"Den gamla vanliga visan… "
Så löd refrängen i en känd schlager när jag var aningens yngre.
Det var ett tag sedan det låg drivor av döda kroppar runt söndersprängda bussar och urblåsta restauranger.
I stället bedrivs en lågintensiv terror som alltför lätt blir en vana.
En blir lite knivhuggen sisådär och en annan får en omgång syra slängd i ansiktet.
Vardagsmat – sånt händer.
Grejen är att det händer regelbundet.
Detta är tredje gången en arab från Jerusalems grannskap tar ett fordon och försöker meja ner så många judar som möjligt.
De två första gångerna handlade det om bulldozers.
Jag kan tänka mej att man känner sej stor och mäktig när man sitter vid spakarna i en sådan maskin.
Som Gud ungefär.
Som chaufför i en bulldozer tycker han att han har alla judar som krälar runt där nere som i en liten ask.
Han kan nu göra precis vad han vill med dem.
Vilket han också gör.
Död och elände som följer i hans spår är inget som han och hans gelikar lyfter ett ögonbryn för.
Det viktigaste är att han nu får smaka det han så länge drömt om – att straffa judarna från sin höga men ack så tillfälliga maktposition.
I går hände den tredje tragedin men redskapet hade uppgraderats betydligt.
Gårdagens arab körde en sprillans ny BMW med fälgar som inte var av denna världen.
Bara för fälgarnas skull hade jag kört ytterst försiktigt och inte så där slarvigt ramlat in i en folkmassa.
Fälgarna kunde ju få repor.
För det var väl en olycka?
Det är i vart fall vad araberna i hans hemby säger.
Det har de sagt om de två tidigare händelserna också och då börjar man ju undra...
Kanske var det bara slarv som gjorde att ett par arabynglingar snodde var sin bulldozer och gav sej ut på upptäcksfärd?
Att ett antal judar omkom i hanteringen var väl inte mycket att orda om – säger araberna i hembyn.
Igår tog alltså en arabyngling familjens högstatusbil med sina högstatusfälgar och drog iväg till området där judarna fanns.
Han var störtsur för att inte hans kusin ville gifta sej med honom (kanske hade hon läst en artikel om inavel?) och han ville köra av sej sitt dåliga humör.
Legitimt men inte rekommendabelt.
Kanske hade han dessutom läst gårdagens Al-Hayat Al-Jadida, där han kunde se en bild på den nyvalde ledaren för Kadimapartiet, Tsippi Livni.
Hon var avbildad med blod droppade från hennes händer medan hon höll i en lika blodig kniv.
Detta kanske var tecknet att det nu var hans tur att spilla blod.
Så löd refrängen i en känd schlager när jag var aningens yngre.
Det var ett tag sedan det låg drivor av döda kroppar runt söndersprängda bussar och urblåsta restauranger.
I stället bedrivs en lågintensiv terror som alltför lätt blir en vana.
En blir lite knivhuggen sisådär och en annan får en omgång syra slängd i ansiktet.
Vardagsmat – sånt händer.
Grejen är att det händer regelbundet.
Detta är tredje gången en arab från Jerusalems grannskap tar ett fordon och försöker meja ner så många judar som möjligt.
De två första gångerna handlade det om bulldozers.
Jag kan tänka mej att man känner sej stor och mäktig när man sitter vid spakarna i en sådan maskin.
Som Gud ungefär.
Som chaufför i en bulldozer tycker han att han har alla judar som krälar runt där nere som i en liten ask.
Han kan nu göra precis vad han vill med dem.
Vilket han också gör.
Död och elände som följer i hans spår är inget som han och hans gelikar lyfter ett ögonbryn för.
Det viktigaste är att han nu får smaka det han så länge drömt om – att straffa judarna från sin höga men ack så tillfälliga maktposition.
I går hände den tredje tragedin men redskapet hade uppgraderats betydligt.
Gårdagens arab körde en sprillans ny BMW med fälgar som inte var av denna världen.
Bara för fälgarnas skull hade jag kört ytterst försiktigt och inte så där slarvigt ramlat in i en folkmassa.
Fälgarna kunde ju få repor.
För det var väl en olycka?
Det är i vart fall vad araberna i hans hemby säger.
Det har de sagt om de två tidigare händelserna också och då börjar man ju undra...
Kanske var det bara slarv som gjorde att ett par arabynglingar snodde var sin bulldozer och gav sej ut på upptäcksfärd?
Att ett antal judar omkom i hanteringen var väl inte mycket att orda om – säger araberna i hembyn.
Igår tog alltså en arabyngling familjens högstatusbil med sina högstatusfälgar och drog iväg till området där judarna fanns.
Han var störtsur för att inte hans kusin ville gifta sej med honom (kanske hade hon läst en artikel om inavel?) och han ville köra av sej sitt dåliga humör.
Legitimt men inte rekommendabelt.
Kanske hade han dessutom läst gårdagens Al-Hayat Al-Jadida, där han kunde se en bild på den nyvalde ledaren för Kadimapartiet, Tsippi Livni.
Hon var avbildad med blod droppade från hennes händer medan hon höll i en lika blodig kniv.
Detta kanske var tecknet att det nu var hans tur att spilla blod.
Judiskt blod.
Frågan man ställer sej – det är som ni ser många frågor här – är varför han inte styrde iväg till områden bebodda av araber när han ville avreagera sej, utan dit där judarna finns?
Kanske var det på grund av bilden av den blodiga Tsippi Livni?
Han var på uruselt humör och kände att han var tvungen att låta det gå ut över någon och med minnet av Tsippi Livni med sin kniv, valde han judarna.
Olyckliga omständigheter eller bara en banal olycka?
Det är dags att sluta bete sej som strutsen, dra upp huvudet ur sanden och börja tänka klart.
Det finns ingen logik i resonemanget att den ene arabkillen efter den andre förlägger sina trafikolyckor just där det finns en samling judar.
Där finns ett mönster som talar ett annat språk.
De som borde ta itu med detta är dessvärre upptagna med kohandel på högsta nivå vilket innebär att det nog ganska snart kommer att inträffa ytterligare en "olycka".
Frågan är bara i vilken skepnad den då kommer att uppträda.
Som en lastbilsolycka eller som en bussolycka?
Kanske t.o.m. som en helt vanlig självmordsbombare?
"Den gamla vanliga visan... "
Frågan man ställer sej – det är som ni ser många frågor här – är varför han inte styrde iväg till områden bebodda av araber när han ville avreagera sej, utan dit där judarna finns?
Kanske var det på grund av bilden av den blodiga Tsippi Livni?
Han var på uruselt humör och kände att han var tvungen att låta det gå ut över någon och med minnet av Tsippi Livni med sin kniv, valde han judarna.
Olyckliga omständigheter eller bara en banal olycka?
Det är dags att sluta bete sej som strutsen, dra upp huvudet ur sanden och börja tänka klart.
Det finns ingen logik i resonemanget att den ene arabkillen efter den andre förlägger sina trafikolyckor just där det finns en samling judar.
Där finns ett mönster som talar ett annat språk.
De som borde ta itu med detta är dessvärre upptagna med kohandel på högsta nivå vilket innebär att det nog ganska snart kommer att inträffa ytterligare en "olycka".
Frågan är bara i vilken skepnad den då kommer att uppträda.
Som en lastbilsolycka eller som en bussolycka?
Kanske t.o.m. som en helt vanlig självmordsbombare?
"Den gamla vanliga visan... "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar