Jag vet att skomakaren bör förbli vid sin läst men ibland kliar det i tangentbordet.
Jag skulle ha lust att skriva lite storpolitik men, jodå – jag känner till min begränsning.
Därför blir det bara prat om storpolitik!
Bashar Asad i Syrien fascinerar mej.
Han är så "underlig" att man måste bli lite nyfiken.
En intressant fråga är om han driver med oss?
Nästa fråga blir vad det är som driver honom?
Han har en fru som ser söt och rar ut och verkar helt normal.
När han syns tillsammans med henne verkar han vara artig, charmig och nästan lite smågullig.
När han är tillsammans med sina gelikar är det den grå stramhet som gäller.
De senaste veckorna har han dragit ut på charmoffensiv och kontentan av vad vi sett hitintills är att han både vill ha kakan kvar och äta den.
Han vet att det kan man bara åstadkomma om man är en balanskonstnär och han verkar onekligen ha vissa talanger åt det hållet.
En av CNN´s reportrar hade fått en av dessa sällsynta intervjuer och presidenten hade innan bandet började rulla frågat reportern om han tyckte det skulle vara en bra idé om han gjorde intervjun på engelska.
Det tyckte han.
Han talade om fred, fred och ännu mera fred – på Hennes Majestät Drottningens engelska.
En stund senare pratade samme Asad med 'Al Manar TV' i Libanon och berättade då att hans kontakt med Hizballah var alldeles förträfflig och skulle så förbli.Olmert blev strax nervös för han vill så gärna gå till historien som den som lyckades omvända Asad, men den syriske presidenten verkade inte vara intresserad av att göra Olmert denna lilla tjänst.
Det är också något konstigt med förhandlingarna som förs.
Asad kräver alla eftergifter på bordet redan innan förhandlingarna inletts!
Är det inte lite bakvänt?
Man frågar sej onekligen vilken stat eller person som skulle gå med på ett sådant arrangemang?
Olmert – naturligtvis.
Hur i hela friden......???
Hur var det nu igen när Syrien bekrigade Israel senast under Jom Kippur-kriget 1973-74?
Visst förlorade de?
De förlorade kriget med buller och bång men uppträder nu som om de vunnit hela världen.
Det kan de bara göra därför att Israel tillåter dem.Olmert tillåter dem.
Jag skulle ha lust att skriva lite storpolitik men, jodå – jag känner till min begränsning.
Därför blir det bara prat om storpolitik!
Bashar Asad i Syrien fascinerar mej.
Han är så "underlig" att man måste bli lite nyfiken.
En intressant fråga är om han driver med oss?
Nästa fråga blir vad det är som driver honom?
Han har en fru som ser söt och rar ut och verkar helt normal.
När han syns tillsammans med henne verkar han vara artig, charmig och nästan lite smågullig.
När han är tillsammans med sina gelikar är det den grå stramhet som gäller.
De senaste veckorna har han dragit ut på charmoffensiv och kontentan av vad vi sett hitintills är att han både vill ha kakan kvar och äta den.
Han vet att det kan man bara åstadkomma om man är en balanskonstnär och han verkar onekligen ha vissa talanger åt det hållet.
En av CNN´s reportrar hade fått en av dessa sällsynta intervjuer och presidenten hade innan bandet började rulla frågat reportern om han tyckte det skulle vara en bra idé om han gjorde intervjun på engelska.
Det tyckte han.
Han talade om fred, fred och ännu mera fred – på Hennes Majestät Drottningens engelska.
En stund senare pratade samme Asad med 'Al Manar TV' i Libanon och berättade då att hans kontakt med Hizballah var alldeles förträfflig och skulle så förbli.Olmert blev strax nervös för han vill så gärna gå till historien som den som lyckades omvända Asad, men den syriske presidenten verkade inte vara intresserad av att göra Olmert denna lilla tjänst.
Det är också något konstigt med förhandlingarna som förs.
Asad kräver alla eftergifter på bordet redan innan förhandlingarna inletts!
Är det inte lite bakvänt?
Man frågar sej onekligen vilken stat eller person som skulle gå med på ett sådant arrangemang?
Olmert – naturligtvis.
Hur i hela friden......???
Hur var det nu igen när Syrien bekrigade Israel senast under Jom Kippur-kriget 1973-74?
Visst förlorade de?
De förlorade kriget med buller och bång men uppträder nu som om de vunnit hela världen.
Det kan de bara göra därför att Israel tillåter dem.Olmert tillåter dem.
Asad har mycket på sitt samvete högt där uppe i lilla huvudknoppen.
Det finns väl inte en enda anarkist han inte gjort den äran och han har handskakat och kindpussat alla världens sorgebarn, både hög och låg.
Den lägste av dem alla, i flera bemärkelser, är naturligtvis Ahmadinejad borta i Iran.
Det blir onekligen lite av fyrtornet och släpvagnen över deras möten och få kan väl låta bli att dra på smilbandet när Asad kröker rygg för att nå ner till Ahmadinejad.
Naturligtvis har detta absolut inget att göra med storpolitik men när den nu är så eländig som den är, får man ta vara på tillfällena till ett leende.
Att vilja dra ut det göttaste ur två världar, det vill vi väl alla.
Det kan i bästa fall bli en ackumulerad effekt.
Det blir strax mera komplicerat när Asads två världar möts, Jihadvärlden och Västvärlden, för när man lägger ihop effekten av dessa två blir summan sorgligt nog, bara noll.
Lillpojken måste nog välja – trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar