Hjälp, var är Olmert?
Var är denne man som ledsagat oss i våra vardagsliv under så lång tid?
Han, vars röst vi hört var vi än befunnit oss men aldrig lyckades fly från.
Aldrig lyckades undkomma.
Vi var alltid omslutna av Olmert – på alla sidor.
Nu är han borta.
Försvunnen.
Hur är det möjligt att denne figur som alltid placerade sej själv mitt i centrum förpassats till en tyst, enslig och skuggig plats?
Vad har hänt?
Är det av hänsyn till Tsippi Livnis försök att skapa en arbetsduglig koalition, som han håller sej i bakgrunden?
Vem är i så fall denne trollkonstnär som övertygat honom om att det är vad som krävs av honom nu?
Till och med hans megafon Haim Ramon är ganska tyst – även om han fortsätter att leverera egenproducerade "orginalsynpunkter" som utan påkallan är uppenbara för var och en.
Om Hamas genialitet och annat.
Var är Olmert?
Vi hör inte hans namn och heller inte hans röst.
Han som alltid försökt övertyga folket om att han var den sanne landsfadern.
En kung som alltid visste bäst.
En Guds gåva till nationen.
Hur kan man så radikalt försvinna från sinnevärlden utan att vara kroppsligen avliden?
Kanske är detta en av de få saker Olmert lyckats med.
Kommer vi att kunna fortsätta att leva i denna befriande tystnad?
Knappast.
Vid första sprickan i Livnis fasad kommer Olmert att lätta från startgroparna och rycka ut till nationens räddning.
Vi kommer, innan vi ens förstått det, att återigen vara fångade i Olmerts grepp.
Hans röst kommer, som tidigare, att försöka överbevisa oss om hans enstående förträfflighet för vilken vi alla borde känna djup tacksamhet.
Tacksamhet över att han nedlåter sej till att låta sin allenarådande visdom snudda vid våra inskränkta själar.
Nej, ingen kan känna sej säker - men idag njuter vi.
Vi njuter av tystnaden.
Vi njuter av friheten från en smutsig barlast.
Vi njuter av ögonblicket, för vi anar att det kan bli mycket kort.
Var är Olmert?
Vi hör inte hans namn och heller inte hans röst.
Han som alltid försökt övertyga folket om att han var den sanne landsfadern.
En kung som alltid visste bäst.
En Guds gåva till nationen.
Hur kan man så radikalt försvinna från sinnevärlden utan att vara kroppsligen avliden?
Kanske är detta en av de få saker Olmert lyckats med.
Kommer vi att kunna fortsätta att leva i denna befriande tystnad?
Knappast.
Vid första sprickan i Livnis fasad kommer Olmert att lätta från startgroparna och rycka ut till nationens räddning.
Vi kommer, innan vi ens förstått det, att återigen vara fångade i Olmerts grepp.
Hans röst kommer, som tidigare, att försöka överbevisa oss om hans enstående förträfflighet för vilken vi alla borde känna djup tacksamhet.
Tacksamhet över att han nedlåter sej till att låta sin allenarådande visdom snudda vid våra inskränkta själar.
Nej, ingen kan känna sej säker - men idag njuter vi.
Vi njuter av tystnaden.
Vi njuter av friheten från en smutsig barlast.
Vi njuter av ögonblicket, för vi anar att det kan bli mycket kort.
Olmert, Livni, koalitionsförsök, ..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar