Livni, taktikern som är alltför taktisk - och tyvärr enbart taktisk

Att sitta och plöja FN resolutioner ger inte direkt någon poetisk kick men är man tillräckligt nyfiken så får man inte vara kitslig.

Jag letade efter Säkerhetsrådets resolution 1701 för att se vad den verkligen innehåller.

Det är förvisso inte den mest citerade resolution som utgått från FNs Säkerhetsråd men när man nu ganska allmänt fördömer det påstådda israeliska flygvapnets aktioner i Syrien så är det viktigt att känna till att de hade kunnat spara in sina flygbränslekostnader om denna resolution hade varit i det skick den var avsedd att vara från början.

Förhandlingarna om vapenvila efter Hizballah-kriget mot Israel 2006 sköttes av dåvarande utrikesministern Tsippi Livni och som den person hon är så tillät hon denna resolution att späs ut till oigenkännlighet.

Allt till Israels nackdel.

Nu säger vän av viss ordning att det har ju faktiskt varit lugnt vid gränsen mot Libanon sedan dess, vilket är sant.

Inga katyushasvärmar mot israeliska byar så visst har det varit lugnt.

Blanda dock inte ihop korten och tro att lugnet beror på att Hizballah och den libanesiska armén föredrar en hemmakväll med familjen framför att skicka raketer mot Israel.

Inte heller att de blivit mer pragmatiska och kanske till och med lite mera vänligt inställda.

Lyssna när chefen Nasrallah talar så förstår ni att så inte är fallet.

Trots att ingen sida egentligen vann kriget 2006 så förlorade Hizballah många krigare och mycket material gick förlorat.

Tunnlar måste återuppbyggas och vapenarsenalen förstärkas och sådant tar tid, speciellt som de flesta raketer (Hizballah älskar raketer) måste fraktas ända från Iran.

Hizballah vet att nästa gång så måste de vinna solklart över Israel för annars förlorar de det libanesiska folkets stöd, sin egen legitimitet och blir utskrattade av arabvärlden.

Detta vill de naturligtvis inte riskera så de jobbar intensivt på att bli bättre och starkare på alla fronter.
De har helt enkelt inte tid att småkivas med Israel.

Om stilleståndsförhandlingarna hade skötts av en erfaren och respekterad person, en som var 'lite starkare i anden' än Tsippi Livni, så hade man inte gått med på den urvattnade resolution som parterna till slut skrev under.

Läs här om hur en text med substans degraderas till lingon och mjölk.

Ett exempel.

Hizballah förbjöds att ta emot vapen som inte den libanesiska armén godkänt och om de ändå gjorde det – ja då gick det bra det också.

Livni accepterade alltså en resolution där man ställde krav utan möjlighet att kontrollera att de efterlevdes och när Hizballah bryter mot resolution 1701 så finns det inga möjligheter att ställa dem till svars.

Inte undra på att araberna mangrant stödde den resolutionen.

Tänk dej att Sverige stiftar en lag och att du bryter mot den.

Lagstiftarna har dock glömt eller inte brytt sej om att ge polisen möjlighet att ta in dej till stationen och heller inte utmätt några lämpliga straffsatser för brottet.

Du kan utan minsta problem upprepa samma brott hur många gånger som helst för absolut ingenting kommer att hända.

Lika smart var Livni när hon undertecknade FNs resolution 1701.

Sedan var det det där med att avväpna Hizballah.

Det låter ju jättebra att alla vapen ska plockas bort från Hizballah och att de får ge sej ut på  arbetsmarknaden igen.

FNs fredsbevarande styrka UNIFIL var  snart på plats och man trodde att nu skulle vapnen och raketerna snabbt försvinna.

Att tro hjälper föga förstod man när UNIFIL meddelade att det inte var deras jobb, det fick libaneserna själva ta hand om.

Livni igen.

Hur kunde hon signera ett stilleståndsfördrag där man krävde Hizballahs avväpning men där ingenting stod om vilka som skulle se till att det blev gjort och om ingenting blev gjort, av vem man då skulle kunna utkräva ansvar?

Att låta libaneser avväpna libaneser låter precis som något Livni skulle kunna föreslå!

Livni har varit ute i den relativa kylan ett tag som oppositionsledare och som ledare för partiet Kadima som bara försvann under hennes ledning.

Av anledningar jag inte riktigt förstår, förmodligen taktiska, är hon nu justitieminister med ansvar för förhandlingarna med palestinierna.

Hennes nya parti Hatnua håller visst också på att försvinna enligt färska undersökningar.

Tala om dåligt handlag...

Tsippi Livni är en olycka.

En olycka för Israel och en olycka för freden.

Möjligen också en olycka för sej själv.

Hon segar sej upp det ena politiska pinnhålet efter det andra som den taktiknörd hon är - att verka i det fördolda är ingenting som Livni accepterar.

Hon är stolt och bitter och få har använt Knessets talarstol till att leverera sådan bitterhet som just Livni.

Man säger ibland om människor som Livni att de kan gå över lik för att nå sina mål men även om detta inte kommer att ske ordagrant så känns tanken inte helt främmande vad gäller Tsippi Livni.

Hade resolution 1701 varit helt vattentät så hade Hizballah inte kunnat rusta upp och israelerna hade kunnat fira Shavuot i lugn och ro utan oro för att raketer från norr skulle landa mitt bland primörerna. 

Naturligtvis hade de israeliska flygplanen heller aldrig behövt lämna startbanan - om de nu var israeliska - vilket de kanske var.
Eller?

Läs även andra bloggares åsikter om FN-resolution 1701, Hizballah-kriget, Tsippi Livni, Israel, UNIFIL, ...

Titeln vandrar vidare

Det är bara sådär alldeles otroligt vackert.
Solnedgångarna från ’Det lilla huset på höjden’ där vi nu tillfälligtvis bor är fascinerande nästan i överkant.

Man tappar den så kallade andan.

Himmel, himmel och ännu mera himmel med en envis och stolt palm i förgrunden.

När kvällsföreställningen börjar lägger man lätt vad man håller på med åt sidan och bara förundras.

Vår kibbuts, som är något så ovanligt som en kibbuts stadd vid kassa, är mitt uppe i ett projekt som innebär att alla ruckel som medlemmarna bor i ska genomgå en övergripande uppsnofsning och i år har turen kommit till vårt område.

Alla körs ut för en period om 1/2 till 1 år med hotelser om indragen ström och avbruten vattentillförsel.

När det dessutom stod klart att stjärnorna skulle komma att ha fri insyn - ja då började vi packa.

Om någon är road av jämförelser av boendestandard kan ni exempelvis passera Umm-el-Fahm och fascineras av de palatsliknande tusen-och-en-natt-villorna och sedan jämföra med skruttarna kibbutsfolket bor i.
Bara som jämförelse – alltså.

Inga som helst insinuationer...

Nåväl, grovjobbet är gjort men finliret återstår och just när vi lyckats bo in oss är det väl dags att flytta tillbaka till vårt ordinarie hus som då förmodas vara både rymligare och fräschare men ändå ligga ljusår från standarden i Umm-el-Fahm.
Medan vi packade, släpade och allmänt brydde våra hjärnor fick Israel en ny regering.
’Regeringen Lieberman’ - skulle man kunna tro...

Ja, man kan verkligen undra.
Finns det en oskriven lag som säger att utrikesministrar, speciellt utrikesministrar från Israel, måste inskränka sej till att säga vad andra utrikesministrar från Israel tidigare sagt.
Dessutom förvänta sej samma resultat – d.v.s. inga.

Lieberman har tydligen missat denna oskrivna lag så därför berättar han om vad han tror är bra för Israel och är dessutom beredd att genomföra det.
Det är väl ungefär det utrikesministrar är till för.
Premiärministrar också naturligtvis men i dag talar vi om Lieberman.

Det har sagts en hel massa om personen Lieberman men inte så mycket om vad han faktiskt säger.
Han säger sådant som mannen på gatan i Israel mår bra av att höra men som inte passerat världssamfundets lämplighetstest.
Naturligtvis storknar pc-folket men det gör de ju ganska regelbundet även utan Lieberman.
De som haft en pratstund med honom och de som verkligen lyssnat till vad han har att säga letar förgäver efter något att sätta extremiststämpeln på.

Nej, Lieberman är inte extrem – bara klok.

Pragmatisk och klok.
Han gillar inte tomma slogans (typ ’tvåstatslösning’, ’ockupation’, ’bosättningar’) och har lärt sej vad som är meningsfulla åtgärder, och motsatsen, i den här delen av världen.
Han har lärt sej av bl.a. Tsippi Livnis misstag och kommer inte att göra om dem.
Araberna ska inte kunna välja och vraka bland åtaganden de signerat medan Israel dagligen avkrävs fullbordade resultat.

Dessutom vill han ta det i rätt ordning – som det står skrivet i ”The Road Map For Peace”.
Han vet att genvägar är senvägar och ibland till och med återvändsgränder.
Nej, Lieberman är klok – så klok att han skrämmer folk som är vana vid att ord bara är något man kan att gömma sej bakom.

Slut på självbedrägeriet och slut på självförnekandet.
Israel är ett fritt, fräscht och blomstrande land där den officiella politiken numera värnar om dess invånares väl och ve i högre utsträckning än om gamla utslitna slogans.

Extremisttiteln vidarebefordras härmed till en person som sällan vederfars denna ’ära’ men som sedan lång tid får räknas som tämligen överkvalificerad.
Mahmoud Ahmadinejad.

De små ljusen långt borta på Samariens kullar blinkar och glimmar allt medan himlen långsamt antar nattens färger.

Avigdor Lieberman, solnedgång, Umm-el-Fahm, Israel, tvåstatslösning, ockupation, bosättningar, Tsippi Livni, 'The Road Map For Peace', slogans, Mahmoud Ahmadinejad, ...

Fåraktiga alternativ

Den här bilden avgjorde ämnet i kväll – det fanns annars ett par, tre till att välja på.

Jag läste ett citat som syftade på Israels politiker men det kan också stå för den nyvalde presidenten i USA, om än i vinklad form.
Israel har begåvats med "the best politicians money can buy" (ex. Olmerts alla kuvert) och eftersom Obamas kampanj gick runt, inte bara på genialitet, så kan man kanske säga att USA fick "the best president money can buy."
För 60 miljoner dollar!

Obama proklamerar att han tänker stå för en helt ny politik och det låter som ett eko av vad Tsippi Livni har sagt.
En ny politik.
Underförstått då en bättre sådan.
Obama och Tsippi tror jag blir rena utförsäljningen medan Obama och Bibi skulle kunna bli ett team att räkna med.

Vad Obama inte tänker förnya är hundtraditionen i Vita Huset.
Han har lovar sina döttrar en liten valp när de flyttar in och det bidrar naturligtvis till det förväntade gullegullet.
Nu när valet är över och amerikanarna börjar komma ner på jorden har intresset för vilken hundras familjen Obama tänker skaffa ökat för var timma.
Den vältalige Obama berättade att de först hade tänkt ta en hund från en hundgård för husse-och mattelösa hundar men insåg sedan att det räckte med en blandrasig i familjen...
Han syftade då på sin egen härstamning från både svart och vitt.
Vad jag annars mest kommer ihåg från tidigare presidenters hundäventyr är president Lyndon Johnssons stackars hund han brutalt lyfte i öronen inför den samlade världspressen.
Ingen president har varit så nära lynchning som Johnssom var den gången.
Att Nancy Reagan drog ut naglarna på sin katt för att den inte skulle repa Vita Husets polerade möblemang föredrar jag att nämna med små bokstäver.

Alla vill av egoistiska-och överlevnadsskäl vara på vinnarens sida och därför har alla gratulerat Obama.
Ahmadinejad i Iran, Assad i Syrien, Hamas i Gaza och i resten av världen och Abbas i Ramalla – you name it.
Myanmar också.
Norkorea - kommer inte ihåg.
Hoppsan, jag glömde visst Olmert och jag kan livligt föreställa mej hur han smörade i det telegrammet.
Bäst att hålla sej väl med en kommande makthavare för att senare kunna låna dennes öra till egna mer eller mindre geniala projekt.

Firade och gratulerade gjorde också kurderna i Turkiet.
De slaktade 44 får som tackoffer för att Obama vann och smetade ner hans porträtt med de stackars fårens blod.
De förklarade dock strax att de inte menade något illa med denna akt utan att det var deras traditionella sätt att frammana beskydd åt personen på porträttet.

Någonstans tycker jag lite synd om Obama.
Listan över förväntningarna på honom är utan slut och alla tyckare har synpunkter på vad han nu bör göra.
Punkt ett, punkt två o.s.v.

Någon skrev så här – för en man som Obama finns bara två alternativ, att misslyckas eller att bli bäst.
Något mellanting existerar inte.

Obama, kurder, Tsippi Livni, Bibi Netanyahu, ..

Tomtemissbruk

Sverige är fantastiskt!

Det har varit ganska många artiklar om den inrikespolitiska situationen i Israel efter Olmerts avgång (fast han sitter fortfarande där han sitter där han sitter där han sitter...) och partiledarvalet i Kadima som vanns knappt av Tsippi Livni.
Vad har vi kunnat läsa i dessa artiklar?

Vi har fått läsa vad svenska analytiker anser att Israel bör och inte bör göra för att tillfredsställa palestinierna.
Nu är det ju så att Israel väljer sina politiker för att de ska verka för Israels bästa men i svenska media är man bara intresserad av att Israel ska välja företrädare som är bra för palestinierna.
Israels egna intressen är negligerbara.
Detta känns onekligen aningens virtuellt.

En rubrik som fångat många artikelskribenter är att i två färska opinionsundersökningar Tsippi Livni har fått ett par procent mer än Bibi Netanyahu och folk påstår att de fått nytt hopp...
Absurdt – av flera orsaker.

För det första är tiden fram till valdagen mer än en evighet i det här landet och opinionssiffrorna hinner gå varvet runt flera gånger om innan dess.
Opinionsinstituten arbetar för högtryck och mätningar kommer att skölja över landet i en aldrig sinande ström och om siffrorna pekar i samma riktning två veckor i följd, skulle jag bli ganska förvånad.
Vi lärde oss ju också vid Kadima-valet att resultaten av dessa undersökningar är beroende av en mängd oberäkneliga faktorer och i slutändan inte mycket att sätta sin lit till – även om Bibi Netanyahu hade legat i täten.

Sedan kommer vi till det allra underligaste i dessa artiklar som alla är skrivna i samma anda och väldigt likartade.
De svenska kommentatorerna ser det som ett positivt tecken att Tsippi Livni ledde i två mätningar over Bibi Netanyahu och då blir ju nästa fråga automatiskt – varför?
Varför tror de att Tsippi Livni skulle vara ett bättre val för Israel än Bibi Netanyahu?

Ursäkta --- var frågan felställd?
Naturligtvis.

Frågan skulle ha varit varför Tsippi Livni skulle vara ett bättre val för palestinierna än Bibi Netanyahu.
Med andra ord bedöms Israels inrikespolitik med utgångspunkt från vad som är bra eller dåligt för palestinierna.

Detta kallar jag ett typiskt tunnelseende men också ett snyggt upplägg av en påtryckargrupp.
Jag nämnde inte ordet propaganda men var snubblande nära.

Slutsatsen blir att svenska media och artikelskribenter vill ha en jultomte som Israels premiärminister.
En jultomte i röd tomtedräkt och vitlockigt hår med en önskelista så lång så lång och en säck sprängfull av klappar dekorerad med den palestinska flaggan.

Har ni inte glömt någonting?
Har ni inte glömt hur det ska gå för Israel?
Om landet ska överleva de synnerligen reella hoten från norr, från öster och från söder?
Fast det är väl inte något en svensk artikelförfattare eller ledarskribent skulle ödsla trycksvärta på.

Svenska media, Sverige, Israel, palestinierna, Tsippi Livni, Bibi Netanyahu, jultomten ..

D SvD DN SDS P

Regn i Tsippis hår

Idag kom regnet.
Idag kom regeringskrisen.

Det beror på vem du frågar vilket som anses vara viktigast.

Vid lunchtid idag bröts molnen sönder och vattnet ramlade ut.
Jag lärde mej idag vad det heter på hebreiska – shever anan.
Visst, man kan kalla det för regn, men det handlade mer om vattenschok som förflyttas uppifrån och ner med ett dån.
Jag var på jobbet och öppnade naturligtvis fönstret för att se, lyssna och – dofta!
Efter så många månaders hetta och torka inställde sej en helt ny klimatologisk situation.
Det blev blött.
Genomblött.
Jag ringde hem för att kolla om vi fortfarande hade torrt inomhus och det hade vi.
Eftersom vi bor under en jättefikus måste vi hålla takrännan ren för att vatten inte ska sippra in.

De gånger vi skjutit detta på framtiden har vi i stället fått in hela blötat.
Surt, äckligt och en massa onödigt arbete.

Plötsligt upphörde allt och solen satt på sin gamla vanliga plats.

Regeringskrisen då?
Måste jag?
Alla har synpunkter på den både i tal och skrift men det handlar ju om spekulationer.
Man ansluter sej till de idéer man känner ligger i närheten av sina egna för att sedan vänta på verkligheten – för att se om man hade rätt, eller inte.
En inte särskilt fruktbar process men om man gillar kristallkulor, så visst...

Min största oro är Olmert.
Att han ska hinna iscensätta irreversibla överenskommelser, signera irreversibla dokument och göra en allmän "sell out".
Som någon skrev – det land som sparkade ner Olmert från hans elfenbenstorn gör han nu sitt bästa för att förstöra.
Jag hoppas det finns paragrafer som håller honom i shack.

Tsippi Livni tycker nog det är ganska skönt att det är över.
Hon har inte sett ut som hon direkt gillat den sits hon hamnat i även om hon har hållit god min.
Att hon lärt sej en massa om mänskliga kvalitéer och svagheter visade hennes korta presskonferens i kväll då hon förklarade sitt resonemang.

Jag förstår inte hennes politik och hur hon får ihop att det hon gör är bra för Israel, men likaväl önskar jag någonstans att hon ska lyckas.
Hon är ju tjej...

Regn, skyfall, Tsippi Livni, Olmert, regeringskris, ..

DN SvD HD P DB