Visar inlägg med etikett Teheran. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Teheran. Visa alla inlägg

14 februari 2011

Obama, var är du?


Obama, var håller du hus?
Typiskt att du gör dej osynlig när du behövs som mest.

Nästan innan demonstranterna i Egypten hunnit fram till sitt torg så krävde du Mubaraks huvud på ett fat.
”Now”, var din order.
Trots en hel del zig-zaggande så stödde du från dag ett demonstranterna på gatan och i samma andetag svek du - lätt som en plätt - en vän.
Det kostade inget för du anade att du satsat på den vinnande hästen och det enda du behövde göra var att hänga på.

Jag undrar om du tänkt igenom vad det betyder för åskådarna när de ser hur lätt du byter fot och sviker långvariga bundsförvanter.
Signalerna du skickar ut talar om för omvärlden att man inte längre kan lita på USA.
Israel lärde sej snabbt denna läxa när Obamaadministrationen vägrade att erkänna vad den tidigare administrationen kommit överens med Israel om.
Sharon hade t.ex. aldrig dragit tillbaka sitt folk från Gaza om inte denna överenskommelse funnits.
När du nonchalerade tidigare ingångna avtal på detta vidriga sätt gjorde du en tabbe som i ett nu visade ditt rätta virke på ett mycket kraftfullare sätt än alla dina vackra tal.


Idag får du en ny chans.
Liksom i Egypten demonstrerar idag människorna i Teheran och kräver frihet för sej själva och sina barn.
Skillnaden mellan Egypten och Iran är både stor och liten.
I Egypten fanns hela tiden militären i bakgrunden men deras uppgift var att se till att allt gick lugnt till och skydda de som behövde skydd.
I Iran är säkerhetsstyrkorna utbeordrade för att till varje pris slå ut demonstrationerna och demonstranterna – vilket de också gör.
Priset som behöver betalas för friheten är betydligt större i Iran än i Egypten.

Obama, vi väntar otåligt.
Vi väntar på ditt otvetydiga ställningstagande för demonstranterna i Iran och mot Ahmadinejad och Khamenei.
Come on, i konsekvensens namn väntar världen på dina ord och alldeles speciellt väntar människorna i Teheran.
Har du inget ”Now” för demonstranterna i Teheran, inget ”Now” mot mullorna?
USA är trots dina många tabbar fortfarande en stormakt och vad den högste representanten för denna stormakt tycker betyder faktiskt något.

Irans folk väntar, världen väntar och vi väntar.
Kommer du att göra oss besvikna ännu en gång?
Kommer du åter igen att blotta dej och visa att du helt saknar ryggrad.
Kommer din ideologi att skymma allt vad konsekvens och medmänsklighet heter?

Obama, du får här en av dina sista chanser att visa lite civilkurage men förmodligen är det att hoppas på för mycket.
Att spela gud när det inte kostar något kan säkert vara kul men att stå upp när det blåser en frostbiten nordan det kräver sin man och den mannen är uppenbarligen inte du.
Kommer du att motbevisa ovanstående påstående kommer jag att med glädje be om ursäkt men där är vi inte än.
Tyvärr.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ...

05 oktober 2008

Iran som gisslan



Man får en djupt tragisk och smått chockartad bild av vad som hänt, och händer, i Iran när man letar efter foton från det landet.
Vad man får upp är naturligtvis Ahmadinejad i alla tänkbara configurationer, folk som hänger och slänger i vinden efter att ha blivit offer för offentlig hängning, och så dessa mullor...
Där emellan finner du militärparader där den ena raketen tävlar i storlek med den andra.
För att hitta det verkliga Iran fick man använda mer stringenta sökord.

Det är inte alltför länge sedan som Iran var känt för helt andra ting.
En vacker huvudstad, en blomstrande kultur och varierande och imponerande naturscenerier.
Vänliga, vackra människor och avundsvärda oljeinkomster.

Vad har hänt?
En hel nation har blivit kidnappad av fanatiska ledare som styrs endast av sin religion parad med en kuslig logik.
Resultatet förskräcker.
Världens ledare är också förskräckta medan vi vanliga gräsrötter är förskräckta över våra lerares naivitet och inkompetens.




Först får man ju bestämma sej för om Iran ska få fortsätta att gå på i ullstrumporna tills de nått sitt mål - eller inte.
Om man inte tycker det är lämpligt får man ju stoppa dem.
Om man finner att det enda riktiga är att stoppa dem blir nästa fråga på vilket sätt?

Världens ledare har nu enats om att stoppa dem genom att vänligt be dem ändra kurs.
Detta gör man genom en blandning av morötter och hot.
Löften och erbjudanden tillsammans med sanktioner.

Iran lyssnar och ler.

Iran har blivit experter på att lura sina trätobröder och vinner på det sättet tid.
Snart har de fått den tid de behövde, de är framme vid målet.

Europeerna med Solana i spetsen hälsar på i Teheran med jämna mellanrum.
Han gör som de tre vise männen (var de från Iran? Irak?), han överbringar gåvor.
Han säger till Ahmadinejad att om ni gör som vi vill ska ni få ännu mer.
Ahmadinejad tackar och bugar och säger som vanligt att han ska fundera på saken.
Han behöver lite mera tid, men bara lite.

Så har det gått till år efter år och Solana förstår ingenting.
Han tror att om han upprepar samma procedur en gång till så kanske han den här gången får ett annorlunda resultat.
Ursäkta, men är detta inte ett bevis på bristande intelligens?

Det är inte svårt att föreställa sej hur roligt Irans ledare har när de ser med vilken lätthet de duperar Solana och hans uppdragsgivare.
Frågan är om vi ska fortsätta att bjuda mullorna på detta nöje.
Om vi fortsätter som hitintills har de sin fortsatta nöjeskvot säkrad.

Gräsrötter kan inte ankrävas svar och ansvar men av våra ledare kräver vi inte bara svar utan också resultat.
Jag talar inte om bomber och granater utan om den enighet som krävs för att få Ahmadinejads leende att slockna.

Så länge de enskilda ländernas ekonomier är viktigare än människosläktets fortbestånd kommer Ahmadinejad att kunna fortsätta att le.

, , , , , ..