Mediabruset

Vad pratar man om idag?
Ganska mycket egentligen.

Man pratar om Olmert som på fredag åter igen kommer att förhöras av polisen angående korruptionshärvan. Folk har varit över i USA och följt spåren mellan lyxhotell och kubanska cigarrer. Hans välgörare, Talansky, ville ge Olmert checkar men han envisades med att vilja ha cash.
Nu är det också "allmänt känt" att vissa feta kuvert aldrig nådde kampanjkassan utan snyggt låg kvar i Olmerts egen ficka.

Man oroar sej över den extremt låga vattennivån i Genesarets Sjö. Stränderna blir allt längre på bredden - om ni förstår, och det ena lågvattenmärket efter det andra passeras. Vattnet har redan blivit dyrare men priset ska visst snudd på fördubblas.
Det finns avsaltningsanläggningar som inte går med full kapacitet av det enkla skälet att det är ganska dyrt, men snart får de antagligen jobba dubbla skift.
De första som kommer att drabbas är jordbrukarna och trädgårdsentusiasterna och bortfallet i penningar räknat blir då långt större än att bygga fler avsaltningsanläggningar.
Israel är som vanligt fenomenalt på kortsiktiga lösningar.

Larmet gick i Sderot i kväll och i skrivande stund är man inte klar över om det var en Kassamraket eller falsklarm. Vad som dock är säkert är att en granat sköts mot Karniövergången tidigare idag.
Sådan är den vapenvila Hamas erbjuder - som vanligt.
Fångutväxlingen förbereds genom att man gräver upp Hizballahterroristernas gravar.
Fy bubblan vilket jobb.
Dokument om tidigare soldaters öden (MIA, Missed In Action) överlämnas och det hela verkar gå civiliserat till.
Vad alla väntar på är naturligtvis att verkligen få veta om Udi och Eldad kommer att återvända levande eller döda.
Få väntar sej ett under, men ändå...
Sedan var det kriget, det andra Libanonkriget för ganska exakt två år sedan.
Jag kommer så väl ihåg när jag hörde om raketerna och kidnappningarna första gången.
Jag satt på jobbet och som vanligt var radion på.
Något hade hänt uppe i norr.
Jag var tvungen att fråga en kompis vad ordet "chatufim" och "lachtof" betydde, jag var inte säker. Det betyder kidnappade och kidnappning.
Kriget var liksom igång på ett ögonblick men trots det fortsatte vardagslivet i stort sett som vanligt.
Jag kommer ihåg att vi t.o.m. åkte in till Afula för att småhandla mitt under brinnande krig med raketer fallande på åkrarna runt omkring. Man trodde ju hela tiden att det snart skulle vara över, men det bara fortsatte...
Vi hörde de ideliga varningarna på radion för inkommande raketer och vilka som snarast borde söka skydd. Ibland när de nämnde Afula eller Beit Shean gick jag in i sovrummet och drog täcket över huvudet tills faran var över. Det låter onekligen lite smålöjligt nu i efterhand.
Jacob fortsatte att läsa sin tidning – ingenting hade ju hänt...
Kibbutsnikar bara är sådana.
Nu pratar de om kommande krig som om det vore något oundvikligt. Läskigt.

Vi får idag - just nu - njuta av den goa sommarvärmen, vandra över de än så länge gröna gräsmattorna och hoppas att kriget dröjer.
Lite till - åtminstone.