Ramadan med Mashal

Året är 1429 och Ramadan är över oss.
Förutom de sedvanliga mutorna till palestinierna, lite godis här och lite klappar på axeln där, så kunde vi idag läsa en sensationell nyhet – en riktig Ramadan-julklapp, om det nu finns ett sådant missfoster?
Khaled Mashal, Hamas exil-ledare i Damaskus, har flyttat på sej.
Flyttat till Sudan!
Detta borde firas med en riktig högfrossarnatt under Ramadan.

Har djävulen blivit religiös på gamla dar, kan man undra.
Har Mashal tänkt ägna resten av sitt liv åt att rensa upp i Darfur och skaffa mat åt de hungriga barnen?
Knappast.
Som den livsnjutare han är tar han naturligtvis inte i några flyktingar ens med tång.
En (ö)känd bloggerska skrev en gång att Mashal hade så vackra ögon, och det har han kanske.

Har han möjligen fått dem som kompensation för allt ruttet hat som surrar i hans skalle?

Nu ska vi nog inte övertolka denna flyttning som att Asad i Syrien vill polera upp Damaskus rykte som terroristnäste.
Det vore nog att dra lite för höga växlar på denna händelse.
Det ser mera ut som en väl planerad överenskommelse mellan Asad och Mashal för att lättare nå ett för dem större och ännu mera åtråvärt mål.

Hur som helst så hoppas jag han blir lyckligt gömd och glömd i sitt nya hemland.
Det är vad han förtjänar men jag tvivlar...
Han kommer säkert att sitta under sitt acasiaträd och smida nya, fräscha ränker mot judarna och Israel.
Det är vad han är bäst på.
Ett av hans många fantasifulla yttrande är: "I morgon kommer den muslimska nationen att sitta på världens tron."
Jag antar att han menade detta som ett trösterikt budskap men jag känner mej trots det måttligt tröstad.

Ramadan.
Jag kanske har missat det men jag har aldrig hört talas om att araberna gjort något positivt eller trevligt för judarna under någon av deras högtider.
Att de, å sin sida, förväntar sej erbjudanden från judarna är numera ren rutin.

Jag kommer ihåg en Pesach för några år sedan då araberna blåste rent hus i en hotellmatsal i Natanya.
Det var festligt dukat och gästerna anlände uppklädda och förväntansfulla.
Då......
Vad som återstod var något som i de gamla skrifterna kallas för "Förödelsems Styggelse".

Jag hoppas Mashal var uppe före Sudans röda soluppgång för att under Suhoor-måltiden slänga i sej tillräckligt med mat så han står sej under dagen.
Sedan kan han börja räkna timmarna till Iftar-måltiden som inleds efter solnedgången.
Om han väljer att sova på dagen kan han ju fortsätta sin Iftar-måltid ända tills det är dags för ytterligare en uppoffring, Suhoor-måltiden på morgonkvisten.
Sedan får han inte glömma att ta ut riktningen mot Mecca så hans böner om judarnas hädanförd går direkt till Allahs hjärta

Det är hårda bud som gäller under Ramadan.

SvD HD