Mänskligheten lider med den del av mänskligheten som dagligen drabbas av ett elände utan slut.
Har någon undgått att ha hört talas om Aleppo i Syrien?
Bara som ett exempel.
Man blir ilsken, stum, gråtfärdig och förundrad.
Förundrad över att ingen - INGEN - klarar av att komma till de drabbades hjälp och räddning.
Jag tror säkert det finns enstaka småskaliga initiativ som fungerar men det är ju och förblir en droppe i havet.
Det handlar som ni säkert vet om en ovilja att smutsa ner sina händer.
Bland annat.
Det handlar nu mer om att få stopp på rysligheterna och hjälpa de drabbade än om vilken muslimsk sekt som bör tilldelas det eller det landområdet.
Är det då stört omöjligt att få slut på stridigheterna?
Det finns ju en ansenlig arsenal att tillgå men kvantiteten måste ju stå i någon slags relation till vad som krävs.
Här inberäknar jag både förhandlingsarsenal, morots-och piskaarsenal och även krigsvapenarsenal som ställs till förfogande i den storleksordning som krävs.
Inte minsta möjliga insatser för att tillgodose vissa grupper och inte reta upp andra.
Det kommer alltid att finnas grupperingar som tycker illa om det ena eller andra tillvägagångssättet men detta får i det här fallet stå tillbaka för att slutligen få ett slut på kollektivmördandet i Syrien.
Dessutom kommer kvalificerade ledare att behöva headhuntas eftersom de idag nogsamt lyser med sin frånvaro.
Förhandlingar är naturligtvis det mest humana men blir inte grundproblemet löst så kommer meningsskiljaktligheterna att blomma upp igen förr eller senare.
Att tillåta den ena sidan eller den andra att vinna garanterar däremot en nystart för både vinnare och förlorare såvida man inte tillåter prestigen att ta över.
År 2006 utkämpade Israel ett flera veckor långt krig med Hizballah i Libanon där ingen egentligen tilläts vinna.
FN bröt in och på sluttampen gick Israels utrikesminister Tsippi Livni med på ett avtal som aldrig gick att upprätthålla eller kontrollera.
Men det stationerades ju FN-observatörer i området...
Well, vad kan FN-observatörer göra när Hizballah nattetid tar emot den ena vapenlasten efter den andra från Iran?
De kan så klart observera... men säger de något eller kräver åtgärder så säger ju Libanon bara upp avtalet med FN och observatörerna får åka hem till fru och barn.
Idag är Hizballah starkare och flera gånger bättre utrustade än någonsin och hela Israel ligger inom räckhåll för deras raketer och de är många...
Alla vet att det bara är en tidsfråga innan de bestämmer sej för att använda dem.
Detta är ett exempel på en av FN framförhandlad vapenvila.
De vill bara få ett slut på yttringarna av "missnöjet", inte gå till botten och reda ut "missnöjet".
FN's inkompetens och handlingsförlamning har väl aldrig varit så tydlig som när Syrien kommer på tal.
FN - lev upp till föresatserna och förväntningarna som en gång var orsaken till att du skapades.
Varför har alla konferenser och möten mellan parterna i Syrien spruckit?
Jo för man var bara ute efter att hantera symptomen.
Ingen var beredd att låta starkaste sidan vinna för att sedan börja på nytt med nya ideer och ny entusiasm.
Nu bara fortsätter det makabra spelet med människoliv med en halvhjärtad och lite skumraskig inblandning av diverse stormakter.
Man anar ett "leadingfrombehind" syndrom.
Upplagt för en fortsättning utan slut.
Utsvultna småbarn med armar och ben i gips (i bästa fall) - vem bryr sej om dem när den egna prestigen står på spel?
På ren skånska kallar jag både hög som låg som deltar i detta för ynkryggar.
Ni är inte värda det förtroende ni fått.
Ni har makt att göra slut på vad som försiggår i Syrien men uppenbarligen är priset inte acceptabelt.
Priset får andra nu betala - den icke krigförande civilbefolkningen som dagligen brutalt både decimeras och vandaliseras.
Vi hörs.
Läs även andra bloggares åsikter om Syrien, Israel, FN, Hizballah, ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar