Och Kassamraketerna fortsätter att falla...
Punkt 1. Vapenvila – eller vad nu araberna vill vi ska kalla det.
Punkt 2. Palestinierna skjuter granater och Kassamraketer.
Punkt 3. Israel stänger gränserna.
Punkt 4. Fayad, palestiniernas premiärminister beordrar Israel att öppna gränserna.
Är det någon som protesterar mot logiken?
Finns det någon logik?
Nej!
Varför palestinierna fortsätter att framföra sina krav på ett så verklighetsfrämmande sätt är på ett sätt en gåta men å andra sidan är de vana vid att de kan säga vad de vill, begära vad de vill, ljuga om vad de vill – och världen lyssnar utan besvärande kommentarer.
En annan person som är slängd i den här hanteringen är den evige Erekat. Han har nog någon slags rekord när det gäller att manipulera sanningar till Israels nackdel.
Visst, han har ingen orsak att göra något annat – det mystiska är att ingen påpekar för honom när han är ute och cyklar att "nu får du väl ändå skärpa dej."
Min slutsats blir att det är OK att upprepade gånger bryta vapenvilan (om den finns längre - om den någonsin funnits?), men det är inte OK att reagera på dessa brott.
M.a.o. att mörda är OK men att stoppa mördaren är inte OK.
Att skicka iväg en Kassamraket är liktydigt med försök till massmord – som en god vän uttryckte sej.
Det är avsikten som räknas.
Sen har vi fenomenet Bibi, Benjamin Netanyahu, och det israeliska etablissemanget.
Politiker och mediafolk ser som sin tunga plikt att rädda Israel från Bibi.
De gör allt för att han ska smutskastas och demoniseras och de drar sej inte för att beskylla honom för de mest horribla ting så ingen ska komma på idén att rösta på honom.
Detta innebär, enligt min mening, att de handlar utanför demokratins råmärken. De respekterar inte folkets röst.
Om folket vill ha Bibi så blir det Bibi – om folket inte vill ha Bibi så blir det någon annan.
Politikerna har den senaste tiden ingått ett antal svarta allianser, enbart för att stoppa Bibi.
Om folket vill ha Bibi är för dem ointressant – de vet ju bäst!
Enough!
Punkt 1. Vapenvila – eller vad nu araberna vill vi ska kalla det.
Punkt 2. Palestinierna skjuter granater och Kassamraketer.
Punkt 3. Israel stänger gränserna.
Punkt 4. Fayad, palestiniernas premiärminister beordrar Israel att öppna gränserna.
Är det någon som protesterar mot logiken?
Finns det någon logik?
Nej!
Varför palestinierna fortsätter att framföra sina krav på ett så verklighetsfrämmande sätt är på ett sätt en gåta men å andra sidan är de vana vid att de kan säga vad de vill, begära vad de vill, ljuga om vad de vill – och världen lyssnar utan besvärande kommentarer.
En annan person som är slängd i den här hanteringen är den evige Erekat. Han har nog någon slags rekord när det gäller att manipulera sanningar till Israels nackdel.
Visst, han har ingen orsak att göra något annat – det mystiska är att ingen påpekar för honom när han är ute och cyklar att "nu får du väl ändå skärpa dej."
Min slutsats blir att det är OK att upprepade gånger bryta vapenvilan (om den finns längre - om den någonsin funnits?), men det är inte OK att reagera på dessa brott.
M.a.o. att mörda är OK men att stoppa mördaren är inte OK.
Att skicka iväg en Kassamraket är liktydigt med försök till massmord – som en god vän uttryckte sej.
Det är avsikten som räknas.
Sen har vi fenomenet Bibi, Benjamin Netanyahu, och det israeliska etablissemanget.
Politiker och mediafolk ser som sin tunga plikt att rädda Israel från Bibi.
De gör allt för att han ska smutskastas och demoniseras och de drar sej inte för att beskylla honom för de mest horribla ting så ingen ska komma på idén att rösta på honom.
Detta innebär, enligt min mening, att de handlar utanför demokratins råmärken. De respekterar inte folkets röst.
Om folket vill ha Bibi så blir det Bibi – om folket inte vill ha Bibi så blir det någon annan.
Politikerna har den senaste tiden ingått ett antal svarta allianser, enbart för att stoppa Bibi.
Om folket vill ha Bibi är för dem ointressant – de vet ju bäst!
Enough!
De som talar för mej för att de vet bättre än mej är inte värda att tala alls och ännu mindre värda att lyssna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar