Dagboksanteckningar

Kibbutsen börjar bli gammal.
Att hålla efter grejer och se till att saker och ting hålls i trim är inte israelernas starka sida.
Jag misstänker att ledningar och rör, både under jord och ovan, är i ett skick som närmar sej det katastrofala.
Det går så länge det går och när det inte går längre så löser man problemet med en nödlösning.
Denna nödlösning blir snart en permanent sådan och så är förfallet i gång.

Detta låter kanske lite drastiskt men åtminstone hälften är sant.

Strömavbrott är inget någon höjer på ögonbrynet för, det tillhör vardagen.
Härom dagen hade vi ett sådant som inte betedde sej på det vanliga sättet.
Spänningen löpte amok.
Från dubbel styrka som gjorde att man trodde själva solen hittat in i huset till att sedan gå ner till halv styrka då vi sågs befinna oss i ett skymningsland.
Sedan svart.

Kontentan av det hela blev, bland andra förtretligheter, att datorn inte fungerade – trots en liten "låda" på golvet som ska jämna ut strömtillförseln vid just sådana händelser.
(Mmmmmmmmmmm, vindruvor är en aldrig sinande passion det inte är mycket att göra åt annat än att ägna sej åt att tillfredsställa den...)
Idag är datorn hel och ren och alla är glada.
Nu till dagens övningar, efter en ovanligt onödig inledning.


Att polisen i kväll föreslår att Olmert ska ställas inför skranket kom kanske inte direkt som någon överraskning.
En överraskning skulle det dock bli om han tar konsekvenserna av detta och avlägsnar sej.
I stället hör vi hans närmaste rådgivare sprida skrönor som att "detta betyder absolut ingenting" och annat trams.
Naturligtvis betyder det en hel del att landets premiärminister misstänks ha begått kriminella handlingar.
Sorgligt att han inte förstår att hans fortsatta närvaro i det offentliga livet är en skam för både landet Israel och för dess medborgare.

Nästa vecka ska det vara val i Kadima och de fyra kandidaterna ska få komma till tals i TV.
Bra, för många av dem verkar tro att det det kommer att räcka med ett leende för att överbevisa väljarna om deras förträfflighet.
Först ut i kväll var Shaul Mofaz.
Min spontana reaktion var att med honom i landets ledning skulle jag sova lugnt på nätterna.
Han besvarade kraftfullt och seriöst frågorna med en insikt som gav stort förtroende.

En del klagar på honom för att han lägger alltför stor tyngd på landets säkerhet men om inte säkerheten är så att säga säkrad, blir ju automatiskt de andra nog så viktiga sakerna inte så viktiga längre.
Om säkerheten negligeras och Israel inte längre finns, då finns det heller inga behov av att lösa frågor som har med utbildning, sociala orättvisor och trafiken att göra.
Billigt och bra, men – trist.

Mofaz var bra och jag tror att i en ansvarsposition som PM skulle han bli ännu bättre.