Nej, inte älskar de varandra, Olmert och Barak.
De lär i stället älska varandra allt mindre för var dag som går.
Trots det ingick de en överenskommelse om fortsatt samarbete, likt en besvärjelse från två sjunkande skepp.
De har, som en väninna uttryckte det, drabbats av "Mugabe-Syndromet" - makten till varje pris.
Att denna händelse inte mötts av folkets jubel är de tydligen medvetna om för sällan har jag hört ordet ANSVAR användas så många gånger - som ytterligare besvärjelser.
Ansvar för landet, ansvar för stabiliteten, ansvar för koalitionen, ansvar för regeringen, ansvar för medborgarna - med mera trams.
Inga glada leenden har synts till ute i bygden utan bara tappade hakor.
Man trodde gränsen för politisk velighet hade nåtts i ett tidigare skede, men så var uppenbarligen inte fallet.
En av de få i Knesset som ser saker och ting som de är heter Gideon Saar från Likud och han kallade velbyttorna från Kadima och Avoda för "smartotim", vilket betyder läskiga, sura och halvruttna trasor.
Nåja, betydelsen är "trasor" rätt och slätt. Jag ville bara färgsätta företeelsen enligt den allmänna kvalitetsuppfattningen.
Förresten, håll ögonen på Gideon Saar. Han kommer att gå långt om han inte blir så desillusionerad att han börjar sälja skosnören.
Olmert var uppe i samma talarstol och försvarade överenskommelsen genom att framhäva förhandlarnas stora (hmmm...) - ansvar!
Han beskyllde dessutom oppositionen för att inte vilja ha fred vilket i sej naturligtvis är en grovt oärlig och omänsklig beskyllning.
Vad Olmert inte förstår är att folk inte vill ha fred på arabernas villkor utan på villkor där israelerna haft åtminstone lite grann att säga till om.
Så är inte fallet idag.
Ordet smartotim är tragiskt nog en heltäckande beskrivning vad gäller Israels nuvarande ledarskikt.
När en smartot är uttjänad bör den slängas bort, men Olmert och Barak smög ner till tvätt-stärk-och strykdepartementet och kör nu ett varv till.
En smartot som inte förstår när den inte är önskvärd längre bedriver inget mindre än politisk prostitution.
4 kommentarer:
Jag får intrycket av att politikerna i Israel mer och mer börjar likna våra svenska motsvarigheter. Beslutsamheten verkar lysa med sin frånvaro och istället så försöker man vara alla till lags för att få sitta kvar så länge som det bara är möjligt. Flera avstödpartierna till Olmert har vid upprepade tillfällen sagt stt dom ska lämna regeringen, men inget sker. Vad Israel behöver är en ledare som vågar vara sig själv och törs ta obekväma beslut.
Jag kan bara instämma i allt du skriver.
Jag läste någonstans att Israel aldrig haft så många regeringsmedlemmar som förstår att så snart det blir nyval så åker de ut. Därför sitter Olmert säkert kvar i orubbat bo.
Förmodligen är det många som vårdar honom ömt endast av det skälet.
Shas är en historia för sej. De har ju ett önskeläge där de kan kräva vad som helst och en sådan position ger man ju inte upp frivilligt, även om det är moralisk bankrutt.
"Smartotim" sa Gideon ungefär som Bill... "Smartotim" säger jag ungefär som Bull.
"Smartotim" är sommarens uttryck för vad Olmert står för. Den inkommande rötmånaden förstärker lukten av dessa ruttna röta trasor.
Tänker nu senast på Olmerts affär med Hizbollah och monstret Kuntar.
Olmerts affärer ja...
Det har nu gått så långt att även om han skulle råka vara ärlig någon gång så misstänker man att han drivs av baktankar.
Det är definitivt inte en hälsosam situation för landet eller för folket.
Man undrar hur länge det här spelet kan pågå utan att skadorna blir irreversibla?
Skicka en kommentar