Ny vecka och allt är som vanligt igen.
Faktiskt.
Om man med det menar att det tillhör vanligheten att premiärministrar vadar upp över öronen i kriminalitetens gyttjebad – ja, då är allting som vanligt.Solen skiner och det är sommar, blå himmel och varmt och skönt.
Förhören fortsätter med den amerikanske finansiären av Olmerts valkampanjer och extravaganser.
I vilken utsträckning det ena överväger mot det andra börjar så smått ta form.
Olmert kommer inte ihåg någonting och Talansky, ett av huvudvittnena, blandar ihop det mesta.
Inte avundas jag de utredare som ska försöka bringa reda i dessa protokoll.
Men som sagt solen skiner och allt är som vanligt.
Gilad Shalit sitter fortfarande i sitt kidnappningsgömme i Gaza och jag hoppas verkligen han har tillgång till luftkonditionering.
Mat är viktigt, vatten är ännu viktigare men utan luftkonditionering i Gaza är man förvisad till helvetets förgård.
Olmert lovar var dag att han ska plocka hem killen men Hamas höjer budet lika ofta.
Nu efter Nasrallahs succée har Haniye i Gaza fått blodad tand.
Grrrrrrrrrrrrrrrrr, gläfser han och meddelar att nu har han bevis på att israelerna betalar vad som helt och hur mycket som helst för att få tillbaka en saknad soldat.
Han har ju rätt, Haniye.
Olmert som är en mästare i kortsiktigt tänkande har skapat förebilden genom uppgörelsen med Nasrallah och Haniye tänker nu helt enkelt göra lika dant.
I hans situation hade jag också gjort likadant.
Han behöver ju inte vara dum för att han är Hamas premiärminister.
Som ni ser, allt är precis som vanligt.
Israels kloke (om de fortfarande finns några sådana) meddelar att vi går mot kärvare tider.
Som om vi inte redan förstått det...
De säger att Hizballah, nu när den store-lille Kuntar är återlevererad till moderlandet, längtar efter att ge sej ut och bråka.
De påstår också att Hamas funderar på stordåd.
Om de nöjer sej med att fundera må det väl vara hänt, men när något så lockande kommer på tal som att reta upp Israel är det lätt att förflytta sej från ord till handling.
Hade vi haft fred, lugn och ro hade det inte varit som vanligt.
Nu har vi varken fred, lugn eller ro så allt är så otroligt, ofattbart och outhärdligt vanligt.
Dessutom skiner solen...
Faktiskt.
Om man med det menar att det tillhör vanligheten att premiärministrar vadar upp över öronen i kriminalitetens gyttjebad – ja, då är allting som vanligt.Solen skiner och det är sommar, blå himmel och varmt och skönt.
Förhören fortsätter med den amerikanske finansiären av Olmerts valkampanjer och extravaganser.
I vilken utsträckning det ena överväger mot det andra börjar så smått ta form.
Olmert kommer inte ihåg någonting och Talansky, ett av huvudvittnena, blandar ihop det mesta.
Inte avundas jag de utredare som ska försöka bringa reda i dessa protokoll.
Men som sagt solen skiner och allt är som vanligt.
Gilad Shalit sitter fortfarande i sitt kidnappningsgömme i Gaza och jag hoppas verkligen han har tillgång till luftkonditionering.
Mat är viktigt, vatten är ännu viktigare men utan luftkonditionering i Gaza är man förvisad till helvetets förgård.
Olmert lovar var dag att han ska plocka hem killen men Hamas höjer budet lika ofta.
Nu efter Nasrallahs succée har Haniye i Gaza fått blodad tand.
Grrrrrrrrrrrrrrrrr, gläfser han och meddelar att nu har han bevis på att israelerna betalar vad som helt och hur mycket som helst för att få tillbaka en saknad soldat.
Han har ju rätt, Haniye.
Olmert som är en mästare i kortsiktigt tänkande har skapat förebilden genom uppgörelsen med Nasrallah och Haniye tänker nu helt enkelt göra lika dant.
I hans situation hade jag också gjort likadant.
Han behöver ju inte vara dum för att han är Hamas premiärminister.
Som ni ser, allt är precis som vanligt.
Israels kloke (om de fortfarande finns några sådana) meddelar att vi går mot kärvare tider.
Som om vi inte redan förstått det...
De säger att Hizballah, nu när den store-lille Kuntar är återlevererad till moderlandet, längtar efter att ge sej ut och bråka.
De påstår också att Hamas funderar på stordåd.
Om de nöjer sej med att fundera må det väl vara hänt, men när något så lockande kommer på tal som att reta upp Israel är det lätt att förflytta sej från ord till handling.
Hade vi haft fred, lugn och ro hade det inte varit som vanligt.
Nu har vi varken fred, lugn eller ro så allt är så otroligt, ofattbart och outhärdligt vanligt.
Dessutom skiner solen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar