"Och med en enkel tulipan..."

Den här bilden får symbolisera både slutet på en Sverigevistelse och det ensamma och övergivna Israel. Ett Israel som nyss firat sina första 60 år med en och annan tulipan på bemärkelsedan men också fått bevis på både vanligt folks och fint folks underdånighet vad gäller jihadister och likasinnade.

Jag har som målsättning att pricka in min semester när syrenerna blommar och i år fick jag full pott.
Dessutom träffade jag på andra underverk som liljekonvaljer, gullregn och rododendron.
Som extra bonus serverades sol, värme och blå himmel.

Ett av mina starkaste minnen från de här veckorna i Sverige härleder sej från Göteborg den dagen flera hundra personer med svenska och israeliska flaggor samlades till en magnifik manifestation för Israel.
När vi kom till kvällens evenemang på Storan möttes vi av ett hav av poliser och polisbilar med all världens blinkljus påslagna.
Först trodde jag det hänt en olycka och det tog ytterligare någon minut innan jag förstod sammanhanget.
Det uppvaknandet var chockartat.
Poliserna fanns där för att skydda vanliga människorna från andra vanliga människor som hatade så mycket att poliserna befarade att de skulle bruka våld.
Man behövde inte fundera särskilt länge på från vilken grupp poliserna väntade oroligheter - det var bara att se hur de var grupperade. De hade bildat kedja med ryggarna mot människorna som firade Israel på Storan och hade sina ansikten vända mot folket som hatade så de skulle kunna ingripa mot första våldsyttring.

Vad har hänt med Sverige?
Så gruvligt många poliser utkommenderade för att hålla älskare och hatare så långt från varandra som möjligt.
Befarade de ett svenskt 9/11 eller hur hade resonemanget gått?
Man kan naturligtvis vända på steken och vara tacksam för att poliserna fanns på plats utifall att... men vad har hänt som gör att misstanken fanns att våld kunde bryta ut?
Har Sverige blivit en grogrund för internationell terrorism som också har som en av sina viktigaste grundbultar hatet mot Israel, det ensamma och övergivna Israel.

Jag anklagar svenska media.
Alla läser eller hör något från mediafolket varje dag och när Israelhatet får så stort utrymme som det får idag så innebär det att folk påverkas. Det fungerar ju bara så och det vet journalistkåren så de är mycket noga med att sätta munkavle på folk som vågar ha en avvikande mening.
TT är en sällsam institution som medvetet låter sej utnyttjas i enbart en riktning.
Positiva saker om Israel förträngs, förvanskas eller helt enkelt moduleras om enligt TT´s egna mallar medan företeelser som visar Israel i en negativ belysning alltid får en framträdande roll.
Denna taktik som TT förfinat till någon slags konstart är numera modellen för många journalister.
Sans och omdöme är på utdöende för TT vet ju alltid bäst...

Frukterna av ett sådant mediaklimat får vilsna själar att bli ännu mer vilsna. De sveper in sej i en skyddande arafatschal för att sedan - ja, ni vet...
Frågar man några av dessa yngel vad Israels premiärminister heter så har de oftast ingen aning.
Huvudsaken är anarkin.
Hatet är redan inlärt.

Sverige är otroligt vackert och fullt av härliga människor som inte är intresserade av att leva i en polisstat.
Om svenska media, inklusive TT, vill göra en positiv insats för dessa människor kan de börja med att behandla Israel som de behandlar vilket annat land som helst - med respekt, kunskap och gärna med en sund nyfikenhet.