Ashton och Kerry i symbios

Så enkelt var det alltså, att skapa fred mellan israeler och palestinier.

Att ingen kommit på det tidigare...?

Nu när EU på egen hand slutfört förhandlingarna och fastställt var gränsen mellan Israel och ett eventuellt Palestina ska gå så borde väl alla andra petitesser också falla på plats, tycker man.

Jag tänker på det lilla dilemmat med de palestinska flyktingarna och småsaker som fortsatt fred i regionen men naturligtvis borde jag inte oroa mej nu när det är EU som håller i tyglarna.

Jag erkänner att jag har en ganska oemotståndlig lust att klämma i med Birgit Friggebos paradnummer "We shall overcome" – men det är ju mitt problem.

När det inte hjälper att spotta och skrika får man ta till ironin, speciellt som jag skäms öronen av mej över att jag har ett ganska nyuppgraderat EU-pass.

Det finns ett konstigt axiom som säger att Israel blir ett bättre land ju mindre det blir medan palestinierna säkert skulle bli mer civiliserade ju större område de får.

En annan konstig sak är att man allt efter tycke, smak och övriga omständigheter prydligt lägger åt sidan överenskommelser man tidigare högtidligen signerat som FN-resolutioner, Oslofördraget och The Roadmap to Peace m.fl.

Varför överhuvudtaget bry sej om en fredsöverenskommelse mellan israeler och palestinier när vem som helst ändå kan skrota den när andan faller på?

Nu till en av kärnfrågorna.

Med vilken rätt kan palestinierna hävda att de förtjänar en stat?

Jo jag känner till mantrat om att de vill ha en alldeles egen stat med Jerusalem som sin huvudstad men vet de inte att den huvudstaden redan är upptagen?

De vill alltså ha både ditten och datten men åter till kärnfrågan – med vilken rätt?

De avsade sej rätten redan 1948 då de i stället för att acceptera staten Palestina som FN slängde efter dem utlöste ett obarmhärtigt krig som pågick under 6 långa dagar.

Statserbjudandet var ett extraerbjudande från FN för att få slut på tjafset och extraerbjudanden har alltid en slutdatum.

Jag kan inte komma till ICA och be att få köpa 3 tandborstar för 10 kronor 3 veckor det efter att erbjudandet gått ut.

Palestinierna har inte fått ändan ur vagnen på 65 år.

Åter till EU's senaste beslut om Israels gränser.

Vad tror de sej vinna med detta beslut?

Tror de att detta slutligen kommer att lösa konflikten?

Tror de att den palestinska terrorn och annat otyg från det hållet plötsligt skulle upphöra bara för att EU (vem/vilka är EU egentligen och i ännu högre grad - vilka tror de att de är?) kände för att ge israelerna en näsbränna.

Tror de att Erekat spontant kommer att utbrista i Friggebo-sången?
Dessutom är detta helt i strid med Oslo-avtalet som EU både signerade och bevittnade.
Det avtalet säger bl.a. att ingen har rätt att föregripa förhandlingar mellan parterna genom ensidiga åtgärder på marknivå.
Att fastställa nya gränser borde väl ligga direkt på marknivå.
Ashton, läs på!

Jag såg några rader i ett mail som faktiskt retade fantasin. (Tack Steven Plaut.)

Det talas ju så mycket om "gränsen" från 1967 och under det året hände det ganska mycket i de här trakterna.

Bl.a. fördes ett snabbkrig som förändrade kartan ganska rejält.

När det kriget väl var slut den 11 juni satt Israel plötsligt med en faslig massa nygammalt land – Västbanken, Gaza, Golan och så naturligtvis hela sin huvudstad - Jerusalem.

Så varför inte börja fredsdiskussionerna utifrån gränserna från 11 juni 1967 (vissa gränsjusteringar kan möjligen diskuteras...), inte med stilleståndslinjerna från 1949 som aldrig varit någon gräns, aldrig var avsedd att vara en gräns och som aldrig kommer att bli en gräns.

Allt prat om denna gröna stilleståndslinje är bara ett sätt att närma sej axiomet vi pratade om för en stund sedan – att Israel genom någon underlig metamorfos skulle bli bättre och bättre i samma takt som det blir mindre och mindre.

Som grädde på moset meddelades igår kväll att principerna (hemliga) för att starta förhandlingar med palestinierna är klara och att de ska sparka igång nästa vecka i Washington.

Varför dyker obehagskänslorna upp som ett brev på posten så snart jag hör talas om 'the peace process' och 'fredsförhandlingar'?

Fred är ju något otroligt åtråvärt som vi ju alla längtar förtvivlat efter.

Jo för att alla tidigare gånger palestinierna börjat förhandla och sedan sprungit hem när det börjat brännas så har slutresultatet varit att israelerna förlorat grovt medan palestinierna flyttat fram sina positioner.

Detta skeende har på något sätt legat inbyggt i processen men skulle resultatet mot förmodan bli annorlunda den här gången så har de naturligtvis min välsignelse.

Nu skulle man förstås knyta samman dessa två händelser på ett tjusigt sätt – för det finns ett samband – men eftersom timmen är sen överlåter jag den rebusen åt dej.
Allt är inte gratis här i världen.

Läs även andra bloggares åsikter om Ashton, Kerry, israeler, palestinier, EU, Birgit Friggebo, gröna linjen, ...