21 september 2008

Gubbvälde



Är alla rädda för Tsippi?

Nu börjar dessa turer som är skapade just för att ingen ska förstå någonting eller ha någon chans att hänga med i svängarna.
I TV-nyheterna var de tvungna att ta in en professorska för att reda ut begreppen.
Olmert avgår som premiärminister men kvarstår som premiärminister (tillförordnad) för en expeditionsministär (interim – transit - caretaker government).
Kärt barn har många namn.
Grejen är att de inte förväntas göra någonting, bara sitta – men det är de ju å andra sidan vana vid.
Goodbye - but not Goodbye.

Dagen har varit full av politiska piruetter och jag har den bestämda känslan av att gubbarna försöker utmanövrera tjejen som just i kväll inträtt i sitt nya ansvarsområde.
Hon kommer att få det kärvt på många plan.
Hon känner ju killarna hon nu förväntas förhandla med men jag ser tecken på att de sammangaddar sej för att sätta henne på plats.
"Vem tror hon att hon är egentligen..."?
Känns det igen?

Mycket kommer att hänga på Barak och han är en oförbätterlig mansgris.
Jag har faktiskt svårt att tänka mej att han skulle sitta lugnt i en regering som leds av en kvinna.
Han var i går tillräckligt desperat för att ta en pratstund med Bibi.
Om vad?
Om tjejen, naturligtvis.

Det finns ytterligare en nyckelspelare men han spelar bara om pengar.
Rabbi Ovadia Josef, Shas andlige ledare – men också deras ledare i frågor rörande monärära ting.
Han har idag blivit uppvaktad av Likudfolk som vill ha hans välsignelse över ett samarbete mellan Likud och Shas.
Allt för att stoppa tjejen.
Om de fick sin välsignelse eller inte är i kväll föremål för tolkningar.

Jag har en mycket klok man.
Han säger att Olmert ska gå hem på grund av 153 döda unga män som riktar sina anklagande pekfingrar mot honom från sina sista viloplatser.
Skandaler i all ära men Olmerts ansvarslösa beteende under senaste kriget och i efterförloppet, utmanövrerar alla skandaler och all korruption.
Ingen har pratat så mycket om att ta ansvar som Olmert men ingen har heller så radikalt undvikit att ta ansvar som han.
De som pratar mest gör minst.

Över hela soppan ruvar Kadimas skapare, Ariel Sharon.
Hans tillstånd efter sina stroke gör, förmodligen till hans stora förtret, att han inte kan blanda sej i leken.
Om han hade sällat sej till gubbsen eller stöttat kvinnan som vann valet, vet jag inte.
Jag vill dock gärna tro att han skulle ha svingat sitt trollspö och svept iväg alla hotfulla moln på den israeliska himmel.
När det kärvar tar man gärna till drömmar.


, , , , , ,
..
SDS SvD DN HD

3 kommentarer:

Dag Selander sa...

Livni är den du vill se efterträda gubbarna, även om hon har sina begränsningar, så har hon färre än gubbsen. Rätt hajat, eller?

Blåser det upp mot kvinnosaksval, tror du? Eller vad har vi för scenarier att se fram emot? Det pågår tydligen samtal mellan alla parter i dagarna.

Stalltips?

Gita sa...

Det kusliga är att vi vet egentligen ingenting om Livni och vad hon egentligen står för så därför kan jag inte svara på om jag föredrar henne framför någon annan.
Lite kusligt.
Mofaz har hyfsade idéer men är rent politiskt alltför känslig för vart vinden blåser.
Gubbsen?
Israel har alltför långt till den svenska modellen med åtminstone hälften...
Kanske den kvinnliga intutionen får dem att backa ur i tid?

Gita sa...

Intuitionen!