Den sköna glömskan

Det pågår i dessa dagar en tävling om vem som minns minst eller vem som är bäst på att glömma.
En variant av den tävlingen går ut på att bestämma vem som har rätt att glömma och av vem det faktiskt krävs att han har ett utomordentligt minne.
Olmerts mångårige välgörare ( p.g.a. dåligt omdöme eller av idealism?) sitter nu i korsförhör om sin filantropiska verksamhet. Mannen är 77 år gammal och har väl mest spritt glada och goa penningar omkring sej som tanten på parkbänken slänger brödsmulor till småfåglarna.
Utan någon tydlig redovisning vare sej i böcker eller i minne angående vem som fick vad, hur mycket och under vilka omstädigheter.Allmänt godhjärtad och fullt förvissad om att Olmert var den som skulle rädda Israel...
Talansky är 77 år gammal och nu söndersliten av Olmerts advokater som inte är några duvungar.Kuggfråga efter kuggfråga som till slut gör det svårt att skilja på vad som hände för 11 år sedan - eller var det möjligen för 12 år sedan???
Är det någon som tycker ovanstående låter onormalt?
Jag tycker det är en beskrivning av ett mycket rimligt händelseförlopp.
Talansky har rätt att glömma.
Israelerna är bra på mycket och speciellt bra är de på "läckor".
Just nu läcker det som ett såll från de senaste Olmert-affärerna.
Plötsligt sitter en journalist inne med material som inte borde finnas utanför de slutna rum dit allmänheten inte har tillträde.
Plötsligt är förstasidan i journalistens tidning full av rubriker och citat i fetstil och naturligtvis glufsar vi i oss.
Olmerts välregisserade polisförhör visade sej vara en saftig skandal där vittnet pendlade mellan arrogans och glömska i eleganta sekvenser.
Olmert hade i stort sett glömt allting.
Israel drabbades av en "aha-upplevelse" av gigantiska mått.
Nu förstår vi varför det mesta gått åt skogen de senaste åren - vi har en premiärminister utan minne!
Denne premiärminister har lett nationen ut i ett krig, sitter i förhandlingar med våra motparter och lovar bort allt som är politiskt korrekt att lova bort. Dessutom lovar han att plocka ut Gilad Shalit från Hamas.
Allt detta, och mer därtill, gör han utan minne.
Att Talansky blandar ihop korten ibland har min fulla förståelse men jag blir rent ut sagt förbaskad när jag förstår att Olmert aldrig varit i stånd att sköta sitt jobb.
Aldrig haft förutsättningarna.
Förbaskad också över att hans partikamrater stängt både ögon och öron inför detta faktum bara för att det är så mysigt att hämta ut den sköna löningen på fredagarna.
Möjligen i slutet av månaden...