Obama, Obama, Obama…
Så kommer det antagligen att låta om några timmar i världens alla media.
Nej förresten - det låter redan så.
Obama, Obama, Obama...
Det var inte alltför länge sedan folk blandade bort korten och Obama blev Osama och tvärt om.
Idag vet alla vem Obama är.
En mörk kille i kritvit skjorta och med ett bländvitt leende.
Det har vi svart på vitt på nu.
Så kommer det antagligen att låta om några timmar i världens alla media.
Nej förresten - det låter redan så.
Obama, Obama, Obama...
Det var inte alltför länge sedan folk blandade bort korten och Obama blev Osama och tvärt om.
Idag vet alla vem Obama är.
En mörk kille i kritvit skjorta och med ett bländvitt leende.
Det har vi svart på vitt på nu.
Vad har producerat denna så attraktiva produkt?
Är det pengar eller är det "ordet"?
Jag tror det är pengarna för ordet är ju ett "icke-ord"...
"CHANGE"
Change – förändring, innebär ju bara just förändring.
En riktning mot något som ännu är odefinierat.
Själva ordet berättar inte för oss vad denna förändring innebär eller vart den leder.
Kan det vara så att många i USA är så desperata att de inte bryr sej om vad framtiden kommer att innebära, bara den blir annorlunda?
Ett sådant resonemang kan dessvärre utmynna i att man kommer "ur askan i elden" för att citera ett känt talessätt.
Change.
Är det enda de amerikanska väljarna trånar efter den kritvita skjortan och det bländvita leendet?
Jag läste, inte helt förvånad, att Obamas största supportergrupp är kvinnorna.
Ganska naturligt egentligen.
En viril charmknutte leder naturligtvis över en ärrad krigsveteran men samtidigt undrar man om denna bakgrund är tillräcklig för att välja sin president?
Obama är inte bara det demokratiska partiets kandidat för presidentposten utan också centralfiguren i en rörelse, en väckelserörelse.
Väckelsepredikader vet att det är viktigt att spela på alla strängar – allt som väcker känslor är tillåtet.
Det smärtar mej att säga att kvinnorna oftast är de mest uppenbara offren.
Obama är ett fenomen, en produkt vars väloljade maskineri imponerar.
Smörjmedel: penningar.
Vi har kunnat läsa krior om skumma donatorer från fjärran länder men vi vet samtidigt inte om de innehåller någon sanningshalt.
Vad vi vet är att industrin Obama kräver massiva monetära insatser för att gå runt – och runt har det gått.
Han har gjort de rätta sakerna och sagt de absolut lika rätta sakerna var gång han varit i närheten av en mikrofon.
Detta kallas talang.
Obama är en kult och bör bli betraktad som sådan.
En kultledare kan brännas upp av sin egen eld men kan naturligtvis också gå från klarhet till klarhet.
Låt oss hoppas Obama med sina kritvita skjortor och bländvita leenden visar sej ha något väsentligt att erbjuda USA och världen, något som ligger bortom slogans, charm och allmän attraktionskraft.
Är det pengar eller är det "ordet"?
Jag tror det är pengarna för ordet är ju ett "icke-ord"...
"CHANGE"
Change – förändring, innebär ju bara just förändring.
En riktning mot något som ännu är odefinierat.
Själva ordet berättar inte för oss vad denna förändring innebär eller vart den leder.
Kan det vara så att många i USA är så desperata att de inte bryr sej om vad framtiden kommer att innebära, bara den blir annorlunda?
Ett sådant resonemang kan dessvärre utmynna i att man kommer "ur askan i elden" för att citera ett känt talessätt.
Change.
Är det enda de amerikanska väljarna trånar efter den kritvita skjortan och det bländvita leendet?
Jag läste, inte helt förvånad, att Obamas största supportergrupp är kvinnorna.
Ganska naturligt egentligen.
En viril charmknutte leder naturligtvis över en ärrad krigsveteran men samtidigt undrar man om denna bakgrund är tillräcklig för att välja sin president?
Obama är inte bara det demokratiska partiets kandidat för presidentposten utan också centralfiguren i en rörelse, en väckelserörelse.
Väckelsepredikader vet att det är viktigt att spela på alla strängar – allt som väcker känslor är tillåtet.
Det smärtar mej att säga att kvinnorna oftast är de mest uppenbara offren.
Obama är ett fenomen, en produkt vars väloljade maskineri imponerar.
Smörjmedel: penningar.
Vi har kunnat läsa krior om skumma donatorer från fjärran länder men vi vet samtidigt inte om de innehåller någon sanningshalt.
Vad vi vet är att industrin Obama kräver massiva monetära insatser för att gå runt – och runt har det gått.
Han har gjort de rätta sakerna och sagt de absolut lika rätta sakerna var gång han varit i närheten av en mikrofon.
Detta kallas talang.
Obama är en kult och bör bli betraktad som sådan.
En kultledare kan brännas upp av sin egen eld men kan naturligtvis också gå från klarhet till klarhet.
Låt oss hoppas Obama med sina kritvita skjortor och bländvita leenden visar sej ha något väsentligt att erbjuda USA och världen, något som ligger bortom slogans, charm och allmän attraktionskraft.
Obama, USA, presidentkandidat, media, ..
AB SDS HD D DN D SvD SvD dn sds dn dn dn svd svd dn hd d svd sds dn ab svd
