Olmert, den skållade råttan

Jag fick en video i går och allt sedan jag avnjöt den, har jag levt i dess mycket täta atmosfär.
Jag försökte sätta den här på bloggen men för det behövdes en teknisk överkurs så jag får nöja mej med att skriva in adressen.
http://www.youtube.com/watch?v=qVM6x4BechI

Annars hade jag tänkt berätta om vad som händer i landet...

Det händer en massa saker, allt på en enda gång, men det är en masskonstruktion utan strategi.
Vi har en premiärminister som inte förstår att hans dagar på jobbet är räknade utan beter sej som en skållad råtta. Han anar att han hamnat i en olycklig knipa och vill genom att dribbla mellan olika aktiviteter ge folk känslan av att han är oumbärlig.

Han startade förhandlingar med Abbas och låtsas som om allt är under kontroll.
Han håller indirekta förhandlingar med Hamas som gör allt de kan för att dölja sina nöjda leenden.
Han har börjat ge vinkar till Syrien om sin goda vilja och möjligheten till kompromisser. Att han är nästan ensam om detta i landet bekymrar honom inte.

Olmert har själv gett sej epitetet "en icke populär premiärminister" och sedan han sa det har situationen enbart förvärrats. Han startar olika aktiviteter som kan få ödesdigra konsekvenser för landet, trots att han inte har folkets förtroende.
Själv är jag livrädd för att han i sin desperation ska ta några drastiska beslut som sedan visar sej oåterkalleliga. Hans omdöme är långt ifrån föredömligt och han har definitivt inga kvalifikationer för beslutsfattande.

Hans premiärministerperiod är kantad av urusla beslut beroende på just detta bristande omdöme.
Att han gjorde Peretz till försvarsminister var en groda av första graden. När han dessutom, mitt under krigets hetta, inte insåg att han borde ha gjort sej av med honom så fort som möjligt, blev det ytterligare ett tungt ett bevis på hans inkompetens.
Krigsförloppet var en annan oförlåtlig omdömesmiss. Han insåg inte sina begränsningar utan gick på i ullstrumporna och gjorde den ena felkalkylen efter den andra.
Resultat - död och förtvivlan.
Winogradkomissionen, hans egen skapelse, var tänkt att rensa luften, men eftersom Olmert var deras andliga pappa blev slutklämmen ganska medioker.

Kommer någon ihåg - det är faktiskt inte så länge sedan - när Olmert förbjöd några som helst israeliska försvarsaktioner som svar på de ideliga beskjutningarna och provokationerna från Gaza. Han trodde länge att han funnit den ultimata strategin mot Hamas, men när de började skratta åt och förlöjliga hans beteende lät han ibland armén rycka ut. Lite lagom, sisådär.
Feltänkandet visade sej vara ödesdigert för efter den perioden förlorade Hamas all respekt för Israel.

I de nuvarande Egyptenledda förhandlingarna med Hamas (tala om att ge dem legitimitet) om krigföring på sparlåga, var ett israeliskt krav att frigivningen av Gilad Shalit skulle vara en förutsättning för hela paketet.
Hamas gillade inte tanken och strax gav Olmert hela idén på båten.
Han är nu så rädd för Hamas att han gör precis vad de vill. Det enda goda med det är att ingen israel med förståndet i behåll önskar sej ett storkrig i Gaza under Olmerts befäl.
Tala om mardröm...

Saker och ting händer som vanligt i en rasande fart men i dessa dagar står dessutom Olmert med blåslampan. Han hoppas att om alla springer om varandra så är det ingen som i den allmänna röran har tid att avsätta honom, den allra mest skållade av alla råttor.
Det kan i och för sej göra detsamma, för snart nog kommer han att avsätta sej själv.
Måttet håller snabbt på att bli rågat.