Bottenlös grymhet.
Hizballah med sin ledare Nasrallah, har inför världen – för de som vågar lyssna – presenterat exakt vad de står för.
Bottenlös grymhet.
För ungefär två år sedan kidnappade Hizballah två israeliska värnpliktiga.
Ehud (Udi) Goldwasser och Eldad Regev.
De sprängde deras bil och när man såg de rykande svarta resterna så undrade man i sitt stilla sinne om någon verkligen kunnat ta sej levande ur detta vrak.
Undra är just vad de anhöriga och alla vi andra har fått göra ända sedan dess.
Ingen enda ledtråd om killarnas tillstånd har getts och naturligtvis ingen information om de är levande eller döda.
Detta har inte berott på dålig postgång eller andra yttre omständigheter utan på att sådan är deras taktik.
Zero information.
Hur de anhöriga har kunnat överleva i denna ovisshet är en gåta men kanske ligger det något i att man får den kraft man behöver. Naturligtvis är detta Hizballahs väl utarbetade taktik för att plåga de anhöriga bortom möjligheternas gräns.
Inte ett ord, inte en viskning - inte ens en liten felsägning.
Vattentätt och lufttätt många gånger om.
Jag tänker på de lättledda svenskar som under Libanonkriget - som följde på kidnappningen, raketanfallen och människomorden - stolta marscherade under banderoller som "Hizballah det är vi" och liknande texter.
Innebär det att dessa marschkängor också stöder Hizballahs taktik att undanhålla all information till de anhöriga?
Innebär det att de tycker det är rätt och riktigt att Röda Korset hindras från att besöka de kidnappade killarna?
Innebär det att de stöder tesen att kriminalitet ger moralisk rätt till ytterligare kriminalitet?
Innebär det att de föredrar grymhet framför medmänsklighet.
Nu ska killarna få komma hem. I vilket skick vet ingen - ingen som räknas.
I utbyte har de bl.a. blivit lovade en gossa vid namn Samir Kuntar.
Om honom stod det att läsa när det begav sej:
According to a 1979 Maariv newspaper report, Kuntar first shot Israeli civilian Danny Haran on the Nahariya beach and drowned him in front of Einat his 4-year-old daughter. Kuntar then turned his attention towards the 4-year old. He took his rifle and then swung it across the toddler's head, knocking her to the ground. He, then laid her head on a rock and beat her on the head until her skull was crushed and she was dead.
Kuntar har sedan dess suttit i israeliskt fängelse och ätit upp sej men ska nu få komma hem.
Levande.
Han har dessutom berättat för sin chef, Nasrallah, att han längtar efter att åter igen engagera sej i kampen med de ädla målen – att utplåna Israel.
Nej, detta är ingen söndagsskoleberättelse.
Det är en berättelse direkt ur livet – det bottenlöst grymma livet med Hizballah.
Slutligen en kommentar av Karnit Goldwasser efter regeringssammanträdet i går där de beslöt att genomföra fångutväxlingen. Olmert samlade de anhöriga i sitt kontor och .........
After the rest of the family members left his office, Karnit Goldwasser, Ehud's wife, stayed behind. She went up to Olmert, shook his hand, and with red-rimmed eyes said: "I've been fighting for two years, and I feel that in the end, even if I won, what has it all been for?
So I can shout 'Hooray, I'm a widow'?"
Olmert listened, and the tears coursed down his cheeks.
Hizballah med sin ledare Nasrallah, har inför världen – för de som vågar lyssna – presenterat exakt vad de står för.
Bottenlös grymhet.
För ungefär två år sedan kidnappade Hizballah två israeliska värnpliktiga.
Ehud (Udi) Goldwasser och Eldad Regev.
De sprängde deras bil och när man såg de rykande svarta resterna så undrade man i sitt stilla sinne om någon verkligen kunnat ta sej levande ur detta vrak.
Undra är just vad de anhöriga och alla vi andra har fått göra ända sedan dess.
Ingen enda ledtråd om killarnas tillstånd har getts och naturligtvis ingen information om de är levande eller döda.
Detta har inte berott på dålig postgång eller andra yttre omständigheter utan på att sådan är deras taktik.
Zero information.
Hur de anhöriga har kunnat överleva i denna ovisshet är en gåta men kanske ligger det något i att man får den kraft man behöver. Naturligtvis är detta Hizballahs väl utarbetade taktik för att plåga de anhöriga bortom möjligheternas gräns.
Inte ett ord, inte en viskning - inte ens en liten felsägning.
Vattentätt och lufttätt många gånger om.
Jag tänker på de lättledda svenskar som under Libanonkriget - som följde på kidnappningen, raketanfallen och människomorden - stolta marscherade under banderoller som "Hizballah det är vi" och liknande texter.
Innebär det att dessa marschkängor också stöder Hizballahs taktik att undanhålla all information till de anhöriga?
Innebär det att de tycker det är rätt och riktigt att Röda Korset hindras från att besöka de kidnappade killarna?
Innebär det att de stöder tesen att kriminalitet ger moralisk rätt till ytterligare kriminalitet?
Innebär det att de föredrar grymhet framför medmänsklighet.
Nu ska killarna få komma hem. I vilket skick vet ingen - ingen som räknas.
I utbyte har de bl.a. blivit lovade en gossa vid namn Samir Kuntar.
Om honom stod det att läsa när det begav sej:
According to a 1979 Maariv newspaper report, Kuntar first shot Israeli civilian Danny Haran on the Nahariya beach and drowned him in front of Einat his 4-year-old daughter. Kuntar then turned his attention towards the 4-year old. He took his rifle and then swung it across the toddler's head, knocking her to the ground. He, then laid her head on a rock and beat her on the head until her skull was crushed and she was dead.
Kuntar har sedan dess suttit i israeliskt fängelse och ätit upp sej men ska nu få komma hem.
Levande.
Han har dessutom berättat för sin chef, Nasrallah, att han längtar efter att åter igen engagera sej i kampen med de ädla målen – att utplåna Israel.
Nej, detta är ingen söndagsskoleberättelse.
Det är en berättelse direkt ur livet – det bottenlöst grymma livet med Hizballah.
Slutligen en kommentar av Karnit Goldwasser efter regeringssammanträdet i går där de beslöt att genomföra fångutväxlingen. Olmert samlade de anhöriga i sitt kontor och .........
After the rest of the family members left his office, Karnit Goldwasser, Ehud's wife, stayed behind. She went up to Olmert, shook his hand, and with red-rimmed eyes said: "I've been fighting for two years, and I feel that in the end, even if I won, what has it all been for?
So I can shout 'Hooray, I'm a widow'?"
Olmert listened, and the tears coursed down his cheeks.
2 kommentarer:
Är makt så attraktivt att man säljer sin själ för det? Jag förvånas över de partier som regerar tillsammansmed Olmert, att de håller honom under armarna och tillåter att han säljer ut sitt land. Eller är de andra så rädda för det konservativa partiet så att man inte vågar fälla Olmert. Något konstigt är det i alla fall.
Det verkar, om man ser på de nuvarande regeringsmedlemmarna, som om makt är det mest attraktiva som står att finna på denna jord.
Om de är så rädda för de konservativa partierna att de tar synnerligen tvivelaktiga mått och steg för att förhindra att de kommer i regeringsställning då agerar de ju helt utanför demokratins råmärken. Det är ju folkets röst som ska avgöra vilka som ska leda landet, inte intriger av en ruttnande regering.
Att det sker underliga saker här nu verkar vara ställt utom alla tvivel.
Skicka en kommentar