Omöjligt pussel

Har ni hört talas om fredsförhandlingarna mellan israelerna och palestinierna?

Trodde ni ja.

Fel, fel, fel.

Vad det handlar om är fredsförhandlingar mellan israelerna och arabvärlden genom The Arab League.

Alltså israelerna mot arabligan.

"Arabligan" låter lite skumt på svenska men inte lika roligt som "Jönssonligan".

Övriga likheter dem emellan har jag ingen klar uppfattning om.

Nåväl, israelerna och palestinierna håller på med något som vissa envisas med att kalla förhandlingar men så snart det börjar brännas, när Kerry kräver ett ja eller ett nej, då rusar Abbas till något arabiskt grannland för att söka råd och tröst av arabligans representanter.

För det allra mesta kommer han hem med ett nej på fickan.

Jag antar att Kerry känner till detta men det är naturligtvis bekvämast att låtsas som om det regnar.

Han låter för gammal vänskaps skull Abbas spela första fiolen, ta fram basrösten och berätta för världen om allt han aldrig i livet tänker gå med på.

På de här länkarna (1, 2,) finns lite fakta hämtade från palestiniernas godispåse, en lag godkänd av Abbas 2008.

Här ett utdrag:

Paragraph 2 - The right of return of the Palestinian refugees to their homes and their property and their receipt of compensation for their suffering is a basic, holy right and is not subject to buying and selling, and is not subject to personal judgment (to make major changes), interpretation, or referendum.

Paragraph 3 - The right of return is a natural right that is personal, collective, civilian, and political, that is transferred from father to son and is not cancelled over time or through signing of any agreement, and it cannot be cancelled or given up for any reason.

Paragraph 5 - It is forbidden to settle the Palestinian refugees or remove them (from their current places) as an alternative to the right of return.

Paragraph 6 - Anyone who acts in contradiction to this law will be considered as one who committed serious criminal treason, and will be subject to every criminal and civil punishment that this crime deserves.

Vad det i stort handlar om är att om Abbas ger efter på en enda punkt så är han själv, i egen hög person, föremål för högförräderi/landsförräderi och straffet skulle bli därefter.

Han har själv bakbundit sina händer i syfte att......???

Så vad förhandlar man om och varför?

Det är klart och tydligt utsagt från palestiniernas sida att de aldrig tänker ägna sej åt kompromisser men eftersom förhandlingar till sin natur innebär ett köpslående så är ju förutsättningarna helt galna.

Varför håller man då på att trampa vatten på det här sättet?

Förmodligen för att man hoppas att israelerna efter en blandning av påtryckningar, utpressning och hot - de av ren utmattning ska lägga sej platt och säga "ta vad ni vill ha så tar vi resten".

Så gick det till på både Baraks och Olmerts tid men inte på Netanyahus – inte än i varje fall.

Försök att se framför er den stora, den ofantligt stora muslimska och arabiska världen som ligger i någon sorts förhandlingar med det pyttelilla Israel.
Denna ynkliga landremsa som på grund av just dessa giganter aldrig förunnats en enda dag av fred.

Som grädde på moset är det denna ynkliga landremsa, detta till ytan så obetydliga Israel, som enligt en irrationell internationell idé ska betala hela notan.

Tycker ni det skevar någonstans?

Det tycker jag också.


Läs även andra bloggares åsikter om fredsförhandlingar, israeler, palestinier, The Arab League, Kerry, Abbas, Netanyahu, ...

Kerry vet

Kerry tänkte hota och skrämmas, vilket han också gjorde, men han sade faktiskt någonting annat också.

I en TV-intervju för någon vecka sedan fick han frågan vad han förutspår kommer att hända om samtalen mellan israeler och palestinier går åt skogen.

Kerry svarade bl.a. så här:

"Failure of the talks will increase Israel's isolation in the world. The alternative to getting back to the talks is a potential of chaos. I mean, does the Israelis want a third intifada? I believe that if we do not find a way to find peace, there will be an increasing isolation of Israel."

Detta blev vederbörligen uppmärksammat eftersom vad han sade var en exakt upprepning av de vanligaste palestinska hoten mot Israel.

Ord för ord.

Ett uttalande av någon som valt sida.

Vad jag hörde i Kerrys svar var dock en klar och integrerad insikt om vilka israelerna har att göra med.

Observera att Kerry inte hotade palestinierna med våldsamma uppror från israelernas sida för han vet att detta inte är någonting israelerna sysslar med.

Våld och hot om våld är en palestinsk specialare.

Kerry hotade heller inte palestinierna med ökande isolering eftersom han vet att världssamfundet aldrig skulle acceptera något sådant.

Israel hotade han dock glatt med allt allvarligare isolering av samma orsak, men omvänt, att världssamfundet med villiga händer skulle hjälpas åt att dra åt snaran.  

Nu hjälper det ju ingen att Kerry vet vad palestinierna är kapabla till eftersom han absolut inte får säga någonting i den riktningen.

Inte när vi vanliga dödliga hör på i alla fall.

Han vill bara, så snart möjligt, få israeler och palestinier att skriva på ett fredsfördrag - vad som står i fördraget är inte så viktigt.

Detta är samma taktik som Obama använde sej av i överenskommelsen med Iran.

Obama fick sin signatur och sedan var han nöjd.

Två ballonger singlar sakta mot skyn, på den ena står det Iran och på den andra står det PA. 

Båda ballongerna är lika tomma och kan brista när som helst men vad gör det, Obama och Kerry har fått sina signaturer och sedan får världen gärna gå under.

Läs även andra bloggares åsikter om Kerry, Israel, palestinierna, fredsförhandlingar, Obama, ...

Olmert, den skållade råttan

Jag fick en video i går och allt sedan jag avnjöt den, har jag levt i dess mycket täta atmosfär.
Jag försökte sätta den här på bloggen men för det behövdes en teknisk överkurs så jag får nöja mej med att skriva in adressen.
http://www.youtube.com/watch?v=qVM6x4BechI

Annars hade jag tänkt berätta om vad som händer i landet...

Det händer en massa saker, allt på en enda gång, men det är en masskonstruktion utan strategi.
Vi har en premiärminister som inte förstår att hans dagar på jobbet är räknade utan beter sej som en skållad råtta. Han anar att han hamnat i en olycklig knipa och vill genom att dribbla mellan olika aktiviteter ge folk känslan av att han är oumbärlig.

Han startade förhandlingar med Abbas och låtsas som om allt är under kontroll.
Han håller indirekta förhandlingar med Hamas som gör allt de kan för att dölja sina nöjda leenden.
Han har börjat ge vinkar till Syrien om sin goda vilja och möjligheten till kompromisser. Att han är nästan ensam om detta i landet bekymrar honom inte.

Olmert har själv gett sej epitetet "en icke populär premiärminister" och sedan han sa det har situationen enbart förvärrats. Han startar olika aktiviteter som kan få ödesdigra konsekvenser för landet, trots att han inte har folkets förtroende.
Själv är jag livrädd för att han i sin desperation ska ta några drastiska beslut som sedan visar sej oåterkalleliga. Hans omdöme är långt ifrån föredömligt och han har definitivt inga kvalifikationer för beslutsfattande.

Hans premiärministerperiod är kantad av urusla beslut beroende på just detta bristande omdöme.
Att han gjorde Peretz till försvarsminister var en groda av första graden. När han dessutom, mitt under krigets hetta, inte insåg att han borde ha gjort sej av med honom så fort som möjligt, blev det ytterligare ett tungt ett bevis på hans inkompetens.
Krigsförloppet var en annan oförlåtlig omdömesmiss. Han insåg inte sina begränsningar utan gick på i ullstrumporna och gjorde den ena felkalkylen efter den andra.
Resultat - död och förtvivlan.
Winogradkomissionen, hans egen skapelse, var tänkt att rensa luften, men eftersom Olmert var deras andliga pappa blev slutklämmen ganska medioker.

Kommer någon ihåg - det är faktiskt inte så länge sedan - när Olmert förbjöd några som helst israeliska försvarsaktioner som svar på de ideliga beskjutningarna och provokationerna från Gaza. Han trodde länge att han funnit den ultimata strategin mot Hamas, men när de började skratta åt och förlöjliga hans beteende lät han ibland armén rycka ut. Lite lagom, sisådär.
Feltänkandet visade sej vara ödesdigert för efter den perioden förlorade Hamas all respekt för Israel.

I de nuvarande Egyptenledda förhandlingarna med Hamas (tala om att ge dem legitimitet) om krigföring på sparlåga, var ett israeliskt krav att frigivningen av Gilad Shalit skulle vara en förutsättning för hela paketet.
Hamas gillade inte tanken och strax gav Olmert hela idén på båten.
Han är nu så rädd för Hamas att han gör precis vad de vill. Det enda goda med det är att ingen israel med förståndet i behåll önskar sej ett storkrig i Gaza under Olmerts befäl.
Tala om mardröm...

Saker och ting händer som vanligt i en rasande fart men i dessa dagar står dessutom Olmert med blåslampan. Han hoppas att om alla springer om varandra så är det ingen som i den allmänna röran har tid att avsätta honom, den allra mest skållade av alla råttor.
Det kan i och för sej göra detsamma, för snart nog kommer han att avsätta sej själv.
Måttet håller snabbt på att bli rågat.