En alldeles för lång dag

En dag av sorg och vrede.
En dag vi kunde varit utan.
En dag då luften gick ur nationen.

Det började med en nattsvart, nypolerad och läskigt blank kista.
Strax därefter ytterligare en nattsvart, nypolerad och läskigt blank kista.

Det kunde ha slutat där för då visste vi.
Vi visste att både Udi och Eldad var döda.
Jättedöda.

Två långa års ovisshet var slut men resultatet var inte lättnad.
Resultatet var övergivenhet, ensamhet och rädsla.
Rädsla för att folkets armé förlorat sin förmåga att försvara oss.
Rädsla för att landets ledning förlorat sin förmåga att leda.
Rädsla för att folket förlorat sin entusiasm, energi och handlingskraft.

Som en del har uttryckt det – kriget slutade idag.
Kanske är det så men kanske bara känns det så.
Slutade eller började...

När vi inte kunde fly sanningen längre gick folk ut ur sina stugor.
Många drogs till Udis och Eldads hem.
Man tände små värmeljus och skrev kärleksfulla lappar.Man grät.
Barngrupper kom, tände värmeljus, skrev lappar och grät.
Familjebegreppet antog en utvidgad form.

I Beirut hade arrangörerna av välkomstfestligheterna trätt de frigivna terroristernas armar och ben i nyuppackade uniformer för att visa att de på nytt var redo att gå ut i krig mot Israel.
Omgående.Nasralla levererade ett snabbtal och slank sedan ner i sin bunker igen.
Modet hans räckte inte långt i kväll.

De israeliska reportrarna har också haft en lång dag.
Många av dem ville på sitt eget lilla sätt hedra Udi och Eldad och det gjorde de genom att ha tagit på sej en skaplig skjorta och därtill en slips.
Ganska rart.

Det hebreiska ordet för en död kropp är "chalal".
Första gången jag hörde det ordet i ett liknande sammanhang var jag lätt konfunderad.
Chalal betyder rymden, hade jag lärt mej. Också något ihåligt.
Är en död kropp ihålig?
Det lär vara ett uttryck från Bibeln och visst kan man tänka sej att när själen/anden lämnat kroppen så upplevs den ihålig.
Tom.
Ju mer jag tänker på denna helt oakademiska förklaring så tilltalar den mej.

Vi lämnar rymden, återkommer till vardagen men undra stilla om vardagen någonsin kommer att bli vardag igen.