Vriden

Jag har sparat den här bilden på Olmert för det speciella tillfälle jag var övertygad om skulle komma.
Nu är det tillfället här.

I dessa dagar börjar vi förstå vilken vriden premiärminister vi haft de senaste åren.
Vriden och förvanskad till oigenkännlighet.
Kanske är det bara vi som inte förmått tränga genom fernissan men slutsatsen blir likaväl att han är fullkomligt vriden.
Vänstervriden.
Vänster-vänster-vänstervriden.

Det kan han väl i och för sig få vara men inte i den position han än så länge innehar.
Han representerar fortfarande Kadima och det partiet har en plattform han är skyldig att ta hänsyn till.
Nu har Olmert blivit så stor i sina egna ögon att han anser sej stå över alla plattformar för att på det viset presentera för oss små medborgare och för den stora världen där ute endast vad Olmert själv väljer att presentera.
Olmert representerar idag ingen annan än Olmert men det förstår inte Olmert.

Häromdagen träffade Tsippi Livni och Mahmoud Abbas Kvartettens representanter i Sharm el Sheikh och fick deras välsignelse över fortsatta förhandlingar.
Ingen saknade Olmert.
Vad jag undrar är vad Olmert och Abbas egentligen haft för sej på sina mediebevakade små sammankomster under året?
Ätit gott och pratat om vädret?
Förmodligen delvis för att sedan övergå till utbyten av några glassiga fraser.
Jag misstänker att det verkliga jobbet utförts av Tsippi Livni och Abu Ala även om ingen känner till dess innehåll.

Detta kan naturligtvis Olmert inte tåla så han gör allt för att skaffa sej den uppmärksamhet som blivit hans livsluft.
Han säger saker för att chockera och för att komplicera läget för sin efterträdare som han avskyr in i hjärteroten.
Man behöver inte älska allt vad Tsippi Livni gör men Olmert har ingen rätt att sprida sina sjuka idéer med målet att sänka henne.

Det är intressant att ta del av vänsterns reaktioner som naturligtvis har sin egen vinkling av problematiken.
De är fly förbannade över att han inte arbetat enligt dessa sina nyfunna teser under hela sin ämbetsperiod utan först nu på vägen ut.
Jag kan förstå deras reaktioner även om jag inte delar dem.

Någon skrev att Olmert nu gör allt vad han kan för att förgöra den nation som skickat ut honom i kylan.
Det stämmer ganska bra.

Det är alltid trist att iakttaga hur en person förfaller och blir patetisk.
Det blir ännu tristare när man förstår att personen i fråga befinner sej ljusår från någon som helst självinsikt.

Olmert, Kadima, Livni, Kvartetten, ..

Med eller utan - scarves

Elfte november är verkligen en dag att minnas.
Den elfte november 2004 avled Arafat och samma dag fick jag mitt israeliska medborgarskap.

I Paris där Arafat avled utbröt omedelbart slagsmål om arvet.
Både det politiska och det monetära.
Frugan Suha valde och vrakade vilka som skulle få äran att beträda sjukrummet och de som föll i onåd föll med dunder och brak.
Var är väskan...???
Väskan med alla koder till bankkontona och andra investeringsobjekt.
Borta.
Eländes elände.
Fortsättningen är höljd i dunkel.

Abbas tog på sej skinnmössan och spurtade över Medelhavet till Paris för att om möjligt få nycklarna till himmelriket.
Det fick han - tillsammans med Abu Ala.
Dessa två rivaler var nu sammanbundna i ett ljusskyggt spel.
Arafat sådde split och avundsjuka ända in i döden.


Nej, det är nog lugnast om vi klär på Arafat hans scarves så Carter känner igen honom.
Carter har idag besökt Arafats grav i Ramalla och vördnadsfullt lagt ner en krans allt medan han sparkade på Israel.
Var han sa är ointressant för vi har hört allting förut men jag undrar som vanligt vad det är som driver vissa att sälja sin själ.

Arafats brorson al-Kidwa deklarerade idag att om ett par år skulle det kunna slås fast vilket gift Arafat avled av.
Han samlar information...
Det låter betryggande.
Ingenting går snabbt i Arafats familj.
Jag kan annars berätta för honom att giftet som tog hans farbrors liv heter HAT.

Vi såg i TV i kväll en snutt med Suha och hennes och Arafats dotter.
Dottern hamrade på ett piano medan Suha beklagade sej över att hon inte har några pengar.
Jag undrar om hon någonsin funderat på att börja arbeta?

Mitt israeliska medborgarskap har känts bra att ha i plånboken.
Inte för att det gjort så mycket väsen av sej men det har bidragit till känslan av tillhörighet.
Det finns en mycket sentimental, känslig och allvarlig sång som sjungs av en späd kvinnoröst utan musik.
Jag kommer bara ihåg första orden men de är också de viktigaste.
"Ein li eretz acheret..." Jag har inget annat land...

Den sången får mej ibland att småskämmas över att jag faktiskt har två länder jag kan kalla mina.

Arafat, Suha, giftmord, Carter, ..
SvD DN

En felplacerad munk

Så här städat såg det inte ut idag i Den Heliga Gravens Kyrka i Jerusalem.
Där kunde du i stället finna rena punchar och raka rör mellan armenier och grekisk ortodoxa munkar.

Rökelsekrusen svajade betänkligt medan ljuslågorna intog horisontalläge.
När sedermera både polis, gränspolis och soldater blev inblandade kulminerade föreställningen allt medan den sakrala stämningen tynade bort.

Det hela handlade om en felplacerad munk som uppenbarligen bröt status quo och det är bland det värsta man kan ta sej för i denna kyrka som enligt urgamla ritualer försöker upprätthålla någon sorts rättvisa bland alla representerade trosriktningar.
Det handlar om komplicerade rättighetstraditioner där ett felplacerat krucifix kan utlösa ett tredje världskrig.

Det är inte lätt att som kristen förstå sej på alla dessa olika trosriktningar som ju alla säger sej utgå från en och samma man.
Jag undrar om denna uppsplittring var vad den mannen hade i åtanke när han predikade sitt evangelium här i trakterna?

Kaftanerna fladdrade och skäggen guppade när upprörda präster och prelater handgripligen gick loss på varandra.Man tog närmsta relik som slagträ medan madonnor och ikoner med stigande förvåning iakttog händelseförloppet.

I Jerusalem ska man inte bli förvånad över någonting.
Ni har väl hört talas om Jerusalemsyndromet?
Personer kommer till den heliga staden och finner till sin oerhörda häpnad att de är av gudomlig kaliber.Tidigare balanserade personer kan börja predika för menigheten på oväntade platser och i värsta fall kasta sej ner från en mur...
Sådant lär ju en gudom klara av.

Några av de mest hetlevrade munkarna blev arresterade - för den heliga rättvisans skull lika många armenier som grekisk ortodoxa.
Man måste vara pietetsfullt noggrann med rättvisan i Den Heliga Gravens Kyrka i Jerusalem.

Den Heliga Gravens Kyrka, Jerusalem, Jerusalemsyndromet, armenier, grekisk ortodoxa ..

Fåraktiga alternativ

Den här bilden avgjorde ämnet i kväll – det fanns annars ett par, tre till att välja på.

Jag läste ett citat som syftade på Israels politiker men det kan också stå för den nyvalde presidenten i USA, om än i vinklad form.
Israel har begåvats med "the best politicians money can buy" (ex. Olmerts alla kuvert) och eftersom Obamas kampanj gick runt, inte bara på genialitet, så kan man kanske säga att USA fick "the best president money can buy."
För 60 miljoner dollar!

Obama proklamerar att han tänker stå för en helt ny politik och det låter som ett eko av vad Tsippi Livni har sagt.
En ny politik.
Underförstått då en bättre sådan.
Obama och Tsippi tror jag blir rena utförsäljningen medan Obama och Bibi skulle kunna bli ett team att räkna med.

Vad Obama inte tänker förnya är hundtraditionen i Vita Huset.
Han har lovar sina döttrar en liten valp när de flyttar in och det bidrar naturligtvis till det förväntade gullegullet.
Nu när valet är över och amerikanarna börjar komma ner på jorden har intresset för vilken hundras familjen Obama tänker skaffa ökat för var timma.
Den vältalige Obama berättade att de först hade tänkt ta en hund från en hundgård för husse-och mattelösa hundar men insåg sedan att det räckte med en blandrasig i familjen...
Han syftade då på sin egen härstamning från både svart och vitt.
Vad jag annars mest kommer ihåg från tidigare presidenters hundäventyr är president Lyndon Johnssons stackars hund han brutalt lyfte i öronen inför den samlade världspressen.
Ingen president har varit så nära lynchning som Johnssom var den gången.
Att Nancy Reagan drog ut naglarna på sin katt för att den inte skulle repa Vita Husets polerade möblemang föredrar jag att nämna med små bokstäver.

Alla vill av egoistiska-och överlevnadsskäl vara på vinnarens sida och därför har alla gratulerat Obama.
Ahmadinejad i Iran, Assad i Syrien, Hamas i Gaza och i resten av världen och Abbas i Ramalla – you name it.
Myanmar också.
Norkorea - kommer inte ihåg.
Hoppsan, jag glömde visst Olmert och jag kan livligt föreställa mej hur han smörade i det telegrammet.
Bäst att hålla sej väl med en kommande makthavare för att senare kunna låna dennes öra till egna mer eller mindre geniala projekt.

Firade och gratulerade gjorde också kurderna i Turkiet.
De slaktade 44 får som tackoffer för att Obama vann och smetade ner hans porträtt med de stackars fårens blod.
De förklarade dock strax att de inte menade något illa med denna akt utan att det var deras traditionella sätt att frammana beskydd åt personen på porträttet.

Någonstans tycker jag lite synd om Obama.
Listan över förväntningarna på honom är utan slut och alla tyckare har synpunkter på vad han nu bör göra.
Punkt ett, punkt två o.s.v.

Någon skrev så här – för en man som Obama finns bara två alternativ, att misslyckas eller att bli bäst.
Något mellanting existerar inte.

Obama, kurder, Tsippi Livni, Bibi Netanyahu, ..

Tunnelentusiaster

Det kan tyckas tjatigt att ta upp det där med Kassamraketerna igen.
De finns ju där mer eller mindre hela tiden.
De är som irriterande flugor man inte kan springa från.
Envisa som synden.

Visst, det har varit lugnt ett tag.
Nästan i alla fall.
Det har dock alltid funnits utrymme för missförstådda individer att lufta sina känslor med skjutövningar mot Sderot, kibbutser och andra bosättningar.
Det har liksom varit allmänt accepterat, ungefär som att "lite svinn får man alltid räkna med".

Hamas kröp på sina bara knän för att få denna vapenvila - fast det sa man naturligtvis inte – och Israel accepterade den eftersom man inte kunde hitta på något bättre.
Inte hade Olmert och co. vett att skämmas heller.

I Gaza har man arbetat för högtryck, som arbetsbina i sin kupa, för att utnyttja vapenvilan på effektivast möjliga sätt.
Man har krigstränat och grävt, vapentränat och grävt och marscherat och grävt – nåja, inte på en gång.
Bara nästan.

Israelerna har en "storebror ser dej" som har iakttagit alla dessa aktiviteter och sett hur tunnlarna slingrar dej under gränser och staket i allt större antal.
Det är inga smutsiga tunnlar där fukten dryper och det slaskar om benen.
Nej, här finner man tunnlarnas Rolls Royce med all tänkbar bekvämlighet.



Bekvämligheten är nu inte i första hand tänkt att serva de israeler man planerar att kidnappa utan de trogna grävarna.
Ofta har dessa bestått av minderåriga barn men Hamas, som är angelägna om att bli respekterade av dej och mej, har satt en åldersgräns.
Barnarbete – fy.
Människosmuggling – OK.

Härom natten tog sej några soldater in i Gaza för att täppa igen en sådan lyxtunnel.
De blev beskjutna under arbetet och skottväxling följde.
Skadade och dödade människor är alltid en tragik och det var just detta som inträffade.

Alla hämningar släppte och Hamas och Jihad och allt vad de nu heter gav järnet.
Under tisdagsdygnet bombarderades Israel med över 50 raketer.
Var och en av dem var avsedd att döda.

Nu verkar det dock som om killarna som sänder iväg Kassamraketerna är något ringrostiga för de har inte prickat in en enda jude.
Skrikit och domderat om bruten vapenvila har man gjort men i hastigheten glömt att tunnelbygge inte heller var tillåtet i överenskommelsen.
Selektiv argumentering vilket dessvärre tillhör vanligheten.

Under natten tog flygvapnet bort en jihadist som var mitt uppe i skjutandet och skriken på hämnd blev än råare.
Kassamraketerna har fortsatt att falla som vi vet att de gör så snart en Hamasnik eller Jihadist känner sej förorättad.

Att sluta bygga tunnlar för människosmuggling är dock inget de reflekterar över.
Att börja uppföra sej som folk är heller inget de reflekterar över.
Civilisationen är fortfarande långt borta från Gaza.

Gaza, tunnelbygge, Kassamraketer, Sderot, barnarbete, IDF, ..

"Change"

Obama, Obama, Obama…
Så kommer det antagligen att låta om några timmar i världens alla media.
Nej förresten - det låter redan så.
Obama, Obama, Obama...

Det var inte alltför länge sedan folk blandade bort korten och Obama blev Osama och tvärt om.
Idag vet alla vem Obama är.
En mörk kille i kritvit skjorta och med ett bländvitt leende.
Det har vi svart på vitt på nu.

Vad har producerat denna så attraktiva produkt?
Är det pengar eller är det "ordet"?
Jag tror det är pengarna för ordet är ju ett "icke-ord"...
"CHANGE"
Change – förändring, innebär ju bara just förändring.
En riktning mot något som ännu är odefinierat.
Själva ordet berättar inte för oss vad denna förändring innebär eller vart den leder.

Kan det vara så att många i USA är så desperata att de inte bryr sej om vad framtiden kommer att innebära, bara den blir annorlunda?
Ett sådant resonemang kan dessvärre utmynna i att man kommer "ur askan i elden" för att citera ett känt talessätt.

Change.
Är det enda de amerikanska väljarna trånar efter den kritvita skjortan och det bländvita leendet?
Jag läste, inte helt förvånad, att Obamas största supportergrupp är kvinnorna.
Ganska naturligt egentligen.
En viril charmknutte leder naturligtvis över en ärrad krigsveteran men samtidigt undrar man om denna bakgrund är tillräcklig för att välja sin president?

Obama är inte bara det demokratiska partiets kandidat för presidentposten utan också centralfiguren i en rörelse, en väckelserörelse.
Väckelsepredikader vet att det är viktigt att spela på alla strängar – allt som väcker känslor är tillåtet.
Det smärtar mej att säga att kvinnorna oftast är de mest uppenbara offren.

Obama är ett fenomen, en produkt vars väloljade maskineri imponerar.
Smörjmedel: penningar.
Vi har kunnat läsa krior om skumma donatorer från fjärran länder men vi vet samtidigt inte om de innehåller någon sanningshalt.
Vad vi vet är att industrin Obama kräver massiva monetära insatser för att gå runt – och runt har det gått.
Han har gjort de rätta sakerna och sagt de absolut lika rätta sakerna var gång han varit i närheten av en mikrofon.
Detta kallas talang.

Obama är en kult och bör bli betraktad som sådan.
En kultledare kan brännas upp av sin egen eld men kan naturligtvis också gå från klarhet till klarhet.
Låt oss hoppas Obama med sina kritvita skjortor och bländvita leenden visar sej ha något väsentligt att erbjuda USA och världen, något som ligger bortom slogans, charm och allmän attraktionskraft.

Obama, USA, presidentkandidat, media, ..
AB SDS HD D DN D SvD SvD dn sds dn dn dn svd svd dn hd d svd sds dn ab svd

Med denna rätt

Tack Bertil Adania för bilden.


Till Diakonias huvudmän och andra intressenter -

Jag skriver detta med stor sorg för vad jag tänker beskriva ser jag som symptom på en ännu större och ännu mer förödande förändring i den svenska kristna gemenskapen.
En förändring som visar på en farlig utveckling som ingen sann kristen kan försvara.

Jag är uppvuxen i en varm frikyrkomiljö i Sverige och lärde mej vad som har bestående värde och vad som bör saneras bort.
Jag fick lära mej vad som var det rena Gudsordet och vad som var dimridåer för falska och svekfulla läror.

Jag bor nu i Israel sedan 11 år och har under den tiden med stigande frustration sett hur vissa kristna ledare, församlingar och organisationer i Sverige helt tappat kontakt med verkligheten.
Men verklighet menar jag då inte vad TT och likartade media levererar utan verkligheten bortom kittlande slogans, ytliga slutsatser och förledande propaganda.

Som svensk och kristen i detta plågade land har jag nu börjat skämmmas.
Skämmas över hur stora delar av den svenska kristenheten blåögt tagits som gisslan för renodlad lobbyverksamhet mot den judiska staten.

Vi har Följeslagarprogrammet där ännu ingen följeslagare blivit stationerad i Israel för att följa skolbarnen i Sderot till skolan när de tvingas krypa längs husväggarna vid alarm om inkommande Kassamraket.
Detta trots att programmet säger att man arbetar även i Israel.
Tala om fikonlöv.

Vi har Studieförbundet Bilda där man reser land och rike runt och berättar om "Palestina" (har jag missat så grovt att fredsförhandlingarna redan är slutförda?) och visar färska kartor över området där Israel, en medlemsstat i FN, inte finns.
Jag bor i Israel – alltså finns inte jag heller...

Sedan har vi Diakonia...
Diakonia har förvanskats ner till en effektiv och utstuderad påtryckargrupp för ett folk som inte anser att Israel borde finnas.
Hela deras upplägg på webbplatsen om Mellanöstern är speciellt ihoptråcklad med specialdesignade definitioner, allt för att jaga upp judarna, inte för att hjälpa några palestinier!
Bara en blind kan med samvetsfriden i behåll svälja något sådant.
Hos vissa går ränderna aldrig ur.
Vad Diakonia dessutom gör är något som vanligtvis Israel brukar anklagas för – skapa "facts on the ground".
Jag refererar här till det sofistikerade uppgrävandet av en liten svenskägd fabrik, Assa Abloy, belägen på Västbanken i ett industriområde där både israeler och palestinier var välkomna att tjäna sitt uppehälle.
Detta arbets-och fredsprojekt kunde inte Diakonia med sina smutsiga ambitioner hålla fingrarna borta från.
Enkel fråga – hjälpte detta spektakel palestinierna?
Möjligen propagandamässigt men det trodde jag låg utanför Diakonias uppdrag.

De föregrep utkomsten av fredsförhandlingarna i de avseenden där parterna redan till största delen är överens.
Man frågar sej om Diakonia är ute efter att sabotera de redan tillräckigt komplicerade fredsförhandlingarna eller drivs de av judehat?
Det är faktiskt svårt att finna någon annan förklaring.
Hela detta komplex är i grunden väldigt enkelt, på gränsen till banalt.
Efter att ett genuint och heltäckande fredsfördrag är undertecknat och slutet på konflikten proklamerad kommer de hus som står på fel sina om gränsen att bli justerade till sin rätta lokalisering.
Diakonia kan inte avhålla sej från att spela ett högt spel som försvarare och megafon för den ena parten allt medan man konsekvent kallar de urgamla Bibliska områdena Judéen och Samarien för "ockuperat palestinskt territorium".
Detta vet varje initierad individ är fel.
Området är ockuperat, omstritt och omtvistat - men inte palestinskt.
Området har aldrig varit palestinskt, senast det tillhörde någon var det Jordanien fram till kriget 1967.
Israel fick det då "på halsen" och eftersom det till dags dato inte funnits någon där med fredliga ambitioner som med kraft kunnat sprida dessa fredliga ambitioner till sitt folk, sitter Israel fortfarande fast där.
De kända FN-resolutionerna säger ju att land kan lämnas endast i utbyte mot fred.

Det har sagts mycket i detta ämne de senaste veckorna och det finns ännu mycket mer att tillägga.
Min avsikt med detta brev är helt enkelt att be er att ompröva, omvärdera eller omforma ert huvudmannaskap i Diakonia.

Detta är viktigt för hela Sveriges anseende och respekt i området.
Just nu ligger det i botten.
Detta är ett litet land och alla känner någon...
En person jag känner, känner en annan person som arbetar på utrikesministeriet som nära assistent till Tsippi Livni.
Enligt honom är det ingen som tar Sverige på allvar längre i den israeliska diplomatiska kåren.
Detta förkrossande omdöme bidrar ni till så länge ni understöjder och deltager i Diakonias förödande politik i området.
Det höjs dessutom röster i Israel för att bojkotta det svenska företagets varor och då blir man ännu mer förbluffad över vad Diakonia anser sej ha vunnit med sitt agerande.

Visa världen att det fortfarande finns kristna som läser sin Bibel och ledda av Gudsordet gör "allt vad ni vill att andra ska göra för er".
Vad jag vet står det inte omnämnt i Bibeln att vänsterkristendomen är den enda rätta kristendomen.
Även ett barn som inte ännu kan skilja på höger och vänster är ju välkommet.

Ta avstånd från falska bevekelsegrunder under en ännu falskare flagg och låt oss som bor här åter igen känna stolthet över att vara svenskar.
Nu bara skäms vi.

Diakonia, Svenska Alliansmissionen, Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistförbundet, Evangeliska Frikyrkan, Metodistkyrkan i Sverige, ..