is rigged!" 
Vi har kanske smålett lite och tänkt att någon måtta får det väl ändå vara.

Nu när en av presidentkandidaterna är samma Hillary som ångrade att inte USA utsatte palestinierna för valfusk år 2006 så känns inte Trumps farhågor lika avlägsna.
Är man redo att valfuska en gång så är steget inte långt till att valfuska en gång till.

Frågan är således helt realistisk - kommer valet i USA att bli ett makabert skådespel där demonregissören heter Hillary Clinton.
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om Vintertid, Hillary Clinton, Donald Trump, valfusk, ...

Giftormen

Foto  Bertil Adania

Om ni läst den här bloggen på den tiden den producerade mera regelbundet så kommer ni kanske ihåg vem min favorit scumbag är.
Scumbag översätts lämpligen med ordet skitstövel och det har Saeb Erekat levt upp till i alla avseenden.

I dagarna har vi i Palestinian Media Watch, PMW kunnat läsa några av hans senaste uttalanden och visst håller han stilen.

Saeb Erekat on imprisoned terrorists:

"Our brave prisoners...

We bow our heads in admiration and honor

of the prisoners' sacrifices [and]

for their acts of heroism"

Erekat lägger här in några tungt vägande ord till förmån för våld och mord eftersom de flesta palestinska fångar i Israel gjort sej skyldiga till våld och terrorism och många till mord.
Överlagda mord och massmord.

Långt långt borta är talet om en förhandlad fred trots att Erekats officiella titel är chefsförhandlare.
Komiskt - knappast.
Tragikomiskt - absolut.

"Acts of heroism".
Hjältemod och hjältedåd
Man tänker då kanske på någon som räddat en kompis från att drunkna eller några som lagt personlig vinning åt sidan för att deltaga i projekt för mänsklighetens framåtskridande.

Glöm det.
Vad Erekat kallar hjältemod och som han böjer sitt huvud i vördnad för är terrorism i dess grövsta former.
Här några axplock ur en numera ganska diger skara terrorutövare.

Abdallah Barghouti 

- serving 67 life sentences for preparing explosives for terror attacks in which 67 people were murdered: Sbarro restaurant (15 killed, Aug. 9, 2001, Jerusalem), Sheffield Club (15 killed, May 7, 2002, Rishon LeZion), Moment Café (11 killed, March 9, 2002, Jerusalem), triple attack at Ben Yehuda pedestrian mall (11 killed, Dec. 1, 2001, Jerusalem), Hebrew University (9 killed, July 31, 2002, Jerusalem), and Bus 4 in Tel Aviv (6 killed, Sept. 19, 2002).

Ibrahim Hamed

- serving 54 life sentences for planning suicide attacks, including the suicide bombings at Hebrew University (9 killed), Cafe Moment (12 killed), Cafe Hillel (7 killed), Zion Square in Jerusalem (11 killed).

Abbas Al-Sayid

 - serving 35 life sentences for planning two suicide bombings, one at a Passover dinner at the Park Hotel in Netanya (30 killed, March 27, 2002) and another outside a shopping Mall in Netanya (5 killed, May 18, 2001).

Hjältemodigt?
Ärorikt?
Bra föredömen?

Antagligen anser Erekat det eftersom han förser dessa fångar med en avsevärd terroristlön möjliggjord av de absurda summor som bl.a. Sverige delar ut.

Palestinierna kallar sej för ett folk och jag tycker uppriktigt synd om dem.
De förtjänar inte de ledare de har och tragiskt nog har många efter långvarigt och digert arbete blivit smittade av ledarskapets avgrundsfilosofier.

Nästan ännu värre är det stöd för palestiniernas sak som idag mindre än någonsin handlar om palestinierna.
Det handlar uteslutande om Israel.
Naturligtvis är de genomskådade sedan början av sitt undermineringsarbete.

Tillbaka till Erekat så vill jag bara avsluta med en iakttagelse.
Hur länge har Abbas varit palestiniernas president?
Hur länge har Erekat varit deras chefsförhandlare?
Svar - alltför länge.

De har inte det demokratiska mod som krävs för att bli vägd och utvärderad i ett val så därför finner de alltid en ursäkt för att uppskjuta det.
Detta medför förmodligen att både palestinierna och vi tvingas dras med dessa båda herrar tills något eller någon tvingar dem att fly fältet.

Tills dess kan mördarna fortsätta att stapla penningar på hög för de vet att Wallström och andra inte har mod att stoppa utflödet och Erekat har inte mod annat än att fortsätta böja sitt huvud i vördnad för mångmördarna.
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om Saeb Erekat, Palestinian Media Watch (PMW), massmord, Abbas, Margot Wallström, ...

Kommentarer

Efter vissa påtryckningar accepterar jag nu kommentarer så länge det fungerar - vilket jag avgör......

Musen som röt

Så bra, nu vet vi.
Nu vet vi vilka som styr världen.
... och inte är det judarna.

Det är palestinierna med teknisk draghjälp av jordanierna som styr världen - eller i varje fall UNESCO.

Läs den här artikeln och känn efter i magtrakten hur det känns.
Känn efter ärligt och uppriktigt så kanske du kommer fram till samma frågeställning som jag har.
Jag frågar mej själv om palestinierna plötsligt, bara så där rakt av, blivit en ny universell stormakt eftersom de utan dimridåer hotar hela UNESCOs och dess medlemsländer.

Om ni inte gör som vi säger så akta er väldigt noga...

De har till och med lagt sej till med de tidigare stormakternas språkbruk som de använder när de försöker skrämmas.
"be obliged to consider other options" (bli tvingade att överväga andra möjligheter).
Lite så där lagom hemlighetsfullt för att få motparten att vänta sej det värsta.

Förresten, vem tvingar dem?
Wallström?
Nej jag tror knappast det, inte tillräckligt feministiskt.
Möjligen ger hon råd i den riktningen.
Det enda jag kan komma på som skulle kunna tvinga dem är deras egen prestige och allmänna elakhet.

För att fortsätta på tråden om Wallström så ska det bli intressant att se hur lättskrämd hon är.
Fortsätter hon att avstå i kommande omröstning så vet vi att hon är livrädd men skulle hon mot förmodan våga rösta nej så ska jag genast plocka bort etiketten livrädd.

Som vanligt när det handlar om hot från palestinierna så handlar det om 'musen som röt' men är det en invasion av möss kan det trots allt bli lite irriterande.
Vi hörs.

------------

Förstod i efterhand att Sverige inte deltog i den här omröstningen men lugn bara - Wallström kommer att få många fler tillfällen att göra bruk av sina djupa antipatier mot den judiska staten.



Läs även andra bloggares åsikter om UNESCO, palestinierna, språkbruk, Margot Wallström, ...

Fikabrottet

Foto  Bertil Adania

Jag börjar mer och mer tro på min egen tes att hade palestinierna haft andra ledare så hade mellanhavandena mellan Israel och dem varit lösta för länge sedan.
Något galet är det med deras ledare, typ Abbas och Erekat, som talar med en sjueggad tunga och alltid letar efter något att anklaga Israel för.
Tala om det halvtomma glaset.

Man behöver så klart inte bry sej men samtidigt gör det ont när man förstår hur bra det hade kunnat vara.
För alla.

En del av er kanske vet att judarna just nu firat Succot (kolla med farbror Google) och då sätter många upp en succa i sin trädgård.
En vinglig och gles liten tingest som ska påminna det judiska folket om de tillfälliga hyddor de bodde i under den långa ökenvandringen från Egypten till Löfteslandet på den tiden det begav sej.

En kommunledare på Västbanken fick besök av några araber han blivit god vän med i sin succa och de dryftade livet i allmänhet över en kopp kaffe.
En av gästerna berättade för de församlade att 70% av människorna i hans by arbetade i det judiska samhället till båda parters belåtenhet.

Nöjda och glada en stunds förtrolig samvaro återvände besökarna hem till en mottagningskommitté de inte hade väntat sej.
De blev hastigt och lustigt arresterade av palestinska säkerhetsstyrkor som hade i uppdrag att omhänderta förbrytarna.

Vari bestod då brottet?
Jo besökarna i succan hade druckit kaffe med judar.

Hur står israelerna ut......


Läs även andra bloggares åsikter om Palestinier, Succot, Västbanken, ...

Spretigt

Foto  Bertil Adania

Om jag vill ha något av någon annan, en sak eller en tjänst, så vet jag - och ni också - ungefär hur vi ska bete oss.
Generellt handlar det om att visa upp sej från sin bästa sida.
Kanske till och med smöra lite i lagom strategiska doser.

Vill lille Pelle ha något av jultomten på julafton så vet han att han borde ha varit snäll hela föregående år för annars kan han bli föremål för jultomtens godtycke.
Detta gäller naturligtvis alla som tror på tomten...

Vill Greta höja upp sitt betyg i svenska så vet hon att hon måste lägga manken till och plugga.

Vill palestinierna ha något av Israel så vet de --- nej de verkar inte veta någonting alls om hur man ska bete sej för att göra motparten välvilligt inställd och gå med på de framförda önskemålen.

Vad gör de i stället?
De visar sej från sin allra sämsta sida och naturligtvis svarar Israel med ointresse eller avslag.
Det är helt enkelt så det fungerar här i världen.

Till råga på allt så har palestinierna urusla rådgivare som inte förklarar för dem hur lagen om orsak och verkan fungerar.
Alla verkar rädda för att ge palestinierna råd om det skulle innebära att de måste förändra sina attityder för då kan rådgivarna i värsta fall bli betraktade som rasister.
(Vem beskylls inte för att vara rasist i dessa dagar?
Möjligen någon som inte säger något, inte skriver något och absolut inte gör någonting).

Om det omöjliga skulle inträffa att Margot Wallström sa till Abbas att nu får du nog skärpa dej och visa lite god vilja så hade hon inte längre passat in i Sveriges nuvarande regering.
Hon skulle förmodligen bli kallad rasist, islamofob och en massa andra dagsfärska markörord för  - det vet ju alla - ingen har rätt att under några som helst omständigheter rikta minsta lilla pyttekritik mot palestinierna.
Vad alla gör är i stället att svälja allt med hull och hår.
Om någon mot all förmodan inte sväljer allt med hull och hår så hamnar denna person ofelbart i rasistträsket.
Det är så det fungerar i dessa underliga tider.

Synd på Abbas för hade hans rådgivare haft åtminstone en gnutta civilkurage så hade han kanske vid det här laget haft något att visa upp för sina landsmän.
Han hade med rättmätig stolthet i rösten kunnat säga till dem att det här har jag åstadkommit efter att ha följt normala medmänskliga regler.

En annan tanke som dyker upp är att Abbas kanske inte alls vill ha något av Israel, i varje fall inte om han då skulle vara tvungen att bete sej civiliserat?
Det är inte alls säkert att Abbas vill ha det som Obama och Wallström tror han vill ha.
Är det ingen mer som tvivlat på att Abbas verkligen vill ha det han säger att han vill ha?
En stat i fred med Israel där Abbas tar på sej alla ålägganden som kännetcknar en nationell statsbildning?

Nej mina vänner, det är inte det som Abbas vill ha och det är därför han inte bryr sej det minsta om att försöka uppföra sej hyfsat.
Han vill bli ihågkommen som revolutionären som duperade en hel värld efter att ha tillbringat några lärorika decennier vid Arafats fötter.
Han har duperat alla som valt att låta sej duperas.
Att följa med Abbas-strömmen ses som ett bättre alternativ än att bli betraktad som intolerant - en prog-liberals och en socio-kommunists värsta mardröm.

Det är alltså inte så att Abbas inte följer spelreglerna.
Han både kan dem och följer dem men eftersom hans målsättningar inte är samma som världssamfundets så uppfattas hans beteende som både spretigt och ologiskt.
Vilket det naturligtvis också är.
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, palestinierna, Margot Wallström, ...

Exklusiv inspirationsverksamhet för mordintresserade

Är det någon som hört kommentarer från svenska UD eller övriga regeringsmedlemmar till de regelbundna rapporter från Abbas där han martyriefierar personer som mördat judar.
Om ni missat det hela så är det allra mest åtråvärda en palestinier vet att få bli martyr.
Tror han - tills det är för sent.

Inte nog med det, den färske martyrens anhöriga kommer att ha sitt på det torra så länge de lever och sist men inte minst - äran.
Ära, stolthet och prestige är viktiga element i den palestinska kulturen och att bli föremål för dessa hedrande epitet ger naturligtvis mersmak och säg den som inte vill få stadens torg uppkallat efter sej.

Den onda cirkeln sluts och uppmuntran till ytterligare mord är ett faktum.

Åter till UD och Margot Wallström.
Är det för att stödja detta palestinska arbetssätt hon utan att blinka swishar över alla dessa miljoner?
Om inte så borde hon väl protestera eller åtminstone låta miljonerna stanna i Sverige.

Jag gissar att hon är tyst för att hon hoppas att ingen ska lägga märke till vad som försiggår och att ingen ska ställa henne mot väggen.
I detta avseende är hon klok för hon vet att ingen nosig journalist skulle drömma om att börja rota i detta ormbo och kanske då på köpet få Israel att framstå i en något mindre solkig dager.

Mediatystnad råder, regeringskollegerna föredrar att titta åt annat håll och Wallström kan ostörd fortsätta att ta miljoner från hemtjänsten och ge till Abbas exklusiva inspirationsverksamhet för mordintresserade.


Läs även andra bloggares åsikter om Margot Wallström, palestinier, martyrer, Abbas, ...

Rakryggad i mer än ett avseende

Läs även andra bloggares åsikter om Theresa May, ...

Dagens skratt

Det var länge sedan jag skrattade så mycket som igår.
När jag tänker på vad som hände så börjar jag fortfarande fnittra.

Det finns UNESCO och så finns det den historiska verkligheten.

Tänk att vuxna karlar och fruntimmer som antagligen gjort bra ifrån sej tidigare i livet nu tror att de kan rubba hälleberget.
Obegripligt och när man tänker efter, ganska komiskt.

De flesta rubricerar nog gårdagens händelse som djupt tragisk men den är mer än så.
Den är skrattretande.

Där sitter några stoffiler i UNESCO och tror att de med några pennstreck och ren viljekraft kan sudda ut någonting som aldrig någonsin kommer att suddas ut.
De satte på pränt att Israels hjärta - Tempelberget och Västra Muren - inte har några rötter i judendomen utan bara är en dåraktig hittepågrunka.

UNESCO kan i och för sej tycka och tänka vad de vill men jag blir betänksam och ganska orolig för graden av deras friskhet och fräschhet.
Friska människor skulle aldrig försöka pilla bort någonting från en moderorganism där båda har samma DNA sedan tidsalltets begynnelse.
Det är dömt att misslyckas på förhand.

Det är detta som är så skrattretande, att de inte begriper det.
Varje jordnära människa känner till detta - liv mot liv och liv för liv - och klåfingrighet hör inte hemma på den här nivån.

Nu kan man ganska lätt byta ut skrattet mot gråt eftersom båda känsloyttringarna är relevanta i sammanhanget.
Man kan gråta över vissa människors och organisationers förfall och förlänga gråtstunden när man inser att ingen bättring är i sikte.

Sedan kan man naturligtvis bli arg också.
Arg över att se hatet i vitögat och en svart eld förtära ögonbottnarna.
Arg över att så få ser detta fenomen och att ännu färre är beredda att göra någonting åt det.

UNESCO har lyckats med en sak och det är att man tydligt visat världsmedborgarna hur irrelevanta de är.
Mellanmjölkssverige är också irrelevant eftersom de röstade  - nej de röstade inte alls.
De är som pastor Jansson som inte har några bestämda uppfattningar om någonting.
Den svenska regeringen är minst lika irrelevant som pastor Jansson en gång var i Hasse-och Tages genialiska tidevarv.

På ren skånska - hur tror UNESCO att vad de igår satte på pränt kommer att ha någon som helst betydelse annat än att få folk att skratta?
Skratta över detta dårarnas paradis och över människans oförbätterliga dumhet.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om UNESCO, Tempelberget, Västra Muren, ...

Till Cecilia Hagen om drömmare och realister och en del klurighet

Äntligen har jag fått tid att skriva ett brev till och om Cecilia Hagen med anledning av en av hennes senaste krönikor.
Fortsättningen kommer förmodligen att bli ganska klurig - Cecilias krönikor bjuder ju som bekant på en hel del klurigheter.
När hon skrev sin rått-krönika var hon klurig så till den milda grad att alltför många utgick från att hon var ute efter ond bråd död.
Det stod ju faktiskt så i svart på vitt.

Även om hon är krönikör så borde hon med sin gedigna erfarenhet veta att folk läser och uppfattar på olika sätt men att merparten förstår som det är skrivet.
Utan för mycket tankemöda och krusiduller.

Jag har länge beundrat Cecilias sätt att skriva och slå på spotlighten på ömtåliga företeelser och hennes sätt att hantera språket är just - klurigt.
Nu när hon ger sej in i politikens dunkla korridorer så bidrager hennes klurighet tyvärr till att korridoren blir ännu dunklare.

Jag tycker som Cecilia - "Sluta rasista! Sluta nazista! Sluta terrorista och extremista!"
Detta tror jag också alla som sympatiserar med SD tycker eftersom de som få blivit utsatta för mediamobbing och statsterror ända från sin blygsamma start.
Att de överhuvudtaget uppstod var - som de flesta förstår - en reaktion på att bara åsikter som passerat statens och medias nålsöga hade moraliskt existensberättigande.
Munkavle och mobbing av en befolkning som ville ha kvar rätten att tänka själva skapade förutsättningarna för SD.

Cecilia skriver att hon skulle vilja "ta kål på" vissa personers åsikter.
Varför då?
Varför får inte hennes åsikter leva vidare tillsammans med andra människors åsikter även om de divergerar mot hennes?
Varför är det inte önskvärt att olika åsikter bryts mot varandra?
Vad är hon rädd för?

Anser Cecilia att just hon står för de rätta åsikterna och de andra för fel?
Förmodligen, men på vilka grunder?
Förmodligen på synnerligen förenklade grunder.

Jag känner mej frestad att fördjupa resonemanget här men avstår av skäl som har med bloggformatet att göra - vilket jag uppenbart redan tänjer på.
Jag kan dock konstatera att alla ismer är till mänsklighetens nackdel men också att de som vänt på steken och kallar sej anti- muterat ismerna till ett tillhygge att slå folk i huvudet med.

Det har också utvecklats en svårbegriplig idé om att alla anti- anses stå på en högre moralisk grund och anser sej vara bättre människor med rätt att utradera andras åsikter.
Detta är naturligtvis helt galet då det oftast handlar om vad vi riktar in blicken på.
Det eller helhet, drömmar eller realism.

Exempel.
Anti- anser att alla som vill komma till Sverige ska välkomnas hit.
Bevekelsegrunderna ovidkommande.
Realisterna anser att vi måste se över våra resurser och vår förmåga att integrera innan vi öppnar gränserna.
Realisterna anser att våra gemensamma resurser ska användas på effektivast möjliga sätt vilket är synonymt med ansvarstagande.

Den här läxan började den svenska regeringen tyvärr lära sej först när verkligheten började svida och det mesta höll på att falla samman.
Då --- panik!

Vår värld hyser tyvärr alldeles för många som har brist på det mesta, även brist på resurser att ta sej över halva jordklotet för att komma till det land som erbjuder mest.
Hemläxan avklarad med beröm godkänd.
Detta "mest" har på senare tid belysts av högt uppsatta personer som anser det moraliskt nedbrytande att först ta hand om de sina på ett solidariskt och värdigt sätt.
De som kommer hit har numera - före de som arbetat in de tillgängliga medlen - rätt till det mesta.
Först och mest.

Dessa personer som sett till att allt ljus faller på dem själva har nog aldrig mött en fattig svensk som lever från den ena dagen till den andra.
Har de ändå träffat någon av alla dessa men inte reagerat så är de inte värda att lyssnas på i några som helst avseenden eller sammanhang.
De har mitt största förakt.

Cecilia, det bär mej emot att kalla dej enkelspårig men jag hittar inget bättre ord.
Lyft blicken och se ut över världen och du kommer inte att ha svårt för att finna människor i verklig nöd som skulle kyssa dina fötter för en brödbit.
Hört talas om Aleppo?

Jämför de som tvingas stanna kvar i Aleppo med de fräscha unga män som vällt in över Sveriges gränser och nu kostas på miljarder.
För dessa miljarder hade Sverige kunnat hjälpa de verkliga offren i en skala som gjort verklig skillnad.

Kolla gärna med UNHCR.
De har både kunskap och erfarenhet.
De vet.

Du nämner liksom i förbigående när du fördjupar dej i Astrid Lindgrens persongalleri att du inte står på förtryckarnas sida, de som använder "rädslan som kontrollmetod".
Jag kan i och för sej föreställa mej att det var många som blev både rädda och kände sej förtryckta när de läste din krönika men vad jag vill framhålla är att det du kallar rädsla inte nödvändigtvis är samma rädsla som en stor del av människorna i Sverige känner.

Vi är rädda för alla diktat och beslut uppifrån som vill kontrollera oss genom att undanhålla för regeringen besvärande fakta.
Vi är rädda för vår regering som mest drivs av simpel feghet.
Vi är rädda för att yttra oss och kanske säga fel saker och bli brännmärkta in på bara kroppen.
Vi är rädda för att inte få den vård som ingår i samhällskontraktet.
Vi är rädda för att andra kommer att tilldelas det vi själva genom arbete tillåtit staten att förvalta.
Vi är rädda för alla lögner från de förtroendevalda som sålt sitt förtroendekapital till högstbjudande.
Vi är rädda för att gå ut när det är mörkt - ja vi är rädda för det mesta.

Allra mest är vi rädda för vilket Sverige vi lämnar över till barn och barnbarn.

Är det sådant du vill ta kål på, Cecilia?
Gör inte det.
Vi behöver inte fler drömmare, vi behöver fler realister.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om Cecilia Hagen, SD, Aleppo, UNHCR, ...

Damen med råttorna

Nej bilden av den här förtjusande Damen med slöjan av Alexander Roslin från 1768 har ingenting med råttor att göra.
Det finns en annan dam som har desto mer med råttor att göra.
Bruna råttor.
Damen med råttorna.

Man brukar ju säga om en person som helhjärtat ägnar sej åt att förnedra andra att det säger mer om den som tisslar och tasslar än om offret.
Likadant här.
Nu förstår vi bättre vilken råttbo Anne Rambergs själ består av.
Det hjälper inte hur hon än polerar på utsidan när det kryllar av ohyra på insidan.

För ett antal år sedan skulle Anne Ramberg inte ens ha övervägt att yttra sej som hon gjorde härom veckan eftersom hon visste på förhand att samhällsmoralen inte skulle tolerera hur grov och missriktad smutskastning som helst.
I dag är det annorlunda.

Ni kommer väl ihåg Aftonbladets kampanj "Vi gillar olika".
Den var inte sann då och är det ännu mindre idag.
Den kampanjen stod för en idé att även den som är olik oss skulle välkomnas in i stugvärmen.
Gott.
Det äventyret sprack snart när man förstod att med "olika" menades bara vissa olika.
Passade man inte in i vad Aftonbladet menade med olika så fick man vackert stå kvar och huttra på förstubron.

Idag kunde Anne Ramberg i stort sett obehindrad kalla stora grupper av medmäniskor för kloakboende brunråttor och fortsätta ha samhällets förtroende och jobbet kvar.
Det hade inte varit möjligt på den tiden då civilkurage var något åtråvärt och då allmän redlighet var grunden för det mesta.

Att ha synpunkter på invandringen av unga starka friska män i krigförande ålder är en olikhet som Aftonbladet inte skulle släppa innanför tröskeln.
Inte heller att tycka att landets fattigaste pensionärer borde slippa ekonomiska bekymmer.
Hemtjänstpersonal som tycker det luktar unket när bordet alltid är tomt då deras behov och arbetsförhållanden kommer på tal får också stanna utanför Aftonbladets värmestuga.

Dessa "olika" är fel olika.

Anne Ramberg hävdade att humanismen i de invandrades namn kräver att pensionärerna får göra avkall på sin välfärd?
Vilken välfärd?
Varför behöver inte jurister göra avkall på sin välfärd?
Det börjar stå klart att om man befinner sej tillräckligt högt upp i effenbenstornet så gäller andra lagar, kanske rent av lagar man själva stiftat.

Hur ska vi då få rätsida på råttdamer och andra?
(Medan jag skrev så har ytterligare en råttdam sällat sej till klanen, kåsören i Expressen Cecilia Hagen).
Kanske är vi ett supervirus på spåren.
Alltför många proklamerar "gillar olika" men inkluderar i detta bara sådana som passerat deras eget nålsöga.
Tolkningsföreträdet är totalt.

För att göra det hela ännu tydligare ska ni få ytterligare några exempel.

Någon som förordar en ansvarsfull invandringspolitik är absolut inte varken gillad eller tillräckligt olik.
Någon som anser att Israel ska behandlas som vilken annan stat som lever under ständiga hot är heller inte tillräckligt olik.
Någon som tycker att nuvarande regering gjort bort sej en gång för mycket och väljer alternativet SD ska nog aldrig drömma om att få ynnesten att bli betraktad som Aftonblads-olik.

Olika betyder alltså inte olika utan Aftonbladets slogan borde vara "vi gillar bara folk som tycker som vi".
Resten är bara bruna råttor som tittar upp från sina tillhåll i rännstenar och kloaker.

Undrar om dessa "ädla" damer som kräver uppoffringar av samhällets svaga möjligen känner att det börjar klia lite varstans och att  mullret från folkdjupen ökar?
Råttorna förvandlas till genuina människor av kött och blod medan de ädlas ytputs vittrar sönder.
Rätt och rättvisa börjar visa vägen och makten och härligheten förs åter igen över till människorna.
Människor som gjort sej förtjänta av massornas förtroende.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om Anne Ramberg, Aftonbladet, pensionärerna, Cecilia Hagen, brunråttor, ...

Helvete eller heder

Den hedervärda organisationen PMW (Palestinian Media Watch) fann den här bilden i Abbas officiella TV.
Vad den visar - ja ni ser ju själva - är en livrädd Peres på väg att förpassas ner till helvetet.

Samtidigt tänker samme Abbas hedra Peres på hans begravning i morgon.

Om Peres kan man tycka vad man vill och man kan till och med ha åsikter om var han hamnat efter sin död men håll med om att det blir lite kluvet när man ska försöka förstå Abbas och hans palestiniers hållning när det verkligen gäller.

Ordet koordination, finns inte det på arabiska?



Läs även andra bloggares åsikter om Peres, PMW, Abbas, ...

Syrien i en del människors hjärtan

Mänskligheten lider med den del av mänskligheten som dagligen drabbas av ett elände utan slut.
Har någon undgått att ha hört talas om Aleppo i Syrien?
Bara som ett exempel.
Man blir ilsken, stum, gråtfärdig och förundrad.
Förundrad över att ingen - INGEN - klarar av att komma till de drabbades hjälp och räddning.

Jag tror säkert det finns enstaka småskaliga initiativ som fungerar men det är ju och förblir en droppe i havet.
Det handlar som ni säkert vet om en ovilja att smutsa ner sina händer.
Bland annat.

Det handlar nu mer om att få stopp på rysligheterna och hjälpa de drabbade än om vilken muslimsk sekt som bör tilldelas det eller det landområdet.

Är det då stört omöjligt att få slut på stridigheterna?
Det finns ju en ansenlig arsenal att tillgå men kvantiteten måste ju stå i någon slags relation till vad som krävs.
Här inberäknar jag både förhandlingsarsenal, morots-och piskaarsenal och även krigsvapenarsenal som ställs till förfogande i den storleksordning som krävs.
Inte minsta möjliga insatser för att tillgodose vissa grupper och inte reta upp andra.
Det kommer alltid att finnas grupperingar som tycker illa om det ena eller andra tillvägagångssättet men detta får i det här fallet stå tillbaka för att slutligen få ett slut på kollektivmördandet i Syrien.

Dessutom kommer kvalificerade ledare att behöva headhuntas eftersom de idag nogsamt lyser med sin frånvaro.

Förhandlingar är naturligtvis det mest humana men blir inte grundproblemet löst så kommer meningsskiljaktligheterna att blomma upp igen förr eller senare.
Att tillåta den ena sidan eller den andra att vinna garanterar däremot en nystart för både vinnare och förlorare såvida man inte tillåter prestigen att ta över.

År 2006 utkämpade Israel ett flera veckor långt krig med Hizballah i Libanon där ingen egentligen tilläts vinna.
FN bröt in och på sluttampen gick Israels utrikesminister Tsippi Livni med på ett avtal som aldrig gick att upprätthålla eller kontrollera.
Men det stationerades ju FN-observatörer i området...
Well, vad kan FN-observatörer göra när Hizballah nattetid tar emot den ena vapenlasten efter den andra från Iran?
De kan så klart observera... men säger de något eller kräver åtgärder så säger ju Libanon bara upp avtalet med FN och observatörerna får åka hem till fru och barn.

Idag är Hizballah starkare och flera gånger bättre utrustade än någonsin och hela Israel ligger inom räckhåll för deras raketer och de är många...
Alla vet att det bara är en tidsfråga innan de bestämmer sej för att använda dem.

Detta är ett exempel på en av FN framförhandlad vapenvila.
De vill bara få ett slut på yttringarna av "missnöjet", inte gå till botten och reda ut "missnöjet".
FN's inkompetens och handlingsförlamning har väl aldrig varit så tydlig som när Syrien kommer på tal.
FN - lev upp till föresatserna och förväntningarna som en gång var orsaken till att du skapades.

Varför har alla konferenser och möten mellan parterna i Syrien spruckit?
Jo för man var bara ute efter att hantera symptomen.
Ingen var beredd att låta starkaste sidan vinna för att sedan börja på nytt med nya ideer och ny entusiasm.
Nu bara fortsätter det makabra spelet med människoliv med en halvhjärtad och lite skumraskig inblandning av diverse stormakter.
Man anar ett "leadingfrombehind" syndrom.
Upplagt för en fortsättning utan slut.

Utsvultna småbarn med armar och ben i gips (i bästa fall) - vem bryr sej om dem när den egna prestigen står på spel?
På ren skånska kallar jag både hög som låg som deltar i detta för ynkryggar.
Ni är inte värda det förtroende ni fått.
Ni har makt att göra slut på vad som försiggår i Syrien men uppenbarligen är priset inte acceptabelt.
Priset får andra nu betala - den icke krigförande civilbefolkningen som dagligen brutalt både decimeras och vandaliseras.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om Syrien, Israel, FN, Hizballah, ...

Vägra veta

Alla ni världen runt som tar från andra för att ge till palestinierna - vet ni till vilka ni ger era pengar?
Vill ni veta till vilka ni ger era pengar?
Jag är inte övertygad om det.

I verklighetens namn så är det väl mest andras pengar ni ger bort och när slösaren inte själv behöver betala varken svinn eller felkalkyler så kan ju en massa vanligtvis viktiga saker kvitta.
Som varför just de gjort sej förtjänta av dessa slantar och naturligtvis vad de används till.
Bättre att inte veta för då sover man bättre på nätterna.
Att ständigt kapa hörnen på samvetet tär på nattsömnen.

Nåväl - vad är det som gör att Margot och andra ger och ger och ger ändå mer till palestinierna?
Varför ger de inte dessa summor till kurderna som är de enda som inte drar sej för att smutsa ner fingrarna i kampen mot vansinnesislamismen i Syrien/Irak?
Varför ger de inte pengarna till hemtjänsten?

Nej pengarna som snöper de svenska pensionärerna flödar i stället ner i palestiniernas svarta hål.
Varför ber ingen att palestinierna visar upp några reella resultat av dessa pengamiljarder de av någon anledning anser sej ha rätt till?

Margot säger att pengarna bl.a. ska gå till statsbyggande vilket i det här sammanhanget är samma som att de går till etnisk rensning.
Etnisk rensning är som ni vet ett fult ord men när palestinierna berättar hur de tänker sej en eventuell framtida stat så framhåller de gång på gång att de inte kommer att tillåta en enda person av judisk börd att bo där och ingeting med judisk anknytning ska få finnas kvar.
Det lär bli en repris på hur det gick till när israelerna lämnade Gaza och Hamas bildade sitt rike.
Synagogor brändes och faciliteter som skulle ha kunnat ge många sitt levebröd jämnades med marken eftersom de tidigare tillhört judar.
Tala om beröringsskräck.

Åter till pengarna.
Margot ger alltså pengar, otroliga mängder pengar, till palestiniernas statsbyggande som har som en av sina mest upprepade kännetecken att den ska vara rensad på judar.
Margot stöder alltså etnisk rensning.
Man skulle till och med kunna säga att hon uppmuntrar till etnisk rensning eftersom palestinierna genom det allt större inflödet av finansiella medel upplever att de är på rätt väg.
Ut med judarna och in med pengarna.
Andras pengar.

Frågan som fortfarande bränner är alltså varför det fortsätter så här trots att information om sakernas tillstånd är väldigt lättillgänglig.
Mitt svar är - feghet.

Margot och kompani är så vansinnigt rädda för att inte betraktas som världsmästare i tolerans och numera är bästa sättet att visa att man är tillräckligt tolerant att lägga sej platt för palestinierna.
Vad var det regeringen kallade sej själv - en humanitär stormakt...
Att vara human mot människor utanför Sveriges gränser är uppenbarligen den enda humanitet som räknas.
Att vara human mot Greta, 88 år, tillhör inte den nyfascionabla hummaniteten.

De är alltså rädda för att inte betraktas som tillräckligt toleranta och humana och då följer också att kritik av palestinierna inte får förekomma.
De kan svinga sina blankpolerade knivblad och dränka dem i judiskt blod utan att riskera tillstymmelse av kritik.
Inte så länge Margot får bestämma.

En viktig komponent i toleranspaketet är att den effektivaste vägen att komma åt Israel går via palestinierna.
Kanske är det tvärt om, att de gullar med palestinierna och ger dem proxy-status just för att komma åt Israel?
Det är nu inte bara Margot som kommit på detta utan samma vals dras av storheter som både EU och FN.
Tur att vi lärt oss att majoriteten långt ifrån alltid har rätt.

Ingen bryr sej egentligen om palestinierna utan orsaken till att massorna kurtiserar dem är att de funnit att snabbaste autostradan till Israels ödeläggelse går genom just palestinierna.
Varför det är så får vi ta en annan gång.
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Margot Wallström, monetära bidrag, palestinierna, pensionärerna, tolerans, ...

Om att förändra världen

Varför säger alla (i alla fall några stycken) att jag ska börja blogga igen?
Tycker de att vad jag skriver är något de inte kan leva utan eller är jag bara bäst?
Klart jag är bäst men inte på att blogga och absolut inte bäst på att förändra världen.
Det finns andra som är mycket bättre på det men när jag tänker efter så är de inte så specielt bra de heller.
Speciellt urbota dåliga är de som liksom har det som jobb - att förändra världen.

Kan det vara så att de missat sitt uppdrag (att förändra världen alltså) och tolkat det hela som att förändringen själv är det viktigaste - inte i vilken riktning förändringen går.
Vi ser dagliga exempel på människor, de där stora människorna vi små förväntas se upp till, som förändrar världen i en allt mer hisnande kräftgång.

Just där tar sveket över.
När folkbildarna, som vet men inte vågar, förhärligar kräftgången genom att fläta in valium och bomull i sina texter avsedda för det stora folkhavet.

Det är ganska roligt det där med SD.
Hur övertidstimmarna blivit fler och fler när folkbildarna sliter sitt hår för att skapa ny vinklingar på SD's rysligheter.
Detta i samma takt som SD växer.
Bara för att man är folkbildare behöver man väl inte helt ha förlorat känslan för orsak och verkan?

Samma med fenomenet Trump.
I samma takt som de ädla går efter honom ökar hans försprång framför Clinton.

Fattar de då inte att det är en taktik som inte håller och varför håller den då inte?
Jo för att folk i gemen inte är så dumma som vissa önskar att de vore.

I USA är det nog naturligare för folk att reagera sunt men i Sverige tar det längre tid.
Här har stora delar av befolkningen växt upp i tron att pappa staten vet bäst och det bästa lilla du kan göra är att snällt buga och tacka.
Sluta tänka.
Detta fungerade hjälpligt för några decennier sedan men nu har bubblan både spruckit och möglat.
Nu - av naturliga skäl - är de svenskar som fortfarande orkar reagera trötta på att inte tänka.
Svenskarna har börjat tänka alldeles själva vilket så klart starkt måste motarbetas, smutskastas och förnedras.
Detta har så klart inte hjälpt och fenometen SD har skapats.

Hur var det nu då med SD's smutsiga rötter?
Jag säger bara - den som är utan synd kastar första stenen.
Vänster och havvänster - tag er i akt.

Nu har det blivit urakut att förändra världen, sparka ut dimridåerna och rensa luflagren men vem ska göra det?
Du?
Jag?

Förmodligen alla vi tillsammans som är trötta på att tvätta kejsarens obefintliga kläder igen och igen och föredrar overall och arbetskläder framför sfärisk chiffon.
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om Folkbildare, Trump, Clinton, USA, SD, ...