Att välja är stort

                      

Det heter ju att vi blivit utrustade med en fri vilja men när vi tittar oss omkring ser vi att vissa använder sej av en friare vilja än andra.

Att få lov att välja är stort men vi ska veta att när vi väljer en sak så väljer vi samtidigt bort någonting annat.

Hamas har valt att när det dem behagar skjuta över en eller ett par raket på israelerna.

Bara så där i största allmänhet.

Israelerna däremot kan inte välja om de vill ha något att göra med dessa raketer eller inte.

De bara kommer.

Ibland en och en eller som i dessa dagar – hundratals.

Barnsligt tycker en del att göra så stort väsen av dessa små leksaksraketer som smäller runt lite hipp som happ.

De är upplysningsvis inga leksaksraketer, de innehåller livsfarliga sprängämnen som lätt kan döda en människa under förutsättning att den som skjuter iväg projektilen kan sikta.

Gudarna ska veta att just detta är avsändarnas dröm – att deras raketer ska döda så många israeler som möjligt.

Nej israelerna är ganska trötta på dessa raketer och vill ha ett slut på dem.

Frågan är hur det ska gå till.

Be dem sluta?

Man ber inte Hamas om någonting, man gör som de säger.

Fråga Gazaborna.

Finna sej i eländet?

Det är ju det man gör, år efter år, men allting har en gräns.

Fråga Sderotborna.

Nu börjar araber, Israels förvirrade vänster och övriga världens 'rättfärdiga' att pressa israelerna att gå hem för att sedan hoppas på det bästa.

Folk dör ju i Gaza...

Terrorbenägna araber och deras skuggor börjar gny och gneta – israelerna måste sluta förstöra Gaza och döda kvinnor och barn.

Ord och inga visor.

Försök nu vara lite ärliga - Hamas har sprutat raketer ut över Israels land närhelst det passat dem under lååång tid och ingen har sagt ett knyst.

Allra minst de som är mest högljudda idag.

Jag skulle skämts ögonen ur mej om jag på detta sätt tvingats visa upp min oförmåga att ta in hela bilden.

Om Hamas vill undvika flygvapnets upprensningsaktioner så behöver de bara välja bort raketerna med tillhörande ramper.

Kan det vara enklare.

Hamas har själva den stora förmånen att få välja.

De kan antingen sluta skicka iväg raketer mot hög som låg eller fortsätta gömma sej i underjorden och se sina medgazaner dö i striderna.

Så enkelt är det.

Det är Hamas som väljer om människor i Gaza kommer att dö.

Hamas valde att starta kriget och Hamas kan välja att avsluta det hela.

Sedan har vi ju det där med viljan förstås...

Sluta spänna musklerna och välj.

Piloterna i flygvapnet skulle välkomna att få komma hem till sina familjer till helgen men då måste Hamas först välja att avsluta sina äventyr vid avskjutningsramperna.

Lugnet skulle vara återställt på nolltid (hörde ni det i Säkerhetsrådet?).

Därefter skulle naturligtvis Israel kräva att raketer och andra vapen i Gaza skulle avlägsnas och göras obrukbara men det är kanske en annan historia.

De behöver inte välja bort elektriciteten de får från Israel.

De behöver inte välja bort bränslet de får från Israel.

De behöver inte välja bort medicinska förnödenheter de får från Israel.

De behöver inte välja bort allt övrigt Israel med en oxes envishet levererar till Gaza.

Bara välja bort raketerna som ju varken går att äta eller dricka.

Som sagt, kan det vara enklare.

De har ett val, inte mellan Abbas och Haniye, utan ett val mellan liv eller död.

Man kan dö av en israelisk flygattack men slänger de raketerna i havet (kanske inte så lämpligt vid närmare eftertanke) är chanserna att överleva oerhört mycket större.

Vilket val tror ni era barn föredrar att ni gör?

Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, Israel, Gaza, Sderot, Säkerhetsrådet, ...

Hålla handen

http://hd.se/angelholm/2010/02/27/fran-angelholm-till-vastbanken/
Klicka på ovanstående länk för att bättre hänga med i nedanstående resonemang.

Artikeln handlar om en av de mest tveksamma företeelser den svenska kristenheten kört igång, och det vill inte säga lite.
Följeslagarföreteelsen.

Varför omger sej artiklar som den här med en omisskännlig doft av rasism?
I kraft av vad ...??? åker Sofie till Västbanken för att traska vägen fram bredvid barn och bönder när de går till sina dagliga sysselsättningar?
Åker Sofie till Västbanken för att hon anser hon är mera värd att lyssna på och mera värd att ta hänsyn till eftersom hon har ett vitt skinn?
Detta är faktiskt i praktiken vad hon säger.
Följdresonemanget blir då att hon anser att ett mörkare skinn är mindre värt och degraderar dessa olyckliga människor till en position där enligt någon obskyr naturlag ingen lyssnar på dem och ingen visar dem någon hänsyn.
Detta är solklar rasism.

Kanske handlar det dessutom om en proxy-rasism där Sofie och de som sänder ut henne menar att de israeliska värnpliktiga och nybyggarna skulle agera utifrån rasismens lagar och behandla henne och hennes skyddslingar bättre för att hon begåvats med ett vitt skinn?
I så fall känner hon dåligt till hur befolkningsmixen i Israel ser ut där allt från svart till vitt är representerat och ingen fäster något avseende vid om Sofie har vitt eller grönt skinn.
Förväntningarna om särbehandling är alltså totalt ogrundade – som väl är.

Kanske är den israeliske värnpliktige hon ämnar ”dämpa” (Good bless...) rent av vitare i skinnet än vad Sofie från Ängelholm är?
Kanske är det bara en liten flirt hon är ute efter?
Är det möjligen något annat Sofie anser sej representera som vi andra inte känner till men som kvalificerar henne för uppgifter ingen annan på Västbanken klarar av?

En annan oregerlig liten tanke dyker upp längre ner i texten där Sofie säger att hon ämnar ”försöka dämpa våldet” och att ”västerlänningars närvaro har en lugnande effekt”.
Hur tänker Sofie försöka dämpa våldet när palestinierna rullar igång sina stenkastningsorgier?
Rensa området från stenar?
Handgripligen ta stenarna ur händerna på bicepspojkarna?
Distrahera dem med en kopp kaffe?
För att hålla dem på gott humör bör hon i vart fall vänta med att avbryta föreställningen tills det ditkallade CNN fått de bilder de anser sej behöva för kvällens avsnitt ur serien ”Det kämpande Palestina”...

Sedan - vad menar Sofie med att västerlänningars närvaro har en lugnande effekt”?
Lugnande effekt på vad?
På vem?
Blir demonstrationerna lugnare, blir stenarna mindre, blir plakat-texterna mindre hatiska?

Jag å andra sidan är övertygad om att följeslagarna snarare spär på ettrigheterna då deras närvaro ger upprorsmakarna råg i ryggen och stärker deras idé om att demokratiska metoder bör förkastas även i fortsättningen till förmån för nuvarande våldsmetoder.

Fritt fram alltså tack vare Sofie och hennes kamrater.

Skulle deras närvaro möjligen ha en lugnande effekt på israelerna???
Faktum är att de israeliska pojkarna, visa av tidigare palestinska upplopp, står passiva en bit bort och har rysligt långtråkigt tills deras närvaro krävs för att dämpa ytterligare ett palestinskt våldsutbrott.
Det är inte alltid så glamoröst att agera babysitters.

Sofie och hennes kamrater gör bäst i att övervara evenemanget på behörigt avstånd - inte minst för deras föräldrars skull som förmodligen följer spektaklet från TV-sofforna hemma i Svedala.

Projektets namn anger att aktiviteterna är ämnade att täcka både Israel och vad som möjligen en gång blir Palestina men vad jag förstått har ännu inga följeslagare placerats i Israel.
Barnen i Sderot har all anledning att känna sej diskriminerade och en förklaring från projektledningen vore välkommen.
Är omnämnandet av Israel endast ett fikonlöv för denna genanta partiskhet?

Sofie bör naturligtvis överhuvudtaget inte åka till Västbanken utan i stället försöka reda ut för sej själv hur hon kunnat hamna så otroligt galet.

Läs även andra bloggares åsikter om följeslagare, Kyrkornas Världsråd, rasism, Västbanken, nybyggare, Israel, Sderot, ...

'Media Hills'

Det pågår ett krig i Gaza.
Kriget mot terrororganisationen Hamas och något mera indirekt mot - Iran.
Hamas för sin del har krigat mot Israel under cirka åtta års tid, helt obevakade och ostörda, i sin egen takt och i den utsträckning det dem behagat.
Idag är kriget bevakat till 100% - det kan ju gu' bevars finns godbitar som kan användas mot Israel.

Gränsen mot Gaza befinner sej mitt i en åker.
En åker som när tiderna var mer människovänliga brukades gemensamt av folk både från Gaza och från Israel.
Folk som arbetar tillsammans skuldra mot skuldra utvecklar en vänskap som väldigt lite kan störa.
Dessa människor är fortfarande vänner över gränsen utom i de fall då någon i Gaza smittats av radikaliseringsbacillen och blivit Hamasnik.
Då blir det mesta helgalet.

På den israeliska sidan övergår dessa åkrar i ett något mera höglänt landskap varifrån man har obehindrad utsikt över större delen av Gaza.
Detta har den församlade världspressen, oroliga föräldrar till 19-åringarna i IDF och familjer från Sderot upptäckt.

Dessa små kullar har nu i folkmun döpts till 'Media Hills' eller 'Woodstock'.
Världspressen har inrutat sina revir enligt principen "mest prestigefylld – mest land" och därefter monterat upp all tänkbar sändningsutrustning.
Musiken dånar och en picnic-liknande situation råder.
'Media Hills' har blivit folknöje.

Generellt är media inte tillåtna in i Gaza nu av uppenbara säkerhetsskäl och detta är naturligtvis ett ämne för livliga diskussioner.
Det finns TV-stjärnor som är nöjda med att befinna sej på säkert avstånd från händelsernas centrum men det finns också biffiga killar som högljutt beklagar situationen och skroderar om sin heta önskan att se striderna i vitögat.
Underligt nog är det just dessa skrodörer som springer snabbast till den skyddande muren när larmet går om inkommande raketer...

Vi fann också en ensam mamma på 'Media Hills'.
Hennes unge son deltar i kriget mot Hamas och hon var orolig.
Hon berättade att hon trots en ständigt malande rädsla helhjärtat stödde Israels frontkrig mot det fanatiska Hamas.
Hon förstod att kampen gäller liv eller död för den fria världen.
Jag är inte helt säker på att mediauppbådet på 'Media Hills' i sina sändningar till bl.a. Indien och Mexiko gav uttryck för denna dimension.

Vägkorsningskrogarna och andra små syltor i Gazas närområde har i dessa dagar en svindlande kommers.
Vem uppskattar inte en het gulasch efter några regnblåsiga timmar på "Media Hills"?
En kopp ångande kaffe med några stänk konjak hjälper också upp humöret.

Vad väntade dessa utsända reportrar, filmare och tekniker på?
De väntade på "action"!
De gånger de kunde bevittna ett helikopteranfall mot ett exploderande vapenlager höjdes temperaturen flera grader.
Medan rökpelarna stiger mot den röda kvällshimlen och bränderna lyser upp skymningen gör sej reportrarna redo.
De intar sina i förväg utvalda positioner, sveper håret från ansiktena och börjar beskriva vad som hänt med melodramatiska röster.

På 'Media Hills' hittar vi också en pappa med sin unge son från Sderot.
Sonen är åtta år gammal och har världens vackraste ögon.
Han är lika gammal som Hamasterrorn.
Han vet inte av något annat liv och har nu följt med sin pappa för att titta på orsakerna till sina egenartade uppväxtförhållanden.
Pappan berättar att det enda han nu önskar är att IDF får till stånd en förändrad och förbättrad säkerhetssituation, med eller utan Hamas på tronen.
Han vet att IDF kommer att göra allt som står i deras makt för en bättre livskvalitet i bl.a. Sderot.

Ytterligare några rökpelare har sällat sej till de andra och kvällsdiset ligger tungt över Gaza.
Den stora, röda och kvällströtta solen är på väg att försvinna ner i Medelhavet tills det är dags för en ny vandring över himlavalvet.
Mediafolket börjar packa ned sin kamerautrustning och reportrarna tar kollegiala kontakter över språkgränserna.
Nyhetssändningarna från Gaza tar en paus men kriget mot Hamasterrorn kan inte kosta på sej en sådan lyx.

Ett flyttfågelstråk påminner oss om att det finns en normalare värld bortom Gaza.
För att finna den behöver du inte gå längre än till närmsta felafel-stånd vid bensinmacken några hundra meter bort.

Woodstock, Hamasterror, Iran, IDF, media, gulasch, vapenlager, rökpelare, Sderot, felafelstånd, Gaza, konjak,...

SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SDS SDS SDS AB AB AB AB HD T B SP K K Y D D DB DB DB DB

DB VG VG VG VG DN DN DN DN Y SP T AB HD DN DN DN DN219

Bloggar:IiS MXp FIM Adania Meyer ME-aktualia Sapere Aude

Lösningen

Som ni förmodligen hört och sett så är de i luven på varandra ganska ordentligt, Israel och Hamas.
Som vanligt fördelas Hamasentusiasterna ungefär lika mellan Iran och Sverige.

Vad Hamasentusiasterna inte vet är att glorifiera Hamas är detsamma som att stampa på resten av palestinierna.
Vad Hamasentusiasterna inte vet är att Abbas nu sitter hemma i sin läderfåtölj och myser.
Vad Hamasentusiasterna inte vet är att civiliserade araber och arabstater ber Israel om en enda sak – att inte misslyckas den här gången.

De som iakttog en bedövande tystnad under alla år då Hamas plågade Israel har absolut ingen rätt att idag öppna munnen när Israel säger stopp.
Några bleka till intet förpliktande bisatser för skenets skull räknas inte.
Detta gäller alla från FN till palestinagrupperna i lilla Sverige.
Ni alla som iakttog största möjliga tystnad då är medskyldiga till dagens situation.

Åter till Gaza.
Hamas har med sin klena utrustning bombat Israel under många år.
Det de saknat i kvalitet har de ersatt med uthållighet vilket sakta men säkert förvandlades till rå rutin.
Ingen kunde höra namnet Sderot utan att förknippa det med Kassamraketer, som apelsinmarmeladen på ostsmörgåsen.

Hamas var som en bisvärm – ibland mera ilsket surrande än annars.
När de surrade som mest sköt de också flest Kassamraketer mot Sderot och det hände att människorna blev aningens irriterade.
Någon hade inbillat Hamas att om de skjuter tillräckligt många raketer in över Israel skulle landet försvinna...

Åren gick och barn blev ungdomar som inte visste av något annat liv än att krypa fram mot närmsta mur när larmet gick.
"Tseva adom", "tseva adom" – knastrade den metalliska rösten.
Tseva adom styrde deras liv.

Hamas valdes vid ett demokratiskt val som nog egentligen inte alls var särskilt demokratiskt.
Enligt PLO´s egna stadgar fick inga terrorgrupper deltaga i val men med hjälp av lite amerikanskt mygel kom de upp på valsedlarna.
Hamas vann valet men trots nyansade skägg och skrynkelfria kostymer var de inte nöjda utan iscensatte strax en blodig statskupp.
Nu äger de Gaza och siktar in sej på sharialagar med stympningar på programmet.

Sedan en tid har bombningarna och beskjutningarna från Gaza övergått från att vara irritationsmoment till ren tortyr och Israel började fundera.
När de hade funderat färdigt meddelade de att de inte gillade läget längre.
När du plågat din hund tillräckligt länge så biter den.
Kassamraketerna fick bli ett avslutat kapitel men ni kommer kanske ihåg att jag sade att Hamas var uthålliga...
Raketerna fortsatte att falla i Israels land och ingen var glad.

Israel bad Hamas sluta.
De bönade och bad och bad och bönade.
De mutade och hotade om vartannat, men ingenting hjälpte.
Raketerna anlände i en aldrig sinande ström.
Många kallade det en kris.
Det är denna kris jag nu ska lösa.

Konceptet är naturligtvis reaktionärt men samtidigt banalt.
Logiskt men fördolt.
Förbjudet men oundvikligt.
Bara personer med civilkurage går i land med det.

- Sätt, som omväxling, press på Hamas!

Aftonbladet och Helle Klein har ett favorituttryck - pressa Israel.
Israel måste pressas, Bildt måste pressa Israel, EU måste sätta press på Israel.
Pressa på ordentligt och allt kommer att bli så bra så bra.

Israel försöker nu att plocka bort så många Kassamraketer som möjligt innan de når Sderot och människor far illa på båda sidor av staketet.
FN levererar sin vanliga uppmaning om att alla bör bli snälla och sluta slå på varandra.
Proportionalitens idioti vädras och vapenvila krävs.

Den som tänker smaka på ordet proportionalitet bör göra det endast om han är övertygad om att evig konflikt är vad han eftersträvar.
Om båda parter slår på varandra med lika kraft i slagen finns ju inget avgörande i sikte.
Inget slut på konflikten.

Hamas tar inte order av någon annan än sin Gud och deras Gud vet inte vad en vapenvila innebär.
Möjligen vet han vad hudna är men eftersom en hudna upprättas till förmån för ena parten är den inte intressant.
Om det ändå, mot alla odds, skulle bli en vapenvila innebär det ju 'status quo' vilket i sin tur betyder ännu fler Kassamraketer.
Den gamla vanliga visan, alltså...

Alla, från FN till palestinagrupperna, måste kräva att Hamas skrotar sina Kassamraketer tillsammans med sina övriga krigsdetaljer.
Om de börjar prioritera ett civiliserat beteende vet vi att israelerna blir mer än glada över att få koncentrera sej på andra saker som att gå till jobbet på morgnarna och ta hand om sina familjer.
Det är inte Israel som ska pressas, det är Hamas.
Pressas så att de inte längre har något val.
Kom igen nu, Helle...
Du vill väl palestiniernas väl?!

Om de vill fortsätta att spela en roll i den här delen av världen måste de lämna sina diktatoriska fasoner, sin krigshetsande propaganda och bli en demokrati bland andra demokratier.
Demokratier skjuter inte Kassamraketer på varandra vilket skulle frigöra tid, kraft och pengar så de skulle kunna börja bygga sitt land.

Ett underbart land vid Medelhavets underbara strand.

Israel, Hamasentusiaster, Gaza, Abbas, Sderot, exploderande raketer, statskupp, sharialagar, stympningar, civilkurage, proportionalitet, FN, Helle Klein, medelhavsstrand, ...

Tunnelentusiaster

Det kan tyckas tjatigt att ta upp det där med Kassamraketerna igen.
De finns ju där mer eller mindre hela tiden.
De är som irriterande flugor man inte kan springa från.
Envisa som synden.

Visst, det har varit lugnt ett tag.
Nästan i alla fall.
Det har dock alltid funnits utrymme för missförstådda individer att lufta sina känslor med skjutövningar mot Sderot, kibbutser och andra bosättningar.
Det har liksom varit allmänt accepterat, ungefär som att "lite svinn får man alltid räkna med".

Hamas kröp på sina bara knän för att få denna vapenvila - fast det sa man naturligtvis inte – och Israel accepterade den eftersom man inte kunde hitta på något bättre.
Inte hade Olmert och co. vett att skämmas heller.

I Gaza har man arbetat för högtryck, som arbetsbina i sin kupa, för att utnyttja vapenvilan på effektivast möjliga sätt.
Man har krigstränat och grävt, vapentränat och grävt och marscherat och grävt – nåja, inte på en gång.
Bara nästan.

Israelerna har en "storebror ser dej" som har iakttagit alla dessa aktiviteter och sett hur tunnlarna slingrar dej under gränser och staket i allt större antal.
Det är inga smutsiga tunnlar där fukten dryper och det slaskar om benen.
Nej, här finner man tunnlarnas Rolls Royce med all tänkbar bekvämlighet.



Bekvämligheten är nu inte i första hand tänkt att serva de israeler man planerar att kidnappa utan de trogna grävarna.
Ofta har dessa bestått av minderåriga barn men Hamas, som är angelägna om att bli respekterade av dej och mej, har satt en åldersgräns.
Barnarbete – fy.
Människosmuggling – OK.

Härom natten tog sej några soldater in i Gaza för att täppa igen en sådan lyxtunnel.
De blev beskjutna under arbetet och skottväxling följde.
Skadade och dödade människor är alltid en tragik och det var just detta som inträffade.

Alla hämningar släppte och Hamas och Jihad och allt vad de nu heter gav järnet.
Under tisdagsdygnet bombarderades Israel med över 50 raketer.
Var och en av dem var avsedd att döda.

Nu verkar det dock som om killarna som sänder iväg Kassamraketerna är något ringrostiga för de har inte prickat in en enda jude.
Skrikit och domderat om bruten vapenvila har man gjort men i hastigheten glömt att tunnelbygge inte heller var tillåtet i överenskommelsen.
Selektiv argumentering vilket dessvärre tillhör vanligheten.

Under natten tog flygvapnet bort en jihadist som var mitt uppe i skjutandet och skriken på hämnd blev än råare.
Kassamraketerna har fortsatt att falla som vi vet att de gör så snart en Hamasnik eller Jihadist känner sej förorättad.

Att sluta bygga tunnlar för människosmuggling är dock inget de reflekterar över.
Att börja uppföra sej som folk är heller inget de reflekterar över.
Civilisationen är fortfarande långt borta från Gaza.

Gaza, tunnelbygge, Kassamraketer, Sderot, barnarbete, IDF, ..