Obama "kom ut"

 Foto  Bertil Adania.

Kommentar till bilden.
Allt som sker i det fördolda är inte lika trivsamt som det som döljs i gräset på fotot av Bertil Adania.



Detta är inte politik.
Detta är hämnd.
Hat och hämnd.

Frågan är om ledaren för världens mäktigaste nation bör ägna sej åt sådant?
Jag kan till och med sträcka mej så långt som att det är bättre med golf än att lägga kraft på att spotta och fräsa mot misshagliga individer, folk och länder.

Obama - inte USA - lade ned sin röst i FNs säkerhetsråd till förmån för destruktiva krafter.
Dessutom kan inte Obama komma över att han själv tvingas bort från sitt jobb medan Netanyahu fortfarande sitter kvar.

På ett sätt har Obama varit väldigt konsekvent i sina ageranden, han har dessutom varit väldigt bra på att svepa in sina motiv i slöjor av retorik.
Det sägs att Obama ringde upp Abbas på dag ett av sin presidentperiod och lovade att fixa allt han ville ha fixat.
Om du vill se facit av Obamas presidentperioder så ser du det tydligast i Mellanöstern.
Efter att Obama varit och petat både här och där så finns det inget land som fått det bättre medan de flesta länder fått det katastrofalt sämre.

I dag med mindre än en månad kvar på jobbet uppfyllde Obama sitt löfte till Abbas.

Det är ju ett välkänt faktum att Netanyahu inte alla gånger spelat efter Obamas pipa men när han gått sin egen väg så har det varit när han haft kniven mot strupen.
Ren självbevarelsedrift.
Nu vet vi att Obama aldrig kommit över detta.

Just för att de flesta amerikanare har sunda instinkter så är jag förvånad över att de låtit Obama hållas - helt frånsett hans ageranden mot Israel.
Han har fått större delar av världen att skratta åt den amerikanska ledningen och av den respekt de tidigare åtnjöt finns idag bara fragment kvar.

Nu under Obamas sista veckor har alla fördämningar brustit.
Han sätter så många krokben han kan för Trump, friger fångar på löpande band, styr och ställer med oljeborrning till havs och tillsätter tvivelaktigt folk i viktiga positioner som Trump kommer att ha problem med att eliminera.

Sist men inte minst har han gett tillbaka mot Netanyahu och Israel.
Brave boy.
Det han inte lyckades åstadkomma med hjälp av argument och resonemang har han nu fått igenom med maktutövning.
Jovisst - makt korrumperar, hos vissa individer mer än hos andra.
Förmodligen sover Obama bättre i natt än på länge för hämnden är som bekant ljuv.

Den här säkerhetsrådsresolutionen kan bli knepig för Israel att hantera men jag är inte orolig eftersom israelerna är kända för att vara uppfinningsrika och kommer säkert att klura ut något som kompenserar de fega orden.

Obama kom alltså ut i går.
Han kom ut som en fullfjädrad judehatare och Israelhatare.
Good for him.
Inte för att vi inte var medvetna om detta faktum tidigare men nu ligger korten på bordet och vi vet vad vi har att rätta oss efter.

En sak är dock säker, den kippande så kallade fredsprocessen har fått ännu större andningssvårigheter.
Hur kan någon vettig människa tro att Israel skulle bli på bättre humör efter att ha blivit stampat på och vilja göra (ännu fler...) eftergifter till palestinierna?
Det fattar väl varje normalt funtad människa att så inte är fallet.

Vad återstår då?
Tvång och ännu mera tvång.
Tvång som gäller bara ena parten - Israel.

Kommer då tvång att föra något lyckosamt med sej?
Gissa tre gånger.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om Obama, FN, säkerhetsrådet, Netanyahu, Israel, Trump, ...

Rönnbären är surare än vanligt

Kan man annat än förundras över USA i dessa dagar?
Är det bara småungar som bebor landet?
Småungar som aldrig tidigare fått ett nej.

Före valet var det något ljushuvud som utmanade Trump och ville han skulle lova att respektera valresultatet hur det än blev.
Trump undvek elegant ett ställningstagande och så var drevet igång.

Hur vågar han störa en fridsam övergångsperiod mellan den gamla och den nya regeringen?
Hur vågar han utmana en mångårig tradition?
Hur vågar han göra vad han själv anser vara bäst och inte bara vad andra säger till honom att göra?

Valet hade sin gång, segertal hölls och en ny dag bröt in.

Det tog några timmar att organisera sej och att få igång den cetrala plakattillverkningen men sedan var det full fart.
CNN var på plats och livet lekte.
Provokationerna blev grövre och alltmer våldsamma för de visste att CNN ville se blod.
Natt eller natt var uppviglarna på plats och visst kan man offra lite nattsömn bara lönen är bra.

Åter till tiden före valet.
Då blev Trump både reellt och virtuellt jagad för att han möjligen inte var beredd att acceptera valresultatet innan han förvissat sej om att allt gått rätt till.
Nu efter valet så har demokraterna brutit alla fördämningar när de inte bara förbannar valresultatet utan också tar lagen i egna händer.
Gråt och tandagnisslan förstärks av knytnävar och hot.
Allt i en salig "demokratisk" röra.

Jomenvisst - rönnbären är verkligen sura.

Fråga.
Var det någon som före valdagen hörde eller läste något om att det urgamla systemet med elektorer borde skrotas?

Inte ett ord.

Efter valet när demokraterna famlade efter första bästa syndabock så kom de ihåg elektorssystemet.
Där har vi boven.
Kör hårt.

Förstår de inte att de hade varit betydligt trovärdigare om de iscensatt den diskussionen före valet?
Alla andra förstår det i alla fall.
Nu handlar det bara om rönnbär.

Elektorssystemet är något som författarna till konstitutionen utarbetade för att även glesbygden skulle få information och möjlighet att påverka.
Lite omständigt kanske men systemet har visat sin bärkraft genom att ha överlevt alla val under alla år.

Låt oss säga att (vilket inte går att genomföra) demokraterna i morgon får igenom att endast en man - en röst ska avgöra vem som blir president.
Då skulle förmodligen Clinton vinna såvida man inte på allvar börjar kontrollera de miljontals valdeltagare som misstänks för olika typer av valfusk.
Långt ifrån alla stater kräver fotolegitimation.

Nu skyndar vi fram till nästa val om 4 år och då antar vi att - hör och häpna -  republikanerna får flest enskilda röster.
Hur ska ni då ha det kära demokrater?
Ska ni då återinföra elektorssystemet?

Jag bara frågar.

Någon skrev att demokraterna har inte varit så här sura sedan republikanerna tog ifrån dem deras slavar.
Det var länge sedan, 6 december 1865 för att vara exakt, då Georgia som sista stat ratifierade det trettonde tillägget i konstitutionen.

Nu är det dags igen.
Demokraterna varken upprätthåller en lugn övergångsperiod som de krävde av rebublikanerna eller visar respekt för kittet som håller staterna samman.
Åtminstone inte efter valet...

Räven vill komma in här på slutet och berätta att han tycker att rönnbären är ovanligt sura just nu.
Vad månne detta nu beror på?
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om USA, Trump, Clinton, demokrater, republikaner, elektorssystemet, ...

Svårt för att fatta

Foto Bertil Adania

Ibland undrar jag om jag inte är klokare än alla politiker tillsammans...
Jag tycker inte alls det är konstigt att Trump vann valet, politikerna själva hade ju iscensatt utgången.
Trump hade bara att följa en lättavläst snitslad bana.

Lyssnar ledarna i USA mer på Wall Street och Saudiarabien än på 'Gerry Gruvarbetare' så blir ju Wall Street och de saudiska prinsarna nöjda medan 'Gerry Gruvarbetare' blir allt mer förtvivlad.
Vissa dagar ordentligt arg.
När han orkar.

Fortfarande fattar politikerna ingenting.

Liknande fenomen ser vi också i Sverige.
När människor upplever att de folkvalda (sug på det ordet) inte tar hand om de svaga i samhället som utlovat var så blir de aningens irriterade.
Att Svea på hemmet inte längre får sin dagliga promenad och att MS-sjuke Erik får mindre assistanstimmar är ett kritiskt tecken på att samhället inte längre tar hand om sina svagaste.
Sundheten och livskraften i ett samhälle regleras bland annat av hur det uppfyller de mest utsattas behov men när detta engagemang fallerar brister en av de viktigaste basbjälkarna samhällsbyggandet.

Fortfarande fattar politikerna ingenting.

Varje gång svensk media publicerar en hatartikel om SD så rusar väljarsympatierna i höjden.
Varje gång.
Rutin.

Fortfarande fattar politikerna ingenting.

Missnöje, besvikelse och uteblivna förväntningar är också politik och folk är både missnöjda, besvikna och utan förväntningar.
Jag talar inte om etablissemanget som nogsamt sett till att få sitt på det torra utan om de som under decennier blivit upplärda hur de ska känna, tänka och bete sej.

När baklänges kullerbyttorna blivit tillräckligt många så harklar sej 'Gerry Gruvarbetare' i USA, sträcker på ryggen och börjar se sej om efter någon som talar hans språk.
Folk är utblottade och skäms för sin situation och behöver någon som är villig att föra deras talan.
Man är trött på att aldrig få vara med och fatta beslut och ännu tröttare på att vara de som tvingas bära konsekvenserna.

Fortfarande fattar politikerna ingenting.

Ungefär vid den tidpunkten dök Trump upp/ned från sina skyskrapor och 'Gerry Gruvarbetare' och hans kompisar upptäckte att de förstod vad han pratade om.
Bara det.
De var gråtfärdiga över att det verkligen fanns någon som med kraft bakom orden ville göra något åt deras situation.

Vad är det då som politikerna inte fattar?

Det kan kort sammanfattas med att folk i gemen inte är dumma.
Varför de som fortfarande inte fattar eller förstår sammanhangen är de mest högljudda kan jag dock inte förklara.
Kanske försöker de överbevisa sej själva?

Jag har naturligtvis ingen aning om huruvida Trump kommer att bli en bra president men jag vet att han idag är ett svar på massornas behov och massorna är det viktigaste i ett samhälle.
Det är vi.
Börjar Trump dessutom leva upp till förväntningarna så kommer han att bli buren av folkhavet och någonstans där kanske ljuset börjar gå upp för dessa vanligtvis så erbarmligt trögfattade.
Vi hörs.


Läs även andra bloggares åsikter om Trump, USA, ...

Om att förändra världen

Varför säger alla (i alla fall några stycken) att jag ska börja blogga igen?
Tycker de att vad jag skriver är något de inte kan leva utan eller är jag bara bäst?
Klart jag är bäst men inte på att blogga och absolut inte bäst på att förändra världen.
Det finns andra som är mycket bättre på det men när jag tänker efter så är de inte så specielt bra de heller.
Speciellt urbota dåliga är de som liksom har det som jobb - att förändra världen.

Kan det vara så att de missat sitt uppdrag (att förändra världen alltså) och tolkat det hela som att förändringen själv är det viktigaste - inte i vilken riktning förändringen går.
Vi ser dagliga exempel på människor, de där stora människorna vi små förväntas se upp till, som förändrar världen i en allt mer hisnande kräftgång.

Just där tar sveket över.
När folkbildarna, som vet men inte vågar, förhärligar kräftgången genom att fläta in valium och bomull i sina texter avsedda för det stora folkhavet.

Det är ganska roligt det där med SD.
Hur övertidstimmarna blivit fler och fler när folkbildarna sliter sitt hår för att skapa ny vinklingar på SD's rysligheter.
Detta i samma takt som SD växer.
Bara för att man är folkbildare behöver man väl inte helt ha förlorat känslan för orsak och verkan?

Samma med fenomenet Trump.
I samma takt som de ädla går efter honom ökar hans försprång framför Clinton.

Fattar de då inte att det är en taktik som inte håller och varför håller den då inte?
Jo för att folk i gemen inte är så dumma som vissa önskar att de vore.

I USA är det nog naturligare för folk att reagera sunt men i Sverige tar det längre tid.
Här har stora delar av befolkningen växt upp i tron att pappa staten vet bäst och det bästa lilla du kan göra är att snällt buga och tacka.
Sluta tänka.
Detta fungerade hjälpligt för några decennier sedan men nu har bubblan både spruckit och möglat.
Nu - av naturliga skäl - är de svenskar som fortfarande orkar reagera trötta på att inte tänka.
Svenskarna har börjat tänka alldeles själva vilket så klart starkt måste motarbetas, smutskastas och förnedras.
Detta har så klart inte hjälpt och fenometen SD har skapats.

Hur var det nu då med SD's smutsiga rötter?
Jag säger bara - den som är utan synd kastar första stenen.
Vänster och havvänster - tag er i akt.

Nu har det blivit urakut att förändra världen, sparka ut dimridåerna och rensa luflagren men vem ska göra det?
Du?
Jag?

Förmodligen alla vi tillsammans som är trötta på att tvätta kejsarens obefintliga kläder igen och igen och föredrar overall och arbetskläder framför sfärisk chiffon.
Vi hörs.

Läs även andra bloggares åsikter om Folkbildare, Trump, Clinton, USA, SD, ...