Ringar på vattnet, ja...
Jag önskar ofta att det politiska spektaklet kunde uppföra sej mera enligt naturens lagar, men det är uppenbarligen en alltför häftig önskan.
Palestiniernas lille Erekat har bett USA att sparka Israel extra hårt så de lägger sej platt i stället för att göra sin plikt - att försvara sina medborgare mot oprovocerat våld.
Det onaturliga i sammanhanget är att Erekat inte säger direkt till de skjutglada killarna i Hamas och Jihad och allt vad de nu heter, att "om ni vill leva i lugn och ro så får ni banne mej sluta upp med era barnsligheter och sluta skjuta iväg erat järnskrot in över israeliska byar och kibbutser."
Varför går inte Erekat direkt till källan för eländet?
Jag vet faktiskt inte.
Min man skulle förmodligen kalla beteendet för "orientalia".
Kan en arab aldrig erkänna för en icke arab att araben kan ha fel?
Är det så otroligt synd om folket i Gaza att man inte kan "lägga sten på bördan" genom att kräva någon sorts förändring av deras beteende?
Inser han det hopplösa i att försöka tala förstånd med dem?
Tror han inte USA känner till vilka som är roten till det onda i våra trakter?
Med mera...
Dessa låtsaslekar gör inte det politiska spektaklet enklare att förstå och resultaten uteblir också som regel.
Trots att Erekat lägger pannan i djupa veck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar