17 juli 2008

Karnit sörjer medan Nasrallah ler



Det har varit en grym vecka.
Vi har varit fullständigt utlämnade till nyckfullheten hos en handelsresande i likdelar.
Nasrallah of Hizballah.

I radio sjunger man "Habaita, habaita" (hemåt, hemåt) och just den här veckan syftar man på de kidnappade ungdomarna som kom hem.
Hem till sitt Israel.
Hem till sina gravar.

En annan som kom hem var den ökände barnamördaren, Samir Kuntar.Han kom hem till en jublande befolkning som mottog honom som om han vore en god människa.
En god människa mördar inte barn och lovar några timmar efter frisläppandet att han längtar efter att få göra om det igen.Presidenten, premiärministern och naturligtvis Nasrallah, bidrog till feststämningen.
Inga ord var för stora, inga välkomstkramar för yviga och inga kyssar för blöta.

Hizballah fick förutom Kuntar och fyra andra levande fångar också snudd på 200 kroppar från krigen sedan decennier tillbaka.
Efter att ha passerat gränsen mot Libanon flyttades dessa träkistor över till öppna lastbilssläp som var dekorerade som överlastade julgranar.
Ordet makabert låg nära till hands

I Kuntars hemby kastade barn torkade rosenblad över honom och det kunde inte hjälpas att han såg lite löjlig ut när en del av dessa envist satte sej fast på hans militärkeps.

Två begravningar.
Udi Goldvassers änka, Karnit, hade sin sista offentliga konversation med honom.
Hon sa att hennes eget, privata avsked kommer att bli enbart mellan henne och Udi på annan plats och vid en annan tidpunkt.
Att se och höra hennes tal vid begravningen kommer ingen någonsin att glöma.
Rent, naket och oerhört sorgligt.
Udis mamma, Miki, som är av annat virke, sa att ingen skulle få se henne gråta och uppmanade nationen att ta sej samman, vara stark och gå vidare.
" Miki Goldwasser came to reclaim our national dignity, while Karnit came to reclaim our national soul."

Eldad Regev har tre bröder och en av dem, Ofer, uttryckte sej så här:
”Vi levde i en värld där vi trodde att vår fiende var som oss, att vi kunde prata med människor som också ville ge sina barn ett gott liv, som också ville se blommor växa, finna sin stora kärlek och bilda familj.
Precis som vi.
Men det visade sig att våra fiender är vår raka motsats och att vi inte har ett enda drag gemensamt.
Trots det kommer vi inte att sluta försöka.”
Ofer Regev sade vidare att han var stolt över att han tillhörde en nation som värdesätter kärlek högre än hat.

Tala om skilda världar.
I Libanon uppfördes ett skådespel medan vi försökte hantera verkligheten.

Karnit sörjer, vi sörjer - men Nasrallah han bara ler.

7 kommentarer:

Dag Selander sa...

Devar Vechatsi Devar... Någonting och hälften av någonting, dvs ungefär Ingenting är vad sorgen gör er inombords (enligt Linda SOG)

Gita sa...

Det där var kryptiskt, Dag.
Kan du utveckla ditt tänkande - som jag sätter stort värde på - lite mer...

Jacobssons tankar sa...

I Sverige har vi en mycket märklig syn på det lilla folket i Israel. Hittade denna kommentaren angående fångutväxlingen:
- I Israel finns en prestige i att ta hem sina egna trots att det sker till ett högt pris. Men det ger också en bild av att israeliska liv är värda mer, på sätt och vis visar man en överlägsenhet, säger Jan Joel Andersson, programchef och forskare på Utrikespolitiska Institutet, till TT.

Jag förvånas varje gång jag ser en sådan text. Hur kan man vara så hatisk mot ett folk? Det som skrämmer mig är denna demonisering av judarna. Gång på gång lyckas man få det att se ut som om judarna tror sig vaa för mer än andra. Och med den svenska jante-lagen i ryggmärgen lyckas man få människor att se ner på Israels folk. "Du ska inte tro att du är för mer än andra". Men varför gör svenska intelektuella så här? Kan ingen svara mig?

Dag Selander sa...

Gita, jag tillstår min kryptiska kommentar ;-) Sorry!

Devar Vechatsi Devar Jag kan inte hebreiska språket så bra som du, men det betyder enligt Linda SoG:

- A Hebrew expression whose literal translation is "Something and Half of Something." It is one of the few instances of sarcasm found in the Talmud, and basically, it means... "Nothing." KÄLLA: http://www.lindasog.com/

Ingenting... Jag menar att sorgen tömmer ens inre rymd till nästan "ingenting".

Gita sa...

Dag -
Jag trodde nog att du menade någonting ditåt men jag ville att du kommenterade själv för du gör det allra bäst.
Sorg är svårt att tala om och ännu svårare att uppleva. Dock är det en del av livet, antingen vi vill det eller inte.

Guds Basun -
Jag har förstått att det uttalande av Jan Joel Andersson du citerar väckt rättmätig vrede och förvåning. Många har kontaktat mannen ifråga som lämpligt nog är på semester... När han återkommer lär han ha ett antal mail att läsa som ber honom att förklara sej.
Din sista fråga - "kan ingen svara mej" rör på något sätt vid hjärteroten. - Jag kan inte svara dej, bara skriva i bloggen vad jag anser om saker och ting. Varför det förhåller sej si och så är mycket svårare att förklara. Var man hamnar i sin analys beror väl på vars och ens bakgrund men slutsatsen kan vi ju vara överens om - det är något sjukt, något förgiftat över det hela!

Arieh Fürth sa...

Jag försökte översätta Micki och Karnits gravtal.(hur översätter man "hesped" till svenska?) Det går bara inte. Svenska språket är inte i stånd att uttrycka den verklighet och och de känslor som ligger bakom dessa tal.

Frågan är om det svenska språket överhuvudtaget kan förmedla verkligheten hår i det så annorlunda Mellanöstern? Det är kanske därför så många i Sverige inte förstår vad vi talar och skriver om.

Gita sa...

Hej Arieh -
Eftersom min hebreiska på intet sätt är lysande, frågade jag min ärkesionistiske man. Vi kom med gemensamma krafter fram till att man med "hesped" menar gravtal. Förmodligen då i en mycket rikare bemärkelse.
Har du sett talet översatt till engelska? Jag har bara sett valda delar.
Channel 10 sände talet i sin helhet, utan avbrott, dagen det hände. Heder åt dem.