Ont ska ju enligt talesättet med ont fördrivas - men kanske är det fel.
Kanske fungerar det bättre med en röd ros?
Det fanns annars många bilder att välja på som beskrev terrorn på ett kväljande och naket sätt.
Bulldozergalningens framfart över folk, bilar och bussar skalade bort glömskans sköna, gröna mossa och blottade hälleberget.
Hårt, kallt och obevekligt.Jerusalem har genom åren upplevt grymheternas grymheter alltför många gånger.
Mamman som såg vidundret närma sej bilen kastade i sista stund ut sin bebis innan bulldozern förvandlade både henne och bilen till skrot.
Bebisen är hel men har ingen mamma längre.
Araben som avlivade tre personer och skadade drivor av folk hade ropat "Allah Akhbar" och sedan trampat gasen i botten.
Han fick dock inte njuta så länge av sina händers verk för det fanns folk i närheten som tyckte han hade gjort sitt.
Förmodligen finns det folk som sörjer även denne person...
TV hade lite utrymme även för andra nyheter, Hizballahnyheter.
Nasrallah log sitt vackraste leende när han dribblade inför publiken om de kidnappade ungdomarna Udi och Eldad var döda eller om de inte var döda. Han tyckte det var oerhört komiskt att han hade lyckats hålla de anhöriga och hela Israel i ovisshet i två år.
Publiken hade ett annat uttryck i sina ansikten - hänförelse.
Det var ställt utom alla tvivel att de betraktade honom minst som en halvgud trots att han hade uppenbara svårigheter med att hålla ordning på sin bråkiga turban.
När jag växte upp fick jag lära mej att vi skulle vara snälla mot varandra.
Religion var till för ens eget bästa och inte något man slog folk i huvudet med.
(Nåja, det förekom olycksfall i arbetet även då...)
Nu representeras Islam av jihadism, hot och hat och allmän grymhet.
Om någon muslim tycker något annat så låt oss höra era röster.
Ni får gärna överrösta jihadisterna.
Bulldozergalningens vansinnesfärd står som modell för Islams långa färd mot natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar